Ordning i rabatten

Jag är översvallande. Min rabatt börjar ta sig, tack vare söta bidrag från mamsen, Minksen och Linda. Det ser lite tanigt ut i år men jag gissar att den prunkar betydligt mer nästa år.

Några är jag lite osäker på. Som Nävan till exempel. Den fick jag av Linda och är häftigt orange i färgen... om det nu är en näva.

Gullriset lika så. Är det verkligen gullris eller har mamsen blandat ihop den med nån annan gul blomma? Det kommer att visa sig framåt hösten då den blommar i vackert gult (tror jag, tog den från huset innan mamsen flyttade så den har inte hunnit blomma nåt år här hemma än).

Klart man måste ha en klint. Och den utefrån landet som jag fick av Minksy har tagit sig och blommar nu. Bergsklint tror jag det var...? Likaså stjärnflockan som först såg ut att hänga rejät är nu grön och fin i stjälken.

Gladast är jag över min pion som blommar sött med en liten blomma. I år. Nästa år förväntar jag min minst det dubbla.

Ska bli kul att se om julrosen kommer upp i vinter också. Den fick vi av mamsen i maj då M:et fyllde. Vill minnas att den var till oss båda.

Myntan står givetvis nedplanterad i en kruka för att inte sprida sig. Inte citronmelissen och där får jag väl stå mitt kast och rensa så småningom...

Två stenpartiväxter har jag inga namn på heller. Den rosa ser lite ut som en nejlika och prunkar ståtligt. Den vita som ser mer fetbladig ut blommar lite mer försiktigt.

Tänk vad växer sprider glädje i min kropp. Det har jag nog pappsen att tacka för. När han var här sist frågade han F uppfodrande men på låtsas: "Vet du vad den här heter?" så pekade han på ett träd. "Syrén" svarade F utan tvekan. "Och de här som blommar under?" och där trodde han nog att han hade henne. "Pärlhyasint" svarade F lika snabbt och det fick pappa att le nöjt och lite stolt - som jag tolkade det - över att intresset och kunskapen gått i generationer genom honom.

"Runkel och Nebulosa" som mannen sa, stolt över att också kunna...