"Grattis till frieridagen" messade Minks på eftermiddagen idag, samtidigt som Mannen och jag stod och väntade på tåget. Som vanligt hade vi glömt av den är mycket, mycket speciella dagen för fem år sen. Nu vände vi oss mot varandra och skrattade åt att det faktiskt varit så varje år. Vi glömmer båda två. Tur att det inte bara är den ena som glömmer...
Vid den här tiden för fem år sen låg jag i badet på Grand Hotell med skumpa i ena handen och ett vackert kärleksbrev i det andra. Efter en härlig överraskningshelg med HD-åkning, skärgårdstur och långpromenad hamnade vi tillslut i en av hotellets vackraste sviter.
När mannen kröp ner bland bubblorna räckte han mig en ask med två ringar i. Tårarna rann på mig och vi kysstes tills vattnet blev kallt. På kvällen firade vi vidare med middag på East.
Jag trodde tokigt nog aldrig att ett sådant frieri skulle bli verklighet för mig, för mig, men det blev det och jag har verkligen inget övrigt att önska från den helgen. Inget övrigt att önska de här fem åren heller för den delen. Vår kärlek är uppbyggd av kommunikation och ömsesidig vilja till förståelse för varandra.
Och fick jag välja så skulle jag göra om det idag igen. Och igen. Och igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar