Hon lät glad imorse i telefonen, gosetjejen.
För tre dagar sen fick hon panik av att bara höra talas om sprutor och blod. Imorse kvittrade hon att hon tagit två stick med insulinpennan. Sticket i fingret nämnde hon inte ens en gång.
Någonstans där innuti finns en längtan om att vara duktig framför sin mamma och pappa. Jag vill hitta ett sätt att förmedla att jag älskar henne precis som den hon är.
"Om du hade två döttrar, en frisk och en sjuk, vem skulle du tycka mest om" frågade hon i förrgår. Jag har med lite hjälp förstått att jag inte svarade på hennes fråga när jag sade: "Jag har bara en dotter och det är du och jag älskar dig precis som du är".
Idag har jag förstått att jag inte riktigt lyssnade eller förstod frågan och att svaret på istället är "jag skulle älska båda lika mycket". DET ska jag tala om för henne idag!
Nu frukost, sen vill jag skynda till F och havet av spel, pennor, papper och annat pyssel. Vi hörs så snart jag kan igen.
4 kommentarer:
Du är så klok!!!
Ta hand om dig själv nu också (hur lätt nu det är?!)!
Jag läser och läser och läser. Tänker på dig varje dag. Och på gosetjejen. Tänk lyllo henne som har dig.
Stor kram!
Och hur många barn du än får, kommer du alltid att älska F av hela ditt hjärta. Visst är det lustigt, att hjärtat aldrig tar slut utan bara växer parallellt liksom.
Och, Cinks, inte har sjukdom något med kärlek att göra?
undrar moster
som tänker så mycket på er.
Åsa och Christina: tack så jättemycket för alla tankar och varma ord. Jag slukar dem glupskt och de värmer verkligen!
Moster: Kärlek övervinner allt, i alla lägen, visst är det så!
Va kul att du är inne. Längtar verkligen efter att få läsa din blogg!
Skicka en kommentar