Näst sista dagen innan vi for hem från BB hade jag Den Stora Hormongråtarkvällen. Allt kom över mig när jag stod i den varma, livsgivande duschen.
Rädslan...att förlora LillaN nu när hon äntligen kommit till oss.
Glädjen...över att drömmen om ett kärleksbarn äntligen blev sann efter så många år av längtan.
Lättnad...över att det trots allt gick bra tillslut, för både mig och barnet.
Sorg...över alla år som gått och så fördjävla pissdestruktivt dåligt jag mått mellan varven.
Kärlek...till Mannen som är passar så bra i mitt liv och till Knyttet som låg inlindad i en gosgrön filt.
Det var en härlig gråt som sorterade känslor på ett stärkande sätt. Och den coachingen som jag fick av barnmorskorna (efter att Mannen tassat iväg och viskat att jag nog behövde dem) var makalös. Ibland känner jag nästan att jag längtar tillbaka till de avkopplande och uppassande dagarna på BB.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar