Bomullsåret

För ett år sen idag stod mannen och jag leende framför skärgårdsprästen och lovade att älska varandra för alltid i det här livet. En sån underbar dag, regn i kronan och allt, precis som det ska vara. Vi tittade på varandra och log aktivt innan vi gick in i kyrkan och kände så stark gemenskap och att det inte fanns något annat som var rätt än detta.

Idag hade vi ytterligare en underbar dag i skärgården om än inte exakt på samma ställe. Men det räknas lika mycket ändå. Vi vaknade i en underbart lite söt stuga med havsutsikt åt tre håll (!) av att kyrkklockorna slog. Minst lika kära som då.

Livet är inte alltid så enkelt. Vi har gått igenom många prövningar under året, Mannen och jag. Min pappa som har sagt upp kontakten och verkar stå vid sitt ord. Mannens verksamhet som ger honom huvudbry dygnets alla timmar. Mina knasögon som stället till det med jämna mellanrum. Mannens händer som också vägrar vara med ibland. Åsså det här barnknölet.

Och positiva. Det har blivit bättre för mig på jobbet. Det rullar också allt bättre för mannen. Vi har gjort minnesvärda resor tillsammans, umgåtts med goda vänner och släkt och kommit märkbart närmare varandra alla tre i familjen.

Vi har iallafall en ambition att försöka prata om det som händer, hur svårt det än kan vara. Kan någon av oss inte det så försöker den andra hjälpa till. På så vis hoppas vi kunna få ett lyckligt liv tillsammans. Vi har pratat en del om det eftersom jag söker ett förhållningssätt till barnuteblivandet. Och kommit fram till att det är VI som gäller. I första hand VI. VI som vill leva tillsammans, VI som vill göra saker ihop, stora som små; duscha, resa, pussas, jobba eller bara vara. Skulle vi få ett gemensamt barn så är det bonus. Bonuset till VÅRT liv. Det är en skön tanke att tänka även om jag med all säkerhet kommer att tappa det fokuset med jämna mellanrum. Och det får jag för det är bara normalt!

Så jag vill inte förändra något alls det kommande året. Alltså, resa mer kan vi ju alltid göra. Och måla om det där vardagsrummet nån gång.... Men det handlar ju inte om OSS. Det finns inget som jag direkt vill förbättra eller förändra men däremot nogsamt hålla fast vid. Alla stunder med pussar och kramar och våra pratstunder.

Vi kan nog inte skramla ihop lika många bröllopsdagar som gammelmorbror och gammelmoster, men guldbröllop minst vill jag sikta på att få fira med min Man.

Words from Wifie C