Periodvis lider jag av "restless legs" eller rastlösa ben - sömnlösa nätter som det också kallas. Det verkar vara ärftligt och har gått rakt ner i tre generationer räknat från min farmor och sen några år tillbaka slagit ner i mina ben om nätterna eller när jag blir trött.
Sen jag började ta järntabletter varannan dag som rekommenderas från graviditetsvecka 20 så har det blivit så enormt mycket bättre. Jag har nu sovit nästan hela nätter i en hel vecka. Det är gudomligt att vakna mitt i natten och känna att benen ligger still. Lyxigt liksom. Myrsafarin har dragit sin kos. Om det är temporärt eller inte vet jag inte, men varje natt som jag får sova ser jag som ett under.
Mer sömn betyder oftast också mer energi på dagarna. Och det fick jag ta sviterna av i början av veckan. För i helgen höll jag igång utan paus och i måndags fick jag en liten blödning som reminder om att jag kanske ändå inte är odödlig. Jag blev superorolig såklart men när blödnigen avtog efter ett par dagar gissar jag att det hade å göra med att jag just hållt igång utan vila lite i överkant. Nu verkar allt ha lugnat ner sig igen och mammahjärtat börjar slappna av från värsta oron. Lill-Kotte bonkar på och igår tror jag att jag kände en liten fot som sparkade mig i höger midja. You go, little sweetheart!
6 kommentarer:
och jag kaaaaaaaaan inte låta bli o få tårar i ögonen av lycka varje gång jag läser/hör om Kotten Rocky!!/M
Goa du *hjärta*
Jag är fortfarande så blyg med att skriva nåt här om Lill-Kotte, rädd för att trampa nån på tårna eller göra redan olyckliga olyckligare. Been there, vet vad jag talar om...
Men jag inser samtidigt att jag inte behöver ta ansvar för andra utan jag hoppas att andra som är i den knepiga "inte kunna få barn"-situation kan unna mig den lyckan istället.
Det är ju var och ens ansvar att läsa här också eller hur ;)
och sen tror jag att dem som ev följt din längtan, av samma orsak, bara glädjs med dig!
Om inte, så kan de ju välja att inte läsa right!?
De får inte hindra dig att skrika ut din lycka hur som :)
Och jag vill se din mage!! Måste ju vara megaskillnad från midsommar lirrom!
och sen är det ju en annan sak att jag dör av nyfikenhet vilket datum i december det blir :)
Shout it out!!!!!
Ja, du har rätt, jag hör ju när jag läser det du skrivit att du har rätt. Och jag ska försöka bli lite mer modig :-) Kanske till och med skaffa mig en sån där söt ticker som talar om hur många dagar det är kvar. Sånt har jag bara sett förunnat andra och det känns också...olagligt lyxigt att få skapa till oss.
Om ett par veckor får du se magen igen, tills dess får du hålla tillgodo med magbilden som jag tänkte publicera imorgon. Massor med kramar
Hej Minks
Jag kan skvallra att Cinks har blivit en liten tjockis nu.
pussar till magen och kramar till er
Åh, AstaKersin, jag ser fram emot att läsa dina inlägg! Äntligen! *och jag vägde mig imorse, hade inte gått upp nåt sen sist, hea-hea*
Skicka en kommentar