Plötsligt känner jag bara för att gråta.
Jag känner mig trött och samtidigt pigg. Jätterädd för det som ska komma, allt som kan hända och samtidigt full av tillförsikt. Oroad för allt mellan himmel jord och samtidigt filbunkslugn. Irriterad till tusen och samtidigt en positivitetsmaskin.
Det är väl fullt normalt, antar jag.
4 kommentarer:
Så det räcker o blir över! Superdupermeganormalt!
puffpuff//M
Ja. Fullt normalt. Men inte destomindre jobbigt. Du behöver en kram och mjuka strykningar över håret. Tror jag.
*kramochmjukstrykning*
Det känns som om du äntligen börjar landa där du är. Oj vad jag blir glad över det!
Naturligtvis kommer du att missa det mesta, säg när man inte gör det vid stora händelser i livet.
Men på något underligt sätt fixar det sig ändå.
Och det här med att bebisen inte har vänt sig, det vet du väl att i din släkt finns det många som mognar sent. :-))
Minks och Saring: tack för bekräftelse på att det är normalt
Och astakerstin: skönt att då säger så för jag är kanske rädd för att det inte ska bli som jag har tänkt, att jag ska missa nåt men som du säger, när gör man inte det vid stora händelser!
Skicka en kommentar