Som om inte sorgen vore nog.
Allt sprayande och sprutande till ingen nytta. Imorse avbröt vi vårt andra ivf-försök. Två veckor av hormonspray. Två veckor av hormonsprutor. Äggen ville till en början inte växa. När de väl växte var de för få.
Vi gråter, sörjer, kramas och tar nya tag till hösten om det fortfarande finns tid till det. Min kropp är tydligen en tickande hormonbomb som hotar med att explodera och försvinna för alltid.
Hoppet är det sista som överger...
3 kommentarer:
KRAM!!!!! Å jag fikar gärna!
vad säger man.... vad ni går igenom nu. finner inga bra ord, men skickar värme och stöd.
alldeles för länge sen jag var här. kommer snart igen.
Kram till dig! Håller tummarna hårt.
Skicka en kommentar