Inga men bara yeah...

Året är 2002. Det är min sista semesterdag. Jag har haft F alla mina 5 sommarveckor. Såhär i efterhand kan jag tycka att det inte var mycket till uppdelning mellan hennes föräldrar. Men hennes pappa är kääär - och inte i mig utan sin nya. Jag tar tacksamt emot all tid jag kan få med F.

Sista semesterdagen är 18 augusti. F är hos sin pappa igen och jag bestämmer mig för att njuta den i skärgården. Jag har nämnt min tripp för killen jag träffade lite slumpmässigt tidigare på sommaren. Han åker gärna med!

Det är tidigt söndagsmorgon. Jag är bakis, har just ätit frukost och är på väg mot vår mötesplats när han ringer och säger att jag inte behöver ta med frukost för det fixar han. "Okej" tänker jag, går in på SevenEleven och köper ett par vattenflaskor som ska räcka hela dagen. "En åt oss var" tänker jag generöst...*det har jag fått äta upp...*

Jag ser honom komma med stora, glada steg upp från tunnelbanan. Han har svarta shorts, röd tröja, solglasögon och en väska både på rygg och mage. "Han ser sportig ut" tänker jag där jag trippar bredvid honom i sandaler och kort, svart manchesterkjol. Han bestämmer vilken ö vi ska åka till och vi hoppar på båten. En dignande frukost dukas upp och vi sitter i timmar och äter och pratar om allt mellan himmel och jord. "Lättpratad och rolig" lägger jag till pluslistan.

Fyra timmar tar resan, ingen tid i världen för den som är i gott sällskap. Hela dagen badar vi, solar BREDVID varandra. Han rör mig lite lätt på ryggen en gång, det är det närmaste vi kommer varandra. Klockan närmar sig fyra. Båten ska snart gå tillbaka. Han lutar sig över mig där jag solar det sista på klipporna. "Oh..." tänker jag samtidigt som han lutar sig över mig och försiktigt pussar mina läppar. Vi ler. Jag är fast!

På båten hem delar vi fleecefilt. Han säger "Jag menar allvar med det här!" och det är början till en kärlekshistoria som jag hoppas aldrig får ett slut.

Det finns liksom inga "men". Våra fyra år av kärlek är unikt för oss båda, det pratar vi ofta om. Hoppas på många, många fler underbara år med dig, MyBrolleMan!