Raporrt från gårdagens andra halva.
Väl uppe vid stallet fick jag störtåka hem och hämta Fs chaps som hon valt bort i omklädningen inför hopptävlingen. Plötsligt visade det sig att man måste rida i chaps eller ridstövlar och det blev liksom sockerdricka i hela hennes kropp när hon hörde det och det var snudd på att tårarna kom.
Jag utsågs därefter till att sitta i domarsekretariatet och kunde inte vara med F i framhoppningen så det var nervöst när jag såg henne komma in på ridbanan. Hon startade som nummer tre på 40 cm, snygg i vit polo, svart tröja och vita ridbyxor. Och chaps!
Av de första två hade en rivit och en ridit fel väg. Och så var det Fs tur. Jag darrade på underläppen. Eller nä, hela jag darrade av nervositet. Hon hade fin fart på fjordingen och hoppade felfritt över första, andra...hela jag vibrerade...tredje, fjärde och så gick det i fart och fläng ända över åttonde och sista hindret.
Jippie! Hon hade ridit clear round! För första gången ever! Jag var nära till tårar, hela min kropp ville bara springa ut och krama henne. Men jag satt i ju i sekretariatet och kunde ju förstås inte lämna den platsen.
Så gick det till när hon sprudlande av eufori fick sin första, riktiga rosett i hopptävling. Och inte den sista heller, förmodar jag.
2 kommentarer:
Grattis, vad kul! Kan tänka mig den sprudlande stoltheten både hos mor och dotter! :)
aaaaaaaaah bästa duktigaste guddottern!!!!!
//M
Skicka en kommentar