Åtta i morse ringde telefonen. Det var Lilla världsomseglerskan som tagit fast mark i Svedala. Jag säger som Gert: Äntligen! Nu är hon hemma hos sin pappa och tvättar och vilar hoppas jag, för vi har ju fortfarande ingen tvättmaskin installerad...
Det är så roligt att höra hennes berättelser, att de delar hon berättar om var antingen de läskiga när de var på Universal Pictures eller otäcka som när hon drogs med av en jättevåg i havet och tumlade runt. Det där mysiga, sköna och härliga hoppas jag kommer med tiden. Gissar att hon har MASSOR att berätta för oss och kommer att göra det med tiden.
En sak som hon har tänkt på under de två veckor hon varit borta är att hon ska få ökenmöss till julklapp. Det var bland det första hon frågade om i telefonen: "Hur blir det med ökenmössen". Jag har lovat att vi ska åka och beställa (om man nu behöver det) snart, snart...
Ikväll får jag krama henne. "Jag har nog gått upp tre kilo" konstaterade hon "på bacon och glass". Bara mer gosig tjej att krama alltså!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar