"Nu har den vänt sig va?" frågade mina hoppfulla jobbarkompisar i morse och tänkte säkert på de där två dagarna extra som jag lite oförutsett kommer att ta ledigt.
Men nä, den sparkar mer än någonsin på min urinblåsa, rent av står och hoppar på den skulle jag vilja säga. Och kör upp huvudet strax ovanför naveln, på det där stället där det liksom svider som citron när man bara nuddar.
Redan en fantastisk underbar buse med andra ord :-)
...och snön fortsätter att falla, konstaterar Cinks
2 kommentarer:
Jaja nej nej inte då, obstinat kommer vara denna busunges ledord ;)
fast jag måste ju säga att vad det gäller dina ego-arbetskamrater ler jag i kapp med bus i magen ;)
Som jag sa, maximalt bus vore:
* Att h*n HAR vänt sig när ni kommer dit på fredag!
* Eller att vändningen lyckas och sen "volt" så är h*n tillbaka.
Ettan vore väl bäst liksom....//M
Vår första vägrade vända sig... men när doktorn slog runt honom låg han snällt kvar och kom på utsatt dag. Han behövde nog en lite tillsägelse av farbror doktorn för han har inte varit särskilt busig sedan dess. Den lugnaste och mest diplomatiske av mina två - trots att han var den som levde rövare i magen så jag hann bli riktigt orolig över vad som väntade!
Lycka till med vändningen!
/ÅSA
Skicka en kommentar