Min bola

Söta moster gav mig en Bola* när jag väntade F på 90-talet. Jag erkänner att jag var usel på att använda den då. Smycken är liksom överhuvudtaget inte riktigt min grej.

Nu sammanfaller lyckligtvis min graviditet med modet att ha långa halsband med en kula i. Typ bola fast utan plinkeliplånket innuit.

Så därför som den modeapa jag är *not* tog jag fram silverputs och köpte en kedja och - vipps - så är min bola som ny igen. Den här gången har jag dessutom använt halsbandet. Visst, fortfarande sparsamt men det har ändå hängt runt halsen flera dagar i veckan.

Och nu tycker jag den är så vacker, så vacker och det är ju fantastiskt om h*n kan höra ljudet och bli lugn av det.



*Inuti bolasmycket finns en liten xylofon på vilken en liten boll dansar runt och avger ett speciellt svagt ljud när kvinnan rör sig. Genom att bära smycket lånt ner på magen kan barnet höra ljudet. Från cirka 20:e graviditetsveckan kan barnet i magen höra och känna igen ljudet. Det magiska rogivande ljudet lugnar bebisen under graviditeten och efter födelsen känner barnet igen ljudet och blir lugn av det.