På lunchen berättar jag för en väninna om en gemensam bekant som just fått barn nr. 3. Jag vet inte om det är tonen i kommentaren "Där ligger du i lä!" som får det här jävla skitmaskineriet till hjärna att gå på knäna igen. Troligtvis. Empati har aldrig direkt varit hennes puck.
Senast igår kände jag mig ju så stark. Så bra, lugn inombords och tillfreds på ett lyriskt sätt. "Aha" tänkte den där satans jämviktsvågen. "Hon har det bra, bäst att strula till nåt igen då".
Sagt och gjort. Grattis och tack, nu känns ALLT jobbigt igen. Biologiska klockan hånflinar ticke-tacka-tick Faktumet att dagar, månader och år går utan att nåt händer känns nog jobbigast. Min kropp vill inte bli gravid. Vägrar! Jämnviktsvågen hånler att "Du har det ju sååå bra med kärlek och allt. Trodde du att man kunde få allt?"Hade jag all tid i världen så kunde jag kosta på mig att vara lugn och vänta ut tiden. MEN SÅ ÄR DET JU INTE.
Mannen behandlar bort en huvudvärk som suttit i hela eftermiddagen. Jag känner mig genast lite bättre. Det blir kallt i huvudet. Som om blod åter får utrymme att flöda runt i ledningscentralen. Kanske hjälper mig att tänka bättre tankar. Nu vill jag bara sova!
Low Cinks
1 kommentar:
Kram vännen! Man kan ju tycka att Evileye tar hand om jämviktsvågen, right?!
Det är sant att dagarna går, men det finns många dagar kvar också darlingen! Jag tror på dig och på er!!
/M
Skicka en kommentar