Pappersbröllop

För två år sen satt jag just nu i frisörstolen i lilla staden i norr, eller var på väg dit, med min kära tärna Minks och fotografsofia. Förväntansfull. Det var riktigt försommarväder. Himlen var grå och regnet piskade. Jag frös mig blå som vanligt.

Vi åt och drack gott mellan fixet med hår och klänning. Vi blev alla tre piffade till tänderna och precis klara till bonuspappa kom och hämtade upp oss. Jag minns att han var så stilig och tänkte: "Och den här gången har han gjort det för MIN skull". Det kändes stort!

Blivande mannen, dottern och syskonbarnet stod redo i kyrkans förrum när vi kom instormande med vinden och regnet. De var alla så vackra. Min blivande man var så skön och vacker, dottern och systerdottern så söta och vackra. Mannen och jag kysstes, log och skrattade lite med varandra innan vi sa "Nu kör vi" och gick leende in i kyrkan för att göra det vi längtat efter nästan från första stund vi träffades.

Det var enkelt och vackert du sa att du väntat mig jag kunde ana att det fanns en himmel
på jorden jag såg den och du bad mig att leva mitt liv alltid nära dig jag följde dina steg och allt jag någonsin drömt om fanns där för mig.

Två år och dryga sju hundra dagar har gått sen den dagen. Vi har kämpat oss igenom kan tyckas lite för många motgångar och lär oss på vägen att förhålla oss till dem. Vi har upplevt resor, äventyr, gråt, skratt och kärlek. Framförallt mycket kärlek och närhet.

Det finns ingen som lockat mitt hjärta så underbart med all din ömhet får du sorg och smärta att sakta försvinna alla skuggor allt mörker som förr var så uppenbart det skingras och tillsmmans ser vi ljuset som stiger med solens fart

Idag ska vi fira med en pick-nick i det gröna, skumpa och lite god mat, kyssar och trånande blickar.

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig för jag trodde att du fanns och väntade mig tänk alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött för att möta den vackraste männska jag nånsin mött

Ey, mannen.
Jag älskar dig för ALLT du är!