Det är många år sen jag sitter i baksätet i vår grå Volvo 940 och gråter sjöar av hormontårar. Bredvid mig ligger ett litet under och sover. Vi är på väg hem från BB. CD-spelaren sjunger ut sången som vi lyssnat på under hela graviditeten. Nu när den ljuder igen trillar tårarna. Min sambo tittar oroligt på mig i backspegeln. Men jag är inte ledsen. Jag är trött, lycklig, svag och kär.
Den lilla bytte ögonfärg efter ett dygn, till mörkbruna, nästan svarta. Ändå är det här liksom hennes sång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar