Vännerna har åkt.
Föräldrarna har åkt.
Hunden har åkt.
Barnet har åkt.
Det är kväll och jag är ensam kvar med mina tankar om graviditeten. Jag blir störd av min oro. Tröstar gör de små knuffar&buffar som LillKotte ger mig lite nu och då.
På tisdag är första mvc-besöket på sju veckor. Jag ska skriva ner hur det känns idag och ta det med mvc-sköterskan. Om rädslan för att nåt ska hända, oron över konstiga symtom i kroppen. Att jag känner mig lite hänging i själen. Det kan vara bra som en reminder när jag sitter där i besöksstolen och hon frågar om hur det är och jag svarar "Bra".
Fram tills dess ska jag försöka att inte tänka så mycket, bara leva och affirmera att allt går bra.
1 kommentar:
ja varför är det så svårt att säga som det är till BM...varför säger man alltid "bra". elelr som jag sist...nästan skämtar bort mina besvär som jag egentligen inte ritigt förstår hur jag ska klara av en månad till...
Skicka en kommentar