Usch, vad h*n skräms. Hela dagen har det varit idel lugn i magen, knappt nån endaste buff eller knuff, bara små kittlingar på kisseblåsan eller nån liten lätt buff i sidan. Man kan ju lätt bli nojjig för mindre.
Igår var jag på läkarundersökning eftersom jag haft upprepade småblödningar. Läkaren undersökte mig och kunde se en polyp som satt på ett utsatt och känsligt ställe och mycket väl kan ställa till med den typen av problem som jag haft.
Jag log under den mycket varsamma gynundersökningen när hon plötsligt sa "och där har vi en liten hand".
Vilken under, vilken overklig verklighet, vilken underbar dröm! Jag har fortfarande svårt att tro att det är sant.
Hejhej, vinkar Cinks tillbaka
2 kommentarer:
men wow, en liten hand. coolt. och tänk, snart får du hålla i den där lilla handen!
minns den där oroskänslan när det var lugnt i magen. att det skall vara så rackarns mycket oro förknippat med graviditeter. må så väl nu! kram c.
Jo, det är väl så att alla liksom känner oro till och från. Lätt att glömma av när man är mitt i det. Längtar också efter sen lilla handen...
Skicka en kommentar