Guh...
Jag sms-ade min Ps-terapeut igår för att jag kände att jag behövde lite 'tömma ur och reda upp'- hjälp.
Sista två gångerna jag gick hos henne i våras kände jag att något hade förändrats. "Hon är gravid" tänkte jag men var samtidigt så inne i vår egen ivf att jag bara noterade men inget sade. Hon såg sådär mosig ut som kvinnor som inte mår nåt vidare på morgonen kan göra. Ja, jag fick bara en känsla....
Idag ringde hon tillbaka. Eftersom jag inte svarade lämnade hon meddelande. Jag ville liksom inte konfrontera henne och höra henne säga det jag redan känt på mig.
Hon var jättetrevlig och hälsade att jag var välkommen tillbaka men eftersom hon var GRAVID och skulle få barn i februari - mars så skulle det kanske bli ett litet uppehåll där.
Februari - mars...
precis då vi skulle ha fått barn om ivf-en hade lyckats...
Jag visste det. Varför måste jag känna på mig sånna saker? Och går inte tillbaka. Vänder om och letar ny terapeut istället. Så fungerar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar