Läget är lugnt, en och annan sammandragning. Jag tror jag är på väg att gå i symbios med min mage. Kommer det någonsin att komma ut nån beby, det är dagens undring?
Det buktar här och det puffar där och jag har iiiingen koll alls om hur den här filuren ligger...men möjligtvis är det fortfarande huvudet nedåt. På torsdag nytt besök hos mvc, det ska bli minst sagt spännande.
söndag, november 30, 2008
Meningen med...
Jag hade tänkt att börja mina mammalediga dagar med att åka in till jobbet imorgon. Dels för att måndagsmornarna bjuder på mycket trevlig loungefrukost på jobbet, dels för att jag inte riktigt hann avsluta allt när jag åkte i torsdags och dels för att jag hade så svintråkigt hemma i torsdag.
Nu verkar det inte alls som om det var meningen. F kom nämligen hem från sin pappa ikväll och var tjockare i halsen än när hon for. Förkyld i två veckor och astjock - varningsklockor klämtar! *och varför gör inte hennes pappa nåt åt saken, jag hörde att hon var tjock redan i förra helgen?*
Därmed kommer vi att dra kölapp på vårdcentralen kl 08.00 imorgon bitti istället för att sitta på tåget på väg till stan. Så får det bli. Jag har inte nån lust alls att få streptkocker nu, jag ber dem nog göra ett halsprov på mig också.
Tumme att det inte är nåt!
Nu verkar det inte alls som om det var meningen. F kom nämligen hem från sin pappa ikväll och var tjockare i halsen än när hon for. Förkyld i två veckor och astjock - varningsklockor klämtar! *och varför gör inte hennes pappa nåt åt saken, jag hörde att hon var tjock redan i förra helgen?*
Därmed kommer vi att dra kölapp på vårdcentralen kl 08.00 imorgon bitti istället för att sitta på tåget på väg till stan. Så får det bli. Jag har inte nån lust alls att få streptkocker nu, jag ber dem nog göra ett halsprov på mig också.
Tumme att det inte är nåt!
fredag, november 28, 2008
En ny vändning
Kort rapport om dagens vändningsförsök.
Mannen och jag kom till en lugn förlossning med bara trevlig personal, blev invisade på ett rum av en undersköterska och fick lämna urinprov. Allt väl. Jag var nervös och pratade oavbrutet så mycket jag bara hann med. Mannen var nog också nervös, vet inte om han hade dansat can-can på rummet annars...
Sen kom barnmorskan och satte CTG på magen och bebis lät oss få höra stabila hjärtslag i närmare en halvtimme. Sen kände hon på magen för att se hur den låg men kunde inte klart säga om det var säte eller inte.
Läkaren kom kort därefter och kunde inte heller han känna exakt hur den låg och ultraljudsutrustningen rullades in. Och där, där mvc för en vecka sen såg en rumpa låg nu istället ett huvud! Bebis har tydligen vänt sig alltså men ligger helt rörlig och har inte visat några tendenser på att vilja sjunka ner och kan lika gärna vända tillbaka till imorgon gissar jag.
Nålar med brickanyl behövde inte användas med andra ord och jag får fortsätta lunka på med stora magen fram till nästa mvc-besök då hon troligtvis får kolla igen (om det inte går att känna). Men då är det troligtvis för sent att vända och vad som händer då kan vi bara spekulera i. Hur som helst känns det skönt nu, att vi slapp utsätta oss för en vändning. Affirmationen om "huvud ner" verkar ha hjälpt så jag fortsätter så och hoppas att allt fortsätter i den vägen.
Mannen och jag kom till en lugn förlossning med bara trevlig personal, blev invisade på ett rum av en undersköterska och fick lämna urinprov. Allt väl. Jag var nervös och pratade oavbrutet så mycket jag bara hann med. Mannen var nog också nervös, vet inte om han hade dansat can-can på rummet annars...
Sen kom barnmorskan och satte CTG på magen och bebis lät oss få höra stabila hjärtslag i närmare en halvtimme. Sen kände hon på magen för att se hur den låg men kunde inte klart säga om det var säte eller inte.
Läkaren kom kort därefter och kunde inte heller han känna exakt hur den låg och ultraljudsutrustningen rullades in. Och där, där mvc för en vecka sen såg en rumpa låg nu istället ett huvud! Bebis har tydligen vänt sig alltså men ligger helt rörlig och har inte visat några tendenser på att vilja sjunka ner och kan lika gärna vända tillbaka till imorgon gissar jag.
Nålar med brickanyl behövde inte användas med andra ord och jag får fortsätta lunka på med stora magen fram till nästa mvc-besök då hon troligtvis får kolla igen (om det inte går att känna). Men då är det troligtvis för sent att vända och vad som händer då kan vi bara spekulera i. Hur som helst känns det skönt nu, att vi slapp utsätta oss för en vändning. Affirmationen om "huvud ner" verkar ha hjälpt så jag fortsätter så och hoppas att allt fortsätter i den vägen.
torsdag, november 27, 2008
Spökhjärna
Gah! Jag och min spökhjärna. Med nitton dagar kvar börjar den hitta på att se tecken. Det är lite invecklat att förklara för dem som aldrig haft spöktankar men jag ska försöka exemplifiera: Du tittar inte på finalen i fotbolls-vm eftersom du då är övertygad om att det lag du hejjar på ska förlora. Så stor impact har du på omgivningen. Du vill inte lägga nycklarna på bordet, eftersom det betyder otur.
Just sånt håller min hjärna på med. Tycker sig se tecken. Och det är inga bra tecken, det är bara otäcken. Jag tar inga exempel för de är för wacko helt enkelt men det handlar om att om jag gör si så kommer det att hända och om jag gör så så kommer det att hända...
Men nu skriver jag om det, släpper upp det till ytan och hoppas det försvinner. För jag tror egentligen inte att man ska tro på tecken utan försöka leva i nuet och ta stunden som den kommer.
Just sånt håller min hjärna på med. Tycker sig se tecken. Och det är inga bra tecken, det är bara otäcken. Jag tar inga exempel för de är för wacko helt enkelt men det handlar om att om jag gör si så kommer det att hända och om jag gör så så kommer det att hända...
Men nu skriver jag om det, släpper upp det till ytan och hoppas det försvinner. För jag tror egentligen inte att man ska tro på tecken utan försöka leva i nuet och ta stunden som den kommer.
Lycko-sms
*ett sånt sms man aldrig förmår sig att slänga*
"Hej mamma!
Just nu så längtar jag efter tre saker.
1. Att få bada
2. DIG
3. Varberg"
Inte illa att komma på andra plats av alla härliga saker som finns att längta efter här i världen!
"Hej mamma!
Just nu så längtar jag efter tre saker.
1. Att få bada
2. DIG
3. Varberg"
Inte illa att komma på andra plats av alla härliga saker som finns att längta efter här i världen!
Mycket kan hända på ett år!
Rensar telefonen på gamla sms inför att lämna tillbaka den till jobbet under föräldraledigheten. Hittade en sms-konversation med mannen som vi hade för nästan precis ett år sen, 14 december. Vi gick då i tungträsket och väntade på att se om första ivf-en på Huddinge skulle lyckas. Det var skittufft, precis som det är för alla som går och väntar in testdagen, jag vacklade och for hit och dit i känslorna, funderade allvarligt på att fly ifrån medan Mannen g(l)ömde sig i högar av jobb...
"Vi har båda en uppryckt vardag runt om om - ekonomiskt ansträngt å nervöst m jobben å väntan på om bebben kommer eller ej. Många människor i vår situation skulle må som vi gör nu. Det är kanske ingen tröst. Jag vet bara att vår tid kommer då vi kan välja att hitta med varandra. Jag älskar dig å vill att vi ska bli tajta igen m mycket mys, gos och pyssel. Kramis *fundersam gubbe* Mannen"
och mitt svar
"Jag vill gärna tro och är nästan säker på att det mer är situationen som gör att jag vill fly och inte för att känslorna svalnat. Jag vill också hitta den där mysiga känslan igen - du och jag mot världen! Vi får jobba på det *lite glad gubbe* Pussen Cinks"
Jag vågar inte ropa hej innan jag sett vårt barn men tänk ändå om vi vetat att vi skulle sitta och räkna ner dagarna nu ett år senare. Kanske hade vardagen varit mindre plågsam då? Eller måste man gå igenom den där plågan för att verkligen uppskatta lyckan när den kommer?
Ja, livet är verkligen oförutsägbart.
"Vi har båda en uppryckt vardag runt om om - ekonomiskt ansträngt å nervöst m jobben å väntan på om bebben kommer eller ej. Många människor i vår situation skulle må som vi gör nu. Det är kanske ingen tröst. Jag vet bara att vår tid kommer då vi kan välja att hitta med varandra. Jag älskar dig å vill att vi ska bli tajta igen m mycket mys, gos och pyssel. Kramis *fundersam gubbe* Mannen"
och mitt svar
"Jag vill gärna tro och är nästan säker på att det mer är situationen som gör att jag vill fly och inte för att känslorna svalnat. Jag vill också hitta den där mysiga känslan igen - du och jag mot världen! Vi får jobba på det *lite glad gubbe* Pussen Cinks"
Jag vågar inte ropa hej innan jag sett vårt barn men tänk ändå om vi vetat att vi skulle sitta och räkna ner dagarna nu ett år senare. Kanske hade vardagen varit mindre plågsam då? Eller måste man gå igenom den där plågan för att verkligen uppskatta lyckan när den kommer?
Ja, livet är verkligen oförutsägbart.
onsdag, november 26, 2008
Förbluffad
När jag träffade Xet nu på eftermiddagen visade han upprepade gånger överraskande färdigheter i både taktfullhet och tajming. Detta genom att komma med, i min smak, kloka kommentarer och liknelser. Det hände inte bara en gång så det kan inte ha varit en slump.
Jag är förbluffad. Det är sidor hos honom som jag inte har sett på...ja, undrar om jag någonsin sett denna sida hos honom. Inte undra på att jag blir överrumplad och glad.
Jag är förbluffad. Det är sidor hos honom som jag inte har sett på...ja, undrar om jag någonsin sett denna sida hos honom. Inte undra på att jag blir överrumplad och glad.
tisdag, november 25, 2008
Kallt att lyda råd
Barnmorskan sa sist när vi var på koll att "om vattnet går måste du lägga dig ner eftersom bäbisen inte är fixerat och då kan navelsträngen komma först och strypa syretillförseln."
Det där började jag lite oroligt att tänka på när jag tog tåget hem ikväll och steg av i en och en halv decimeter snö.
Betyder det att jag måste lägga mig i en snödriva om vattnet går? Eller vad betyder det egentligen? Jag får fråga på fredag när vi gör vändningsförsök.
Det där började jag lite oroligt att tänka på när jag tog tåget hem ikväll och steg av i en och en halv decimeter snö.
Betyder det att jag måste lägga mig i en snödriva om vattnet går? Eller vad betyder det egentligen? Jag får fråga på fredag när vi gör vändningsförsök.
A bientôt
På franska betyder det ungefär som "tills nästa gång", ett hejdå som inte är så definitivt. Det är vad jag ska säga till mina jobbarkompisar imorgon. För imorgon jobbar jag min sista dag på ett tag. Inget bestämt eftersom vi inte vet hur det blir, det känns bra så.
Jag har blivit avlastad i mitt jobb sen i somras. Däremot har jag ännu inte kunnat lämna över till någon, på riktigt. Jag har heller inte fått tid till att skriva överlämningsdokument fullt ut. Klart det känns lite konstigt och oroande på sätt och vis, men nu kommer ju inte min graviditet som nån överraskning direkt och att det fortfarande inte finns någon ersättare hänger liksom inte på mig.
Så imorgon går jag vid 15.00 som vanligt.
Lägger ner på obestämd tid och säger A bientôt.
Det gör inte ont någonstans!
Jag har blivit avlastad i mitt jobb sen i somras. Däremot har jag ännu inte kunnat lämna över till någon, på riktigt. Jag har heller inte fått tid till att skriva överlämningsdokument fullt ut. Klart det känns lite konstigt och oroande på sätt och vis, men nu kommer ju inte min graviditet som nån överraskning direkt och att det fortfarande inte finns någon ersättare hänger liksom inte på mig.
Så imorgon går jag vid 15.00 som vanligt.
Lägger ner på obestämd tid och säger A bientôt.
Det gör inte ont någonstans!
måndag, november 24, 2008
Låst läge
"Jag sitter vid köksbordet. Det är mörkt ute, snön blåser och vad bryr jag mig om det. Det är nu två timmar sen hemtjänsten gick och lämnade mig vid köksbordet, i rullstolen. Radion står på och jag snurrar valhänt en servett mellan fingrarna och låter tankarna flyga runt.
Plötsligt ringer det. Jag lyfter luren och hör att det är min sonson som ringer. Händerna börjar darra och trots att jag har svårt att prata skrattar jag fram några osammanhängande ord. Min rara sonson, min ögonsten. Nu säger han att han är här. Utanför min port. Men han har inga nycklar och kan inte komma in. Jag säger snabbt att jag kan gå och öppna men då säger han att gå får jag inte, bara rulla ut med stolen. Bråttom. Det blir bråttom och jag blir så ivrig för jag vill så gärna träffa honom och hans gravida, söta fru.
Jag drar i däcken. Händerna lyder mig inte riktigt, fingrarna på min ena hand är fortfarande inte helt återställda efter stroken. Stolen är låst. Hemtjänsten har låst fast mig vid köksbordet. Ute i kylan står min rara, söta sonson och väntar i telefonen. Jag sliter med låset och inser snart att det inte går. Jag kan inte rulla och öppna dörren. Jag kan bara sitta vid köksbordet och kommer inte härifrån.
Ledsamheten kommer över mig. Hakan faller ner, jag darrar på händerna och tror nästan att jag ska börja gråta. Min älskade sonson står ute i snöblåsten, vinkar och ler mot mig. Hans fru står bredvid och ler. Jag är bara, bara ledsen. Han ringer igen och jag svarar, svarar att jag inte kan öppna eftersom stolen är låst. De lovar att komma snart igen och förhoppningsvis gör de det eftersom jag har det väldigt långsamt om dagarna vid mitt köksbord. Min sonsonhustru kastar en snöboll på rutan och jag kan inte låta bli att le åt hennes barnsliga tilltag med mitt lite tandlösa leende.
De ska komma tillbaka, lovar de. Jag vinkar lamt ut i mörkret och ser ryggarna försvinna i yran.
Jag är ensam med mina tankar igen. Vid sju kommer hemtjänsten och lägger mig. Jag får min sömntablett och sover hårt till morgonen då de tar upp mig igen. Imorgon är en annan dag."
Stora tankekramar till rara farmor som kämpar på så mycket.
Plötsligt ringer det. Jag lyfter luren och hör att det är min sonson som ringer. Händerna börjar darra och trots att jag har svårt att prata skrattar jag fram några osammanhängande ord. Min rara sonson, min ögonsten. Nu säger han att han är här. Utanför min port. Men han har inga nycklar och kan inte komma in. Jag säger snabbt att jag kan gå och öppna men då säger han att gå får jag inte, bara rulla ut med stolen. Bråttom. Det blir bråttom och jag blir så ivrig för jag vill så gärna träffa honom och hans gravida, söta fru.
Jag drar i däcken. Händerna lyder mig inte riktigt, fingrarna på min ena hand är fortfarande inte helt återställda efter stroken. Stolen är låst. Hemtjänsten har låst fast mig vid köksbordet. Ute i kylan står min rara, söta sonson och väntar i telefonen. Jag sliter med låset och inser snart att det inte går. Jag kan inte rulla och öppna dörren. Jag kan bara sitta vid köksbordet och kommer inte härifrån.
Ledsamheten kommer över mig. Hakan faller ner, jag darrar på händerna och tror nästan att jag ska börja gråta. Min älskade sonson står ute i snöblåsten, vinkar och ler mot mig. Hans fru står bredvid och ler. Jag är bara, bara ledsen. Han ringer igen och jag svarar, svarar att jag inte kan öppna eftersom stolen är låst. De lovar att komma snart igen och förhoppningsvis gör de det eftersom jag har det väldigt långsamt om dagarna vid mitt köksbord. Min sonsonhustru kastar en snöboll på rutan och jag kan inte låta bli att le åt hennes barnsliga tilltag med mitt lite tandlösa leende.
De ska komma tillbaka, lovar de. Jag vinkar lamt ut i mörkret och ser ryggarna försvinna i yran.
Jag är ensam med mina tankar igen. Vid sju kommer hemtjänsten och lägger mig. Jag får min sömntablett och sover hårt till morgonen då de tar upp mig igen. Imorgon är en annan dag."
Stora tankekramar till rara farmor som kämpar på så mycket.
Obetald hoppfullhet
"Nu har den vänt sig va?" frågade mina hoppfulla jobbarkompisar i morse och tänkte säkert på de där två dagarna extra som jag lite oförutsett kommer att ta ledigt.
Men nä, den sparkar mer än någonsin på min urinblåsa, rent av står och hoppar på den skulle jag vilja säga. Och kör upp huvudet strax ovanför naveln, på det där stället där det liksom svider som citron när man bara nuddar.
Redan en fantastisk underbar buse med andra ord :-)
...och snön fortsätter att falla, konstaterar Cinks
Men nä, den sparkar mer än någonsin på min urinblåsa, rent av står och hoppar på den skulle jag vilja säga. Och kör upp huvudet strax ovanför naveln, på det där stället där det liksom svider som citron när man bara nuddar.
Redan en fantastisk underbar buse med andra ord :-)
...och snön fortsätter att falla, konstaterar Cinks
lördag, november 22, 2008
Några knep för att sova bättre
1. Försöka stanna uppe så länge som möjligt på kvällen. Redan halv nio har det börjat krypa i benen och gör det omöjligt att sitta still - OM jag inte sitter vid datorn, då funkar det till...vad är nu klockan...22.30...utan vidare.
2. Hålla mig kall. Resten av familjen får stå ut med en inomhustemperatur på 18 grader OCH att jag knatar omkring i mina nyiköpta och supersköna Ullisar.
3. Somna direkt när jag går och lägger mig. Inte ligga och småprata med mannen i sängen och ABSOLUT inte ligga nära så jag blir varm. Benen utanför täcket, släcka lampan och gonatt. Romantiskt värre.
4. Ta nässpray innan sänggåendet. Som sagt är det verkligen av ondo att ta nässpray men det verkar som jag sover lugnare när jag kan andas störningsfritt. Köpte koksalt på apoteket igår och det funkar såklart inte lika bra men som komplement iallfall.
Jag har skrivit om detta problem/fenomen förut och nu gör jag det igen, till mig själv, som en hjärn-notis.
2. Hålla mig kall. Resten av familjen får stå ut med en inomhustemperatur på 18 grader OCH att jag knatar omkring i mina nyiköpta och supersköna Ullisar.
3. Somna direkt när jag går och lägger mig. Inte ligga och småprata med mannen i sängen och ABSOLUT inte ligga nära så jag blir varm. Benen utanför täcket, släcka lampan och gonatt. Romantiskt värre.
4. Ta nässpray innan sänggåendet. Som sagt är det verkligen av ondo att ta nässpray men det verkar som jag sover lugnare när jag kan andas störningsfritt. Köpte koksalt på apoteket igår och det funkar såklart inte lika bra men som komplement iallfall.
Jag har skrivit om detta problem/fenomen förut och nu gör jag det igen, till mig själv, som en hjärn-notis.
Fatta?
Fatta, jag är i vecka 37
Fatta, jag är i vecka 37
Fatta, jag är i vecka 37
Fatta, jag är i vecka 37
Fatta, jag är i vecka 37
Fatta, jag är i vecka 37
Nä, det är fortfarande ofattbart...
Fatta, jag är i vecka 37
Fatta, jag är i vecka 37
Fatta, jag är i vecka 37
Fatta, jag är i vecka 37
Fatta, jag är i vecka 37
Nä, det är fortfarande ofattbart...
Min dotter en blivande hacker?
Anteckningar som F lämnat vid min dator.
Html-programmering.
Barn är verkligen gränslösa!
Html-programmering.
Barn är verkligen gränslösa!
Som åtti
Jag har nån som står på min urinblåsa.
Det känns ungefär som att ha håll i buken.
Försökte att under de förutsättningarna pulsa i uppförsbacke men en decimeter halkig snö utan att se ut som en åttiårig tant. Det gick inte (men fick som tur är "rumplift" av Mannen och en skrattattack som fick hela magen att skumpa).
Det känns ungefär som att ha håll i buken.
Försökte att under de förutsättningarna pulsa i uppförsbacke men en decimeter halkig snö utan att se ut som en åttiårig tant. Det gick inte (men fick som tur är "rumplift" av Mannen och en skrattattack som fick hela magen att skumpa).
torsdag, november 20, 2008
Fyra dagar kvar plötsligt
Vid dagens besök hos mvc bokades jag in på ett vändningsförsök nästa fredag. Med ett snabbt ultraljud konstaterade barnmorskan att huvudet vid tillfället låg strax under bröstkorgen på höger sida.
Mannen som är så klok och bra påminde mig om att det nog var bra om jag tar det lugnt även på torsdag eftersom det faktiskt kan starta igång förlossningen.
Det betyder att jag idag meddelade jobbet att jag bara jobbar imorgon fredag och sen till och med onsdag i nästa vecka. Hepp!
Mannen som är så klok och bra påminde mig om att det nog var bra om jag tar det lugnt även på torsdag eftersom det faktiskt kan starta igång förlossningen.
Det betyder att jag idag meddelade jobbet att jag bara jobbar imorgon fredag och sen till och med onsdag i nästa vecka. Hepp!
onsdag, november 19, 2008
v.37
Vecka: 36+2
Vikt: + 11kg, 2 kg från 70!
Humör: Hormoner som svänger mig från högt till lågt, från skratt till gråt. Det var faktiskt länge sen jag skrattade så mycket och ofta som jag gör just nu. Till tårar. Jättekul. På kvällarna är jag nog inte så kul däremot. Rastlös i hela kroppen och Mannen får knappt röra mig.
Kläder: Svart topp, svart tunika utanpå, jeans med knästrumpor utanpå, ankelhöga svarta stövlar
Blodtryck: 114/75
Järnvärde: 122
Glucos: 5,4
Mage: 32. Svårt att mäta i vanlig ordning eftersom den låg på tvären.
Hjärtljud: 140
Eventuella besvär: Rastlösa ben på kvällen och natten fram till ca 03.00. Därefter brukar jag kunna sova hyfsat och på morgonen är det alldeles stilla i kroppen. Njuuutning och därför svårt att komma upp. Lätt mjölksyrig känsla i kroppen. Lite halsbränna på kvällarna.
Bebisens rörelser: Prassel och sprattel än här, än där...
Efter barnmorskebesöket: Mannen och jag gjorde sällskap in till stan och pussades sen hejdå och gick åt varsitt håll.
Vikt: + 11kg, 2 kg från 70!
Humör: Hormoner som svänger mig från högt till lågt, från skratt till gråt. Det var faktiskt länge sen jag skrattade så mycket och ofta som jag gör just nu. Till tårar. Jättekul. På kvällarna är jag nog inte så kul däremot. Rastlös i hela kroppen och Mannen får knappt röra mig.
Kläder: Svart topp, svart tunika utanpå, jeans med knästrumpor utanpå, ankelhöga svarta stövlar
Blodtryck: 114/75
Järnvärde: 122
Glucos: 5,4
Mage: 32. Svårt att mäta i vanlig ordning eftersom den låg på tvären.
Hjärtljud: 140
Eventuella besvär: Rastlösa ben på kvällen och natten fram till ca 03.00. Därefter brukar jag kunna sova hyfsat och på morgonen är det alldeles stilla i kroppen. Njuuutning och därför svårt att komma upp. Lätt mjölksyrig känsla i kroppen. Lite halsbränna på kvällarna.
Bebisens rörelser: Prassel och sprattel än här, än där...
Efter barnmorskebesöket: Mannen och jag gjorde sällskap in till stan och pussades sen hejdå och gick åt varsitt håll.
Snurra, snurra, snurra...
Imorgon bitti är det dags för mvc igen. Då får vi se om den fortfarande ligger på korsen och tvärsen och vad följden isåfall blir.
Rapport kommer!
Rapport kommer!
Röd dröm
Här om natten drömde jag en dröm i rött. Jag minns inte exakt men med i drömmen fanns en dam i röd kavaj, en annan i röda byxor, en tredje med ett rött paraply.
Till och med mannen var med i drömmen med - hör och le - röda plastglasögonbågar.
Hur tolkar man det? Ska man ens försöka?
Till och med mannen var med i drömmen med - hör och le - röda plastglasögonbågar.
Hur tolkar man det? Ska man ens försöka?
Dags att sätta lite fart?
Braiga Kattmamman har redan allt redo i pricip och kan nu ligga på sofflocket med gott samvete tills Minikatten bestämmer sig för att det är dags.
Kanske dags att börja fixa lite...
• Väskan har inte ens plockats fram
• Sommardäck på bilen ska förhoppningsvis bytas till helgen
• Räknar kallt med mormor som barnvakt men hon är inte vidtalad än
• Babyskydd?
• Babyfilt inhandlad men inte tvättad, än mindre ingosad (tack för bra idé) - kvällens projekt?
• Förlossningsbrev förvisso klart men känns ofärdigt med en envis rumpnisse i magen. Alternativ måste fram!
• Sex dagar till fullgånget barn
• Amningskupor och bh införskaffad (pluspoäng!)
• Läser om förlossning lite här och lite där, kan bara inte bestämma mig om jag ska läsa på om vanlig förlossning, sätesförlossning, snitt - eller inte läsa för mycket alls utan ta det som det kommer!
• Kämpar med Nezeril barn för att överhuvudtaget kunna andas om kvällarna. På dagarna låter jag bli och blir därmed supertäppt. Näsdroppar är bara av ondo! Egentligen! Men de gör att jag sover bättre och därför tänker jag fortsätta att ta till natten om det behövs.
• Mamman går fortare än hon borde, jobbar fortfarande och är alldeles för ofokuserad!
Kanske dags att börja fixa lite...
• Väskan har inte ens plockats fram
• Sommardäck på bilen ska förhoppningsvis bytas till helgen
• Räknar kallt med mormor som barnvakt men hon är inte vidtalad än
• Babyskydd?
• Babyfilt inhandlad men inte tvättad, än mindre ingosad (tack för bra idé) - kvällens projekt?
• Förlossningsbrev förvisso klart men känns ofärdigt med en envis rumpnisse i magen. Alternativ måste fram!
• Sex dagar till fullgånget barn
• Amningskupor och bh införskaffad (pluspoäng!)
• Läser om förlossning lite här och lite där, kan bara inte bestämma mig om jag ska läsa på om vanlig förlossning, sätesförlossning, snitt - eller inte läsa för mycket alls utan ta det som det kommer!
• Kämpar med Nezeril barn för att överhuvudtaget kunna andas om kvällarna. På dagarna låter jag bli och blir därmed supertäppt. Näsdroppar är bara av ondo! Egentligen! Men de gör att jag sover bättre och därför tänker jag fortsätta att ta till natten om det behövs.
• Mamman går fortare än hon borde, jobbar fortfarande och är alldeles för ofokuserad!
Braiga jag!
Mannen är borta och ändå står potatisen på spisen och kokar, fläskfiléen är uppskuren och ska bara stekas och blandas med Karl Johan-creme fraishe och coctailtomater.
Hade först tänkt att hoppa över och köra yoghurtmiddag som det oftast blir när varken han eller F är hemma. Men så tittade jag runt lite i kylen och se vad jag hittade!
- Le Chef Cinks -
Hade först tänkt att hoppa över och köra yoghurtmiddag som det oftast blir när varken han eller F är hemma. Men så tittade jag runt lite i kylen och se vad jag hittade!
- Le Chef Cinks -
måndag, november 17, 2008
Ombytta roller
Två stationer hemifrån upptäcker jag att jag inte fick med mig nycklarna i morse. Då är det skönt att ha livlinan inom räckhåll.
Mamma: "Hej hjärtat, är du hemma hos pappa?"
F: "Ja...." med en jagtittarpåtvochstörmiginte-röst
Mamma: "Kan jag komma förbi och hämta nycklar för jag har glömt mina hemma"
F: "Ok..." långt bortifrån
Mamma: "Åh, va bra, jag är där om tre minuter"
Senare, när jag dyker upp och får nycklarna.
F uppfodrande och med händerna i sidorna: "Och hur ska jag få tillbaka nycklarna då?"
Man får igen för sin egen medicin, sa Cinks
Mamma: "Hej hjärtat, är du hemma hos pappa?"
F: "Ja...." med en jagtittarpåtvochstörmiginte-röst
Mamma: "Kan jag komma förbi och hämta nycklar för jag har glömt mina hemma"
F: "Ok..." långt bortifrån
Mamma: "Åh, va bra, jag är där om tre minuter"
Senare, när jag dyker upp och får nycklarna.
F uppfodrande och med händerna i sidorna: "Och hur ska jag få tillbaka nycklarna då?"
Man får igen för sin egen medicin, sa Cinks
söndag, november 16, 2008
Boostad
1. Järn och vitaminer på morgonen
För att försöka mildra mitt otäcka spring i benen har jag nu ökat mitt tillskott av järn från i stort sätt obefintligt till en tablett varannan eller var tredje dag. Detta i kombination med bland annat vitaminer och Linfröolja.
2. Mineraler och akupunktur på kvällen
På kvällen dricker jag Calm, en blandning av mineraler, för att lugna kroppen innan jag lägger mig och för att vitaminer och mineraler tydligen inte ska tas vid samma tillfälle.
Dessutom sätter Mannen akupunkturnålar i benen om det inte hunnit bli för sent. Som igår till exempel. Hemskt, eftersom springet redan hade börjat och det kändes som tortyr att behöva sitta stilla med nålarna i. Men resultatet - vaknade bara två gånger i natt och behövde bara gå upp en gång vid halv två och stretcha.
Ska bli spännande att se om jag får sammandragningar ikväll som jag fick sist han nålade upp mig i benen. Men nu skulle jag nog inte bli lika rädd, tiden är ju liksom ändå i princip inne...
Trångt
Med fyra veckor kvar ligger parveln fortfarande och snurrar.
Imorse dansade den i (o)takt i min buk till Amy Diamond som Mannen har som alarmsignal på mobilen. Just nu känns det som den håller på att trycka sig upp under bröstkorgen och upp i armhålan.
Hej där!
Imorse dansade den i (o)takt i min buk till Amy Diamond som Mannen har som alarmsignal på mobilen. Just nu känns det som den håller på att trycka sig upp under bröstkorgen och upp i armhålan.
Hej där!
lördag, november 15, 2008
Utmanad
Jag har blivit utmanad av Minks!
7 alldagliga & knäppa saker om Cinks
1. Ljummen mjölk...
tycker jag är osmakligt. Därför har jag aldrig mjölk på gröten och därför säger jag alltid till om att få latten lite extra varm.
2. Singing bee...
...har jag en hemlig dröm om att vara med i. Tycker att jag är rätt vass på låttexter.
3. Gå på händer...
...har jag gjort på Sergels torg (och på de flesta andra ställen som jag har varit på, ibland i hemlighet). Som längst har jag nog gått nära tre minuter på händer.
4. Möblera om...
...istället för att räkna får när jag ska somna är mitt toppenknep för att duna in på skönaste sätt!
5. Öppna dragkedjor...
...fixar jag inte riktigt. Ser jag nån jag känner som har en öppen dragkedja på sin jacka måste jag dit och dra upp den.
6. Sitta på biltak i 60 km/h...
...är inget jag rekommenderar men just då, 1988, och där, i Frankrike, och med dem, bästa väninnan och några coola surfers, kändes det rätt och modigt.
7. Coldplays första skiva...
...är värd att lyssna på. Särskilt som sovmusik. Min cd-spelare har säkert snurrat den runt över tusen gånger men jag har nog mest första hälften av skivan som jag har hört.
Jag utmanar:
Tisalen
Norrlandslugn
Mamma P
AstaKerstin
Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg. Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa. Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem. Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.
7 alldagliga & knäppa saker om Cinks
1. Ljummen mjölk...
tycker jag är osmakligt. Därför har jag aldrig mjölk på gröten och därför säger jag alltid till om att få latten lite extra varm.
2. Singing bee...
...har jag en hemlig dröm om att vara med i. Tycker att jag är rätt vass på låttexter.
3. Gå på händer...
...har jag gjort på Sergels torg (och på de flesta andra ställen som jag har varit på, ibland i hemlighet). Som längst har jag nog gått nära tre minuter på händer.
4. Möblera om...
...istället för att räkna får när jag ska somna är mitt toppenknep för att duna in på skönaste sätt!
5. Öppna dragkedjor...
...fixar jag inte riktigt. Ser jag nån jag känner som har en öppen dragkedja på sin jacka måste jag dit och dra upp den.
6. Sitta på biltak i 60 km/h...
...är inget jag rekommenderar men just då, 1988, och där, i Frankrike, och med dem, bästa väninnan och några coola surfers, kändes det rätt och modigt.
7. Coldplays första skiva...
...är värd att lyssna på. Särskilt som sovmusik. Min cd-spelare har säkert snurrat den runt över tusen gånger men jag har nog mest första hälften av skivan som jag har hört.
Jag utmanar:
Tisalen
Norrlandslugn
Mamma P
AstaKerstin
Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg. Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa. Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem. Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.
Jag säger inget...
...men jag tänker högt att jag nog har en liiiiten aning om vad Fs goda humör kommer sig av.
torsdag, november 13, 2008
Glad F, glad mamma
I två dagar har jag haft ett glatt F som både har öppnat sig, varit artig mot besök, ödmjuk och lite mer pratsam än vanligt. Hon tänker, känner efter, värderar och försöker lyssna. Guh, så det underlättar i kommunikationen och vardagen i stort.
Vånda
Klockan är nästan elva. Ingen idé att jag går och lägger mig innan F är kollad. Tio minuter kvar, det ska jag väl kunna blogga bort.
Har kännt mig glad idag. Började bra med hicka i ljumsken. Huvudet ner tänkte jag och sträckte liksom upp mig lite extra. Men nu är h*n tillbaka i tvärläge igen och ikväll har jag sammandragningar lite då och då av det. Blir direkt lite moloken.
Märker att h*n vill fixera sig på nåt sätt, med nån kroppsdel, för det har tryckt på lite idag som det inte gjort tidigare. Har läst runt lite och inser att det faktiskt inte är helt omöjligt att föda i säte, bara måtten är ok, bäbis inte för stor och det kollar de ju på innan. Det gör mig lite gladare även om det känns konstigt och läskigt.
En bukoperation för att få ut bebisen via nödutgången lockar föga men blir det nödvändigt så kommer jag ju inte att vara omöjlig förstås.
Oh, jag börjar bli jättenervös....sa Cinks
Har kännt mig glad idag. Började bra med hicka i ljumsken. Huvudet ner tänkte jag och sträckte liksom upp mig lite extra. Men nu är h*n tillbaka i tvärläge igen och ikväll har jag sammandragningar lite då och då av det. Blir direkt lite moloken.
Märker att h*n vill fixera sig på nåt sätt, med nån kroppsdel, för det har tryckt på lite idag som det inte gjort tidigare. Har läst runt lite och inser att det faktiskt inte är helt omöjligt att föda i säte, bara måtten är ok, bäbis inte för stor och det kollar de ju på innan. Det gör mig lite gladare även om det känns konstigt och läskigt.
En bukoperation för att få ut bebisen via nödutgången lockar föga men blir det nödvändigt så kommer jag ju inte att vara omöjlig förstås.
Oh, jag börjar bli jättenervös....sa Cinks
onsdag, november 12, 2008
tisdag, november 11, 2008
Hormoner?
Plötsligt känner jag bara för att gråta.
Jag känner mig trött och samtidigt pigg. Jätterädd för det som ska komma, allt som kan hända och samtidigt full av tillförsikt. Oroad för allt mellan himmel jord och samtidigt filbunkslugn. Irriterad till tusen och samtidigt en positivitetsmaskin.
Det är väl fullt normalt, antar jag.
Jag känner mig trött och samtidigt pigg. Jätterädd för det som ska komma, allt som kan hända och samtidigt full av tillförsikt. Oroad för allt mellan himmel jord och samtidigt filbunkslugn. Irriterad till tusen och samtidigt en positivitetsmaskin.
Det är väl fullt normalt, antar jag.
Nedräkning: Trettiofemte dagen...
...och när jag summerar den på eftermiddagen så inser jag att jag inte alls njutit idag. Tvärtom har jag oroat mig över att Rockybaby inte vill vända sig. Huvudet som nickar i mellangärdet känns som att det ligger mer och mer hemmavant där.
Och jag skäms nästan över att jag liksom känner mig arg över det när jag har så få dagar kvar att njuta. Jag vill ju ha ett mindset där jag tänker mig en vanlig förlossning. Just nu känns det bara för positivt.
Men en liten ljusglimt finns kvar, för i eftermiddag har h*n lagt sig lite på tvären igen men att tippa helt vertikalt verkar inte vara babyns grej.
Och jag skäms nästan över att jag liksom känner mig arg över det när jag har så få dagar kvar att njuta. Jag vill ju ha ett mindset där jag tänker mig en vanlig förlossning. Just nu känns det bara för positivt.
Men en liten ljusglimt finns kvar, för i eftermiddag har h*n lagt sig lite på tvären igen men att tippa helt vertikalt verkar inte vara babyns grej.
måndag, november 10, 2008
Bästa tips på att meganjuta 36 dagar?
Ouaaa, jag ser att det bara är 36 dagar kvar till beräknad nedkomst.
Trettiosex!
Jag som ännu inte fattat vad som är på gång.
Hur ska jag göra för att meganjuta de sista dagarna eftersom det här troligtvis är sista gången i livet som jag får äran att bära på ett litet barn?
"Passa på att ät allt du vill" föreslog min käre far när jag pratade med honom. Men det varken kan eller vill jag, dels för att jag får halsbränna, dels för att jag inte är sugen på onyttiga saker (förutom choklad då...) utan mer frukt, grönsaker, vatten och grovt bröd.
"Ta en månad ledigt" föreslog BM och det vore förstås nåt men dryga två veckor tycker jag ju känns så himla lagom, dels för att hinna avsluta på jobbet och dels för att jag annars tror att det blir lite långsamt hemma.
Fler förslag?
Trettiosex!
Jag som ännu inte fattat vad som är på gång.
Hur ska jag göra för att meganjuta de sista dagarna eftersom det här troligtvis är sista gången i livet som jag får äran att bära på ett litet barn?
"Passa på att ät allt du vill" föreslog min käre far när jag pratade med honom. Men det varken kan eller vill jag, dels för att jag får halsbränna, dels för att jag inte är sugen på onyttiga saker (förutom choklad då...) utan mer frukt, grönsaker, vatten och grovt bröd.
"Ta en månad ledigt" föreslog BM och det vore förstås nåt men dryga två veckor tycker jag ju känns så himla lagom, dels för att hinna avsluta på jobbet och dels för att jag annars tror att det blir lite långsamt hemma.
Fler förslag?
Kort måndagsrapport
Vi försov oss imorse. F kommer in och säger "Mamma, mitt alarm för insulin har ringt och klockan är sju! Vi har försovit oss!" varpå jag yrvaket svarar "...vad är det för dag idag då?"
Vi ska bjuda bonusfar på middag ikväll. Det ska ju bli supermysigt. Söthunden är med, det var ju ett tag sen vi såg henne så hon är en minst lika kär gäst!
Studiofotograferingen gick...lite ringrostigt igår, men var ändå himla kul. Jag ska samla in bilderna från Isidor också och gå igenom men redan nu har jag ett par på F som absolut går att använda till släktpresent och annat roligt. Absolut mer studio. Öva, öva öva! Det här kan absolut bli en favvohobby!
I lördags var F och jag och såg "High School Musical 3". Tvåan var tydligen bättre enligt filmrecencent F. Jag höll mig vaken filmen igenom och det var ju ett godkänt betyg bara det (kanske berodde på att jag sov hemma i soffan tidigare på dan).
Vi ska bjuda bonusfar på middag ikväll. Det ska ju bli supermysigt. Söthunden är med, det var ju ett tag sen vi såg henne så hon är en minst lika kär gäst!
Studiofotograferingen gick...lite ringrostigt igår, men var ändå himla kul. Jag ska samla in bilderna från Isidor också och gå igenom men redan nu har jag ett par på F som absolut går att använda till släktpresent och annat roligt. Absolut mer studio. Öva, öva öva! Det här kan absolut bli en favvohobby!
I lördags var F och jag och såg "High School Musical 3". Tvåan var tydligen bättre enligt filmrecencent F. Jag höll mig vaken filmen igenom och det var ju ett godkänt betyg bara det (kanske berodde på att jag sov hemma i soffan tidigare på dan).
söndag, november 09, 2008
Studio
Det känns liksom lite stort att jag och Isidor hyrt studio idag för att ta bilder. Riktig fotostudio! Nästan som vi är fotografer på riktigt. Nästan som om jag har hittat ett intresse som jag tar på allvar. Det känns coolt, helt enkelt.
Det hade varit kul om Kattmamman kunnat vara med men Isidor och jag får fylla dagen med foton på några modeller som vi tar med - och så har jag ju själv tänkt att vara modell och ge nåt vackert i present till blivande pappan.
Han fick förresten en liten blomma idag på fars dag och blev jätteglad. För hur det nu än är och vad som än händer framöver resonerade jag, så är han redan pappa - för alltid.
Det hade varit kul om Kattmamman kunnat vara med men Isidor och jag får fylla dagen med foton på några modeller som vi tar med - och så har jag ju själv tänkt att vara modell och ge nåt vackert i present till blivande pappan.
Han fick förresten en liten blomma idag på fars dag och blev jätteglad. För hur det nu än är och vad som än händer framöver resonerade jag, så är han redan pappa - för alltid.
O-tvättspaning
Va härligt det känns att ha tvättmaskin igen efter tre veckor utan (och russin/torra händer efter en del handfatstvätt). Den har gått i ett sen igår morse.
Samtidigt kan jag inte låta bli att notera att det visar sig att det faktiskt går att klara sig utan tvättmaskin ganska länge, kläderna går att använda en gång till* och fler kläder används, inte bara favoriterna.
*Men svettlopporna F och jag måste förstås lukta på kläderna lite extra varje dag eftersom vi just nu leder svettas-massor-ligan stort. Hon med pubertet, jag med graviditet. Vet inte vem som är värst/bäst, vi kommer nog lika över mållinjen ;-)
Samtidigt kan jag inte låta bli att notera att det visar sig att det faktiskt går att klara sig utan tvättmaskin ganska länge, kläderna går att använda en gång till* och fler kläder används, inte bara favoriterna.
*Men svettlopporna F och jag måste förstås lukta på kläderna lite extra varje dag eftersom vi just nu leder svettas-massor-ligan stort. Hon med pubertet, jag med graviditet. Vet inte vem som är värst/bäst, vi kommer nog lika över mållinjen ;-)
lördag, november 08, 2008
Irriterade familjen - egoinlägg
Dottern blir irriterad på allt som går fel i hennes väg. Minsta lilla sten i skon blir en bumling och framkallar antingen sura miner, griniga tongångar och även tårar. Det tar på mina krafter också.
Mannen har så mycket omkring sig att han blir irriterad och förvarar alla kommentarer som inte är positiva hejjarop. Och när jag och dottern skräpar ner och härjar hemma eftersom det mest är vi som är hemma vilket jag förstår är skitjobbigt så blir det också ett ämne för irritation. And on it goes...
Men hallå! Det är ju jag som ska få vara en massa irriterad just nu. Och med all rätt eftersom jag faktiskt råkar kånka omkring på en massa extrakilon och en bäbis på tvären! Ni andra ska bara låta mig hållas, ge utrymme för min irritation, klappa mig på axeln och säga att det är okej. Jag ska inte behöva torka upp trista pölar av usch och tvi.
Och jag orkar liksom inte klaga lika högt som ni, jag är ju inne i nåt typ av turtänk och tycker jag försöker se positivt och lugnt på saker och ting.
Sådeså! Ge plats!
Mannen har så mycket omkring sig att han blir irriterad och förvarar alla kommentarer som inte är positiva hejjarop. Och när jag och dottern skräpar ner och härjar hemma eftersom det mest är vi som är hemma vilket jag förstår är skitjobbigt så blir det också ett ämne för irritation. And on it goes...
Men hallå! Det är ju jag som ska få vara en massa irriterad just nu. Och med all rätt eftersom jag faktiskt råkar kånka omkring på en massa extrakilon och en bäbis på tvären! Ni andra ska bara låta mig hållas, ge utrymme för min irritation, klappa mig på axeln och säga att det är okej. Jag ska inte behöva torka upp trista pölar av usch och tvi.
Och jag orkar liksom inte klaga lika högt som ni, jag är ju inne i nåt typ av turtänk och tycker jag försöker se positivt och lugnt på saker och ting.
Sådeså! Ge plats!
Hastigt lördagsuppvaknande
Det är väl förunderligt, som min morfar skulle ha sagt, att man kan ligga och sova och vakna av att det plötsligt börjar rinna i näsan, hinna fånga upp allt blod med handen och rusa in i badrummet utan att spilla så mycket som en droppe på varken kudde, lakan eller golv!
tisdag, november 04, 2008
Ny vattendröm
Snabb, snabb vattendrömsresumé innan jag tar dagens första och enda latte och börjar skörda i arbetshögarna
Drömde att jag stod vid vattnet och ville gärna bada men var bara rädd och vågade inte. Havsbotten var klippig och stenig med helt klart vatten. Inte en endaste läskig sjövarelse fanns i sikte. Folk runt omkring mig höll utkik och kunde bara se en haj lite längre ut, så kusten var i princip klar.
Men jag kom inte i. Jag var bara rädd och osäker.
Drömde att jag stod vid vattnet och ville gärna bada men var bara rädd och vågade inte. Havsbotten var klippig och stenig med helt klart vatten. Inte en endaste läskig sjövarelse fanns i sikte. Folk runt omkring mig höll utkik och kunde bara se en haj lite längre ut, så kusten var i princip klar.
Men jag kom inte i. Jag var bara rädd och osäker.
måndag, november 03, 2008
Cravings
Några minuter över nio på kvällen.
Det är tyst i huset.
En sover.
En har inte kommit hem från jobbet än.
Jag smyger upp i köket och bereder lite
cravings: frusna hallon med mjölk.
MUMS! sa Cinks
Det är tyst i huset.
En sover.
En har inte kommit hem från jobbet än.
Jag smyger upp i köket och bereder lite
cravings: frusna hallon med mjölk.
MUMS! sa Cinks
Det tar emot att erkänna...
...men jag är faktiskt väldigt trött ikväll efter att ha haft en dotter som
- ringt säkert femton gånger under jobbets timmar
- gråtit i telefon över mattetal som är 'felskrivna i boken',
- gråtit igen eftersom hon plötsligt inte visste hur ugnen fungerar
(vi har haft lektion ikväll kan jag berätta)
- inte plockat undan någonting eller någonstans efter sig
- bara tramsat och lyssnat med ett halv öra när jag försökt förklara matte
- glömt, glömt, glömt hela dagen
Gu så skönt att hon är hemma igen!
- ringt säkert femton gånger under jobbets timmar
- gråtit i telefon över mattetal som är 'felskrivna i boken',
- gråtit igen eftersom hon plötsligt inte visste hur ugnen fungerar
(vi har haft lektion ikväll kan jag berätta)
- inte plockat undan någonting eller någonstans efter sig
- bara tramsat och lyssnat med ett halv öra när jag försökt förklara matte
- glömt, glömt, glömt hela dagen
Gu så skönt att hon är hemma igen!
söndag, november 02, 2008
Flicknamnsfunderingar...
Lucia - lite torftigt om man nu råkar födas på just luciaafton eller däromkring, va?
Gustava - charmiga personalen på Slottet vi var på förra helgen tillfrågades om namnalternativ och gav detta som förslag eftersom det bott just en Gustava där. Pampigt men inte alls tidsenligt.
Moa - går att rimma på alldeles för bra. Och förresten tänker jag mest på en söt, vit liten katt som går under just det namnet.
Eleonora - På tre namnprydda dörrar på slottet som vi besökte stod tre kvinnonamn. Först mitt, sen dotterns och hepp, detta. Betyder det något?
Nicole - favoriten för dottern om inte hennes fd fröken i skolan döpt sin dotter till just detta. Inte så långsökt va? Inte aktuellt heller, om jag får bestämma.
Inget som fastnar direkt, vi funderar vidare
*och ja, vi har tänkt killnamn också och det är redan klart men får förbli lite hemligt i väntan på...*
Gustava - charmiga personalen på Slottet vi var på förra helgen tillfrågades om namnalternativ och gav detta som förslag eftersom det bott just en Gustava där. Pampigt men inte alls tidsenligt.
Moa - går att rimma på alldeles för bra. Och förresten tänker jag mest på en söt, vit liten katt som går under just det namnet.
Eleonora - På tre namnprydda dörrar på slottet som vi besökte stod tre kvinnonamn. Först mitt, sen dotterns och hepp, detta. Betyder det något?
Nicole - favoriten för dottern om inte hennes fd fröken i skolan döpt sin dotter till just detta. Inte så långsökt va? Inte aktuellt heller, om jag får bestämma.
Inget som fastnar direkt, vi funderar vidare
*och ja, vi har tänkt killnamn också och det är redan klart men får förbli lite hemligt i väntan på...*
v.34 - mest för tapetens skull
Så här ser tapeten ut som vi satt upp i tvättstugan. Ovanlig för att vara just tvättstuga tror jag och vi är jättenöjda. I förgrunden nåt framtungt som verkar ha växt bara över helgen.
Och nej, den har inte sjunkit, det är bara en sån magtyp.
Och nej, det är inte två!
Idag har jag varit en turgumma...
...därför att jag inte fick soppatorsk trots minimalt med bensin i tanken. Tog bilen hemifrån och när jag rullade in i Statoils tankpark visade mätaren på ynkas 2oo meter kvar. Passade på att tanka fullt även om Jet annars är my preferred mack. Gick inte heller över 700 kronor, var inte det också tur, så säg!
...därför att jag omedvetet tappade bilnyckeln i en hög med skräppåsarna på ICAs pantstation och när jag kom tillbaka för att leta, en timmes shoppingtur senare, så fanns den kvar trots att Herr ICAnder hade varit där och städat! Hade just tänkt att gå till info-disken och fråga men tog pantstationen först eftersom jag hade pantat några små PETisar. Osannorlik tur, om jag själv får säga.
...därför att jag likt en nyfiken ettåring råkade pilla in minneskortet till kameran i fel kortläsare på datorn. Den råkade liksom trilla in i facket för stora kortläsaren - och var till synes omöjligt att få tag på. Men som tur är har jag ju en händig och framförallt envis man när det kommer till problemlösningar. Han lyckades med skärkniv och lite gaffatejp fiska fram minneskortet ur datorn igen.
...därför att jag omedvetet tappade bilnyckeln i en hög med skräppåsarna på ICAs pantstation och när jag kom tillbaka för att leta, en timmes shoppingtur senare, så fanns den kvar trots att Herr ICAnder hade varit där och städat! Hade just tänkt att gå till info-disken och fråga men tog pantstationen först eftersom jag hade pantat några små PETisar. Osannorlik tur, om jag själv får säga.
...därför att jag likt en nyfiken ettåring råkade pilla in minneskortet till kameran i fel kortläsare på datorn. Den råkade liksom trilla in i facket för stora kortläsaren - och var till synes omöjligt att få tag på. Men som tur är har jag ju en händig och framförallt envis man när det kommer till problemlösningar. Han lyckades med skärkniv och lite gaffatejp fiska fram minneskortet ur datorn igen.
Apropå möss...
...så har F sen hon kom hem varit ungefär som nåt som katten släpat in: försökt hållt skenet uppe men liksom totalspårat ur när hon suttit stilla. Det stavas j e t l a g och många av oss har provat den oangenäma känslan.
Vi har ikväll gjort en fair deal som egentligen är way over mitt duktigaflickatänk: hon får bli hemma imorgon. Dels för att komma ikapp med kropp, hjärna, insulin, mattider och så vidare, dels för att göra klart de läxor som halvt om halvt försummats under det späckade resschemat och som hon fick mer eller mindre panik över ikväll. Så gör man egentligen inte men jag har rådfrågat mitt inre om hur min Mentor Mamma skulle ha gjort och tänkt och jag hoppas hon hade tyckt att jag resonerade vettigt om än ambivalent.
Motprestationen blir att:
1. Göra läxor enligt en lång punktlista som vi kommit överens om tillsammans
2. Ta många pauser, gärna sova lite eller läsa en tidning stilla i sängen
3. Äta ordentligt
4. Inte sitta vid datorn under "skoltid"
5. Inte leka med någon kompis för är man "sjuk" så gäller det hela dagen OCH kvällen
Ändrar hon sig imorgon bitti och ändå känner för att gå till skolan så har jag lovat henne bio imorgon kväll, High School Musical. Den vill hon jättegärna se. Så är hon bara lite trött men vill "passa på" att få vara hemma från skolan så överväger filmen. Är hon så trött och sliten som hon säger så spelar ingen bio i världen någon roll.
Vi har ikväll gjort en fair deal som egentligen är way over mitt duktigaflickatänk: hon får bli hemma imorgon. Dels för att komma ikapp med kropp, hjärna, insulin, mattider och så vidare, dels för att göra klart de läxor som halvt om halvt försummats under det späckade resschemat och som hon fick mer eller mindre panik över ikväll. Så gör man egentligen inte men jag har rådfrågat mitt inre om hur min Mentor Mamma skulle ha gjort och tänkt och jag hoppas hon hade tyckt att jag resonerade vettigt om än ambivalent.
Motprestationen blir att:
1. Göra läxor enligt en lång punktlista som vi kommit överens om tillsammans
2. Ta många pauser, gärna sova lite eller läsa en tidning stilla i sängen
3. Äta ordentligt
4. Inte sitta vid datorn under "skoltid"
5. Inte leka med någon kompis för är man "sjuk" så gäller det hela dagen OCH kvällen
Ändrar hon sig imorgon bitti och ändå känner för att gå till skolan så har jag lovat henne bio imorgon kväll, High School Musical. Den vill hon jättegärna se. Så är hon bara lite trött men vill "passa på" att få vara hemma från skolan så överväger filmen. Är hon så trött och sliten som hon säger så spelar ingen bio i världen någon roll.
She's back, she's over here!
Åtta i morse ringde telefonen. Det var Lilla världsomseglerskan som tagit fast mark i Svedala. Jag säger som Gert: Äntligen! Nu är hon hemma hos sin pappa och tvättar och vilar hoppas jag, för vi har ju fortfarande ingen tvättmaskin installerad...
Det är så roligt att höra hennes berättelser, att de delar hon berättar om var antingen de läskiga när de var på Universal Pictures eller otäcka som när hon drogs med av en jättevåg i havet och tumlade runt. Det där mysiga, sköna och härliga hoppas jag kommer med tiden. Gissar att hon har MASSOR att berätta för oss och kommer att göra det med tiden.
En sak som hon har tänkt på under de två veckor hon varit borta är att hon ska få ökenmöss till julklapp. Det var bland det första hon frågade om i telefonen: "Hur blir det med ökenmössen". Jag har lovat att vi ska åka och beställa (om man nu behöver det) snart, snart...
Ikväll får jag krama henne. "Jag har nog gått upp tre kilo" konstaterade hon "på bacon och glass". Bara mer gosig tjej att krama alltså!
Det är så roligt att höra hennes berättelser, att de delar hon berättar om var antingen de läskiga när de var på Universal Pictures eller otäcka som när hon drogs med av en jättevåg i havet och tumlade runt. Det där mysiga, sköna och härliga hoppas jag kommer med tiden. Gissar att hon har MASSOR att berätta för oss och kommer att göra det med tiden.
En sak som hon har tänkt på under de två veckor hon varit borta är att hon ska få ökenmöss till julklapp. Det var bland det första hon frågade om i telefonen: "Hur blir det med ökenmössen". Jag har lovat att vi ska åka och beställa (om man nu behöver det) snart, snart...
Ikväll får jag krama henne. "Jag har nog gått upp tre kilo" konstaterade hon "på bacon och glass". Bara mer gosig tjej att krama alltså!
lördag, november 01, 2008
Spaning: snö
Jag har en teori. Om snö. Såklart.
Första snön faller i oktober brukar jag envist påstå. Snön ska alltså falla men behöver inte nödvändigtvis ligga kvar. Förra året vill jag minnas att jag hade rätt. I år med, men det var minsann på mariginalen.
Igår när Mannen och jag gick från tåget och hem vid femtiden så var det faktiskt vitt och inte regn som föll. Sista oktober.
Min teori håller alltså. Tills vidare...
Första snön faller i oktober brukar jag envist påstå. Snön ska alltså falla men behöver inte nödvändigtvis ligga kvar. Förra året vill jag minnas att jag hade rätt. I år med, men det var minsann på mariginalen.
Igår när Mannen och jag gick från tåget och hem vid femtiden så var det faktiskt vitt och inte regn som föll. Sista oktober.
Min teori håller alltså. Tills vidare...
Affirmation - mind-set
I motsats till Bridz som för att orka hålla ut plussar några dagar på utsatt datum, så har jag påbörjat projekt "Mind-set snitt". Det är inte på något sätt ett önsketänkande men eftersom det fortfarande är tombola i magen och det hickar i ljumsken på förmiddagen och vid revbenen strax efter lunch så känns inget garanterat med den här lilla äventyraren.
OM h*n inte vill ställa sig på huvudet om nån vecka gissar jag att det blir vändningsförsök (tvärläge verkar fortfarande vara favoriten). Funkar inte det tror jag, utan att ha läst på så mycket, att man planerar snitt till två veckor före utsatt datum. Det skulle med andra ord bli redan till första advent. Det vill säga om fyra veckor. Och det är snart det! Riktigt snart!
Men jag affirmerar huvudet nedåt och har till och med hittat en yogaställning som tydligen kan hjälpa barnet runt om det skulle vara så. Den tränar dessutom rumpan så av dubbla anledningar står jag numera några gånger på kvällen i skulderstående.
OM h*n inte vill ställa sig på huvudet om nån vecka gissar jag att det blir vändningsförsök (tvärläge verkar fortfarande vara favoriten). Funkar inte det tror jag, utan att ha läst på så mycket, att man planerar snitt till två veckor före utsatt datum. Det skulle med andra ord bli redan till första advent. Det vill säga om fyra veckor. Och det är snart det! Riktigt snart!
Men jag affirmerar huvudet nedåt och har till och med hittat en yogaställning som tydligen kan hjälpa barnet runt om det skulle vara så. Den tränar dessutom rumpan så av dubbla anledningar står jag numera några gånger på kvällen i skulderstående.
Va fint det blev...
...med det randiga påslakanet i sängen. Bytte från två enkeltäcken till ett dubbelt. Allt för maxad närhet!
...med stora-blommor-på-guldtapeten i tvättstugan! Mannen har just tapetserat klar och vi tar små steg mot att bli färdiga med uppfräshningen. Jag är i starkt behov av tvättmaskin efter två veckor utan!
...med lite ny, röd färg som jag målade på de avskavda ställena på kaklet i köket. Kanske är det vetskapen om att det är nymålat som gör att det känns så fräsht. Oavsett så blev det fint.
...med två likadana sänglampor i sovrummet istället för en skittråkig svart gammal IKEA-lampa med bränd skärm som jag haft vid min säng, på mitt inte-sängbord-utan-stol.
...med småbilderna på hästar, katter och hundar i Fs klockram. Hon fick den i julas men vi har ännu inte fixat till den. Allt som skulle till var tolv små, runda bilder, en för varje timme. Men nu är det fixat och klockan sitter dessutom fint uppspikad på väggen i hennes rum och skrivbordet är städat tills hon kommer hem imorgon, alltid mycket roligare att komma hem när det är städat. Hoppas hon inte ser tvättmaskinen och torktumlaren som belamrar hennes rum...
...i skåpen i köket efter att jag rensade ut lite udda porslin, glasburkar och plastmuggar som liksom bara blivit stående. Och lite mer plats blev det dessutom!
...av att bara byta plats på blendern och expressobryggaren på köksbänken. Tänk att så lite kan göra så stor skillnad!
...att första november göra en liten blomsteruppsättning med oasis av de absolut sista blommorna i trädgården. Hepp!
...med stora-blommor-på-guldtapeten i tvättstugan! Mannen har just tapetserat klar och vi tar små steg mot att bli färdiga med uppfräshningen. Jag är i starkt behov av tvättmaskin efter två veckor utan!
...med lite ny, röd färg som jag målade på de avskavda ställena på kaklet i köket. Kanske är det vetskapen om att det är nymålat som gör att det känns så fräsht. Oavsett så blev det fint.
...med två likadana sänglampor i sovrummet istället för en skittråkig svart gammal IKEA-lampa med bränd skärm som jag haft vid min säng, på mitt inte-sängbord-utan-stol.
...med småbilderna på hästar, katter och hundar i Fs klockram. Hon fick den i julas men vi har ännu inte fixat till den. Allt som skulle till var tolv små, runda bilder, en för varje timme. Men nu är det fixat och klockan sitter dessutom fint uppspikad på väggen i hennes rum och skrivbordet är städat tills hon kommer hem imorgon, alltid mycket roligare att komma hem när det är städat. Hoppas hon inte ser tvättmaskinen och torktumlaren som belamrar hennes rum...
...i skåpen i köket efter att jag rensade ut lite udda porslin, glasburkar och plastmuggar som liksom bara blivit stående. Och lite mer plats blev det dessutom!
...av att bara byta plats på blendern och expressobryggaren på köksbänken. Tänk att så lite kan göra så stor skillnad!
...att första november göra en liten blomsteruppsättning med oasis av de absolut sista blommorna i trädgården. Hepp!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)