Ljusglimtar

Gör ett försök att matcha Minks schyssta hemmabästblogg. Här kommer fyra ljusglimtar i min vardagsmiljö:

Ljusglimt 1.
En riktigt god latte upphälld i en favvo-Flilippa K-mugg. På diskbänken har vi alltid en stor och praktisk skärbräda som ligger framme. Kaklet har vi själva målat om i rött (tidigare var det nougat med mörka vinbärskvistar à la 80-tal). På väggen hänger en cool Lexingtongrytvante som vi fått i present.


Ljusglimt 2.
"Mannen och jag när vi blir gamla" står i IKEA-glasskåpet och ler. Jag tillverkade paret ursprungligen till farmor och farfar i present julen -95 (stod det under). De fick flytta hem igen när farfar gick bort. I skåpet har vi glas och porslin men också en del dryck som man kan ha i glasen...


Ljusglimt 3.
I vardagsrummet har vi en hel hage med hästar. Det är en konst att INTE snubbla över dem men så länge de trivs ihop och inte bråkar med varandra så får de stå kvar. Hästarna påminner mig om det älskade barnet som bor här och det gör mig så himla lycklig och glad. Alla veckor!


Ljusglimt 4.
Litografi av Camilla Pyk. En av de mycket få ägodelar som jag har kvar sen separationen för sex år sen. Vann den turlig nog i en tavelutlottning. Gillar den råskarpt!

Vandring del 5: "Åh, va vackert!"

Varje gång vi passerade ett klart, friskt och rinnande vatten så utbrast jag "Åh, va vackert!" Och jag menar varje gång. Det var nästan så jag blev lite trött på det själv men det bara slank ur mig spontant. Härligt och förfärligt.

Vandring del 4: "Kvällsutsikter"

Första kvällen när vi slog läger på Blåhammaren drog det in en fascinerande dimma som tornade upp sig nedanför oss och som släckte all vind och ljus. Vi var plötsligt helt ensamma på fjället och såg inte längre än nån meter framför oss. Efter några timmar drog dimman bort och vinden tog i så jag trodde tältet skulle lyfta och blåsa bort med oss...men det var nog mest ett önsketänkande från min sida =D


Andra kvällen slog vi läger i dalen nedanför Sylarna och fick se den mest fantastiska solnedgång som jag tror fjällen kan bjuda på. Detta plus lägereld och trerätters fick två småsyskon att jubla och bubbla av skratt och lycka.


Tredje natten var det redan mörkt när vi lämnade Storulvåns fjällanläggning efter en värmande kopp kaffe och sista mörka chokladen. På vägen ner till tältet trädde vi på oss våra pannlampor och letade oss fram till tältet bland alla björkar och renar (faktum är att det FINNS en tamren där, Leif, men honom såg vi aldrig. Däremot gick vi förbi en flock som betade dagen innan).

Vandring del 3: "Morgonutsikter"

Utsikt från restaurangvagnen torsdag morgon. Plus till SJ som till och med värmde min mjölk till kaffet *japp, återfall*


Tältutsikt på Blåhammaren på fredag morgon. Sol som avspeglar sig i vattnet, lite blåsigt och blå himmel.



Tältutsikt på Sylarna på lördag morgon. Disigt och blåsigt men varmt och skönt.



Tältutsikt från Storulvån på söndag morgon. Lugnt och varmt. Regnfri natt trots hotfull himmel och några droppar på lördagskvällen.

Vandring del 2: "Checka av utrustningen innan..."

Det visade sig att tjugo år är långt efter bästföredatum när det gäller gummistövlar. Den enda gång som jag behöver använda dem för att korsa en lite djupare flod visar det sig att de faktiskt torkspruckit sönder. På flera ställen.

Som tur var såg floden djupare ut än den var så jag klarade mig galant. Stövlarna däremot ligger nu som sagt i ett återvinningskärl i Storulvån.

Med andra ord är det bra att kolla av utrustningen INNAN man åker, inte när man står där med ena foten i floden...



Adjöken kära Gummistövelfröken

Vandring del 1: "Du blir vad du äter!"

Fjällen var verkligen FULL av härliga, stora och fullmogna blåbär. Jag som är en hängiven plockare njöt i fulla drag av att både få stoppa i både mun och uppsamlingskärl.

Inte gjorde det heller något att blåbär innehåller järn (väl?) och en massa andra bra vitaminer. Järnslukerskan Tant Röd stormade nämligen in till gråt och tandagnisslan precis som vi skulle lämna Blåhammaren på morgonen dag 2.

Modigt för att vara så feg

Fega lilla jag ringde tillbaka till Ps-terapeuten idag. Jag kanske inte längre är så feg. För trots att jag var jättenervös så ringde jag.

Hon svarade inte. Telefonsvaren gick på. Ville kanske som jag, först höra vad jag hade att säga.

Jag tackade henne för att hon hört av sig och berättade snabbt vad mitt ärende gällde och att det faktiskt redan kändes lite bättre inom mig.

Gratulerade henne uppriktigt till graviditeten och att jag var glad för hennes skull men för egen del kände jag att det skulle bli lite väl mycket träning för mig att gå till en terapeut som var gravid när det själv är min högsta längtan. Jag konstaterade att jag tar ny kontakt med PS och söker annan terapeut vid tillfälle.

Hon svarade med sms. Förstod mig och önskade mig lycka till.
En sten föll från mitt bröst och jag kände mig så stolt!

Modiga Cinks

En annan dag kanske

Jag känner att jag borde skriva några ord om mötet med pappa i måndags. Men just nu har jag inte lust att följa varken något "borde" eller "måste". Jag vill bara göra som jag vill! Och jag vill inte dissikera vårt långa samtal som vi ändå hade. Kanske för att vi inte kom så långt som jag hade hoppas. Kanske för att jag försöker jobba bort känslan av att återigen vara rädd för att ha sagt nåt som kan feltolkas.

Jag får ha mina egna tolkningar, känslor och tycka vad jag vill. Och jag är säker på vad jag känner och vad jag tycker. Och om han väljer att missförstå mig utan att konfrontera det så vet jag inte vad jag mer ska göra.

Historien kommer garanterat att fortsätta.
Jag vänder bara blad...

Inte svårt alls!

Kom igen Knuze G! Det är inte alls svårt serru =D

Föraning med grym relevans...

Guh...
Jag sms-ade min Ps-terapeut igår för att jag kände att jag behövde lite 'tömma ur och reda upp'- hjälp.

Sista två gångerna jag gick hos henne i våras kände jag att något hade förändrats. "Hon är gravid" tänkte jag men var samtidigt så inne i vår egen ivf att jag bara noterade men inget sade. Hon såg sådär mosig ut som kvinnor som inte mår nåt vidare på morgonen kan göra. Ja, jag fick bara en känsla....

Idag ringde hon tillbaka. Eftersom jag inte svarade lämnade hon meddelande. Jag ville liksom inte konfrontera henne och höra henne säga det jag redan känt på mig.

Hon var jättetrevlig och hälsade att jag var välkommen tillbaka men eftersom hon var GRAVID och skulle få barn i februari - mars så skulle det kanske bli ett litet uppehåll där.

Februari - mars...
precis då vi skulle ha fått barn om ivf-en hade lyckats...

Jag visste det. Varför måste jag känna på mig sånna saker? Och går inte tillbaka. Vänder om och letar ny terapeut istället. Så fungerar jag.

Gröna & otrendiga?

Var köper man sköna, otrendiga och inte för tunga gummistövlar?

/Cinks numera stövellös eftersom de gröna bästsigummisarna hade sett sina bästa dagar och börjat torkspricka *snyft*

Försmak av fjällvandring

Tillvaron har gått i ett sen vi kom tillbaka från fjällen. Tåget hem blev några timmar försenat och en timme före midnatt i söndags kväll kom vi åter till lilla kidet. På måndagen kom far och igår fullkomligen försvann kvällen i mycket givande och roskänkande prat med P *tack för att du kom, P och mina tankar går till dig idag!*

Innan den mer utförliga vandringsbloggen är klar så kommer här iallfall en snabbsummering av dagarna i fjällen:

"Det var urskönt och skumpigt att åka nattåget trots att en gubbe i vår kupé snarkade och när vi gick av tåget i Enafors stod bussen där och alla vi som skulle vandra behövde bara kliva på och åka den lilla timmen till Storulvån.

Sen blev Mannens jättearg när dragkedjan på ryggan gick sönder men den gick att spänna till med remmarna istället så vi kom tillslut iväg och fick jag lov att stanna hela tiden för det gick liksom inte att bara gå förbi alla BLÅBÄR som fanns längs stigen så när vi stannade och rastade tyckte M att jag såg ut som hans farmor i munnen *g* och det hade han nog rätt i så vi skrattade åt det och åt massor av andra saker för vi blev liksom på så gott humör av den sköna fjälluften och av att röra på oss så mycket och för vårt fina bröllopstält som var så bra och av den häpnadsväckande utsikten.

På nätterna var det kallt och jag sov påbylsad med fleece på kroppen och tjockmössan som krona och dag två fick jag så ont i huvudet och axlarna att jag fick tillkalla naprapaten på en armslängds avstånd och han botade mig med lite knäck & bräck och sen mådde jag jättebra resten av vandringen om man bortser från lite hälont men till nästa resa har jag lovat mig själv att köpa en ny rygga som passar mig och inte en one-sized-man! Hm!

På mornarna kokade vi härlig havregrynsgröt med färska blåbär och tänk att allt smakar så himla mycket godare ute i friska luften och som avslutning tog vi en hutt magmedicin *dyra Mackmyradroppar* som också var god innan vi packade ihop och eftersom Mannens fingrar inte gillar vatten så var det jag som hade disktjänst i de kalla och klara vattendragen medan han plockade ihop Trangiaköket som han också fick bära på. "


Jag var först tankad, packad och klar utanför tältet. I bakgrunden syns "Kärringklumpen" och "Sylarna"


Kontentan av fjällvandring: Man blir ännumyckemerjättekär i sin man av att vandra i fjällen för man inser att man gjort rätt val i livet - att vara gift med just honom och att vandra tillsammans.

Hjärtat's calling!

Hoho!?! Det här är hjärtat som talar. Cinkshjärtat alltså. Nu jädrar i min låda händer det saker i den här kroppen. I flera dagar har jag fått jobba rytmiskt och effektivt i en härligt symfoni med kropp och själ. Härligt syresatt blod har forsat genom mig och jag har verkligen fått upp kondisen och känslorna, om jag så säger. Verkar vara slut med det....

För vad händer idag. Jo, miljardersmiljarders adrenalinsnubbar har invaderat mig, Cinkshjärtat alltså. Även om kroppen sitter stilla så får jag jobba dubbelt. Jag får cinkshänderna att darra och munnen att frenetiskt tugga på morot efter morot...

Jag har flera gånger försökt få kontakt med hjärnkontoret men det är ingen vidare täckning. I bruset har jag bara kunnat uppfatta små fragment som "Pappa ska komma idag" och "Ta det lugnt, ta det lugnt". Det är alltså därför adrenalinarmén har satt mig i arbete. Pappa ska komma.

Hjärnan försöker alltså prata förnuft med mig. Resonera mig lugn. Men jag dunkar på så det känns som om hela bröstet förvandlats till ett enda stort hjärta. Hela Cinks är ett enda stort bultande hjärta. Hjärnan och jag är inte på samma våglängd. Inte alls. Mygööd, låt den här dagen snart vara slut...

Ångest för dyr investering

Hjälp!
Måste åka nu om jag ska hinna köpa det där superschyssta men regnstället som jag hittade på Stadium igår. Tokdyrt och urskönt. Brukar tyvärr hänga ihop. Figursydd jacka istället för den hustältsliknande skärning som regnställ brukar vara. Både andas och står emot väta. Låter det inte sååå perfekt!!!

Jag fullkomligen ÄLSKAR regnkläder och gummistövlar. Särskilt gummistövlar. Det är absolut min bästa fotklädnad. Gröna, alldeles vanliga gröna gummisar som är så härliga att gå i en regnig höstdag. Regnjacka kommer inte långt därefter som favoritplagg. Kanske är det alla regniga dagar som jag sprang i regnet som barn som gör mig så nostalgistk förtjust.

Tänk att jag kommer att kunna få gå i det. I TRE dagar i sträck! Men det är dyrt. Jacka och byxor för en smärre förmögenhet.

"En investering" säger jag till mig själv och tänker på hur många ÅR jag kommer att kunna ha ett ställ med kvalité. Men prislappen minskar inte för det.

"Jag behöver det" säger jag till mig själv eftersom det andra jättmysiga HH-stället *från 1993 eller så* gick sönder när vi försökte bättra på impregneringen. Men prislappen minskar inte för det.

Äh, nu åker jag!

Mer packlista

Jag utmanar mig själv att gissa på tre "Saker jag är glad att jag hade med" och tre "Saker jag inte hade behövt ta med" på vandringen. Efter trippen kommer utvärdering!

Saker jag är glad att jag hade med
1. Toapapper
2. Naprapat
3. Mjölkchoklad


Bra-att-ha-saker?

Saker jag inte hade behövt ta med
1. Dunsockor
2. Två mössor
3. Cyklogyl (pupillvidgande)

Trollsk morgon

Permiär för den jättefina nyrenoverade
perrongen en dimmig höstmorgon.

GoseGaston!

Söta, charmiga, goa Gaston. Du var ju fantastiskt på cafét igår. Lite klantigt av mig och din mamma när vi inte hann fånga dig innan du bonkade huvudet i bordet. Men det tog du också så bra. Vem som helst hade GASTat av en sån sak.

Mumsig och värmande tisdagsmys med dig och mamsen! Det gör vi om, n'est ce pas!?!

Jag har gjort det!

Jag har gjort det. Jag har ringt ivf-kliniken för att prata frysåterföring och lite annat. Vill inte. Hjärncellsarmén stretar emot och mobiliserar flyktplaner. Vill samtidigt jättemycket och tycker det är alldelespåtok för många sekunder kvar till den inbokade tiden om en dryg vecka.

Det blir ingen instättning i kommande cykel iallfall. Först vill jag sluta med cortisonet. Bara därför. Det gör säkerligen inte minsta gnutteskillnad men innuti mig känns det bättre så.

Har en teori förresten!
Jag har förstått att många fler än jag tycker att väntan sista veckan innan beräknad påhälsning av oönskade Tant Röd är förbannatgrymtochjävla skitjobbig. Oavsett om man gjort ivf, har förstöks à la natura eller gjort frysförsök. Jobbigt är bara det rätta ordet!

Min teori är just den enkla att den här veckan - den så välkända PMS-veckan - redan innan just ÄR den jobbigaste i hela månaden. Speaking from my own perspective så blir alltid alla tankar och känslor STÖRRE just denna vecka. Glädje blir större men framförallt sorg, bedrövelser, ilska och irritation. Så är jag bara det minsta orolig och stressad för att mensen ska komma så förstoras denna känsla just denna vecka ungefär till det tiodubbla. Helt ovetenskapligt men för mig låter det o so logiskt!

Luffarsnus och pannlampa

Två måsten när vi nu äntligen kommer iväg på fjällvandring! Tar nattåget upp på onsdag.

Luffarsnus är en påse energirik blandning av mjölkchoklad, nötter, mandel och russin. Mums! Det ska vi tydligen äta undertiden som vi vandrar för att hålla oss pigga. Mumselimums!

Vandringskängorna à la 1993 *eller nåt sånt* har nu blivit impregnerade två gånger. Har ALDRIG hänt förut så det var minst sagt välbehövligt. Viktigt att vara torr om fötterna.

Tofflor ska med också OM vi behöver vada över vattendrag. Ryser_fryser av tanken.

Underkläderna är fortfarande inte inköpta men det ska jag göra i eftermiddag. Såg just att sovsäcken egentligen inte håller för mer än nollgradigt men Mannen har lovat att byta med mig om jag fryser. Sicken gentleman!

Pannlampa har de på Clas Ohlsson. Mannen har redan en och jag ska fixa en idag till mig. Trodde aldrig att den dagen skulle komma när jag gick omkring med pannlampa! Som värsta orienteraren. Men tänker att det blir enklare att hitta med lite ljus när det är dags för nattkissen.

Väderprognos: mulet till regn, 5-15 grader.

Helgen i korthet

Fredag kväll
Från fredagsridning på jättebruna hästen ute i skogen till partiledardebattspurt. Somnar HÅRT i soffan *före F som kryper upp bredvid när hon inser att mamma inte kommer att vakna igen* efter ett glas folköl och en skål ostbågar.

Lördag morgon
Vi vaknar halv sju. Klarvakna. F får inte gå upp. Vi ska sova till åtta och därmed basta! F vill ändå gå upp. Vi går båda upp vid sju. Tar en dusch. Kommer på i duschen att jag vill springa. Det är bara nån grad varmt ute. Jag tar på mössa och kläder och springer lätt fem kilometer. Det luktar hästgödsel ute.

Lördag förmiddag
Åker till Veromoda-klädutförsäljning i en förortsskola. HYSTERISKT och jag är nära att rusa därifrån flera gånger. Gjorde inte vidare köp och åkte därifrån svettig och hyperventilerande. Hämtade upp mannen och F på vägen tillbaka hem.

Lördag eftermiddag
Tre tioåriga tjejer leveras av sina mammor och pappor och 'sova-över'-partyt är i full gång. Det dansas, skrattas, leks och äts. Halv tio ligger ALLA i huset i säng. Vid tolv sover alla.

Söndag morgon
Fina frukosten framdukas till sex personer. Kvart i elva åker kalastjejerna hem. F är nöjd över att ha hunnit ha 'nioårskalas' två månader innan hon fyller tio...*lite efterkonstruktion att det var kalas iofs men så länge hon är nöjd...* Skjuts iväg med F till dansen.

Söndag eftermiddag
Skjuts igen med F till pappa. Vidare till SATS och skönt core-pass. Till vallokalen och plums i med valsedlarna *pjuh*. Handla, laga middag och sedan följa valet. Helgen är slut och jag längtar till onsdag natt när vi sitter på ett tåg mot fjälls.

SuperCinks

Fick tipset från Saring att testa "vilken kändis är du mest lik"-generatorn på MyHeritage.com. Enormt kul. Och med överraskande resultat!

Jag menar, vem vill inte förlika sig med en snygging som denne =D Man får inte vara så knusslig med den där könbiten. Tom alias 'Clark Kent' Welling. Gången innan blev jag matchad med Elton John, kanske inte lika smickrande.



När det kommer till feminina likheter så bär jag tydligen likheter med denna skönhet. Not bad at all either!

Minuspoäng för morgonstress!

Cyklade som en tok till tåget imorse med en hand i ryggen på F. Flåsade som en könsmogen älgko. Hörde tåget komma i bakhasorna. Hann precis. Sprang sen vidare i värsta karetan från tåget till bussen. Nerför en backe och uppför en backe. Hann precis.

Hjärtat har inte lugnat ner sig än. Jag tror jag måste ta en kopp te och några djupa andetag.

/Aouuuuummmmm-aouuuuummmmm

Mysteriet "bananflugor" fick oväntad lösning

Moster B *som i bärnsten kanske* mailar mig idag med lösningen på mysteriet om var bananflugorna kommer ifrån:

"Bananflugorna kommer från ett kvarglömt salladshuvud längst inne i garderoben. Tro mig, jag letade länge innan jag hittade det (1965 c:a)"

Det hade man inte kunnat ana =D

Jag tackar för vetskapen och ska genast dyka in bland våra kläder och jaga Flugherren Sallad och alla hans undersåtar på flykt.

/Cinks Hunter

"Jag släpper loss krafterna
ur Candrakias blomma"

F lyfter på ljuslyktans lock och tittar ner
på krassen som simmar i lite vatten.

Var får hon allt ifrån, barnet från det
främmande landet?

Tudelad dröm

Inatt drömde jag att jag hade vår lilla bäbis i famnen. Nu på kvällen minns jag bara drömmen lite vagt men tror att jag låg i vårt nymålade sovrum och ammade en liten. Känslan var inte odelat positiv. Jag sneglade mot mannen och tänkte "Nu kommer inget att bli som förut, var det verkligen värt det?"

Jag fixar inte att göra nån större utvärdering av drömmen. Vet ju att det ligger en hel del bakom drömtankarna. Och att de också florerar i vaket tillstånd. Men trots mängder av försök att sortera tankar och försök att hitta ett förhållningssätt så har jag inte kunna stoppa känslorna i nåt fack.

"Jag vill ha barn med dig" sa mannen över telefonen igårkväll. Vi har inte pratat så mycket om det senaste tiden. Inte så uttalat. Det kändes skönt att han sade det. Att det är VI och barn ett bonus. Jag tycker samma. Han är världens bästa man.

Cinks vid frukostbordet

Helt weirdo egentligen men jag fotade min frukost i morse. Tyckte att jag fick ihop det så färgglatt och välkomponerat.



- En smörgås med tomat, mozarella och basilika
- En grönt thé-latte med skummad mjölk
- En liten skål med joghurt, äpple, banan och nötter
- ...å en liten marmeladmacka men den hamnade utanför bild

/Cinks Paulun

Min dräng ville måla

"Kan jag OCKSÅ få måla?" undrar F när jag drar på mig målarkläderna för att starta upp det gigantiska projektet Måla furutrapp. "

Absolut!" säger jag och tänker på hur färg ska komma att skvätta ut över hela garaget och undar hur länge hon kommer att tycka det är kul.

"Får jag också byta om och måla?" frågar kompisen *blurrad*. "Visst, shoot!" säger jag och tänker att nu blir det garanterat dubbel-trubbel i garaget.

De testmålar efter mina instruktioner. Jag hämtar kameran, det här måste förevigas.

"Ämen asså mamma, TA inte nån bild. Jag blir så ful." säger F men vänder ändå upp en pose på uppmaning.

Kvällen slutar med att vi under protest tvättar håret två gånger för att få bort alla färg.

Jag är mycket stolt över insatsen från fjärde målaren i generation - Målare F!

/Tredje generationens målare Cinks

I’m in love with a frog

”I’m in love with a frog, that’s no good said the dog”
F gråter vid köksbordet. Hon ser bara mängden engelskläxa, inte innehållet. En rolig vers på rim om den stackars hunden som inte kan älska en groda för att de inte pratar samma språk, om oxen som inte kan älska räven för att de äter olika mat och om loppan som inte kan älska biet för den är rädd för att kyssa biets syster om han hoppar fel.

Jag ritar tjocka rävar och roliga oxar, snobbiga grodor och små fula bin. Jag sjunger, spexar och plojar. Jag hittar på egna fåniga verser som ”I’m in love with a horse, that’s good of corse”. F gråter och kniper med ögonen. ”Ajm in låv wid ah fråg” läser hon genom tårarna.

Läxan är till torsdag och JAG vet att hon med sin envishet kommer att klara alla tre verserna utantill till dess.
- Det viktigaste är att du tycker det är kul, säger jag.
- Men det är för mycket, snyftar F.
- Hur mycket hade du velat ha för då för att tycka det är kul? frågar jag.
- Bara två verser, konstaterar hon.
- Okej, om du tycker att det är roligt att lära dig två verser så tycker jag att du koncentrerar dig på två verser, säger jag och fortsätter, det är bättre att du tycker det är kul med engelska och lär dig två verser än att det bara är jobbigt och tråkigt för att du behöver lära dig tre.

F tittar på mig och jag kan tro att hon tänker ”Mamma är knäpp” och bestämmer sig för att kämpa på. På torsdag kommer det garanterat att sitta.



Cinks is in låv wid jo, littel stabborn sviiithartt

Off-line blogg

Sitter vid stationen och bloggar. Missade tåget. Tjugo minuter tills nästa går. Det spelade visst ingen roll att jag gick upp en halvtimme tidigare imorse. Stres likväl. Jag skyller på bananflugorna. Minst femton till fick sätta livet till mot köksfönstret imorse. Igår undrade jag var de kommer ifrån, idag en mer konstruktiv fråga: HUR BLIR MAN AV MED DEM???

Bröstvårtorna är som små hallonknoppar. Jag har haft ÄL, det vet jag med säkerhet. Tog nämligen ÄL-test den här månaden och på dag 13 - utslag! Det känns skönt även om jag inte vet om det kommer att göra varken till eller från i mitt fall. Men jag tänker vara glad åt att kroppen fungerar som som den ska - så här långt iallfall. När jag slutar med cortisonet ska jag ringa ivf-kliniken har jag bestämt mig för. Kanske de kan erbjuda någon hjälp.

Pratar med mannen i telefon medan jag bloggar. Han var ordentligt dålig igår kväll, typ migränig, men mår bättre idag. Jag stod handfallen igår när han ringde. Svårt att hjälpa någon som är sextio mil bort. Idag bubblar han politik och neonatalvård. Jag är glad.

/Cinks on the move

Klart störd

Hade tänkt att redogöra för ännu en intressant en spaning gällande viktuppgång/nedgång men blir så grymt störd av alla bananflugor som fladdrar framför skärmen - VAR KOMMER DE IFRÅN??- att jag skiter i det och går och lägger mig istället!

/15 flugor mindre i världen - och ändå oändligt antal kvar

Ingen ro och vila...

...men däremot ett nymålat sovrum i går!

Har knappt haft en enda stund off i helgen. Istället har det tejpats och målats om i sovrummet. Ut med gammalt murrigt mörkbrunt och hudfärgad nougat. In med ljust och luftigt, mjölkvitt, blått och rött.

Andra veckan med en halvt avdomnad lilltå på vänster fot. Jag känner inte så mycket av den, så att säga... Nåja.

/Målare Cinks

Stora val och små tankar

Fnissade åt Dr. M igår. Istället för att göra viktiga, inkomstbringande saker städade han på kliniken. Undvek det otäcka i utbyte mot tråkig städning. Ibland kan man bara konstatera att prioriteringarna inte alltid landar som man tänkt. Det måste de ju inte heller!

Jag följer mönstret. Härmas som en skugga och njuter av det. Skjuter upp ett viktigt samtal till på måndag. Samtalet till ivf-kliniken. Talar till mig själv och säger att det inte är så bråttom.Tick-tack-tick Jag måste ju bli frisk först. Jag ÄR frisk men inte mitt öga. Än. Vill inte att eventuell embryot ska få börja sina dagar i en cortisonladdad värld. Om det klarar sig så långt. Jag är feg för jag ringer inte.

Mannen och jag har pratat om återföringen. Vissa dagar känner jag att ägget ligger och bränner i frysen. Det åldras inte men jag gör det. Sex månader kvar tills vi kommit fram i landstingskön. I bästa fall. Andra dagar känns det lugnt. Då för hösten mig in i sin varma färghamn och kramar mig med sin höga himmel. Då beslutar jag mig för att livet är bra som det är. Här och nu. Inget fattas mig.

Har försökt ta reda på vilken känsla som är den sanna. Det svänger dag för dag. Kanske just för att det ÄR omöjligt att känna bara EN sak i den här frågan. Vi är ju fler inblandade i det här. Och det är ingen lek längre. Det är livsallvarligt.

Lade bokmärket på ett särskilt ställe i boken imorse. Inte på sidan 178 där jag var utan 50 sidor längre fram. Det är ord av Marie-Louise Ekman som fångar mig och för mig upp till ytan. "Ge aldrig upp" är Marie-Louises livsmotto. Så enkelt och glasklart. Ge aldrig upp! Tror jag lånar orden av henne idag och känner in dem. Jag ger inte upp. Jag bara skjuter saker lite på framtiden.

Septemberfredag

Känner mig inte som jag idag. Har tappat eller lånat stil från någon annan. Av min egen finns inga spår. Stillös alltså. Den finns inte i min garderob någonstans. "Oh, rocker babe" säger mannen. Jag luktar rock och svart. Tajta jeans och topp. Andas lite Marie Fredriksson. Det är så INTE jag.

Ibland blir det bara såhär. Ser en bild framför mig och klär mig lydigt efter den. Klär mig till nån annan. Testar om det är jag i försök att hitta mig själv. Söker. Det sitter så mycket i kläderna. Tydliga kläder förtydligar personligheten. Idag är jag en kameliont. Rocker på utsidan, Emilia på insidan. "I'm a big, big, girl in a big, big world..."

Igår köpte jag en grå, stickad basker på Indiska. Får mig att lysa lite som Emilia. Det är mer som jag känner mig innuti. Kanske alltid känt mig. Liten, söt med förkärlek för att prata barnspråk. Jag är ingen rockersbrud. Hela dagen kommer jag att vara nån som jag inte är. På utflykt i en annorlunda stil. Får se det som en studie i skådespeleri med fötterna dinglande i luften.

Strävan efter att vara tydlig och ren som diamanten skjuter jag alltså upp på framtiden. Kanske till imorgon. Idag är jag färgad, vinklad och har till det yttre valt sida.

Tack till Liten man!

Jag vill skriva några rader till dig ikväll, Gusten. På en gång nu när jag kommer hem. När jag fortfarande har känslan kvar i kroppen. Den återges bäst då.

Det är sent nu. Höstmörkt ute Du har nog just kommit hem från tåget efter en lång dag i huvudstaden. Många händelser och möten. Du borde vara dödstrött. Ändå log mamma så gott åt jollret du gav henne genom telefonen.

Du hade 'boys-night-out' med pappa i eftermiddag. Under tiden fick jag låna din mamma. Några väldigt viktiga och värdefulla timmar som jag sett fram emot så mycket. Latte & Foccachia och en massa prat om dig, din syster, din gudsyster, om världen i stort och smått. En septembereftermiddag att minnas!

Jag gillar din mamma, vet du. Jag känner en annan feeling för henne än du såklart men det är likväl kärlek. Hon är en riktigriktigriktig vän. Varm. Snäll. Omtänksam. Vacker. Humoristisk. Jag kan anförtro henne allt. Och jag hoppas och tror hon känner detsamma. Vi är två olika personligheter med så många likheter. Kompletterar varandra bra. Jag tror det är en av anledningarna till vi trivs så bra tillsammans.

När vi blir gamla ska våra familjer bo närmare varandra. Då ska jag berätta en massa spännande gonattsagor för dig om din mamma och mig. Men dem tar vi när du blir lite äldre ;-)

Kryp isäng och sov gott, Lilleman
/Kramar Tant C

En egen killmaskin

Jag har kanske inte förstått hur lyckligt lottad jag är när det kommer till ryggkill. Mannen älskar det lika mycket som jag. Inte nog med det, han är den bästa kliaren dessutom. Helt klart i klass med mamma!

"Ända sen jag var liten har jag tänkt uppfinna en killmaskin" berättade en kvinnlig kollega. Hennes man gillar varken att klia eller att få kli. Hon lider och saknar.

Då ler jag och tänker på vår apfamilj som njuter av att klia varandra jätte-jättelänge. Vi får liksom aldrig nog.

Cheeta Cinks

En kvinnas dröm

Lördagen den 6 september för tre år sedan satt jag i ett bubblande badkar på Grand Hotell.

I handen hade jag ett glas spritsande Jeanmaire. Mitt emot mig satt min blivande man och läste upp ett poem han skrivit själv. Jag minns inte ordagrant, men det var långt, vackert och slutade med orden "Vill du bli min fru?".

Det fanns inte ett uns av tvekan i mitt "Ja!". Med tårar i våra ögon trädde han den vita guldringen på mitt finger. Förlovningsmiddagen firades på East i underbart asiatisk stil.

Sen den dagen har ringen åkt på och av många gånger. Jag tar gärna av mig den ibland, bara för att få känna lyckan att sätta på den igen!

Jag tycker om när du tar på mig.
Jag tycker om dina bröst i morgon ljuset
Tycker om när jag betyder nåt för dig
Det kan aldrig kännas bättre än så här

C + M = Sant

Hösten hänger på dörren

Byggde en höstkrans igår för att försöka pigga upp mina ledsna och trötta hjärnceller.

Tog ICA-kassen och en sekatör och gav mig ut i skogen. Plockade små, söta kottar, lyckades hitta några klasar rönnbär (ont om rönnbär=mild vinter) , ormbunke och lingon. Begav mig sedan hem igen för att bygga.

Kransen blev fin. Huvudvärken och det ledsna humöret stannade kvar. Ingen cell var sugen på fest.

Lägre än Glocalnet

På lunchen berättar jag för en väninna om en gemensam bekant som just fått barn nr. 3. Jag vet inte om det är tonen i kommentaren "Där ligger du i lä!" som får det här jävla skitmaskineriet till hjärna att gå på knäna igen. Troligtvis. Empati har aldrig direkt varit hennes puck.

Senast igår kände jag mig ju så stark. Så bra, lugn inombords och tillfreds på ett lyriskt sätt. "Aha" tänkte den där satans jämviktsvågen. "Hon har det bra, bäst att strula till nåt igen då".

Sagt och gjort. Grattis och tack, nu känns ALLT jobbigt igen. Biologiska klockan hånflinar ticke-tacka-tick Faktumet att dagar, månader och år går utan att nåt händer känns nog jobbigast. Min kropp vill inte bli gravid. Vägrar! Jämnviktsvågen hånler att "Du har det ju sååå bra med kärlek och allt. Trodde du att man kunde få allt?"Hade jag all tid i världen så kunde jag kosta på mig att vara lugn och vänta ut tiden. MEN SÅ ÄR DET JU INTE.

Mannen behandlar bort en huvudvärk som suttit i hela eftermiddagen. Jag känner mig genast lite bättre. Det blir kallt i huvudet. Som om blod åter får utrymme att flöda runt i ledningscentralen. Kanske hjälper mig att tänka bättre tankar. Nu vill jag bara sova!

Low Cinks

Falskt alarm!

Larmkillarna rapporterar: "Vid ankomst genomfördes en yttre kontoll utan anmärkning (...)". Huset låg på samma ställe där jag lämnade det imorse, lika lugnt och tryggt. Knaslarm då!

Falskt alarm?

SOS-alarm ringde just. Inbrottslarmet har gått. Checkfrågor. Nä, ingen förväntas vara hemma. De rycker alltså ut.

Väntan är olidlig. De ringer tillbaka om det är nåt. Väktarna har ingen inställelsetid. Det kan ta allt från fem minuter till en timme innan de når det larmade huset. Tar det en timme kan vi ju räkna med att alla våra tillhörigheter av värde är borta inom den tiden. Äsch, det tar ju förresten bara några sekunder för vi har ju inte mycket av värde...

"Bara de inte tar vårt bröllopskort i köket" säger mannen när jag ringer och informerar honom. Ingen idé att oroa sig. Jag jobbar på så lugnt det går i väntan på att ingen ringer.

S.O.Cinks

Målarmemoar

Med pannlampa målade jag det sista i skarven vägg_tak igår kväll. Trapphuset var svårast och blev inte helt perfekt men det kommer vi att justera i efterhand.

Vi målade vardagsrummets väggarna ljusa i en fräsh vaniljvit. Vi passade på att riva en vägg också. Inom kort ska en ny resas.

Från och med nu finns det ett nikotingult vardagsrum mindre i världen! Ha!

Lyckan har rest...

Hon som är lyckan identifierad i mitt liv har rest igen.

Med ridväskan på axeln och pappersstallet under armen går hon in till sin pappa. Hon vänter om och hoppar upp i min famn, klamrar sina långa ben runt min midja i en snabb kram & puss innan hon försvinner in i sitt andra liv - det liv som inte är med mig.

Det sliter i oss som orkan i segel att skiljas vecka efter vecka. Men vi står pall. I alla väder står vi stadigt och vinkar till 'vi ses snart igen' till varandra, precis som vi gjort de senaste sex åren. Ingen gång är avskedet är lättare än någon annan.

När söndagskvällens mörker faller följer jag med ner. Jag gråter för att hon är så underbar. Tårar av tacksamhet för den tid jag får vara med henne och tårar för att hon är så långt borta. När tårarna är slut tar längtan efter nästa söndag vid...

Staty skapad 1991- långt innan jag visste vad livet med barn skulle innebära

Smultron

Fröken Smultron - ett sommarminne!

Konstigt

"Sexy" viskar en förbipasserande man imorse på väg till jobbet. Det är bara han och jag och en lång bro så långt jag kan se. Jag tyckte inte alls att han var nå läcker. Konstigt!

"Hej mamma" svarar F i telefon när jag ringer hem. I tio minuter har jag försökt låta bli att ringa. Vill att hon ska hinna före. Men nu tänker jag att det är väl bara fint med omtanke så jag ringer. Tre signaler. Hon är hemma. Pjuh... Hennes första vecka med att gå hem själv från skolan är avklarad. Det har ju gått galant. Jag är stolt. Inte så konstigt!

Snart dags för min andra ridlektion. I spegeln ser jag en kvinna i ostyrigt hår, röd fleecetröja, mosters gamla mörkgröna ridbyxor, rutiga strumpor upp till knäna och kängor med dubbelknut fram. Tjo! Gjorde en galant upp- och nedstigning första gången. Fick träningsvärk bara av att skritta runt i halva ridhuset. Helt otränad är jag ju inte så det var allt lite konstigt!

Helg. Veckan är slut. Mjölken är också slut. Måste köpa ny så jag kan få ett planerat latte-återfall imorgon bitti. Jag är slut. Efter den här strulveckan är det väl förstås inte så konstigt.



Det finns fortfarande lite kvar av sommaren. Resten får vi bära i minnet tills nästa sommar.