2008-kavalkad i korthet

Energin har inte riktigt återvänt så jag tror jag skriver ner den korta versionen för att sammanfatta 2008.

Året började med skål i champagne i svenska fjällen. Mannen och jag stod i ett vackert vinterlandskap med skumpa i handen och skålade med vänner för...framtiden? Det var en framtid som jag inte kände, inte orkade med längre. Den misslyckade ivf-en i december tog grymt på krafterna.

Jag var så less på alla våra misslyckade försök att bli gravida att jag på allvar började se mig om efter en ny lägenhet för att starta ett nytt liv, bara jag och F. Jag orkade helt enkelt inte med mitt eget misslyckande och hur mycket Mannen än försäkrade om att det var MIG han ville ha och inte ett barn till varje pris så kunde jag allt tydligare se på honom hur ledsen han blev var gång någon vän berättade den glada nyheten om att de väntade barn...

Själv hade jag försprång på nåt år. Processen hade redan pågått i mig länge, länge... Ledsamheten började gå över till likgiltighet och accepterande av situationen. Jag ville helt enkelt inte låta tid med min dotter gå förlorad i sorg över något som jag inte hade. Jag ville ta ett steg vidare och därför såg jag mig alltså om efter ett nytt liv, utan krav, utan att göra någon annan besviken. Jag var alltså rädd och ville fly, det var inte kärleken som försvunnit, jag var villig att offra för att försöka tända liv i min livsgnistan igen.

Mannen och jag pratade länge och mycket om det här, taggade ner med barnproduktionen för att hinna andas, hinna njuta av varandra för kärlekens skull och inget annat.

Tre månader senare plussar vi, helt oförberett, helt oväntat. Jag vet inte ens hur det gick till, minns inte att vi ens var tillsammans under de chansfulla dagarna.

Och med bara några dagar kvar på året föddes så mycket kärlek att jag håller på att spricka. Mannen frågade mig om jag nu kunde lita på att vi kommer att kunna leva livet ut tillsammans och det kändes skönt att nicka och tro på att vår kärlek har chans att leva livet ut, om vi vill och om vi jobbar på det.

Så, slutet gott och mycket gott framöver! hoppas Cinks