Att föda "den vanliga vägen" vinner över att bli snittad tycker jag. Nu har jag ju erfarenhet av båda delarna. Och som alla säger, med snitt så kommer smärtan och strulet efteråt. När man föder vanliga vägen så är det ju över när det är över.
De enda fördelarna som jag kan se är att underlivet är väldigt välbehållet och det kan man ju tänka främjar framtida samliv. Och jag kommer för alltid att ha en "glad mun" strax över bikinilinjen, ett minne av något helt fantastiskt.
Det gäller att se det från den ljusa sidan, inte sant!
4 kommentarer:
och snitt vinner överlägset nät det inte är över när det är över
/Tisalen som måste ringa kvinnokliniken med sitt sargade underliv
Den tanken har jag aldrig tänkt. Ärret efter spruttan = en glad mun supertoppen. Men hur ska jag tänka- min är bara ett rakt streck uppifrån och ner......nu kom jag på det = livets underbara utropstecken!
ditt gråpäron
En glad mun med en överläpp à la jättebotoxinlägg!!! :-D
Kram från Maja Gräddnos - också snittad
Den största vinsten med kejsarsnitt är att för hundra år sedan skulle kanske varken barnet eller mamman överlevt om det inte fanns den utvägen! Efter mitt akuta snitt kände jag mig lite snuvad på förlossningen och tyckte inte riktigt att jag hade fött barn utan att det plockats ut ur min mage (även om jag kunde hänga med erfarenhetsmässigt på alla värkar och allt ända fram till själva utdrivningsskedet då det tog stopp). Läste på en hel del om snitt och när det sedan visade sig att tvåan satt i säte och de ville göra ett planerat snitt kändes det helt bra.
Det är ju resultatet som räknas mer än vägen dit.
Samtidigt håller jag med - det är trist att knappt få bära och inte kunna röra sig som vanligt på rätt lång tid efteråt. Men barnen är rätt fascinerade av att titta på deras dörr ut till världen på min mage. :D
Hade snitt-snack med Minks innan A kom. Vill du lufta tankar om snitt så är det bara att höra av dig - har även hängt på kejsarsnittmailinglista i typ sju år(!) där rätt mycket har dryftats...
Skicka en kommentar