lördag, oktober 21, 2006

Tankeställare

Fredagskväll och man tar vad tv:n erbjuder. Fastnade för en film som heter"Unfaithful".

I filmen träffar ett till synes lyckligt gift kvinna av en ren slump den läckre fransmannen. Behöver jag tillägga att han bryter på franska, är muskulös och har en sexig, mörk frisyr? Hon inleder en över gränserna blixt&dundrande kärleksaffär med honom.

Både M och jag rycks liksom med i första halvan av filmen. Diskuterar samtidigt med ett öga på filmen och ett på varandra både otrohet och hur vi bäst ska göra för att försöka behålla passionen och förälskelsen.

I början av ett förhållande är man noga med att vara fin för den andre. Vi tar fram våra bästa sidor (men är för den delen förhoppningsvis inte för långt från vårt egna "jag") och är respektfulla mot varandra.

Nu menar jag inte att det behöver betyder orespekt att kissa samtidigt som den andre borstar tänderna men någonstans med tiden tappar man gränserna och allt privat blir helt plötsligt öppet. Vi är från uppväxten är vana vid det. Skuttar gärna omkring nakna hemma. Gör både ett och två med öppen badrumsdörr om så är. Så var det INTE när vi träffades. Förstås.

Det är dags att veva tillbaka bandet. Jag tror det blev kontentan av vårt resonemang. Bli lite mer intima. Respektera. Hinna göra oss beredda och fina för varandra. Få lite egentid. Behålla passionen och förälskelsen.

Jag knyter an till Minks inlägg om Ronnys uppfattning om att kvinnor vill ha en garderob och män sex.

Jag tror att kvinnor som _ger_får_tar_ sig mer egentid kan få åtrån att komma tillbaka. Egentid kan vara en så liten sak som att få vara själv på toaletten utan att ha någon som ropar utanför och bankar på dörren. Eller en dag på stan utan klocka (och gärna med full plånbok). När vi känner oss fina så mår vi bra, då kan vi älska. När vi är utkörda och totalt slut av vardagsstress vill vi hellre sitta i en garderob och drömma om en kravlös kärleksaffär med en muskulös fransman. Ronny vet alltså egentligen inte hur rätt han har där...och tänker inte på varför det är så.

Det ligger naturligtvis lika mycket på både M och mig att inte tappa lusten för varandra. Jag ska ge tid till mig själv för att må bra. När jag mår bra kan jag även uppvakta honom. Och vice versa.

DÄR tror jag vi har receptet, gott folk. Tiden får utvisa om jag har rätt eller fel...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har ingen lust att säga ngt om det där ... det känns alldeles för "nära" fortfarande och jag märker att horn växer i pannan och tårar bränner. DÄREMOT tycker jag att DU kan titta på Heidis blogg ... hon har det perfekta julklappen till just denna man. Ha!
http://julie-k.blogspot.com/

Anonym sa...

Instämmer så, rörande tankarna kring Olovssonska krönikan.

Tid i form av egen till mor, och far ska se var kärleken bor!

eller nåt...

Det är väldigt svårt, fråga mig inte varför, att prioritera sig själv. Kvinnor är generellt sätt usla på i jämförelse med män. Ofta kommer anklagelser; Han tänker bara på sig själv! Det gör han säkert inte men ibland prioriterar han det, och eftersom kvinnorna inte gör det i samma utsträckning så surar de/vi/jag ur.

Sen kan man ju också tänka att OM nu karlarna/männen/killarn/grabbarn så gärna vill ha sex, varför lägger de inte lite krut på att få tjejerna pigga/glada/nöjda????????
För då ökar ju nämligen möjligheterna..fast det kanske de inte har förstått än....Varför är det så få som listat ut det?

Eller jaha, det är ingen kvinna som har sagt det åt dem....
Så nu var jag lite ironisk igen.

Kramelikram och ja, reeeespekt!

Även jag har lagt in en liten uppvaktningskupp här hemma, får se om det slår igenom och att jag kanske nångång kan få något tillbaka också.
//M