måndag, januari 26, 2009

God ton?

Vi vet att vår granne som vi delar parhus med inte är så värst social. Hon jobbar som lärare och får kanske nog av människokontakt genom yrket, vad vet jag. Men ända sen vi flyttade in för fem år sen har vi sett idel baksidor hos denna dam. Det är som om att hon tycker vi är barnrumpor som inte kan ta ansvar och hon ska titt som tätt tala om för oss saker hon inte tycker om att vi gör.

Nu står det en barnvagn utanför vår dörr. Vi har uppenbarligen fått barn. Inte bara att hon sett oss var och varannan dag senaste nio månaderna men inte med en min visar hon att hon "sett". Skillnaden nu är att hon totalignorerar oss från att tidigare iallfall hälsat ibland.

Hon behöver ju inte vara glad för vår skull, det är inte vad jag säger men hon kan åtminstone säga "Grattis, vad roligt för er" även om hon tycker det är pest att grannen nu har spädbarn. Då behöver hon ju inte ens ljuga.

Men visst säger man väl nåt iallfall?!?

6 kommentarer:

Anonym sa...

vilken bitter korkskalle! oförskämt! men vet du att våra grannar som fick barn 2 månader efter oss, grattade inte heller till vårt underverk lillanea. grannar ÄR märkliga ibland.

AstaKerstin sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
AstaKerstin sa...

jag får "ont i hjärtat" av en så olycklig människa. Att tjusas av spädbarn anser jag vara en självklar genetisk egenskap hos människor. Men kanske finns det UFO-människor?

Anonym sa...

Kan det vara så att hon själv är ofrivilligt barnlös och det värker inom henne av avundsjuka och sorg?? Den som längtat efter barn hela livet och inte fått några anser inte jag är UFOn eller korkskallar. Man kanske ska tänka lite längre ibland och inte bara se sin egen situation.

Anonym sa...

M nej det kanske var onödigt att kalla grannen för korkskalle, jag känner ju inte henne och ber om ursäkt för mitt ordval. Visst finns det kanske - som du skriver -något som ligger bakom men nog kan man väl allt kosta på sig att gratulera? Som Cinks skriver - det hör till god ton. Men det har ju med uppfostran att göra...

Cinks sa...

M: Hade det varit så hade jag mer än väl kunnat förstå henne (som du kanske vet om du läst tidigare inlägg i min blogg). Men nej, den här donnan har tre halv-vuxna och även barnbarn.

Tror snarare som astakerstin säger, hon är nog en olycklig människa. Inget vi ska fokusera på så tja, vi låter förstås saken bero...med ett frågetecken.