Tandläkartidspyssel

Jag bokar in en tid hos tandläkaren när jag vet att Mannen är hemma. Det visar sig att Mannen inte är hemma just den här dagen och det är för sent att avboka.

Jag spenderar vakentimmarna på natten åt att fundera på...

1. ...hur jag enklast ska bära med mig LillaN eftersom jag inte får bära mer än hennes vikt än så länge. Bestämmer mig för att fuska och bära med mig babyskyddet. Check!

2. ...var sjutton ingången till tandläkaren är, har bara varit där en gång tidigare. Jag går runt i centrumet och provar olika ingångar men ingen känns rätt. Plötsligt kommer jag på hur det ser ut och vilken ingång det är, känns fantastiskt bra. Check!

3. ...vilka kläder jag ska ta på mig för att det ska gå fort och smidigt. Jag kommer inte på något utan bestämmer mig för att bara ta nån överdel på morgonen tillsammans med jeansen som jag boat i senaste tre veckorna.

4. ...vilken tid jag bör åka för att hinna i tid. Inser att frukosten kan få stryka på foten till förmån för några minuters extrasömn och för att hinna mata och byta.

Jag hoppas vid min gud att LillaN ska äta och sen somna om på morgonen så jag hinner fräsha upp mig. LillaN somnar naturligtvis inte och jag får gnida bort det värsta sminket från igår med högerhanden medan jag vyssjar henne med vänstern. Frukosten hoppar jag över och döm om min förvåning när jag faktiskt är på plats i tid hos tandläkaren, lite före i tid till och med.

Lite försenad blir jag visad till tandläkarstolen. Jag ber en tyst bön om att LillaN ska fortsätta slumra i babyskyddet. Vilket hon gör! Under hela den timmen som det putsas och borras och bedövas och slipas i tandläkarstolen till och med!

Jag är helt slut och sned i truten när jag kommer hem. "Sova" är det enda min hjärna tänker och blir glatt överraskad över att vi båda kan slumra in på soffan någon timme.

Phu! Nu räcker det med tandläkarbesök på ett tag för min del!