Imorrn är det typ sovmorgon för alla som missade att det byttes till vintertid idag och åkte till dansen en timme för tidigt. Tuppenja!
Fru Sjusovare
söndag, oktober 29, 2006
Hög- och lågsöndag
Yrtäppa kallar jag F idag. Hon blir alltid så knasig på söndagarna när det är dags att åka hem till pappa. Och idag är det lite speciellt för hon ska vidare hem till farmor för en halv veckas välbehövligt och bortskämt höstlov.
"Vad är en yrtäppa?" frågar F. "Ett yrväder som far omkring överallt och ingenstans. Nån som är här, där, här, där och sen här igen. Ett yrväder." svarar jag. "Men det är ju PRECIS vad jag är, mamma!" svarar F glatt och fortsätter sitt utspejsade högt- och lågtmönster.
Glittrande ögon och ett stort leende. Spelar piano istället för att packa saker. Dansar istället för att packa saker. Vill bli kittlad istället för att packa saker. Leker häst istället för att packa saker.
Hon är så jädra härlig, skrattretande och tålamodskrävande när hon är på det humöret. Gu' vad jag älskar min jäntunge!
/Stolt Fru Mamma Yrtäppa
"Vad är en yrtäppa?" frågar F. "Ett yrväder som far omkring överallt och ingenstans. Nån som är här, där, här, där och sen här igen. Ett yrväder." svarar jag. "Men det är ju PRECIS vad jag är, mamma!" svarar F glatt och fortsätter sitt utspejsade högt- och lågtmönster.
Glittrande ögon och ett stort leende. Spelar piano istället för att packa saker. Dansar istället för att packa saker. Vill bli kittlad istället för att packa saker. Leker häst istället för att packa saker.
Hon är så jädra härlig, skrattretande och tålamodskrävande när hon är på det humöret. Gu' vad jag älskar min jäntunge!
/Stolt Fru Mamma Yrtäppa
lördag, oktober 28, 2006
En halv hit och en halv dit
Mannen bonkar i väggen på våningen ovanför. Eftersom vi har pappväggar hör jag vartenda ord trots att jag sitter under trappen nedanför. "Du tar ju sönder hela väggen" upplyser F. "Jag håller ju på och river" svarar Mannen. Snart har vi en vägg mindre i huset. Typ nu!
Igår ringde marknadschefen och vill ha mig på halvtid. Jag kommer att få göra det jag helst vill på halvtid. Mitt jobb kommer alltså att bli betydligt mer än halvkul framöver. Däremot kommer det nog att bli halvdant med bloggandet, läsandet och kommenterandet på alla andras braiga bloggar. Men det är för en god sak och är det mesta enkelt!
Tar några kompletterande prover innan det blir dags för frysförsök. Missar därmed månadens stora händelse och satsar på en eskil eskimå i december istället. Har börjat en behandling hos akupunktör parallellt med behandlingen. Visst säger man att akupunktur kan förbättra chanserna vid en ivf men mesta är det för att hjälpa kroppen i balans; minska hjärtklappning, frusenhet och orolig nattsömn. Må bättre helt enkelt. Rätt!
Hälsar en halv Cinks på väg att bli hel
Igår ringde marknadschefen och vill ha mig på halvtid. Jag kommer att få göra det jag helst vill på halvtid. Mitt jobb kommer alltså att bli betydligt mer än halvkul framöver. Däremot kommer det nog att bli halvdant med bloggandet, läsandet och kommenterandet på alla andras braiga bloggar. Men det är för en god sak och är det mesta enkelt!
Tar några kompletterande prover innan det blir dags för frysförsök. Missar därmed månadens stora händelse och satsar på en eskil eskimå i december istället. Har börjat en behandling hos akupunktör parallellt med behandlingen. Visst säger man att akupunktur kan förbättra chanserna vid en ivf men mesta är det för att hjälpa kroppen i balans; minska hjärtklappning, frusenhet och orolig nattsömn. Må bättre helt enkelt. Rätt!
Hälsar en halv Cinks på väg att bli hel
torsdag, oktober 26, 2006
tisdag, oktober 24, 2006
Tankvärd och sevärd värld
Idag levde vi efter parollen "arbeta för att leva" genom att gå på bio. På en tisdag. Och varsin godispåse bjöd jag oss på fastän det inte är lördag. Vi hade det verkligen toppen!
"På andra sidan häcken" såg vi. En söt barnfilm med andemeningen att vi ska reflektera över våra vanor. Ska vårt liv verkligen gå ut på MAT: att åka till affärer för att handla mat, äta, att leverera mat, äta, att förvara mat, äta, att förvara matrester och så vidare... Och när vi äter så vill vi gärna ha skrääääpmat som gör oss hispiga, feta, lata och uschliga. Usch, känns som det ligger rätt nära sanningen. Brr-rr...
Filmen var iallfall bra och vi skrattade gott åt den lilla förvirrade ekorren. Fram för mer sånt som piggar upp vardagen!
"På andra sidan häcken" såg vi. En söt barnfilm med andemeningen att vi ska reflektera över våra vanor. Ska vårt liv verkligen gå ut på MAT: att åka till affärer för att handla mat, äta, att leverera mat, äta, att förvara mat, äta, att förvara matrester och så vidare... Och när vi äter så vill vi gärna ha skrääääpmat som gör oss hispiga, feta, lata och uschliga. Usch, känns som det ligger rätt nära sanningen. Brr-rr...
Filmen var iallfall bra och vi skrattade gott åt den lilla förvirrade ekorren. Fram för mer sånt som piggar upp vardagen!
Undrar om jag ska haka på collagetrenden...?
Okej, jag fattar. Det är helt klart INNE med collage av bilder. Jag är mé, jag är mé...inte! Kommer nog aldrig att göra några själv. För ska det göras så ska det naturligtvis göras helt själv med egna bilder och allt vad det innebär med friläggningar och hela midivippen. Såklart! Och det kommer jag aldrig i hela livet att ha tid att göra. Känner mig redan som ett enda stort ihopplock själv!
Så jag gissar att jag får stå över den här collagesnurren om inte extra tid råkar falla ner framför mig. Fortsätter istället titta på andra blogginnor som kämpar på och gör det så bra istället:
En mammas dag
Minks
Kerstin
Amandas shopping
Så jag gissar att jag får stå över den här collagesnurren om inte extra tid råkar falla ner framför mig. Fortsätter istället titta på andra blogginnor som kämpar på och gör det så bra istället:
En mammas dag
Minks
Kerstin
Amandas shopping
måndag, oktober 23, 2006
Fröken Ingrid-Marie eller Herr Gravensteiner
Ett äppelträd ska planeras på tomten i vår. Jag trodde jag hade bestämt sort. Aroma. Aroma skulle det bli.
Igår köpte jag en påse Gravensteiner. Mmm, mums de var så goda. Tog mig tillbaka till barndomsdagarna i Linköping. Om hösten hjälpte vi gammelmormor med äppelskörden. Och fick äta så mycket vi ville - bara vi åt upp! Igår bestämde jag mig för att ett stolt Gravensteinerträd skulle det bli.
Idag hade chiefen med sig en korg äpplen. Direktskörd från hennes trädgård. Jag tog ett, åt och njöt. Röda, mogna och härligt syrligsaftiga Ingrid-Marie. Övertygad. Jag ändrar mig igen. Tur att man får det. Det blir Ingrid-Marie, jag är helt säker nu!
Hobbypomologen Cinks
Igår köpte jag en påse Gravensteiner. Mmm, mums de var så goda. Tog mig tillbaka till barndomsdagarna i Linköping. Om hösten hjälpte vi gammelmormor med äppelskörden. Och fick äta så mycket vi ville - bara vi åt upp! Igår bestämde jag mig för att ett stolt Gravensteinerträd skulle det bli.
Idag hade chiefen med sig en korg äpplen. Direktskörd från hennes trädgård. Jag tog ett, åt och njöt. Röda, mogna och härligt syrligsaftiga Ingrid-Marie. Övertygad. Jag ändrar mig igen. Tur att man får det. Det blir Ingrid-Marie, jag är helt säker nu!
Hobbypomologen Cinks
Två alldeles för långt
"Hejja mamma, du hinner". Vi är sena iväg imorse igen. F cyklar och kommer med glada tillrop. Jag springer bredvid med tunga datorväskan på ryggen och svär. Tåget väntar på mig vid stationen. Jag hinner upp och in. F står på cykelvägen och vinkar. Jag vinkar tillbaka och ler i hela kroppen. Min söta lilla stora tjej!
I takt med att F blir självständig blir jag mer och mer beroende av henne. I början av separationen kändes veckan med henne så lååååång. Veckan hos pappa gick däremot på ett kick. Nu är det helt omvänt. Hela mitt inre skriker efter henne de veckor hon är där. Därför kändes förslaget som Xet kom med igår extra tungt...
Att ha F i tvåveckorsintervaller. Himmel de veckor hon är hos oss, givetvis. Helvete när hon är borta. Att inte se henne på två veckor. Rummet tomt. Inga hästar i vardagsrummet, inget tjaft som datorn, inga rop i natten och inga värmda mackor i mikron om mornarna. Inga mjuka kinder att pussa på, inga tårar att torka, inga läxor att läsa.
Nej! Nej! Neeeeeej!
Jag kunde inte sova inatt. Gick istället runt och vankade. Jag kommer att säga det. Jag är inte redo. Än. Kanske när hon är tjugo. Eller aldrig.
Om jag fick bestämma skulle hon alltid bo hos oss. Jag tog ändå det ofrånkomliga beslutet att lämna hennes pappa och lämnade därmed också möjligheten att få leva med henne på heltid. Hoppas han inte sätter käppar i hjulet bara. Jag fixar helt enkelt inte tvåveckorsperioder!
Att leva halvtid med sitt barn suger elefantb...e!
I takt med att F blir självständig blir jag mer och mer beroende av henne. I början av separationen kändes veckan med henne så lååååång. Veckan hos pappa gick däremot på ett kick. Nu är det helt omvänt. Hela mitt inre skriker efter henne de veckor hon är där. Därför kändes förslaget som Xet kom med igår extra tungt...
Att ha F i tvåveckorsintervaller. Himmel de veckor hon är hos oss, givetvis. Helvete när hon är borta. Att inte se henne på två veckor. Rummet tomt. Inga hästar i vardagsrummet, inget tjaft som datorn, inga rop i natten och inga värmda mackor i mikron om mornarna. Inga mjuka kinder att pussa på, inga tårar att torka, inga läxor att läsa.
Nej! Nej! Neeeeeej!
Jag kunde inte sova inatt. Gick istället runt och vankade. Jag kommer att säga det. Jag är inte redo. Än. Kanske när hon är tjugo. Eller aldrig.
Om jag fick bestämma skulle hon alltid bo hos oss. Jag tog ändå det ofrånkomliga beslutet att lämna hennes pappa och lämnade därmed också möjligheten att få leva med henne på heltid. Hoppas han inte sätter käppar i hjulet bara. Jag fixar helt enkelt inte tvåveckorsperioder!
Att leva halvtid med sitt barn suger elefantb...e!
söndag, oktober 22, 2006
Det är Merkligt!
Dryga 35 år skulle det ta innan jag fick uppleva varje småkilles dröm - att få bygga och köra ett Merklintåg.
Jag märker att jag inte fick med några tågintresserade gener vid födseln. Tyckte mest att det var som att bygga ihop vilken bana som helst. Men visst var det allt lite tjustigt att se på när det susade förbi på sin bana.
Mest intressant att se var nog ändå fascinationen från de tre småpojkar mellan tre och sextiofem som var totalupptagna med tåget. Jag drog mig undan och fotograferade istället.
Tuff-tuff-tuff-tut! Tuuuuuuut!
Jag märker att jag inte fick med några tågintresserade gener vid födseln. Tyckte mest att det var som att bygga ihop vilken bana som helst. Men visst var det allt lite tjustigt att se på när det susade förbi på sin bana.
Mest intressant att se var nog ändå fascinationen från de tre småpojkar mellan tre och sextiofem som var totalupptagna med tåget. Jag drog mig undan och fotograferade istället.
Tuff-tuff-tuff-tut! Tuuuuuuut!
lördag, oktober 21, 2006
Tankeställare
Fredagskväll och man tar vad tv:n erbjuder. Fastnade för en film som heter"Unfaithful".
I filmen träffar ett till synes lyckligt gift kvinna av en ren slump den läckre fransmannen. Behöver jag tillägga att han bryter på franska, är muskulös och har en sexig, mörk frisyr? Hon inleder en över gränserna blixt&dundrande kärleksaffär med honom.
Både M och jag rycks liksom med i första halvan av filmen. Diskuterar samtidigt med ett öga på filmen och ett på varandra både otrohet och hur vi bäst ska göra för att försöka behålla passionen och förälskelsen.
I början av ett förhållande är man noga med att vara fin för den andre. Vi tar fram våra bästa sidor (men är för den delen förhoppningsvis inte för långt från vårt egna "jag") och är respektfulla mot varandra.
Nu menar jag inte att det behöver betyder orespekt att kissa samtidigt som den andre borstar tänderna men någonstans med tiden tappar man gränserna och allt privat blir helt plötsligt öppet. Vi är från uppväxten är vana vid det. Skuttar gärna omkring nakna hemma. Gör både ett och två med öppen badrumsdörr om så är. Så var det INTE när vi träffades. Förstås.
Det är dags att veva tillbaka bandet. Jag tror det blev kontentan av vårt resonemang. Bli lite mer intima. Respektera. Hinna göra oss beredda och fina för varandra. Få lite egentid. Behålla passionen och förälskelsen.
Jag knyter an till Minks inlägg om Ronnys uppfattning om att kvinnor vill ha en garderob och män sex.
Jag tror att kvinnor som _ger_får_tar_ sig mer egentid kan få åtrån att komma tillbaka. Egentid kan vara en så liten sak som att få vara själv på toaletten utan att ha någon som ropar utanför och bankar på dörren. Eller en dag på stan utan klocka (och gärna med full plånbok). När vi känner oss fina så mår vi bra, då kan vi älska. När vi är utkörda och totalt slut av vardagsstress vill vi hellre sitta i en garderob och drömma om en kravlös kärleksaffär med en muskulös fransman. Ronny vet alltså egentligen inte hur rätt han har där...och tänker inte på varför det är så.
Det ligger naturligtvis lika mycket på både M och mig att inte tappa lusten för varandra. Jag ska ge tid till mig själv för att må bra. När jag mår bra kan jag även uppvakta honom. Och vice versa.
DÄR tror jag vi har receptet, gott folk. Tiden får utvisa om jag har rätt eller fel...
I filmen träffar ett till synes lyckligt gift kvinna av en ren slump den läckre fransmannen. Behöver jag tillägga att han bryter på franska, är muskulös och har en sexig, mörk frisyr? Hon inleder en över gränserna blixt&dundrande kärleksaffär med honom.
Både M och jag rycks liksom med i första halvan av filmen. Diskuterar samtidigt med ett öga på filmen och ett på varandra både otrohet och hur vi bäst ska göra för att försöka behålla passionen och förälskelsen.
I början av ett förhållande är man noga med att vara fin för den andre. Vi tar fram våra bästa sidor (men är för den delen förhoppningsvis inte för långt från vårt egna "jag") och är respektfulla mot varandra.
Nu menar jag inte att det behöver betyder orespekt att kissa samtidigt som den andre borstar tänderna men någonstans med tiden tappar man gränserna och allt privat blir helt plötsligt öppet. Vi är från uppväxten är vana vid det. Skuttar gärna omkring nakna hemma. Gör både ett och två med öppen badrumsdörr om så är. Så var det INTE när vi träffades. Förstås.
Det är dags att veva tillbaka bandet. Jag tror det blev kontentan av vårt resonemang. Bli lite mer intima. Respektera. Hinna göra oss beredda och fina för varandra. Få lite egentid. Behålla passionen och förälskelsen.
Jag knyter an till Minks inlägg om Ronnys uppfattning om att kvinnor vill ha en garderob och män sex.
Jag tror att kvinnor som _ger_får_tar_ sig mer egentid kan få åtrån att komma tillbaka. Egentid kan vara en så liten sak som att få vara själv på toaletten utan att ha någon som ropar utanför och bankar på dörren. Eller en dag på stan utan klocka (och gärna med full plånbok). När vi känner oss fina så mår vi bra, då kan vi älska. När vi är utkörda och totalt slut av vardagsstress vill vi hellre sitta i en garderob och drömma om en kravlös kärleksaffär med en muskulös fransman. Ronny vet alltså egentligen inte hur rätt han har där...och tänker inte på varför det är så.
Det ligger naturligtvis lika mycket på både M och mig att inte tappa lusten för varandra. Jag ska ge tid till mig själv för att må bra. När jag mår bra kan jag även uppvakta honom. Och vice versa.
DÄR tror jag vi har receptet, gott folk. Tiden får utvisa om jag har rätt eller fel...
Kokboksutmaning
Här kommer mitt svar på Minksys trickiga kokboksutmaning.
Lagar aldrig särskilt mycket mat från kokbok - har nog tyvärr stannat kvar i det där med att recept är krångligt - men när jag ska baka något riktig mustigt och smarrigt så blir det gärna ur "Rosendahls trädgårdscafé" som jag fick i 30-årspresent.
Annars förlitar jag mig gärna på den gamla hederliga "Vår kokbok" hur fantasilöst och gammaldags det än låter.
Jag är ju mycket för att göra egna kokböcker och illustrera *förstås*. Mannen har en osinande fantasi i köket och ett sinne för komposition. Jag brukar försöka fånga in hans idékreationer i den här boken.
Det här är för övrigt Fs första egna recept på muffins inklistrat.
Lagar aldrig särskilt mycket mat från kokbok - har nog tyvärr stannat kvar i det där med att recept är krångligt - men när jag ska baka något riktig mustigt och smarrigt så blir det gärna ur "Rosendahls trädgårdscafé" som jag fick i 30-årspresent.
Annars förlitar jag mig gärna på den gamla hederliga "Vår kokbok" hur fantasilöst och gammaldags det än låter.
Jag är ju mycket för att göra egna kokböcker och illustrera *förstås*. Mannen har en osinande fantasi i köket och ett sinne för komposition. Jag brukar försöka fånga in hans idékreationer i den här boken.
Det här är för övrigt Fs första egna recept på muffins inklistrat.
fredag, oktober 20, 2006
Tanter av det västa slaget
Jag undrade just när PMS-häxan skulle virvla in och förstöra allt det braiga. Hittills har jag kännt mig så uppåt att jag nästan trodde att hon skulle gå huset förbi den här gången. Men igår dundrade hon in som den objudna gäst hon är. Moa-ha-ha-ha.... Kanske inte med så mycket buller och bång som vanligt men fördjävlig är hon likväl. Puttar liksom ut mig ur min egen kropp, tar över spakarna i hjärnkontrollrummet och stökar till det. Fy va hon är elak! Stannar väl till i övermorgon gissar jag. Då kommer Tant Röd och tar över. Så gigantiskt objuden även hon. Känns ändå som om hon och jag närmar oss en förlikning för varje gång hon kommer. Påtvingad förlikning.
Saker och ting blir inte alltid som man har tänkt sig...
Saker och ting blir inte alltid som man har tänkt sig...
Stryktåliga tankar
Ibland stryker jag. Det händer tyvärr allt för sällan. Men plötsligt får jag ett ryck. Drar fram strykbräda och gnider ut ett par shirts. Sist jag strök i gästrummet slarvade jag och ställde inte tillbaka brädan i tvättstugan. Tur att man har gästrum! Imorse var det bara att ta fram en skjorta och plugga i strykjärnet. Det gick rysligt smidigt. På fem minuter hade jag en varm&skön att ta på. Och här sitter jag nu, vit, nystruken och känner mig fin. Slarv verkar vara ett lyckat konceptet för att få strykningen gjord.
Tankarna flög iväg när jag stod där i strumplästen med järnet i hand. Till mannen som stryker ännu mer sällan. När han väl stryker så frågar han ibland om jag vill ha något struket. Så sällan är det! Jag frågar aldrig honom. Det finns två saker jag inte gör när det kommer till tvätten: jag stryker inte hans skjortor och plockar inte in hans kläder i garderoben. Jag vet bättre.
I mitt förra jättelånga förhållande var det däremot jag som strök och plockade och plockade och plockade…. Xet strök också. Jag har antecknat varje gång mina skjortor inkluderades…inte en anteckning! Jag plockade dessutom in bådas kläder i garderoben. Vojne...
Jag skulle fylla 21 när jag och Xet flyttade ihop. Jag var ung och duktig. Söt och duktig. Konflikträdd och duktig. Ville bli omtyckt och vara duktig. Innan ihopflyttet hjärntvättades jag i jämlikhetslära av vuxna i min närhet. Tyvärr hade jag väl inte nå direkt pejl på vad jämlikhet innebar i praktiken…
Översatt i min värld betydde jämlikhet man gjorde samma saker. Eller rättare sagt att jag gjorde som han. Varken mer eller mindre. Det betydde att jag måste titta på TV när han gjorde det även om jag inte är nån tv-oman. Det betydde att jag missunnade blommorna med vatten och näring bara för att han gjorde det. Med de vuxnas ord i bakhuvudet om att man skulle dela på sysslorna skrev jag lista på lista med sysslofördeling för att vi skulle få det jämlikt. Gehörbrist är en underdrift.
Det höll inte i längden. Jag var ledsen och kände mig ojagig. Då gav jag upp. Började vattna. Slutade att titta på Tv. Struntade i jämlikhet för vad jag trodde skulle få min vardag att funka. Tog allt i knät; tvätt, städ, vattning…. Det var tungt. Men gjorde mig gnuttan gladare. Allt är relativt men jag var åtminstone så glad jag kunde bli i det förhållandet.
Idag har vi jämlikhet, M och jag. Vi har skapat gemensamma överenskommelser. Även om jag är hemma mer än vad han är så upplever jag det jämlikt för det mesta. Han vet vilken färg det är på båda våra dammsugare eftersom han använder dem lika mycket som jag. Vi lagar i princip lika mycket mat och den som inte lagar diskar. Blommorna vissnar inte när jag glömt bort dem. Han stryker sina skjortor och jag mina.
Jag har nog allt blivit lite visare av erfarenheten. Tur för mig!
Tankarna flög iväg när jag stod där i strumplästen med järnet i hand. Till mannen som stryker ännu mer sällan. När han väl stryker så frågar han ibland om jag vill ha något struket. Så sällan är det! Jag frågar aldrig honom. Det finns två saker jag inte gör när det kommer till tvätten: jag stryker inte hans skjortor och plockar inte in hans kläder i garderoben. Jag vet bättre.
I mitt förra jättelånga förhållande var det däremot jag som strök och plockade och plockade och plockade…. Xet strök också. Jag har antecknat varje gång mina skjortor inkluderades…inte en anteckning! Jag plockade dessutom in bådas kläder i garderoben. Vojne...
Jag skulle fylla 21 när jag och Xet flyttade ihop. Jag var ung och duktig. Söt och duktig. Konflikträdd och duktig. Ville bli omtyckt och vara duktig. Innan ihopflyttet hjärntvättades jag i jämlikhetslära av vuxna i min närhet. Tyvärr hade jag väl inte nå direkt pejl på vad jämlikhet innebar i praktiken…
Översatt i min värld betydde jämlikhet man gjorde samma saker. Eller rättare sagt att jag gjorde som han. Varken mer eller mindre. Det betydde att jag måste titta på TV när han gjorde det även om jag inte är nån tv-oman. Det betydde att jag missunnade blommorna med vatten och näring bara för att han gjorde det. Med de vuxnas ord i bakhuvudet om att man skulle dela på sysslorna skrev jag lista på lista med sysslofördeling för att vi skulle få det jämlikt. Gehörbrist är en underdrift.
Det höll inte i längden. Jag var ledsen och kände mig ojagig. Då gav jag upp. Började vattna. Slutade att titta på Tv. Struntade i jämlikhet för vad jag trodde skulle få min vardag att funka. Tog allt i knät; tvätt, städ, vattning…. Det var tungt. Men gjorde mig gnuttan gladare. Allt är relativt men jag var åtminstone så glad jag kunde bli i det förhållandet.
Idag har vi jämlikhet, M och jag. Vi har skapat gemensamma överenskommelser. Även om jag är hemma mer än vad han är så upplever jag det jämlikt för det mesta. Han vet vilken färg det är på båda våra dammsugare eftersom han använder dem lika mycket som jag. Vi lagar i princip lika mycket mat och den som inte lagar diskar. Blommorna vissnar inte när jag glömt bort dem. Han stryker sina skjortor och jag mina.
Jag har nog allt blivit lite visare av erfarenheten. Tur för mig!
onsdag, oktober 18, 2006
Mäh!
Mäh! Jobbarkompisarna glömmer mig inte ens till lunchen. De frågar till och med om jag ska med. De. Inte jag som vanligt. Jag flyter med. Ovanligt trevlig lunch dessutom. Maten smakar lite bättre än vanligt. Yaki-niki som är rätt ok. Bra betyg för att vara vår matsal.
Testar till och med kaffe men då hamnar jag under ytan igen. Flytet verkar inte gälla när det kommer till kaffe. Det gör fortfarande ruskigt ont i lilla maggen av efter-maten-kaffet.
So what!
"När flytet är i luften
då är lyckan varje dag
Om man är positiv som fan
då går allting bra"
Magnus Uggla
"Vittring"
Testar till och med kaffe men då hamnar jag under ytan igen. Flytet verkar inte gälla när det kommer till kaffe. Det gör fortfarande ruskigt ont i lilla maggen av efter-maten-kaffet.
So what!
"När flytet är i luften
då är lyckan varje dag
Om man är positiv som fan
då går allting bra"
Magnus Uggla
"Vittring"
Kors i jösse*namen!
Flyt är trenden. Verkliglish. För vad sägs om att exet självmant kom och hämtade Fs vitaminer som vi glömde i söndags när hon åkte? Ömäjsing.
De där praktikanterna hos gud som Christina skrev så bra om har verkligen jobbat upp viss erfarenhet och strular inte bara till livet för mig längre. Vi hoppas de fortsätter jobba på den vägen!
*Jösse är en hare, fick jag förklarat för mig av mormor och moster när jag var liten. Minns du, moster? Jag glömmer inte. I morfars vita SAAB fick jag det levererat. Kors i jössenamen handlar alltså om en hare. Jösse hare. Det skulle man inte kunnat tro.
De där praktikanterna hos gud som Christina skrev så bra om har verkligen jobbat upp viss erfarenhet och strular inte bara till livet för mig längre. Vi hoppas de fortsätter jobba på den vägen!
*Jösse är en hare, fick jag förklarat för mig av mormor och moster när jag var liten. Minns du, moster? Jag glömmer inte. I morfars vita SAAB fick jag det levererat. Kors i jössenamen handlar alltså om en hare. Jösse hare. Det skulle man inte kunnat tro.
Det är de små, små sakerna som gör'et
Dag 27. Nu börjar väntan. Jag gör mig redo för besök av Tant Röd. Räknar med att hon dyker upp framåt helgen. Då ringer jag ivf-kliniken. Fjorton dagar senare är det dags för att se om den lilla eskimån i frysen håller för upptining. 80% chans att det lyckas. Att tina ägget alltså. Det är lite spännande och jag är lagom hoppfull. Kommer vi så långt som till insättning är det 20% chans att det fäster. Som sagt, lagom hoppfull.
Halva tiden i landstingskön för ivf har gått. Halva tiden kvar med andra ord. Det är inte illa det heller.
Jag har faktiskt lite flyt just nu. Oväxling förnöjer. Man får vara glad åt det lilla. Det smyckar faktiskt vardagen en smula.
Jag hittar nya ridskor på Granngården. Precis sånna jag vill ha, i rätt storlek och till överkomligt pris.
Det känns nästan lite overkligt när det finns EN plats kvar på parkeringen utan för träningslokalen precis när JAG kommer.
Och samma sak när jag kommer till ICA. Precis framför mig backar en bil ut. EN plats ledig och den tar jag.
Dessutom regnar det nu på morgonen när jag går till jobbet så jag får användning av min nya regnjacka. Sicken tur va!
Jag blir inte förvånad om ägget tinar som det ska.
"Thought that I would self destruct
But I'm still here
Even in my years to come
I'm still gon be here"
Survivor med Destiny's Child
-The best song of this century-
Halva tiden i landstingskön för ivf har gått. Halva tiden kvar med andra ord. Det är inte illa det heller.
Jag har faktiskt lite flyt just nu. Oväxling förnöjer. Man får vara glad åt det lilla. Det smyckar faktiskt vardagen en smula.
Jag hittar nya ridskor på Granngården. Precis sånna jag vill ha, i rätt storlek och till överkomligt pris.
Det känns nästan lite overkligt när det finns EN plats kvar på parkeringen utan för träningslokalen precis när JAG kommer.
Och samma sak när jag kommer till ICA. Precis framför mig backar en bil ut. EN plats ledig och den tar jag.
Dessutom regnar det nu på morgonen när jag går till jobbet så jag får användning av min nya regnjacka. Sicken tur va!
Jag blir inte förvånad om ägget tinar som det ska.
"Thought that I would self destruct
But I'm still here
Even in my years to come
I'm still gon be here"
Survivor med Destiny's Child
-The best song of this century-
tisdag, oktober 17, 2006
"Bloggar jag läser"-länkar
I förra veckan raserade jag de egna små inställningarna jag gjort i bloggen. Mycket försvann. Som statistik och länkar. Nu har jag börjat bygga upp dem igen. Igår kväll skrev dit några extra blogglänkar som jag brukar läsa. There's more to come.
Om din länk står med och du inte vill det, låt mig bara veta så tar jag bort den...
Om din länk står med och du inte vill det, låt mig bara veta så tar jag bort den...
Lagom vs Måste
Nystruken skjorta, kavaj och jeans. Jag är tillbaka från jobbintervjun. Hjärtklappningen har lagt sig. Det gick himla bra. Jag bad om en indikation innan jag gick. "Vi tycker du är väldigt intressant". Precis så sade de.
Har aldrig varit med om en så sjuhimlarns rörig intervju. En ettårig krävde nämligen sin uppmärksamhet hela tiden. Intervjuarens dotter. Hon gick med andra ord inte att schasa bort. Och alla vet hur fokuserad en mamma med sin dotter är. Noll fokus. Däremellan försökte jag göra gott intryck. Hey, här är jag! ville jag skrika men det gjorde jag givetvis inte. Istället försökte jag prata över en dottern som for omkring och lät, tittade skeptiskt på mig och rynkade ögonbrynen. Precis som barn gör. Och det är därför de INTE ska vara med på arbetsintervjuer.
Jobbet. Redaktionsansvarig för en tidning. Helt rätt uppgifter för mig. Äntligen. Känns som ett jobb jag skulle trivas med. Jag är på!
Vi går igenom anställningsvillkor. Det är tillsvidare och inte vikariat, bra. Slutligen läggs lönen fram. Jag får ett uselt löneförslag. Under uselt till och med. Jag tvekar och nekar. Säger att jag ska räkna på det men i samma sekund försvinner deras chans att ha mig på redaktionen. Jag kan ju inte gå ner till lägre lön än jag hade på 90-talet. Så känns det. Tyvärr...
Eller kan jag? Är det moraliskt försvarbart att vara kvar på ett jobb som är sådär bara för att jag har sju tusen högre lön? Det jobb jag har idag är lagom kul, ger lagom lön och ligger lagom långt hemifrån. Jag har flexibla arbetstider och möjlighet att jobba hemma. Det nya jobbet skulle nog vara roligare, jag skulle ha mer att göra. Mer kundkontakt och inflytande. Hela jag skulle kanske bli gladare, vem vet? Men det skulle också innebära att jag måste ha bil, måste gå ner i lön, troligtvis också jobba mer. Som utomstående skulle jag nog tycka att det låter som ett nerköp.
På det hela är jag ändå nöjd. Egot har fått sin kick. Det är alltid skönt att höra att man är eftertraktad. Tihi.
Jag fortsätter alltså att skriva historia på samma blad som tidigare...
Har aldrig varit med om en så sjuhimlarns rörig intervju. En ettårig krävde nämligen sin uppmärksamhet hela tiden. Intervjuarens dotter. Hon gick med andra ord inte att schasa bort. Och alla vet hur fokuserad en mamma med sin dotter är. Noll fokus. Däremellan försökte jag göra gott intryck. Hey, här är jag! ville jag skrika men det gjorde jag givetvis inte. Istället försökte jag prata över en dottern som for omkring och lät, tittade skeptiskt på mig och rynkade ögonbrynen. Precis som barn gör. Och det är därför de INTE ska vara med på arbetsintervjuer.
Jobbet. Redaktionsansvarig för en tidning. Helt rätt uppgifter för mig. Äntligen. Känns som ett jobb jag skulle trivas med. Jag är på!
Vi går igenom anställningsvillkor. Det är tillsvidare och inte vikariat, bra. Slutligen läggs lönen fram. Jag får ett uselt löneförslag. Under uselt till och med. Jag tvekar och nekar. Säger att jag ska räkna på det men i samma sekund försvinner deras chans att ha mig på redaktionen. Jag kan ju inte gå ner till lägre lön än jag hade på 90-talet. Så känns det. Tyvärr...
Eller kan jag? Är det moraliskt försvarbart att vara kvar på ett jobb som är sådär bara för att jag har sju tusen högre lön? Det jobb jag har idag är lagom kul, ger lagom lön och ligger lagom långt hemifrån. Jag har flexibla arbetstider och möjlighet att jobba hemma. Det nya jobbet skulle nog vara roligare, jag skulle ha mer att göra. Mer kundkontakt och inflytande. Hela jag skulle kanske bli gladare, vem vet? Men det skulle också innebära att jag måste ha bil, måste gå ner i lön, troligtvis också jobba mer. Som utomstående skulle jag nog tycka att det låter som ett nerköp.
På det hela är jag ändå nöjd. Egot har fått sin kick. Det är alltid skönt att höra att man är eftertraktad. Tihi.
Jag fortsätter alltså att skriva historia på samma blad som tidigare...
måndag, oktober 16, 2006
Cinks Vitae
Anställningsintervju. Det är inget jag går på särskilt ofta. Men imorrn är det dags.
Ikväll blir det till att pyssla & fixa med CV. Det ska finslipas, uppdateras och piffas till. Tänker inte be dig hålla tummarna, vet inte ens själv om det här är Thi Jåb Får Mi.
Trivs rätt bra där jag är idag och nya stället skulle innebära en hel del resa. Åt rätt håll i och för sig men lite bökigare resväg. Lite spännande ska det bli. Jag har helt rätt kompetens så nu återstår det att se om "vi" är rätt för "varandra".
Historien fortsätter...
Ikväll blir det till att pyssla & fixa med CV. Det ska finslipas, uppdateras och piffas till. Tänker inte be dig hålla tummarna, vet inte ens själv om det här är Thi Jåb Får Mi.
Trivs rätt bra där jag är idag och nya stället skulle innebära en hel del resa. Åt rätt håll i och för sig men lite bökigare resväg. Lite spännande ska det bli. Jag har helt rätt kompetens så nu återstår det att se om "vi" är rätt för "varandra".
Historien fortsätter...
Åh, doktorn lyssna noga...
Vi sitter mitt emot varandra i ditt rum. Du tittar mig djupt in i ögonen och säger att allt är bra nu. Dina ord får mig att le och skratta lite. Det tänder ett hopp inom mig och öppnar för en framtid. Jag vet förutsättningarna, Dr. M, men jag är glad så länge det varar.
"Du är frisk"
Bom-bodibom-bodobom-bom-bom
"Du är frisk"
Bom-bodibom-bodobom-bom-bom
Sadelmuff på!
Igår kväll tog F och jag pick & pack och cyklade över till pappan. Väskor på rygg och pakethållare. Två kolli fick stanna hemma. Och mobiltelefonen...
Det var verkligen schwainkallt att cykla! Särskilt om händerna. Och rumpisen. Vintern är snart här. Dags att köpa sadelmuff!
Det var verkligen schwainkallt att cykla! Särskilt om händerna. Och rumpisen. Vintern är snart här. Dags att köpa sadelmuff!
söndag, oktober 15, 2006
Härligger helga!
Här skulle det ha legat en mysbild på lördagens eftermiddagsfikabesök av Minks med barn. Men kameran glömdes bort, kanske för att vi hade just så mysigt att dokumentation kändes överflödig. Det gav dock lite försmak av vad som komma skall när vi blir äldre och ska bo så nära varandra. Då ska vi minsann spontanfika så fort tillfälle ges.
Här skulle det ha legat en bild på miraklet som skedde idag: vi fick en ny garageport installerad. Simsalabim! Eller som F uttryckte det "på BARA en timme!!!". Kameran ligger dock en trappa upp och jag orkar inte gå och hämta den så det får räcka med den här oändliga ovationen för våra vänner som ordnat en så fin bröllopspresent till oss!
Här skulle det ha legat en bild på Cinks sin tredje kilometer av drygt sex i löparspåret imorse. Jag hade av naturliga skäl inte med mig kameran men det hade blivit riktigt fina bilder av en härligt hög himmel och gulnande lönnlöv i morgonsolen.
Här skulle bilden som mannen tog på mig när jag red i fredags legat...och vänta...visst har jag väl den i datorn...ett ögonblick...Här är snyggbilden!
Cinks Bayard
Här skulle det ha legat en bild på miraklet som skedde idag: vi fick en ny garageport installerad. Simsalabim! Eller som F uttryckte det "på BARA en timme!!!". Kameran ligger dock en trappa upp och jag orkar inte gå och hämta den så det får räcka med den här oändliga ovationen för våra vänner som ordnat en så fin bröllopspresent till oss!
Här skulle det ha legat en bild på Cinks sin tredje kilometer av drygt sex i löparspåret imorse. Jag hade av naturliga skäl inte med mig kameran men det hade blivit riktigt fina bilder av en härligt hög himmel och gulnande lönnlöv i morgonsolen.
Här skulle bilden som mannen tog på mig när jag red i fredags legat...och vänta...visst har jag väl den i datorn...ett ögonblick...Här är snyggbilden!
Cinks Bayard
Allvarslördag
F har börjat fyran. Hon har tjatat om mobiltelefon i flera år, precis som alla barn verkar göra nu för tiden. Jag trodde hon var stor nog att klara av det. Tilldelade ansvar. Inser såhär i efterhand att det blev i lite väl tilltagen mån...
F går sista terminen i trean. Jag kör henne till skolan. I bilbruset tror jag att hon frågar "Mamma, kan jag få en bil?" Jag förklarar att hon är för liten för att ha en egen bil men undrar vilken modell hon skulle vilja ha. "En Samsung" säger hon. "Det har alla i klassen". Jag ler och skrattar inombords eftersom JAG tror mig veta att det inte finns nån bilmodell som heter Samsung. SEN inser jag att det är MObil hon menar...
Hur som helst, hon börjar fyran och får en hett efterlängtad egen gammal avlagd mobil. Vägen till skolan är lång och för mig känns det som en extraförsäkring att hon ska kunna meddela sig OM det händer något oförutsätt under vägen. Som att man cyklar utan händerna på styret och trillar...
Lyckan har varit total i ett par månader. Därför blir jag lite fundersam nu när hon plötsligt inte vill ha med den till skolan. Den får inte ens ligga i botten på väskan. "Jag kan inte låta den vara när jag är i skolan" förklarar hon och jag köper det rakt upp och ner. Blir till och med stolt och tycker att hon är ansvarsfull. Det finns regler i skolan som säger att man inte får hålla på med mobilerna under skoltiden. Om hon inte tycker att hon kan klara det så ska hon låta bli. Klappar mig för bröstet och blir stolt över hennes klarsynthet.
Idag fick jag The Whole Truth And Nothing But The Truth. Pengarna på kontantkortet är slut. Igen. Finito. Il n'y a rien. Sanningen nystas upp av ett för mig lyckligt missförstånd. Två hundra kronor har den senaste månaden gått åt till köp av fingerade hästar och andra djur på sajten "stallet.se". Köpen har gjort utan någon vuxens vetskap. Aaaajabaja!
När första hundralappen gått åt skyllde hon på "att hon inte visste hur det gått till". Jag ville inte misstro henne. Detektivmammans bakhuvud började ändå ana oråd... Nu är det alltså bara tre kronor kvar på mobilen på den ANDRA hundralappen. Det vill hon naturligtvis mörka och inte röja för mig. Att pengarna borta. Borta. Borta!
Så hur beter jag mig? VAD gör jag? Hur får jag henne att känna av att det hon gjort är ALLVARLIGT men samtidigt inte skrämma henne för att säga sanningen framöver? Klurig balansgång.
Vår hemmasnickrade lösning blir alltså: Hon får en egen profil på min dator där locksajterna är blockade. Hon får en kurs i hur man bygger en EGEN sajt som hon kan lägga upp EGNA bilder på. Precis det HON vill. Hon får betala tillbaka de 200 kronorna. Och hon får veta hur besviken och ledsen hennes mamma blir när hon ljuger. Hur ljugstenarna som ligger i bröstet kan göra henne illa om de blir för många och får ligga för länge. Att hon måste stå för det hon gör, även om det kan vara svårt att erkänna. Och till slut, att inget går att göra ogjort men att hon kan ta lärdom av det som hänt.
Jag är helt slut! Amen.
A mum's got to do what a mum belives is right to do...
F går sista terminen i trean. Jag kör henne till skolan. I bilbruset tror jag att hon frågar "Mamma, kan jag få en bil?" Jag förklarar att hon är för liten för att ha en egen bil men undrar vilken modell hon skulle vilja ha. "En Samsung" säger hon. "Det har alla i klassen". Jag ler och skrattar inombords eftersom JAG tror mig veta att det inte finns nån bilmodell som heter Samsung. SEN inser jag att det är MObil hon menar...
Hur som helst, hon börjar fyran och får en hett efterlängtad egen gammal avlagd mobil. Vägen till skolan är lång och för mig känns det som en extraförsäkring att hon ska kunna meddela sig OM det händer något oförutsätt under vägen. Som att man cyklar utan händerna på styret och trillar...
Lyckan har varit total i ett par månader. Därför blir jag lite fundersam nu när hon plötsligt inte vill ha med den till skolan. Den får inte ens ligga i botten på väskan. "Jag kan inte låta den vara när jag är i skolan" förklarar hon och jag köper det rakt upp och ner. Blir till och med stolt och tycker att hon är ansvarsfull. Det finns regler i skolan som säger att man inte får hålla på med mobilerna under skoltiden. Om hon inte tycker att hon kan klara det så ska hon låta bli. Klappar mig för bröstet och blir stolt över hennes klarsynthet.
Idag fick jag The Whole Truth And Nothing But The Truth. Pengarna på kontantkortet är slut. Igen. Finito. Il n'y a rien. Sanningen nystas upp av ett för mig lyckligt missförstånd. Två hundra kronor har den senaste månaden gått åt till köp av fingerade hästar och andra djur på sajten "stallet.se". Köpen har gjort utan någon vuxens vetskap. Aaaajabaja!
När första hundralappen gått åt skyllde hon på "att hon inte visste hur det gått till". Jag ville inte misstro henne. Detektivmammans bakhuvud började ändå ana oråd... Nu är det alltså bara tre kronor kvar på mobilen på den ANDRA hundralappen. Det vill hon naturligtvis mörka och inte röja för mig. Att pengarna borta. Borta. Borta!
Så hur beter jag mig? VAD gör jag? Hur får jag henne att känna av att det hon gjort är ALLVARLIGT men samtidigt inte skrämma henne för att säga sanningen framöver? Klurig balansgång.
Vår hemmasnickrade lösning blir alltså: Hon får en egen profil på min dator där locksajterna är blockade. Hon får en kurs i hur man bygger en EGEN sajt som hon kan lägga upp EGNA bilder på. Precis det HON vill. Hon får betala tillbaka de 200 kronorna. Och hon får veta hur besviken och ledsen hennes mamma blir när hon ljuger. Hur ljugstenarna som ligger i bröstet kan göra henne illa om de blir för många och får ligga för länge. Att hon måste stå för det hon gör, även om det kan vara svårt att erkänna. Och till slut, att inget går att göra ogjort men att hon kan ta lärdom av det som hänt.
Jag är helt slut! Amen.
A mum's got to do what a mum belives is right to do...
fredag, oktober 13, 2006
Överrumplingsprincipen
Tränade mig dödstrött och glad igår. DanceAerobics, ett pass som tillåter spontana skratt och legaliserar en överdriven snyggattityd. Passar mig som handsken. Och lyfte dessutom gårdagens låga skittak en smula. Svettig och hungrig gick jag efter passet till busshållplatsen. Utan förvarning tog plötsligt min hand upp telefonen och ringde till pappa.
Signalerna gick ner till europa. Tuuut-paus-tuuuut.... Min styvmor svarade. Det sade allt. Trafikljusen slog om från orange till grönt. Jag försökte låta så avslappnad som möjligt utan att behöva säga så mycket till henne. "Har du pappa där?".
För första gången på snart två år pratades vi "som vanligt". Pappa och dotter. Det kändes nästan som förr. Döm mig inte för den misstänksamhet som ruvar i bakhuvudet men samtalet rullade på. Vi pratades en liten stund, bytte mailadresser och sade sedan hejdå. "Det var väldigt roligt att du ringde" var de sista orden jag fick från pappa. Ett hopp tändes i mig.
Något positivt har hänt efter alla dagar, månader och år av stor ledsamhet. Historien har vänt blad och tagit en ny vändning.
Neverending storywriter Cinks
Signalerna gick ner till europa. Tuuut-paus-tuuuut.... Min styvmor svarade. Det sade allt. Trafikljusen slog om från orange till grönt. Jag försökte låta så avslappnad som möjligt utan att behöva säga så mycket till henne. "Har du pappa där?".
För första gången på snart två år pratades vi "som vanligt". Pappa och dotter. Det kändes nästan som förr. Döm mig inte för den misstänksamhet som ruvar i bakhuvudet men samtalet rullade på. Vi pratades en liten stund, bytte mailadresser och sade sedan hejdå. "Det var väldigt roligt att du ringde" var de sista orden jag fick från pappa. Ett hopp tändes i mig.
Något positivt har hänt efter alla dagar, månader och år av stor ledsamhet. Historien har vänt blad och tagit en ny vändning.
Neverending storywriter Cinks
torsdag, oktober 12, 2006
Det som går lätt är rätt!
Inspirerad av Saring fixade jag och trixade med utseendet på min blogg.
Fick den klar men ångrade mig och återställde totti.... Det gick jättesnabbt och förvånansvärt lätt.
Alla länkar, all träffstatistik och andra smågrejer som jag pysslat med senaste tiden försvann.
Var det ett tecken? Jag kanske ska sluta blogga!??!
Shit happens =O
Fick den klar men ångrade mig och återställde totti.... Det gick jättesnabbt och förvånansvärt lätt.
Alla länkar, all träffstatistik och andra smågrejer som jag pysslat med senaste tiden försvann.
Var det ett tecken? Jag kanske ska sluta blogga!??!
Shit happens =O
onsdag, oktober 11, 2006
Sue me!
Journalisternas grävarstrategi gör mig TOKGALEN!
Hey, regeringen har ett helt land att shejpa upp här! Försök låta dem koncentrera sig på uppgiften. Den är stor och kräver fokus. Låt dem blicka framåt och göra ett bra jobb istället för att hela tiden hejda dem för att de ska behöva redogöra i orimligheten för vem som har betalat vad svart och vem som lurat staten på tv-licens.
- Jag betalade inte TV-licens under några år.
- Jag har betalat hantverkare svart.
So, sue me!
Här går jag som vanlig medborgare och har en räddklump i magen för hur det ska gå för Sverige med den nya regeringen. Alliansen har lovat nya jobb och bättre klimat för egenföretagare. Jag vill se det! Nu! Låt dem utföra sitt uppdrag. Blicka framåt och inte bakåt för sjuttsingen. Visst, jag förespråkar inte oärlighet, det är fel. Men likväl har det förekommit även i mitt hem under ett fåtal tillfällen. Ge nya regeringen en chans åtminstone innan ni dömer. Hey, vi spiller tid!
Sensationsjournalister - skärpning! uppmanar Cinks
Hey, regeringen har ett helt land att shejpa upp här! Försök låta dem koncentrera sig på uppgiften. Den är stor och kräver fokus. Låt dem blicka framåt och göra ett bra jobb istället för att hela tiden hejda dem för att de ska behöva redogöra i orimligheten för vem som har betalat vad svart och vem som lurat staten på tv-licens.
- Jag betalade inte TV-licens under några år.
- Jag har betalat hantverkare svart.
So, sue me!
Här går jag som vanlig medborgare och har en räddklump i magen för hur det ska gå för Sverige med den nya regeringen. Alliansen har lovat nya jobb och bättre klimat för egenföretagare. Jag vill se det! Nu! Låt dem utföra sitt uppdrag. Blicka framåt och inte bakåt för sjuttsingen. Visst, jag förespråkar inte oärlighet, det är fel. Men likväl har det förekommit även i mitt hem under ett fåtal tillfällen. Ge nya regeringen en chans åtminstone innan ni dömer. Hey, vi spiller tid!
Sensationsjournalister - skärpning! uppmanar Cinks
tisdag, oktober 10, 2006
Polis, polis, potatisgris...
En yrvaken minipolis F anslöt frukostbordet och framförde följande dialog.
F: Mamma, du har påsar under ögonen!
Jag: Ja, jag vet. Undrar varför det blir så.
F: När gick du och lade dig igår egentligen?
Jag: Inte så sent, vid elva.
F: Elva! Och när gick du upp?
Jag: Sex
Hon börjar räkna högt för sig själv på fingrarna.
F: elva...tolv, ett, två, tre, fyra, fem, sex. Du har bara sovit sju timmar! Det är alldeles för lite.
Jag försöker kontra..
Jag: Men då skulle du ha sett mig i fjällen. Då var påsarna lika stora över som under ögat.
Inser att hon har lite rätt, den storlilla. Ikväll är det tio som gäller igen.
F: Mamma, du har påsar under ögonen!
Jag: Ja, jag vet. Undrar varför det blir så.
F: När gick du och lade dig igår egentligen?
Jag: Inte så sent, vid elva.
F: Elva! Och när gick du upp?
Jag: Sex
Hon börjar räkna högt för sig själv på fingrarna.
F: elva...tolv, ett, två, tre, fyra, fem, sex. Du har bara sovit sju timmar! Det är alldeles för lite.
Jag försöker kontra..
Jag: Men då skulle du ha sett mig i fjällen. Då var påsarna lika stora över som under ögat.
Inser att hon har lite rätt, den storlilla. Ikväll är det tio som gäller igen.
måndag, oktober 09, 2006
...och appropå steg!
Stegvis förändring...
Vi har tömt arbetsrummet för att kunna sätta igång med helrenovering innefattande byggnation av en vägg och flytt av en annan. Datorn står därför numera inklämd under trappen, bokhyllorna är upp-pallade i hallen och hutscharna har klämts in i vardagsrummet. Ett ovanligt trångt ordning-och-reda i lilla kidet.
Ett litet steg för mänskligheten...
Vi har bestämt oss för att göra frysåterföringsförsöket nästa period. Jag slutar snart att droppa cortison. Det känns med andra ord som att tiden är inne för lite action. Jag ska ringa ivf-kliniken direkt när tant Röd i sin tur ringer på hos mig.
Vi har tömt arbetsrummet för att kunna sätta igång med helrenovering innefattande byggnation av en vägg och flytt av en annan. Datorn står därför numera inklämd under trappen, bokhyllorna är upp-pallade i hallen och hutscharna har klämts in i vardagsrummet. Ett ovanligt trångt ordning-och-reda i lilla kidet.
Ett litet steg för mänskligheten...
Vi har bestämt oss för att göra frysåterföringsförsöket nästa period. Jag slutar snart att droppa cortison. Det känns med andra ord som att tiden är inne för lite action. Jag ska ringa ivf-kliniken direkt när tant Röd i sin tur ringer på hos mig.
Insikt första steget
Jag sätter gigantiska krav på mig själv. Varje söndageftermiddag inför att F ska komma hem omsluts jag av en kontrollbubbla. Blir allvarlig och planerande. Skuffar iväg den livliga och knasiga Bus-C i samma hörn som den kärleksfulla och gosesugna Älskarinne-C. Allt för att ge plats för den allvarliga och livrädda Mamma-C. Hon som är rädd för att göra fel, rädd för att glömma eller att inte hinna med...
Igår pratade mannen och jag länge om det. Han ser och märker min förvanlingsprocess. Föreslog en rad åtgärder i sitt liv för att jag ska få stanna kvar i samma person alla veckor i mitt liv.
Även moster öppnade mina ögon genom att reflektera kring att jag kanske står min mamma för nära för att se att jag går i hennes fotspår. Sätter upp ohälsosamma krav på mig själv. Begär mer av mig själv än av andra. Vill räcka till och göra mitt bästa. Om ens det är gott nog.
Jag tänkte en stund, reflekterade....åsså Ka-tching!!! Naturligvis är det så. Min mamma har alltid varit den bästa av mammor. Stående etta på hitlistan. Omtänksam och ställauppig. Bästbästbäst. Ända sen jag var mindre har jag sagt att jag vill bli som min mamma. Det har varit min strävan!
Och nu står jag liksom här. På samma plats som hon. Jag är i mål. Bara det att målet inte riktigt ser ut som jag tänkt mig....
Ibland bråkar jag på mamma. Säger att hon ska tänka mer på sig själv, lära sig att säga nej och lita på att vi ändå gillar henne. Och männikor omkring mig säger samma sak till mig. Tagga ner. Saker löser sig. Se till att må bra själv. Det känns jobbigt.
Så, förlåt mamma om jag bråkar på dig ibland. Du är absolut en av de viktigaste personerna i mitt liv. Jag tror jag förstår hur du känner det. Och hur svårt det är att ändra på sig. Du och jag behöver ställa upp mer på oss själva. Du har redan tagit stora kliv i rätt riktning. Nu är det min tur. Vi är på rätt väg!
Igår pratade mannen och jag länge om det. Han ser och märker min förvanlingsprocess. Föreslog en rad åtgärder i sitt liv för att jag ska få stanna kvar i samma person alla veckor i mitt liv.
Även moster öppnade mina ögon genom att reflektera kring att jag kanske står min mamma för nära för att se att jag går i hennes fotspår. Sätter upp ohälsosamma krav på mig själv. Begär mer av mig själv än av andra. Vill räcka till och göra mitt bästa. Om ens det är gott nog.
Jag tänkte en stund, reflekterade....åsså Ka-tching!!! Naturligvis är det så. Min mamma har alltid varit den bästa av mammor. Stående etta på hitlistan. Omtänksam och ställauppig. Bästbästbäst. Ända sen jag var mindre har jag sagt att jag vill bli som min mamma. Det har varit min strävan!
Och nu står jag liksom här. På samma plats som hon. Jag är i mål. Bara det att målet inte riktigt ser ut som jag tänkt mig....
Ibland bråkar jag på mamma. Säger att hon ska tänka mer på sig själv, lära sig att säga nej och lita på att vi ändå gillar henne. Och männikor omkring mig säger samma sak till mig. Tagga ner. Saker löser sig. Se till att må bra själv. Det känns jobbigt.
Så, förlåt mamma om jag bråkar på dig ibland. Du är absolut en av de viktigaste personerna i mitt liv. Jag tror jag förstår hur du känner det. Och hur svårt det är att ändra på sig. Du och jag behöver ställa upp mer på oss själva. Du har redan tagit stora kliv i rätt riktning. Nu är det min tur. Vi är på rätt väg!
I nästa liv
Om jag får önska - och det får jag ju - vill jag bli en Lunnefågel och bo på Island i mitt nästa liv. Det är mest flygningen som lockar. Tänk att få sväva tätt över vågorna, landa på en vass klippa eller brant kustvägg med vågorna brusande runtomkring. Mannen köper idén OM vi blir delfiner i livet därefter.
Vad skulle du vilja bli?
lördag, oktober 07, 2006
Petitess med konsekvens
Alla har visst fått IKEA-katalogen. Utom vi. Först trodde jag att den bara var lite försenad. Sen inbillade jag mig att upplagan var slut, att den behövde tryckas om och därför var den sen.
Igår berättade en granne hur det egentligen ligger till. Vi har en text på brevlådan som säger "Ingen reklam", ikea-katalogen inbegripen. För att få katalogen måste man lägga till "...förutom IKEA-katalogen. Småsint. Imorrn ska vi till IKEA. Då ska jag sno med mig en hem.
Igår berättade en granne hur det egentligen ligger till. Vi har en text på brevlådan som säger "Ingen reklam", ikea-katalogen inbegripen. För att få katalogen måste man lägga till "...förutom IKEA-katalogen. Småsint. Imorrn ska vi till IKEA. Då ska jag sno med mig en hem.
fredag, oktober 06, 2006
Vad tar ni för valpen där i fönstret...?
Klassen ska sälja bröd nere på 'stan' imorgon. Tokambitiösa mamman knåpar och gör fint i överkant. Men det är ju så kul!
Nu är allt färdigbakt och kokt. Prissättningen återstår. Därmed också ett dilemma;
Vad ska vi ta betalt?
Tar vi för mycket så blir inget sålt. Säljer vi för billigt så blir det inte så mycket skrammel till klasskassan.
Målgrupp förmiddag: Asta 77 år som gärna vill ha nåt färskt hembakt - och inte för dyrt - till förmiddagskaffet.
Målgrupp eftermiddag: Astas väninna Margareta 76 år som gärna vill ha nåt färskt hembakt - och inte för dyrt - till eftermiddagskaffet.
- En liten burk hemlagad lingonsylt.
20:- För mycket eller lite?
- En förpackning hembakade kolakakor
20:- för mycket eller för lite?
- En liten form chokladkladdkaka
20:- för mycket eller för lite?
ALLT har provsmakats av Cinks och är såå gott. Kom och köp!
Nu är allt färdigbakt och kokt. Prissättningen återstår. Därmed också ett dilemma;
Vad ska vi ta betalt?
Tar vi för mycket så blir inget sålt. Säljer vi för billigt så blir det inte så mycket skrammel till klasskassan.
Målgrupp förmiddag: Asta 77 år som gärna vill ha nåt färskt hembakt - och inte för dyrt - till förmiddagskaffet.
Målgrupp eftermiddag: Astas väninna Margareta 76 år som gärna vill ha nåt färskt hembakt - och inte för dyrt - till eftermiddagskaffet.
- En liten burk hemlagad lingonsylt.
20:- För mycket eller lite?
- En förpackning hembakade kolakakor
20:- för mycket eller för lite?
- En liten form chokladkladdkaka
20:- för mycket eller för lite?
ALLT har provsmakats av Cinks och är såå gott. Kom och köp!
Uppånerlusta
Ibland får jag bara sån lust att stå på händer. Mamma tror att det är för att jag låg uppåner i magen. Vinkade tittut med ena foten när jag skulle till att födas.
NU fick jag plötsligt en sån där lust. Golvet kallar händerna! Kom hit händerna! Så jag ställer mig på händer en stund medan jag värmer latten.
Tjo =D
NU fick jag plötsligt en sån där lust. Golvet kallar händerna! Kom hit händerna! Så jag ställer mig på händer en stund medan jag värmer latten.
Tjo =D
Appropå tjugo år sen...
Hittade en bild från just gymnasietiden.
Val D'isère 1989. Nästan 20 år sen. Reste med Fröken G och en annan gymnasiekompis, Fröken E.
Ja, du ser ju själv. Tubsockor, jeanskjorta och hängselbrallor. Krulligt hår och en flaska Martini Bianco. Runda goa kinder till de runda goa glasögonen som obsobs inte sitter på just här på bilden och stora förväntningar...
Det var nog bara Fröken G som såg någotsånär klok ut på den här tiden.
Snart tjugo år av vänskap!
Ikväll kommer mina två bästisar från gymnasiet hem på middag. Det var e-v-i-g-h-e-t-e-r sen vi sågs alla tre samtidigt. Men nu blir det alltså av. Vi ska äta gott och prata. Dricka starkt blir det inte mycket av. De kommer hit i bil. Men vi brukar inte ha några problem med munsvadan ändå.
Mitt första minne av Fröken G. Det är snart tjugo år sen. Herrejösses! Vi snackar slutet av 80-talet och vi står på dansgolvet på stans coolaste disco. DuranDuran "Notorious" och Visitors "All of your attention" vibrerar i våra kroppar.
Rena lugnet i jämförelse med vad som hände när Salt'n'Pepe kom med sin hit "Push it". Då förbyttes våra softa moves till äsiiiiiiiiiiiiiiiid". Men det är en annan historia något år senare.
Nu står vi på dansgolvet. Jag beundrar på Fröken G som står en bit bort på dansgolvet. Hon svajjar med sin ankellånga svarta kjol och sitt långa hår i takt med musiken. Jag känner henne inte. Vet att hon inte bor i stan men går i min klass. Så cool.
En dag i skolans korridorer snubblar Fröken G och jag över ett gemensamt intresse; "Marja & Agneta". Vi viker oss av skratt i korridoren... "lekålekålek". Skratten sätter sig som svetsloppor mellan oss och håller ihop oss genom gymnasiet med många skratt och knäppa upptåg.
Med Fröken O börjar det inte lika bra. Hon är kär i en kille i klassen över. I samma sekund som hon ser mig prata med honom förtrollas jag till en fiende och föremål för äkta tjejhat. Sånt som bara tjejer är så bra på. Svarta blickar. Ont förtal. Hela paketet. Det var tyvärr inte första gången eller sista jag råkade ut för den typen av svartsjuka. Men det redde ut sig. Vi har skrattat många gånger åt det sen dess. Skakat på huvudet och frågat oss varför sånt överhuvudtaget händer. Främst mig. Idag har vi en närmare, mer öppen och varm relation än någonsin.
Åh, vad jag längtar efter er!
Mitt första minne av Fröken G. Det är snart tjugo år sen. Herrejösses! Vi snackar slutet av 80-talet och vi står på dansgolvet på stans coolaste disco. DuranDuran "Notorious" och Visitors "All of your attention" vibrerar i våra kroppar.
Rena lugnet i jämförelse med vad som hände när Salt'n'Pepe kom med sin hit "Push it". Då förbyttes våra softa moves till äsiiiiiiiiiiiiiiiid". Men det är en annan historia något år senare.
Nu står vi på dansgolvet. Jag beundrar på Fröken G som står en bit bort på dansgolvet. Hon svajjar med sin ankellånga svarta kjol och sitt långa hår i takt med musiken. Jag känner henne inte. Vet att hon inte bor i stan men går i min klass. Så cool.
En dag i skolans korridorer snubblar Fröken G och jag över ett gemensamt intresse; "Marja & Agneta". Vi viker oss av skratt i korridoren... "lekålekålek". Skratten sätter sig som svetsloppor mellan oss och håller ihop oss genom gymnasiet med många skratt och knäppa upptåg.
Med Fröken O börjar det inte lika bra. Hon är kär i en kille i klassen över. I samma sekund som hon ser mig prata med honom förtrollas jag till en fiende och föremål för äkta tjejhat. Sånt som bara tjejer är så bra på. Svarta blickar. Ont förtal. Hela paketet. Det var tyvärr inte första gången eller sista jag råkade ut för den typen av svartsjuka. Men det redde ut sig. Vi har skrattat många gånger åt det sen dess. Skakat på huvudet och frågat oss varför sånt överhuvudtaget händer. Främst mig. Idag har vi en närmare, mer öppen och varm relation än någonsin.
Åh, vad jag längtar efter er!
Ögonen verkar ju ändå funka som de ska...
De skickade helt klart Minksens arga "nänujädraremej" -kommentar med blåljus upp till hypofysen.
Imorse gav stickan utslag. Vi hade ett snabbt rådslag. Resultatet blev att mannen åkte till jobbet. Inget morgonkuttrasju.
Och vad lär jag mig av det? Att inte testa på morgonen utan på kvällen när vi har heeeela natten på oss...
Nåja!
Blommor och blader till Cinkshyddan=D
Imorse gav stickan utslag. Vi hade ett snabbt rådslag. Resultatet blev att mannen åkte till jobbet. Inget morgonkuttrasju.
Och vad lär jag mig av det? Att inte testa på morgonen utan på kvällen när vi har heeeela natten på oss...
Nåja!
Blommor och blader till Cinkshyddan=D
torsdag, oktober 05, 2006
Ja, hundar ja...
Antar utmaningen från Saring i testet "Vilken hund är du".
Och jag är inte helt oväntat en; Cocker Spaniel
Cocker spanieln är en av världens mest uppskattade och populära hundraser. Det är en sportig och aktiv sällskapshund som passar bra i de flesta familjer. Den är robust, snäll och barnvänlig men kan också vara något egensinnig. en det är också en ras med ganska stor arbetsvilja, energi och livsglädje så den rekommenderas helst till familjer som är lika aktiva som hunden själv.
Rasens särprägel kan väl beskrivas att vara dess utpräglade sociala och livliga väsen. Det är en hund som alltid följer sin ägare med stor hängivenhet och glädje. Dessutom har den en enorm aptit på livet och de flesta ägare kommer att upptäcka att den har lika stor aptit på mat! Detta är en ras man måste vakta annars äter den sig lätt till en övervikt. Cocker spanieln har också ett stort behov av kroppskontakt och närhet.
Jag är liksom inte helt främmande för att köpa nån typ av spaniel. Kanske inte just en Cocker spaniel men gärna nån lite större variant. Men sportig och sällskaplig passar mig bra. Och det där med kroppskontakt och närhet. Ändå inte helt övertygad...
I ett annat test jag gjorde blev jag en Old English Sheepdog. Inte helt fel heller. Haken där är nog att jag inte är säker på att kunna räcka till. Den är tydligen enormt kärvänlig och i behov av umgänge och närhet.
Letandet ...voff...fortsätter...
Och jag är inte helt oväntat en; Cocker Spaniel
Cocker spanieln är en av världens mest uppskattade och populära hundraser. Det är en sportig och aktiv sällskapshund som passar bra i de flesta familjer. Den är robust, snäll och barnvänlig men kan också vara något egensinnig. en det är också en ras med ganska stor arbetsvilja, energi och livsglädje så den rekommenderas helst till familjer som är lika aktiva som hunden själv.
Rasens särprägel kan väl beskrivas att vara dess utpräglade sociala och livliga väsen. Det är en hund som alltid följer sin ägare med stor hängivenhet och glädje. Dessutom har den en enorm aptit på livet och de flesta ägare kommer att upptäcka att den har lika stor aptit på mat! Detta är en ras man måste vakta annars äter den sig lätt till en övervikt. Cocker spanieln har också ett stort behov av kroppskontakt och närhet.
Jag är liksom inte helt främmande för att köpa nån typ av spaniel. Kanske inte just en Cocker spaniel men gärna nån lite större variant. Men sportig och sällskaplig passar mig bra. Och det där med kroppskontakt och närhet. Ändå inte helt övertygad...
I ett annat test jag gjorde blev jag en Old English Sheepdog. Inte helt fel heller. Haken där är nog att jag inte är säker på att kunna räcka till. Den är tydligen enormt kärvänlig och i behov av umgänge och närhet.
Letandet ...voff...fortsätter...
Buskroppen
Inget ont förtal om min kropp men den uppför sig inte schysst. Jag vill inte säga att den är knäpp men FÖRBANNAT OMEDGÖRLIG! Den trilskas och är allmänt barnslig. Ofoglig just när jag behöver rutiner som allra mest.
ÄL borde vara långt överstånden vid det här laget. Känner mig helt tom på allt vad hormoner heter. Men nördstickorna har inte visat nåt. Tänkte mest kolla lite sådär ovetenskapligt för statistikens skull om ÄL inträffar även om jag inte märker nåt. Men nä. De ger inte ens ett plutteutslag. Testar jag för tidigt? Försent? Eller hoppar det helt enkelt över?
Äh, jag skiter helt i att fortsätta kolla tror jag. Imorrn ska vi till ivf-kliniken. Kanske de har något kropps-uppfostrings-råd att ge!
Oj, vilket kasst tålamod jag har...
ÄL borde vara långt överstånden vid det här laget. Känner mig helt tom på allt vad hormoner heter. Men nördstickorna har inte visat nåt. Tänkte mest kolla lite sådär ovetenskapligt för statistikens skull om ÄL inträffar även om jag inte märker nåt. Men nä. De ger inte ens ett plutteutslag. Testar jag för tidigt? Försent? Eller hoppar det helt enkelt över?
Äh, jag skiter helt i att fortsätta kolla tror jag. Imorrn ska vi till ivf-kliniken. Kanske de har något kropps-uppfostrings-råd att ge!
Oj, vilket kasst tålamod jag har...
Mer listelilista
Kapad från Minks
Har du någonsin
- ätit sushi: Gärna en gång i veckan
- blivit dumpad: OooojaOoooola! *suck*
- varit med om en bilolycka: Ja, av det lindrigare slaget
- klättrat i berg: Inga stora och bara inomhus
- sett vita huset: Nä, faktiskt inte.
Inom de senaste 48 timmarna
- haft ett seriöst samtal: Jo, men inget 'allvarligt'
- kramat någon: Närmare bestämt fem
- samsats med dina föräldrar: ?
- bråkat med en kompis: Nop.
- gjort en tjänst: Förekommer dagligen på jobbet
- fått en komplimang: ...inte bara en!
Antingen eller
kallt eller varmt: Absolut, men inte mittemellan
spets eller satin: Satin
svart eller rött: Svart
regn eller snö: Snö
ull eller bomull: Bomull
rosor eller tusensköna: Tusensköna
vår eller höst: Höst
historia eller vetenskap: Vetenskap
matte eller engelska: Engelska!
onsdag, oktober 04, 2006
Tummetå är blå
Det bultar i tummetåa, min vänstra stortå. Tappade en rulle plastpåsar i kassan på ICA igår. Rullen föll klockrent rakt ner på min stortå. Samma stackars tåsate som jag vårdat sen fjällvandringen för att den inte skulle bli blå. Det klarade jag.
NU är den blå vill jag lova. Himmlars!
NU är den blå vill jag lova. Himmlars!
tisdag, oktober 03, 2006
Appropå hund
Mannen och jag vill gärna bli med hund. Jättesnart om du frågar Mannen. Men vi är småsyskon och kan omöjligt bestämma vilken ras.
Det svänger från dag till dag liksom.
Tidigt i våras hittade vi en annons. En korsning mellan Springer spaniel och Bearded Collie. En Lady & Lufsen i samma kropp. M & jag. Vi bara dog. Han var HUNDEN, tyckte vi. Men det fanns ett "men". Vi hade inget arrangerat, kunde inte bestämma oss och tackade tillslut motvilligt nej.
I våras var jag övertygad om Jack Russel. Vi hade fått många råd. "En stor hund i en liten kropp" sade alla hundägare vi träffade på. Nu är vi inte lika hundra.
Före semestern var vi bara en dag bort från att köpa en tvåårig Dalmatinerhanne. Tjejen som skulle lämna över honom ångrade sig i sista sekund. Det var väl nån mening med det.
På semstern träffade vi både en urhärlig blå Grand Danois och en supersöt liten dvärgtax. Vi blev helsålda.
Vi har alltså många favoriter men liten beslutsförmåga. Det kanske är som Kajsa Ingmarsson säger i en artikel i SJ:s tidning: "Det som går lätt är rätt".
Vi är väl kanske inte där än då....
Undrar vad och när det blir, sa Cinks
Det svänger från dag till dag liksom.
Tidigt i våras hittade vi en annons. En korsning mellan Springer spaniel och Bearded Collie. En Lady & Lufsen i samma kropp. M & jag. Vi bara dog. Han var HUNDEN, tyckte vi. Men det fanns ett "men". Vi hade inget arrangerat, kunde inte bestämma oss och tackade tillslut motvilligt nej.
I våras var jag övertygad om Jack Russel. Vi hade fått många råd. "En stor hund i en liten kropp" sade alla hundägare vi träffade på. Nu är vi inte lika hundra.
Före semestern var vi bara en dag bort från att köpa en tvåårig Dalmatinerhanne. Tjejen som skulle lämna över honom ångrade sig i sista sekund. Det var väl nån mening med det.
På semstern träffade vi både en urhärlig blå Grand Danois och en supersöt liten dvärgtax. Vi blev helsålda.
Vi har alltså många favoriter men liten beslutsförmåga. Det kanske är som Kajsa Ingmarsson säger i en artikel i SJ:s tidning: "Det som går lätt är rätt".
Vi är väl kanske inte där än då....
Undrar vad och när det blir, sa Cinks
Nattlig musik
Först hade vi två ökisar. I somras dog den sotfärgade. Kvar blev den lilla rörsockerfärgade musen som numera bor själv i terrariet. Socker.
Hon är väldigt tyst om dagarna. Klarar sig själv och det är inte med flit som vi glömmer bort henne. Men det gör vi. Ibland flera dagar. Hon är mitt dåliga samvete. Allas dåliga samvete tror jag.
På nätterna håller hon igång. Då kan ingen nonchalera henne. Då ger hon igen. Då gnager de små muständerna mot terrariets hönsnätstak och det HÖRS när man bor i pappershus kan jag lova ...drrrrrrrrr...drrrrrrrr...drrrrrr.... Man blir helt tokig.
Måste kolla att hon har mat innan jag går och lägger mig. Döva samvetet.
Och vi ska klara av en hel hund så småningom...hm...
Tokiga test
Plötsligt svämmar det över med en massa test. Här är ett test som jag hittade hos Binks och tyckte var rätt kul; ett personlighetstest gällande värderingar i jämförelse med andra. Och jag var....
LENA PH
med en trygghetsfaktor på 50%
- Du vill veta vad du får och föredrar överraskningar som är planerade. Eg.anm: Stämmer in a way. Mest för att jag knäppt nog är rädd för att bli besviken. Tror alltid att jag kan lista ut överraskningar i förväg...men det stämmer inte alls har det visat sig.
- Du blir ofta elakt kallad "typiskt svensk", men det gillar du. Eg.amn: har aldrig hört "typisk svensk" men däremot "inte grå men shablon"...men det är kanske samma sak.
- Ambitiös och engagerad. Du tänker själv, för det har magistern sagt att man ska. Eg.anm: ja, många tankar är det...osinande...
- Lämpliga yrken: Projektledare, Forskare, Bensinmacksföreståndare. Eg.amn: kanske nåt jag kan ta till mig i mina "vad-vill-jag-göra-med-mitt-liv" funderingar.
/Rulla in en Cinks och låt den rulla...
LENA PH
med en trygghetsfaktor på 50%
- Du vill veta vad du får och föredrar överraskningar som är planerade. Eg.anm: Stämmer in a way. Mest för att jag knäppt nog är rädd för att bli besviken. Tror alltid att jag kan lista ut överraskningar i förväg...men det stämmer inte alls har det visat sig.
- Du blir ofta elakt kallad "typiskt svensk", men det gillar du. Eg.amn: har aldrig hört "typisk svensk" men däremot "inte grå men shablon"...men det är kanske samma sak.
- Ambitiös och engagerad. Du tänker själv, för det har magistern sagt att man ska. Eg.anm: ja, många tankar är det...osinande...
- Lämpliga yrken: Projektledare, Forskare, Bensinmacksföreståndare. Eg.amn: kanske nåt jag kan ta till mig i mina "vad-vill-jag-göra-med-mitt-liv" funderingar.
/Rulla in en Cinks och låt den rulla...
måndag, oktober 02, 2006
Utvärdering av packlista
På begäran kommer här en utvärdering av min egen utmaning om nödvändiga/onödvändiga saker på min packlista från fjällvandringen.
Saker jag är glad att jag hade med
1. Naprapat
Jag hade gissat på att toapappret skulle hamna på förstaplats och Naprapat på andra. Men huvudvärken som han släppte på i tältet kväll 2 tar honom upp på en odelad förstaplats! (Han var bra att ha till annat också. Lika funktionell som en multikniv...)
2. Regnställ
Mitt regnställ som jag köpte dagen före resan var så enormt användbart. Det regnade inte särskilt mycket men stället skyddade även för blåst och värmde om kvällarna. Mycket nöjd!
3. Mössa och luffarsnus
Delad tredjeplats. Hade mössan på mig nästan hela resan. Bra för både värme och avsaknad av frisyr. Luffarsnuset var gott att äta närhelst under dagen. Energigivande och mättande.
4. Pannlampa (drar till med en fyra också)
I september blir det MÖRKT i fjällen. Inte alls som på sommaren då det är ljust dygnet runt. Jag är barnsligt förtjust i min pannlampa som underlättade väldigt, särskilt vid sänggåendet i ett kolmörkt tält.
Saker jag inte hade behövt ta med
1. Toapapper
Använde inte det medhavda toapappret en enda gång. Istället hade jag fiffigt nog tagit med våtservetter som gick att använda både till det ena, andra...och det tredje. Jag hade gissat på dunsockor som mest onödiga pryl. Men de lade jag ur redan innan jag åkte så de var inte ens med, därav ingen placering.
2. Två mössor
Gissade på två mössor. En av dem var för liten visade det sig så, ja, den var väl väldigt onödig att ta med.
3. Cyklogyl
Jätteonödigt att ta med pupillvidgande medicin. Ögat skötte sig och flaskan fick följa med upp och tillbaka oanvänd. Tur!
Saker jag ska ta med till nästa gång
1. Clerasil tvättpads
Fortfarande en vecka efter hemkomst ser vi båda ut som två pubertetstonåringar i ansiktet. Uppenbart att huden inte gillar att bli svettig-kall-svettig-kall-svettig... och sedan bara bli halvhjärtligt avtvättad på kvällen. Finnar har pluppat upp på alla möjliga konstiga ställen i ansiktet. Klart oschniggt! Tvättpads är ett MÅSTE till nästa resa!
2. Vandringsstavar
SER coolt ut och ÄR tydligen otroligt skönt att stödja sig på när man går.
3. Lite ved...
Hitta ved i fjällen är kanske inte det lättaste... Och hittar man ved så är den helt säkert inte torr... Mannen bara SKULLE göra brasa som vi kunde mysa kring. Det blev med andra ord mycket letaleta och lite brinnabrinna. Om jag bär med mig nån liten vedklabb på nästa vandring så får vi mer mystid tillsammans framför brasan =D
Saker jag är glad att jag hade med
1. Naprapat
Jag hade gissat på att toapappret skulle hamna på förstaplats och Naprapat på andra. Men huvudvärken som han släppte på i tältet kväll 2 tar honom upp på en odelad förstaplats! (Han var bra att ha till annat också. Lika funktionell som en multikniv...)
2. Regnställ
Mitt regnställ som jag köpte dagen före resan var så enormt användbart. Det regnade inte särskilt mycket men stället skyddade även för blåst och värmde om kvällarna. Mycket nöjd!
3. Mössa och luffarsnus
Delad tredjeplats. Hade mössan på mig nästan hela resan. Bra för både värme och avsaknad av frisyr. Luffarsnuset var gott att äta närhelst under dagen. Energigivande och mättande.
4. Pannlampa (drar till med en fyra också)
I september blir det MÖRKT i fjällen. Inte alls som på sommaren då det är ljust dygnet runt. Jag är barnsligt förtjust i min pannlampa som underlättade väldigt, särskilt vid sänggåendet i ett kolmörkt tält.
Saker jag inte hade behövt ta med
1. Toapapper
Använde inte det medhavda toapappret en enda gång. Istället hade jag fiffigt nog tagit med våtservetter som gick att använda både till det ena, andra...och det tredje. Jag hade gissat på dunsockor som mest onödiga pryl. Men de lade jag ur redan innan jag åkte så de var inte ens med, därav ingen placering.
2. Två mössor
Gissade på två mössor. En av dem var för liten visade det sig så, ja, den var väl väldigt onödig att ta med.
3. Cyklogyl
Jätteonödigt att ta med pupillvidgande medicin. Ögat skötte sig och flaskan fick följa med upp och tillbaka oanvänd. Tur!
Saker jag ska ta med till nästa gång
1. Clerasil tvättpads
Fortfarande en vecka efter hemkomst ser vi båda ut som två pubertetstonåringar i ansiktet. Uppenbart att huden inte gillar att bli svettig-kall-svettig-kall-svettig... och sedan bara bli halvhjärtligt avtvättad på kvällen. Finnar har pluppat upp på alla möjliga konstiga ställen i ansiktet. Klart oschniggt! Tvättpads är ett MÅSTE till nästa resa!
2. Vandringsstavar
SER coolt ut och ÄR tydligen otroligt skönt att stödja sig på när man går.
3. Lite ved...
Hitta ved i fjällen är kanske inte det lättaste... Och hittar man ved så är den helt säkert inte torr... Mannen bara SKULLE göra brasa som vi kunde mysa kring. Det blev med andra ord mycket letaleta och lite brinnabrinna. Om jag bär med mig nån liten vedklabb på nästa vandring så får vi mer mystid tillsammans framför brasan =D
Fått nått i nått
Följer P3s lilla serie om folk som fått nått i nått och delar med mig av mina egna erfarenheter...
Hamnat hos fel böna
Jag hade köpt en schweizernötchoklad och ätit upp halva när jag plötsligt ser en insmält fluga på baksidan av chokladen.... Minns den som HUGE och typ halväten... Skrev brev till Marabou och skickade in resterande del av choklad + fluga. Fick till svar att det var ett Kakaomått som råkat hamna där, dvs en fluga som lever bland kakaobönor. Som plåster på såren fick jag två dubbla askar Alladin och några andra rabattkuponger.
"Nån måste ju få den!"
Åt i personalmatsalen för nåt år sen när jag hittade en blå plastpärla i maten. Gick till matsalschefen med tallriken och påpekade att en diamant hade ju varit trevligare att hitta än en blå plastkula. Chefen visade ingen förståelse för att det skulle vara något problem. "Nån måste ju få den" menade han och förklarade vidare att det tydligen var en lite kula som fallit av från tallriksbacken.
Samma personalmatsal hade för nåt år sen müsli som rörde sig...
Hamnat hos fel böna
Jag hade köpt en schweizernötchoklad och ätit upp halva när jag plötsligt ser en insmält fluga på baksidan av chokladen.... Minns den som HUGE och typ halväten... Skrev brev till Marabou och skickade in resterande del av choklad + fluga. Fick till svar att det var ett Kakaomått som råkat hamna där, dvs en fluga som lever bland kakaobönor. Som plåster på såren fick jag två dubbla askar Alladin och några andra rabattkuponger.
"Nån måste ju få den!"
Åt i personalmatsalen för nåt år sen när jag hittade en blå plastpärla i maten. Gick till matsalschefen med tallriken och påpekade att en diamant hade ju varit trevligare att hitta än en blå plastkula. Chefen visade ingen förståelse för att det skulle vara något problem. "Nån måste ju få den" menade han och förklarade vidare att det tydligen var en lite kula som fallit av från tallriksbacken.
Samma personalmatsal hade för nåt år sen müsli som rörde sig...
Jag är utmanad!
Antar en utmaning från Minks (tror att jag har skrivit den här förut långt ner i min förra blogg...eller tänkte jag bara...?)
1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4. Vad står det där?
Simon Lewis Dra: "Nää", sa Marlowe. "Jag vill ha en pirog med ost och lök. Annars får det vara".
2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
En konservburk full med pennor. Runt burken har jag klistrat på vitt papper som jag skrivit fina ord på, som "ResorSömnKärlekSalsaSnöflingaVisthusRimfrost...." osv.
3. Vad var det senaste du såg på tv?
Beck
4. Utan att se efter, gissa vad klockan är?
Tio över nio...(09:12, tittade för inte så länge sen).
5. Bortsätt från datorn, vad hör du just nu?
P3 och Bo Kaspers "Vi sitter i samma bil". En sådärbra låt tycker jag. Föredrar "gamla" Bo Kaspers.
6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
För en timme sen när jag åkte till jobbet. Det var så skönt ute! Mössan var på. Sov på bussen och hann till och med drömma lite =D
7. Vad tittade du på, innan du började svara på den här undersökningen?
Morgontv på Tv4
8. Vad har du på dig?
Oh, lite business idag. Vit skjorta med lite smala ränder, svarta loosfitbrax med smalt svart skärp och svart kavaj. Utsläppt hår. Även vigselringarna är på idag. Det är de inte varje dag. Men Mannen föll på knä imorse och trädde på dem med dendär blicken som gör att jag så gärna vill varavaravara med honom.
10. När skrattade du senast?
Det var nog igår när dottern och svärmor glatt sprang runt i hela Sickla köpcenter och lekte med ballonger som två livsglada barn. Folk runtomkring hade överseende och log matt.
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Faktiskt inget mer än en klocka....och några hål.
12. Har du sett något konstigt på sistone?
Mig själv när jag tittar mig i speglen. Jag ser inte riktigt ut som jag brukar tycker jag... Kan inte sätta fingret på det. Men lite konstig ser jag ut!
13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Säger som Minks; Utmaningar är alltid kul!!
14. Vilken var den senaste film du såg?
Ja, det var ju Beck igår... Nästa film blir förhoppningsvis en film av Almodóvar som går i Sickla.
15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
Oj, ja det skulle nog bli några hästar till F, en riktigt snabb och sucker bil till mannen och till mig...hm...en målarateljé nära havet med GIGANTISKA panoramafönster.
16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till?
Jag har varit med i "Miss-Wet-T-shirt-Contest" på en klubb i Västerås för hundra år sen. Bara på kul. Hur det gick? Jag fetåkte ut när jag inte tog av mig den blöta t-shirten...något som de andra tjejerna gjorde.
17. Om du kunde förändra en sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Förinta religonskrigen. Well spoken, Cathis & Minks!
18. Tycker du om att dansa?
OM jag gör! Alla typer av dans är superkul, från gammeltjo och wiener till break och modern.
19. George Bush?
Spontant: Nä!
20. Vad skulle dina barn heta, pojke respektive flicka?
Om F hade varit pojke skulle hon hetat Fredrik William (skulle INTE vara aktuellt idag). Namnen på önskelistan idag varierar lite med dagsformen men inga rykande heta. Själv skulle jag ha hetat Jonathan om jag blivit en pojk.
21. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
Nä, har provat det och inser att hemma är bäst!
22. Vad vill du att Gud ska säga då du kommer till pärleporten?
Gud: "Jaha, då var det dags att bli pånyttfödd igen då! Du har redan varit italienska och hund i dina tidigare liv, vad vill du bli nu?"
Jag: "Jag vill gärna bli en ladusvala och flyga högt över ängar och träd"
Gud: "Okej, då är det klart. Du kan du flyga ner igen"
Jag: "Swoooosch-pip-pip-flaxflaxflax"
23. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?
Alla som kikar in här och känner sig utmanade...
1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4. Vad står det där?
Simon Lewis Dra: "Nää", sa Marlowe. "Jag vill ha en pirog med ost och lök. Annars får det vara".
2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
En konservburk full med pennor. Runt burken har jag klistrat på vitt papper som jag skrivit fina ord på, som "ResorSömnKärlekSalsaSnöflingaVisthusRimfrost...." osv.
3. Vad var det senaste du såg på tv?
Beck
4. Utan att se efter, gissa vad klockan är?
Tio över nio...(09:12, tittade för inte så länge sen).
5. Bortsätt från datorn, vad hör du just nu?
P3 och Bo Kaspers "Vi sitter i samma bil". En sådärbra låt tycker jag. Föredrar "gamla" Bo Kaspers.
6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
För en timme sen när jag åkte till jobbet. Det var så skönt ute! Mössan var på. Sov på bussen och hann till och med drömma lite =D
7. Vad tittade du på, innan du började svara på den här undersökningen?
Morgontv på Tv4
8. Vad har du på dig?
Oh, lite business idag. Vit skjorta med lite smala ränder, svarta loosfitbrax med smalt svart skärp och svart kavaj. Utsläppt hår. Även vigselringarna är på idag. Det är de inte varje dag. Men Mannen föll på knä imorse och trädde på dem med dendär blicken som gör att jag så gärna vill varavaravara med honom.
10. När skrattade du senast?
Det var nog igår när dottern och svärmor glatt sprang runt i hela Sickla köpcenter och lekte med ballonger som två livsglada barn. Folk runtomkring hade överseende och log matt.
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Faktiskt inget mer än en klocka....och några hål.
12. Har du sett något konstigt på sistone?
Mig själv när jag tittar mig i speglen. Jag ser inte riktigt ut som jag brukar tycker jag... Kan inte sätta fingret på det. Men lite konstig ser jag ut!
13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Säger som Minks; Utmaningar är alltid kul!!
14. Vilken var den senaste film du såg?
Ja, det var ju Beck igår... Nästa film blir förhoppningsvis en film av Almodóvar som går i Sickla.
15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
Oj, ja det skulle nog bli några hästar till F, en riktigt snabb och sucker bil till mannen och till mig...hm...en målarateljé nära havet med GIGANTISKA panoramafönster.
16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till?
Jag har varit med i "Miss-Wet-T-shirt-Contest" på en klubb i Västerås för hundra år sen. Bara på kul. Hur det gick? Jag fetåkte ut när jag inte tog av mig den blöta t-shirten...något som de andra tjejerna gjorde.
17. Om du kunde förändra en sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Förinta religonskrigen. Well spoken, Cathis & Minks!
18. Tycker du om att dansa?
OM jag gör! Alla typer av dans är superkul, från gammeltjo och wiener till break och modern.
19. George Bush?
Spontant: Nä!
20. Vad skulle dina barn heta, pojke respektive flicka?
Om F hade varit pojke skulle hon hetat Fredrik William (skulle INTE vara aktuellt idag). Namnen på önskelistan idag varierar lite med dagsformen men inga rykande heta. Själv skulle jag ha hetat Jonathan om jag blivit en pojk.
21. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
Nä, har provat det och inser att hemma är bäst!
22. Vad vill du att Gud ska säga då du kommer till pärleporten?
Gud: "Jaha, då var det dags att bli pånyttfödd igen då! Du har redan varit italienska och hund i dina tidigare liv, vad vill du bli nu?"
Jag: "Jag vill gärna bli en ladusvala och flyga högt över ängar och träd"
Gud: "Okej, då är det klart. Du kan du flyga ner igen"
Jag: "Swoooosch-pip-pip-flaxflaxflax"
23. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?
Alla som kikar in här och känner sig utmanade...
Snabb WeekendSumUp
Fredagsmys i soffan med - hör och häpna - en caprinuschka till fördrink och en delad flaska röd Sunrise till den hemlagade hamburgaren.
Det märks tydligt att vita veckor har effekt. Vinet kändes liksom lyxigare och jag blev nästan obehagligt trött av det. Urlänge sedan jag gjorde en caprinuschka. Kom knappt ihåg hur den skulle göras. Den som var min paraddrink för inte längre än fem år sen.
Pilatespass på lördagsförmiddagen i försök att tygla upp ett oroligt hjärta och en ytlig andning. Yrde sen runt med dammsugare och skurtrasa resten av för- och eftermiddagen . Mot kvällningen fick vi mysbesök av Minks m fam. Vi hade en så lugn och skön kväll med quornlasagne och en massa prat. J och F hade som vanligt kul ihop och A var på ett ljuvligt ljudligt humör som fick Tant C och FarBror M att smälta. MER!
Söndagsförmiddagen tillbringade jag sovandes i en svart skinnsoffa under tiden som F dansade. Sen for vi direkt till Sickla köpcenter för att fika med svärmor och pussas lite med mannen som jobbade hela helgen. Därifrån direkt hem, steka på radhusbiffen och köra över F och alla hennes saker till sin papps. Vid åtta på kvällen kunde jag och mannen äntligen sätta oss i soffan och "ta helg" tillsammans.
Det märks tydligt att vita veckor har effekt. Vinet kändes liksom lyxigare och jag blev nästan obehagligt trött av det. Urlänge sedan jag gjorde en caprinuschka. Kom knappt ihåg hur den skulle göras. Den som var min paraddrink för inte längre än fem år sen.
Pilatespass på lördagsförmiddagen i försök att tygla upp ett oroligt hjärta och en ytlig andning. Yrde sen runt med dammsugare och skurtrasa resten av för- och eftermiddagen . Mot kvällningen fick vi mysbesök av Minks m fam. Vi hade en så lugn och skön kväll med quornlasagne och en massa prat. J och F hade som vanligt kul ihop och A var på ett ljuvligt ljudligt humör som fick Tant C och FarBror M att smälta. MER!
Söndagsförmiddagen tillbringade jag sovandes i en svart skinnsoffa under tiden som F dansade. Sen for vi direkt till Sickla köpcenter för att fika med svärmor och pussas lite med mannen som jobbade hela helgen. Därifrån direkt hem, steka på radhusbiffen och köra över F och alla hennes saker till sin papps. Vid åtta på kvällen kunde jag och mannen äntligen sätta oss i soffan och "ta helg" tillsammans.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)