Vad är det som i luften surrar...?

Två dagar tätt efter varandra och på helt olika platser har jag känt doften av gammelmormors tvål i luften. Det måste betyda nåt. För mig var hon äpplen, lavendel, ett tyst trapphus, barndom och en djuraffär. Hon var styrka, stolthet, Astrid Lindgren och finurlighet.

Förresten, nu tror jag att jag vet! Det är säkert hennes sätt att finnas med och gratulera sitt äldsta barnbarn på hennes födelsedag idag.

Vi har den äran att gratulera med bompa, bompa…

Det var många år sen tillvaron sammanföll så lyckligt att jag fick sjunga och komma in med presentbricka på morgonen till mamma just på hennes födelsedag. Men i år passade det bara så himla bra.

Jag tassade upp strax efter 06 och hälsades glatt men sömnigt av söthunden T som vände upp huvudet och slickade mig morgonmatt med tröttstängda ögon. Hon slickade även F som fram till dess sov bredvid mig i sängen och på så vis kunde vi båda tassa ut i köket, göra i ordning en bricka och sen sjunga å det finstämdaste "Ja må holeva" i en härlig väckningsprocedur.

Mamma är ett lyckobarn. Hon föddes alldeles för tidigt och på 40-talet var ju det förknippat med betydligt större risker än idag. Men det gick bra och hon har varit en kämpe ända sedan första andetaget.

Hon har en vacker personlighet, är full av välmening, ärlighet och omtanke. Hon är många gånger min förebild i min förhållande till min egen dotter, en bra lyssnerska och till henne har jag alltid kunna anförtro mig om allt mellan himmel och jord. Hon är helt enkelt den bästa mamma jag kan tänka mig och det känns så himla lyxigt att känna så.

Så stor grattiskram igen, världensvärldensvärldens bästa mamma, mormor och svärmor!