Lösryckt ur sitt sammanhang låter det som vackra poetiska ord eller som strofen ur en kärlekssång.
Satt i rätt sammanhang var det en av hästtjejsmammorna som idag berättade om färgen som de målat på panelen under taket på sitt hus.
"Man skulle kunna säga att min man målar himlen åt mig. Det låter ju riktigt romantiskt" sade mamman och skrattade. I en månad har de hållt på och provat ut så färgen skulle samstämma med himlen. Ändå kommer färgen att vara så fel de flesta dagar om året. Jag förstår att det tog en månad med tanke på hur augusti varit.
Samtalet började egentligen med att jag fick lägga mig på bänken utanför ridbanan och vila litet medan barnen red. Jag var utmattad av att samtidigt ha burit ut 10 liter takfärg, 10 liter väggfärg, en liter snickerigrund, två rullar maskeringstejp och målartvätt från Coop *pjuh-hu*. Färgmannen i affären var också märkbart impad. Han stod intill mig som en rodnande tonåring och liksom nästan tjuvkikade på mig, sökandes efter något att säga - bara för att få säga nåt!
I helgen är det tänkt att vardagsrummet ska bli nymålat. Vitt i taket (och inte nikotingult som nu) och en ljus-ljus-ljus-beige på väggarna. I can hardly wait =D
Leonardo Da Cinks
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar