Först hade vi två ökisar. I somras dog den sotfärgade. Kvar blev den lilla rörsockerfärgade musen som numera bor själv i terrariet. Socker.
Hon är väldigt tyst om dagarna. Klarar sig själv och det är inte med flit som vi glömmer bort henne. Men det gör vi. Ibland flera dagar. Hon är mitt dåliga samvete. Allas dåliga samvete tror jag.
På nätterna håller hon igång. Då kan ingen nonchalera henne. Då ger hon igen. Då gnager de små muständerna mot terrariets hönsnätstak och det HÖRS när man bor i pappershus kan jag lova ...drrrrrrrrr...drrrrrrrr...drrrrrr.... Man blir helt tokig.
Måste kolla att hon har mat innan jag går och lägger mig. Döva samvetet.
Och vi ska klara av en hel hund så småningom...hm...
1 kommentar:
Men hon var tyst i lördagsnatt? Vi hörde inget ivf!
Och en hund, låter sig nog inte glömmas bort på det sättet =O)
Däremot kan jag ju undra hur ni har tänkt att hinna med en hund i det fullspäckade livet, men det är ju er nöt att klura ut =O)
//M
Skicka en kommentar