Det är ingen idé att kämpa emot. Jag börjar sakta och motvilligt att inse det. Vi måste bli vänner, Tant Röd och jag. För resten av varaktigheten. För jag gissar att det är hon som blåser upp stormvindarna inom mig eftersom hon VET hur ovälkommen hon är.
Ibland får man bara acceptera skeenden som de kommer. Som att hon kommer. Månad efter månad även om jag innerligt skulle vilja att hon av EN enda anledning inte dök upp. Tant pis! som man skulle sagt i La France. Too bad...
- - -
Atcho! Vi har kallt inomhus för värmen är avstängd för säsongen. Alla tre fryser i skov och trots Fs böner förblir värmen avstängd. Sjutton var det i lördags morse, eller strax under. Hutter vid frukostbordet. Jag bakade hela förmiddagen och fick upp värmen något. Igårkväll var det ruggit igen.
"Snälla sol vill du lysa...", ber Cinks
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar