Efter en mycket knölig natt med illamående, spring i benen och en bullrig mage sade jag till Mannen i morse att jag nu skulle ändra strategi och verkligen njuta av de sista dagarna med bebis i magen.
Vi gick upp och gjorde frukost. Magen hängde ut så dant att jag lade mig på soffan för att känna efter. Inget huvud ner längre, utan snett under naveln istället. Snarare tvärläge igen.
Där rök mina goda intentioner om en söndag på bra humör. Jag börjar om.
3 kommentarer:
En idag pigg och frisk man, jag kommer inte nu ihåg om han heter Magnus eller Mikael,(de är bröder och jag kommer inte ihåg vem av dem det var) hade en beräknad ankomsttid som han inte brydde sig om. Man tog in mamman til bebe och satte igång förlossningen utan att något hände. Då skickade man hem mamman och efter 1 månad kom den lilla bebisen ut utan några större våndor än normalt. Barnmorskan eller vem det är som räknar, hade tagit fel på 1 månad i tid.
Kan tänkas att man är bättre på att räkna ut när bebisars ska komma nuförtiden, men så var det för 30 år sedan i alla fall.
Så är det egentligen inte tvillingar du har i magen och en månad kvar eller så.....
Kramar och omtanke
Styrkekramar! Förstår att det är en tung väntan. Hur länge det än blir så kommer du närmare för varje timme! Lycka till med väntan och det som komma ska!!!
Jag tänker på dig! Förstår att det är så jobbigt att vänta, speciellt nu när bebben inte vill ligga som den ska.
Jag håller tummarna att h*n under dagen lägger sig till rätta och åtminstånde ligger ruckbart.
Linda
Skicka en kommentar