Jag anar ett om än tillfälligt mönster. Nattvakna timmar. Har nu ammat två timmar i streck och LillaN visar inga tecken på såväl mättnad eller trötthet, inte heller grinig- eller otålighet. Hon ligger helt enkelt i min famn och är rätt och slätt pigg!
Själv känner jag mig mer än färdig med nattens tjänsgöring men är hon vaken så är jag.
Det är nu i småtimmarna som tankar på både ersättning och eller napp föds. Men jag kämpar på lite till med amningen, jag tror det är värt det i det långa loppet.
1 kommentar:
Jag gör detsamma kämpar på med amningen.
Visserligen har vi försökt med napp, men unge herrn är totalt ointresserad.
Men vad det gäller ersättning så tror jag faktiskt inte att det blir lättare. Så himlans mycket bättre sover inte barn på ersättning, så man kommer fortfarande att behöva ge dem mat på natten, och den där eventuella sömnförbättringen äts upp av den tid det tar att gå upp och röra i ordning och värma ersättningen, för att inte prata om hur pigg och vaken man blir av att vara uppe och springa, så det tar en evighet att somna om sedan, i alla fall för mig.
Jag har insett att det kommer att ta slut, och att Mini kommer att lära sig att sova på natten, men det känns som vi haft det så här jobbigt i en evighet, och kommer att ha det i minst fyra evigheter till. Men det är bara att uthärda, det blir ju bättre.
Skicka en kommentar