Mitt söta och tappra insulintroll ligger skavfötters med kompisen i enochfyrtiosängen. De är nybadade och läser varsin bok i väntan på sömntåget.
F har nästan varit som förbytt idag. Lekte för första gången med en liten pojke vi känner, hon som hittills avskytt allt som har med småbarn att göra. Hon har dessutom ätit som en häst, till och med miniblomkålen som låg på hennes tallrik (vi smaktränar) och studsade runt på gräsmattan som en tok.
Smällen kom lite senare och den var i och för sig väntad - en känning. Aktivitet "äter" liksom upp sockret och får man då för mycket insulin så går nivåerna ner under vad som är skönt för kroppen. Reaktionen blir en känning.
F kallsvettas, blir darrig och hängig. Vi rättade upp den med ett glas mjölk och en halv banan. Nu klarar hon sig nog till morgonen. Det får väl Syster Mamma om inte annat konstatera vid 23- och 03-checken inatt.
Det är iallfall rysligt skönt att vara hemma. Om än nervöst för diabetikernoviser.
"Jag är på topp", sa Lilla F
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar