Första kvällen när vi slog läger på Blåhammaren drog det in en fascinerande dimma som tornade upp sig nedanför oss och som släckte all vind och ljus. Vi var plötsligt helt ensamma på fjället och såg inte längre än nån meter framför oss. Efter några timmar drog dimman bort och vinden tog i så jag trodde tältet skulle lyfta och blåsa bort med oss...men det var nog mest ett önsketänkande från min sida =D
Andra kvällen slog vi läger i dalen nedanför Sylarna och fick se den mest fantastiska solnedgång som jag tror fjällen kan bjuda på. Detta plus lägereld och trerätters fick två småsyskon att jubla och bubbla av skratt och lycka.
Tredje natten var det redan mörkt när vi lämnade Storulvåns fjällanläggning efter en värmande kopp kaffe och sista mörka chokladen. På vägen ner till tältet trädde vi på oss våra pannlampor och letade oss fram till tältet bland alla björkar och renar (faktum är att det FINNS en tamren där, Leif, men honom såg vi aldrig. Däremot gick vi förbi en flock som betade dagen innan).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar