Halvmilen på 29.30 och jag är nöjd trots att benen kändes som fyllda av okokt ris.
Det är ju dessutom fantastiskt för sinnet och en plåga för plocktarmen att springa i ett grönskande skogsspår med massor av blåsippor längs stigen som jag INTE får plocka.
Mannen joggade med mig och kunde väl ha sprungit baklänges om han velat men försökte hålla sig ett steg bakom mig och inte prata för mycket med mig. Eloge till MyBigLove.
Nu efteråt känner jag mig lite sömnig och peaken nedåt har vänt till lite lättja och återigen lite extra styrka att hålla humöret uppe. Skönt.
Keep ån jågging, keep ån jågging, keep on jåååååågging
1 kommentar:
Hejja hejja :) bästa medicin! Jag promenerade i raskt takt från tåget och hem igår. Behövs dock mer känner jag!//M
Skicka en kommentar