Dottern blir irriterad på allt som går fel i hennes väg. Minsta lilla sten i skon blir en bumling och framkallar antingen sura miner, griniga tongångar och även tårar. Det tar på mina krafter också.
Mannen har så mycket omkring sig att han blir irriterad och förvarar alla kommentarer som inte är positiva hejjarop. Och när jag och dottern skräpar ner och härjar hemma eftersom det mest är vi som är hemma vilket jag förstår är skitjobbigt så blir det också ett ämne för irritation. And on it goes...
Men hallå! Det är ju jag som ska få vara en massa irriterad just nu. Och med all rätt eftersom jag faktiskt råkar kånka omkring på en massa extrakilon och en bäbis på tvären! Ni andra ska bara låta mig hållas, ge utrymme för min irritation, klappa mig på axeln och säga att det är okej. Jag ska inte behöva torka upp trista pölar av usch och tvi.
Och jag orkar liksom inte klaga lika högt som ni, jag är ju inne i nåt typ av turtänk och tycker jag försöker se positivt och lugnt på saker och ting.
Sådeså! Ge plats!
3 kommentarer:
Imorgon kan du få gnälla på att du inte kan böja dig, att du har ont, och du kan få kommendera fram kaffe och sånt.
Och säga: "Arne, flytta lampan!"
vilken orolig liten familj du har. Alla börjar förstå att ni ska bli fler, men är för nära för att kunna se hur nervösa de är. Jag, en bit ifrån, kan verkligen känna hur jag väntar och "bekymrar" mig.
Det blir nog bara värre de här sista veckorna- Alternativet skulle ju vara att de inte brydde sig- Lilla F, usch vad hon måste vara orolig- Stora M, inte är karlar så karska egentligen-
Tyvärr, detta är nog en av punkterna som du får sätta upp på minuslistan- Orkar du skratta åt likheten med de - ev utdöda kulturer - då det t o m är maken som har födslosmärtorna. Det tro jag ändå inte stora M tar ifrån dig. Då kommer det nog fungera bättre, när han äntligen kan bidra med något.
Isidor: Yes, today's the day. Oj, vad jag ska ojja mig ;-)
astakerstin: Så är det nog, det är väl deras sätt att liksom förbereda sig, jag har inte riktigt tänkt så men gör jag det blir det ju lättare att klara av mindset-mässigt sista tiden. Jag är ju händelsen närmast, så att säga så det är kanske enklare för mig att vara positiv...på nåt sätt...
Skicka en kommentar