Inatt drömde jag att jag hade vår lilla bäbis i famnen. Nu på kvällen minns jag bara drömmen lite vagt men tror att jag låg i vårt nymålade sovrum och ammade en liten. Känslan var inte odelat positiv. Jag sneglade mot mannen och tänkte "Nu kommer inget att bli som förut, var det verkligen värt det?"
Jag fixar inte att göra nån större utvärdering av drömmen. Vet ju att det ligger en hel del bakom drömtankarna. Och att de också florerar i vaket tillstånd. Men trots mängder av försök att sortera tankar och försök att hitta ett förhållningssätt så har jag inte kunna stoppa känslorna i nåt fack.
"Jag vill ha barn med dig" sa mannen över telefonen igårkväll. Vi har inte pratat så mycket om det senaste tiden. Inte så uttalat. Det kändes skönt att han sade det. Att det är VI och barn ett bonus. Jag tycker samma. Han är världens bästa man.
1 kommentar:
Drömmar. Nattetid. Tankar, men hur sanna? Ja det är frågan. För även om det ibland inte stämmer överens med vad man tänker dagtid, så är det ändå en och samma hjärna som har skapat dem, funderingarna!
Och samarbetar hjärta och hjärna nattetid, för även om inte, så brukar hjärnan överta en känsla dagtid, som hjärnan har skapat nattetid.
Hey, vad sägs om det bluddret!? Hajjar? No?
Jag förstår ivf dina spekulationer väl. Det vet du!
Och jag, tänker ofta på er, och håller tummarna! (det är därför tvätthögen fortfarande ligger kvar i vardagsrummet, dag 3)
Största kramen//M
Skicka en kommentar