onsdag, juni 13, 2007

Barn av sin tid

Först, innan jag kommer igång och skriver måste jag gå ner och kolla om vår gerbil fortfarande lever. Hon har legat och flämtat i buren ända sen F åkte in på sjukhus. Strax tillbaka.

- - -

Jo, hon lever fortfarande men äter inte längre kartonger och springer inte undan när vi sträcker ner handen. Väntar hon på att matte ska komma hem först måntro? Jag närmar mig vid att tro att det faktiskt är så...

Igår när alla kom till sjukhuset för dagens lektioner märkte jag på Fs pappa att något var annorlunda. Han var skakig och uppspelt på ett onaturligt sätt. Det visade sig att Fs farfar dött troligtvis nån gång under kvällen innan. Xet ville först inte berätta för F men jag uppmanade honom att göra det. "Hon känner det nog på sig" tror jag att jag sade.

På lektionen med sjuksköterskan satt F med ett block och ritade följande. Jag iaktog henne och visade honom sedan teckningen. Han blev djupt tagen, tror jag. Vad skulle du ha tänkt?

- - -

När jag senare på kvällen talade med vår nyvunna vän på andra sidan Atlanten berättade jag om det som hänt.

"Läs om indigobarn", sa han. "Det kan ge dig svar på en hel del frågor".

Jag tyckte mig ha hört om indigobarn men visste inte vad det var. Idag när jag haft en del tid över har jag försökt att läsa på lite på nätet. Och visst stämmer vissa saker in:

Här är ett kort utdrag ur en text jag hittade:
Man kan beskriva Indigobarn som kreativa, självständiga, genier, ingen rädsla för auktoriteter, frustrerade över systemen med ritualer och ibland osociala. Dom passar helt enkelt inte in.

Indigos har ett nervsystem som är skapat för den intensiva utveckling som kommer dom närmaste årtioenden; för att ta hand om, värdera och agera efter stora mängder av information på väldigt kort tid.

Ett Indigobarn är otroligt observant och medveten, dom har ofta penetrerande ögon som kan se rakt igenom en person och jag menar inte deras fysiska utsida. Jag menar att dom kan se det andra inte kan och dom behöver inte stirra för att göra det. Dom missar ingenting.

Eftersom dom oftast befinner sig i ett snabbt/intensivt tillstånd så räcker det med en snabb titt. Dom har en förmåga att komma till saken snabbt och hatar att slösa tid på sociala spel. Detta gör att dom bryter regler.

Indigos är väldigt, väldigt känsliga redan i ung ålder. Dom kan få förvarningar, se änglar (...)

Att åtminstone tänka henne som en indigo kan hjälpa mig att komma henne närmre. Vi går just nu in i en mycket spännande - och jobbig - fas.

Giv mig styrka! ber Cinks

4 kommentarer:

Anonym sa...

Du har styrkan inuti. Lyssna och känn. Den finns där.

Anonym sa...

Jag ger av det lilla jag har kvar!!! Jag har boken indigobarn! Den ger tankeställare!

Anonym sa...

Stora kramar. Tänker på er hela tiden!!//M

Cinks sa...

Christina: tack, ja, jag försöker komma ihåg att känna och inte tänka så mycket. Då kommer det mesta av sig själv.

Jess: Jä-tä-jä-tä-gärna!!! Ska vi träffas över en fika i stan, du, Minks, jag och fler som vill? Christina? Saring?

Minks: tack, vännen! Du är som en mjuk kudde att vila mitt trötta huvud på... Massor av tramsiga kramar tillbaka :-) !