Ikväll kommer mina två bästisar från gymnasiet hem på middag. Det var e-v-i-g-h-e-t-e-r sen vi sågs alla tre samtidigt. Men nu blir det alltså av. Vi ska äta gott och prata. Dricka starkt blir det inte mycket av. De kommer hit i bil. Men vi brukar inte ha några problem med munsvadan ändå.
Mitt första minne av Fröken G. Det är snart tjugo år sen. Herrejösses! Vi snackar slutet av 80-talet och vi står på dansgolvet på stans coolaste disco. DuranDuran "Notorious" och Visitors "All of your attention" vibrerar i våra kroppar.
Rena lugnet i jämförelse med vad som hände när Salt'n'Pepe kom med sin hit "Push it". Då förbyttes våra softa moves till äsiiiiiiiiiiiiiiiid". Men det är en annan historia något år senare.
Nu står vi på dansgolvet. Jag beundrar på Fröken G som står en bit bort på dansgolvet. Hon svajjar med sin ankellånga svarta kjol och sitt långa hår i takt med musiken. Jag känner henne inte. Vet att hon inte bor i stan men går i min klass. Så cool.
En dag i skolans korridorer snubblar Fröken G och jag över ett gemensamt intresse; "Marja & Agneta". Vi viker oss av skratt i korridoren... "lekålekålek". Skratten sätter sig som svetsloppor mellan oss och håller ihop oss genom gymnasiet med många skratt och knäppa upptåg.
Med Fröken O börjar det inte lika bra. Hon är kär i en kille i klassen över. I samma sekund som hon ser mig prata med honom förtrollas jag till en fiende och föremål för äkta tjejhat. Sånt som bara tjejer är så bra på. Svarta blickar. Ont förtal. Hela paketet. Det var tyvärr inte första gången eller sista jag råkade ut för den typen av svartsjuka. Men det redde ut sig. Vi har skrattat många gånger åt det sen dess. Skakat på huvudet och frågat oss varför sånt överhuvudtaget händer. Främst mig. Idag har vi en närmare, mer öppen och varm relation än någonsin.
Åh, vad jag längtar efter er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar