Eftersom Mannen är borta över helgen har jag frågat F om hon inte vill sova i sängen bredvid mig. Vi brukar göra så för det är så vansinnigt mysigt att ligga nära. Hon var inte nödbedd utan tog täcke och kudde och flyttade in rödrutigt bland vårt beigeblommiga.
Så imorse vaknade vi faktiskt några minuter innan basinsulinalarmet ljöd 07.00. Vi brukar ha som regel att inte gå upp före åtta men efter att ha legat och småpratat lite så bestämde vi oss redan halv åtta för att gå upp. Jag gjorde frukost och F kollade sina placeringar på stallet.se
Sen cyklade vi upp till stallet och F fick rida kämparhästen som idag visade sig gick över förväntan bra. Utan stigbyglar fick tjejerna ändå kämpa sig svettiga. Själv stod jag och frös i den 10-gradiga höstsolen. Kattungarna hade växt till sig och busade i en enda stor klump i dörröppningen. Sen cyklade vi hem igen och jag klippte gräset på framsidan innan jag gick in och lagade köttbullar- och makaronlunch.
Paus. Vila.
Snart börjar andra halvan av dagen, upp till stallet igen och hopptävling för F. Långkalsonger på den här gången och gärna mössa också. Lite matsäck och mycket tålamod, det blir många långa timmars väntan på att alla ska ha hoppat klart. F ska rida en lite klumpig fjording som hon är så förtjust i och ser jättemycket fram emot det. Detta blir hennes fjärde runda, tre utan clear-round* och jag ger henne en eloge för att hon inte ger upp trots att hon ser alla andra stoltsera med sina rosetter. Så länge hon tycker det är kul så är jag med och betalar, att ge upp är inte den melodi jag förespråkar!
Därefter skulle vi egentligen ha åkt på inflyttningsfest men känner jag min kropp rätt så kommer den att protestera vilt mot allt annat än vila efter den här fullbokade dagen. Så vi får se eftermiddagen an helt enkelt.
Snart dags att dra, ha en skön lördag alla ni andra!
*felfri ritt vad gäller både hinder och nu även senast stilbedömning
2 kommentarer:
Hej Cinks
en liten kommentar på det du skrivit senaste tiden, kanske mest det om ditt läkage.
Min mamma fick alltid migrän när helgen kom och hon kunde slappna av. Kan inte din trötthet nu bero på att du inte längre behöver kämpa så mycket utan endast leva? Det kanske känns självklart för dig men jag själv har märkt en klart "försämring" av stringens, ordningsamhet och minne de senaste åren samtidigt som jag trivs bättre och bättre med mig själv och livet.
Kanske människan är skapad för att vara jovialist. Vi pratar här hemma om att livets enda mening i grund och botten är att överleva och att skaffa barn. Allt annat är för ens bekvämlighet.
För mig gäller att överleva går bra just nu och barn blir det inga - gamar på ditt/"dina" bland annat, så livets bekvämligheter får ta större och större utrymme.
Och det är rätt härligt.
Puss på dig Cinks och på din mage - så värst stor är den ju inte ännu - jag leder!!
Tjocka på dig nu, kramar även till F och mannen.
Imorse låg jag och funderade på dina ord, min kära och kloka AstaKerstin. Och visst ligger det mycket i det du säger. Jag försöker verkligen att bara leva och inte kämpa så mycket. Och jag försöker känna efter, det är nog skillnaden. Jag ser tecknena enklare nu och kör inte på i 190 som jag har brukat göra.
Och du, du får jättegärna karta på min lilla (snart förhoppnsingsvis mina små...) så mycket du vill. Och jag vet att de också vill!
Lovar att tjocka på mig och gå upp i ledning. Kramkramkram C
Skicka en kommentar