Jag känner att jag borde skriva några ord om mötet med pappa i måndags. Men just nu har jag inte lust att följa varken något "borde" eller "måste". Jag vill bara göra som jag vill! Och jag vill inte dissikera vårt långa samtal som vi ändå hade. Kanske för att vi inte kom så långt som jag hade hoppas. Kanske för att jag försöker jobba bort känslan av att återigen vara rädd för att ha sagt nåt som kan feltolkas.
Jag får ha mina egna tolkningar, känslor och tycka vad jag vill. Och jag är säker på vad jag känner och vad jag tycker. Och om han väljer att missförstå mig utan att konfrontera det så vet jag inte vad jag mer ska göra.
Historien kommer garanterat att fortsätta.
Jag vänder bara blad...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar