Jag har gjort det!

Jag har gjort det. Jag har ringt ivf-kliniken för att prata frysåterföring och lite annat. Vill inte. Hjärncellsarmén stretar emot och mobiliserar flyktplaner. Vill samtidigt jättemycket och tycker det är alldelespåtok för många sekunder kvar till den inbokade tiden om en dryg vecka.

Det blir ingen instättning i kommande cykel iallfall. Först vill jag sluta med cortisonet. Bara därför. Det gör säkerligen inte minsta gnutteskillnad men innuti mig känns det bättre så.

Har en teori förresten!
Jag har förstått att många fler än jag tycker att väntan sista veckan innan beräknad påhälsning av oönskade Tant Röd är förbannatgrymtochjävla skitjobbig. Oavsett om man gjort ivf, har förstöks à la natura eller gjort frysförsök. Jobbigt är bara det rätta ordet!

Min teori är just den enkla att den här veckan - den så välkända PMS-veckan - redan innan just ÄR den jobbigaste i hela månaden. Speaking from my own perspective så blir alltid alla tankar och känslor STÖRRE just denna vecka. Glädje blir större men framförallt sorg, bedrövelser, ilska och irritation. Så är jag bara det minsta orolig och stressad för att mensen ska komma så förstoras denna känsla just denna vecka ungefär till det tiodubbla. Helt ovetenskapligt men för mig låter det o so logiskt!