Jag var med om en mycket märklig sak igår. Jag skriver mer sen eftersom det är dags att åka till sjukhuset igen nu, men för min egen skull vill jag komma ihåg lite av vad en person kände kring mig idag.
- Jag vill kolla upp sköldkörteln igen, trots att prover inte visar något.
- Jag bär på en stor sorg.
- Prata med min pappa.
- Andas djupt och släpp alla tankar när jag åker till F.
Det som behövde bli sagt, behövde bli sagt sade han. Jag bara undrar; hur kunde han veta av att bara titta och känna på mig? Hur kom det sig att andning och mage lugnade ner sig när han upprapade min dotters nanm?
*moster, det där förstår du nog bättre än jag... Du får helt enkelt förklara för mig vid tillfälle. Det handlar om diamanten, va?!*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar