Jag vrider och vänder på mig i sängen. Täcket är nedkastat på golvet och jag har det tunna påslakanet i blåvitrandigt uppdraget till hakan. Fötterna sticker ut nedanför påslakanet. Terassdörren är öppen, det är svalt i rummet. Ändå bränner fötterna, det springer i benen och jag är fullständigt klarvaken.
Då blir jag plötsligt tacksam. Tacksam för att flugor och getingar sover på natten, tänk vad jobbigt det hade varit om det hade surrat både i och utanför kroppen.
Man får vara glad för det lilla, sa en förvånansvärt pigg Cinks
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar