Sommaren har dragit igång. Visst gör det ont när knoppar brister. Så är det för mig också. Det är som vår i hela min kropp. Den har legat i nästan en månads vila och fluffat på sig förvånansvärt fort. Nu ska jag dra igång har jag tänkt och visst gör det ONT.
Försöker ratta in hjärnfokuset på HÄLSA. Efter att ha gått och hängt med axlarna och humöret i åratal tog jag tag i träningen i våras. Kom igång duktigt! Mådde så bra. Jag lovar, jag växte fem centimeter på en månad, både på längden och självförtroendet. Jag vill tillbaka dit igen.
Ändå undviker jag att titta på mitt svarta träningskort. Det svalnade för länge sen och ligger bara i plånkan och VÄGER. Jag har ju inte fått träna! försöker jag och det VAR sant men ÄR inte längre nåt att skylla på. Så! Iväg! I kombination med träning ska jag också byta ut förmiddagsskorporna mot ett äpple, eftermiddagsglassen mot en mortot och den mörka chokladen sent på kvällen mot att sova. Sen brukar resten komma av bara farten.
Jag är ju by nature normalviktig och har pepparpeppar aldrig varit direkt överviktig (även om jag många gånger tyckt det... en alldeles för tråkig och vanlig tonårshistoria) men blubben som lagrats på magen vill inte sjunka in. Känns ovant att ha en förargande putmage som jag måste tänka på att hålla in Fhhhoöp!
Blubben syns dessutom jättemycket under den söta röda klänningen med vita pricka som jag köpte på Zara för några veckor sen. Tänkte ha den på svärmors 60-årskalas imorrn. Ett tag funderade jag på att lägga undan den helt och ta nåt mindre tajt. Men det är ju som att förlora. Näe, istället tänker jag ge mig ATTAN på att hålla in magen hela kvällen fhhhoöp! även om det innebär magknip. Klänningen är inköpt, den ska användas!
Tränar lite - Fhhhoöp!
1 kommentar:
Blubben?? Kärt barn har många namn. Jag brukar kalla det fluff =O) Jag är helt övertygad om att jag inte skulle varken se eller märka din blubb men som sagt det är ju man själv som känner mest!
kramis
Skicka en kommentar