Inte en endaste bild tagen i jul. Okej då, några enstaka på blommorna jag fick på min födelsedag, men de räknas ju knappt. Alltså, blommorna räknas ju, de var ju jättefina, men liksom inga personbilder...
Det är inte likt mig. Men jag känner mig inte helt lik mig själv heller. Lite låg så här i juletider. För mycket kalasande kanske. Vi har ju haft dryga trettiofem gäster här bara sen julafton. Inte kan det väl vara att jag är ett år äldre? Nä inte va...
Alldeles nyss gjorde jag ändå nåt som är likt mig. Jag köpte en ny kamera till mig själv. En digitalkamera. En till, skulle man kunna säga. Den tredje i raden. Kalla det födelsedagspresent i efterskott eller bara nåt alldeles förträffligt nödvändigt.
Konstigt att jag vågar köpa en så dyr pryl helt osedd. Men jag är så säker på min sak som aldrig det. Denna dära ska jag ha! Om några dagar har jag den i min ägo. Hoppas fotograferingslustan har återvänt tills dess.
Cinks+Nikon=Sant
lördag, december 30, 2006
onsdag, december 27, 2006
Tredjedag jul
Denna dag i historien.
Det här är berättelsen om när en ung mamma fick sin efterlängtade dotter.
Det är två dagar kvar till beräknad födsel. Den blivande tvåbarnsmamman spelar badminton och mår som en prinsessa.
Värkarna börjar på annandagen. Fort åker de in till sjukhuset. En fot tittar ut. Kan barnet som legat så fint i magen ha vänt sig av badmintonspelet? Mamman sövs snabbt ner och ett litet flickebarn med svaga hjärtljud förlöses med akutsnitt.
När mamman är på väg att vakna ur narkosen berättar sköterskorna att hon fått en liten flicka. En som är skär, skallig och har ett storkbett över ena ögat. Mamman som längtat så efter en dotter tror att det är ett trick för att få henne att vakna ur narkosen.
Men det var sant. Det är sant. För den flickan sitter här nu och skriver en blogg om sin egen födelse. Det vill säga min!
Tack mamma för att det var just du som födde mig och för att du i trettiosex år har varit den bästa mamma jag någonsin kan önska mig. Du har följt mig genom livet i medgång och motgång. Idag ska vi traditionsenligt ta en shoppingtur på stan - du och din dotter!
De allra största grattispussarna Cinks kan ge till sin mammi som varit dottermamma i 36 år!
Det här är berättelsen om när en ung mamma fick sin efterlängtade dotter.
Det är två dagar kvar till beräknad födsel. Den blivande tvåbarnsmamman spelar badminton och mår som en prinsessa.
Värkarna börjar på annandagen. Fort åker de in till sjukhuset. En fot tittar ut. Kan barnet som legat så fint i magen ha vänt sig av badmintonspelet? Mamman sövs snabbt ner och ett litet flickebarn med svaga hjärtljud förlöses med akutsnitt.
När mamman är på väg att vakna ur narkosen berättar sköterskorna att hon fått en liten flicka. En som är skär, skallig och har ett storkbett över ena ögat. Mamman som längtat så efter en dotter tror att det är ett trick för att få henne att vakna ur narkosen.
Men det var sant. Det är sant. För den flickan sitter här nu och skriver en blogg om sin egen födelse. Det vill säga min!
Tack mamma för att det var just du som födde mig och för att du i trettiosex år har varit den bästa mamma jag någonsin kan önska mig. Du har följt mig genom livet i medgång och motgång. Idag ska vi traditionsenligt ta en shoppingtur på stan - du och din dotter!
De allra största grattispussarna Cinks kan ge till sin mammi som varit dottermamma i 36 år!
måndag, december 25, 2006
Juldagen
Denna dag i historien.
Det här är berättelsen om när vår lilla juldagsflicka kom till världen.
15 dagar innan dagen D. Den blivande mamman skriver i sin dagbok att hon är likgiltig. Nollställd. Snorig och förkyld. Hon vill bara gråta. Rädd för vad som ska komma och om hon ska klara det här. Hon ber efter att all entusiasm och glädje ska återvända.
På julaftons morgon går slemproppen. Sammandragningarna blir tätare. På julaftonseftermiddagen börjar de dessutom göra ont, så har det inte varit tidigare.
Hela natten vankar den blivande mamman av och an, försöker värma saftsoppa men häller ut den igen när hon känner doften. Försöker klocka värkarna men somnar ifrån tidtagningen hela tiden och vaknar nån minut senare av nästa. Ringer sjukhuset och får rådet att ta ett varmt och avslappnande bad men gör det inte för att störa grannarna mitt i natten. Blivande pappan sover. Vid fem på juldagsmorgonen skriver mamman i dagboken att det gör ondare och ondare och att det nog är dags att väcka pappan snart och åka in.
"06.10 - Det här är jobbigare än jag trodde".
Den blivande mamman är redan öppen fem centimeter när de checkar in vid tvåtiden på eftermiddagen. Sen fortskrider värkarbetet timme efter timme. Hon andas lustgas och får värmande handdukar på magen. Vid halv åtta upplyser den dimmiga mamman att inte fostervattnet gått. Man tar hål på fosterhinnan och strax efter sätter krystvärkarna igång på riktigt.
När den lilla, lilla flickan möter vinterkvällens mörker för första gången har klockan hunnit bli ett par och några minuter över åtta på juldagskvällen. Pappa får ta hand om henne första dygnen medan mamma återhämtar sig från komplikationer i samband med födseln.
Idag fyller vår älskade gullesnutta tio år. Tio fantastiska år fyllda av skratt, värme, frustration, allvar, rädsla, glädje och inte minst enorma mängder KÄRLEK! Det är ett under att kärlek kan vara så stark och att den bara tilltar med oförminskad styrka i takt med att hon blir större.
Min dotter F - det finns inte ord stora nog att förklara min kärlek till dig och min lycka att få vara din mamma. Du berikar mitt liv, vi lär av varandra och jag ser fram emot alla fina stunder och alla år som vi kommer att ha tillsammans genom livet.
De allra största grattispussarna från Mamma C
Det här är berättelsen om när vår lilla juldagsflicka kom till världen.
15 dagar innan dagen D. Den blivande mamman skriver i sin dagbok att hon är likgiltig. Nollställd. Snorig och förkyld. Hon vill bara gråta. Rädd för vad som ska komma och om hon ska klara det här. Hon ber efter att all entusiasm och glädje ska återvända.
På julaftons morgon går slemproppen. Sammandragningarna blir tätare. På julaftonseftermiddagen börjar de dessutom göra ont, så har det inte varit tidigare.
Hela natten vankar den blivande mamman av och an, försöker värma saftsoppa men häller ut den igen när hon känner doften. Försöker klocka värkarna men somnar ifrån tidtagningen hela tiden och vaknar nån minut senare av nästa. Ringer sjukhuset och får rådet att ta ett varmt och avslappnande bad men gör det inte för att störa grannarna mitt i natten. Blivande pappan sover. Vid fem på juldagsmorgonen skriver mamman i dagboken att det gör ondare och ondare och att det nog är dags att väcka pappan snart och åka in.
"06.10 - Det här är jobbigare än jag trodde".
Den blivande mamman är redan öppen fem centimeter när de checkar in vid tvåtiden på eftermiddagen. Sen fortskrider värkarbetet timme efter timme. Hon andas lustgas och får värmande handdukar på magen. Vid halv åtta upplyser den dimmiga mamman att inte fostervattnet gått. Man tar hål på fosterhinnan och strax efter sätter krystvärkarna igång på riktigt.
När den lilla, lilla flickan möter vinterkvällens mörker för första gången har klockan hunnit bli ett par och några minuter över åtta på juldagskvällen. Pappa får ta hand om henne första dygnen medan mamma återhämtar sig från komplikationer i samband med födseln.
Idag fyller vår älskade gullesnutta tio år. Tio fantastiska år fyllda av skratt, värme, frustration, allvar, rädsla, glädje och inte minst enorma mängder KÄRLEK! Det är ett under att kärlek kan vara så stark och att den bara tilltar med oförminskad styrka i takt med att hon blir större.
Min dotter F - det finns inte ord stora nog att förklara min kärlek till dig och min lycka att få vara din mamma. Du berikar mitt liv, vi lär av varandra och jag ser fram emot alla fina stunder och alla år som vi kommer att ha tillsammans genom livet.
De allra största grattispussarna från Mamma C
onsdag, december 13, 2006
Duktig eller dum
Direkt efter mötet på jobbet nu på eftermiddagen susade jag iväg och handlade. Igen. Inte var det så många dagar sen? Typ igår kväll. Och kvällen före det väl? Dottern med dålig aptit beställde köttfärspaj. Hennes ihopkrympta magsäck behöver fyllas med nåt så jag får passa på när önskningarna kommer.
Med kassen i handen, där på den mörka parkeringsplatsen utanför ICA kände jag plötsligt att jag får passa mig för nu gör jag famemej flera jobb samtidigt!
Jag är hemma med sjukt barn. Sjuk och sjuk, smittsam iallfall. Och gråtig. Igår var det mycket kli av vattkoppor. Värst var nykomlingen på vristen. När sen pjamasen blev smutsig med näsblod och hon utan synligt hinder snubblade och föll in i kylskåpet så kom tårarna. Sen kom tårarna igen när betydelsen av "this and that" krånglade i engelskan.
Idag har det varit bättre. Men hon kräver sin tid. Visst, tv:n står på en hel del men däremellan ska det hjälpas med läxor, skalas mandariner (eftersom hon inte har några naglar nu igen), titta på än det här, än det där, klias, spela spel, dutta potatismjöl och tröstas.
Samtidigt jobbar jag. Inte precis hela dagar men nog sitter jag relativt intensivt mellan åtta och fem. Idag for jag dessutom in till jobbet fram och tillbaka för ett möte på en halvtimme. Ögonen är lika trötta som en dag på jobbet så nog blir det några timmar varje dag, allt.
Hemmafru agerar jag också. Planerar för och lagar både lunch och middag. Städar, tvättar och plockar undan. Däremellan försöker jag hitta små utrymmen där det inte är byggdam för att ställa små tomtepynt på. Och bakats har det gjort i dagarna två i Kidfamiljen. Ikväll blir den tredje. Egentligen känns det omöjligt att hinna med allt men på nåt konstigt sätt gör jag det.
Men - den negativa följden är att jag inte är nån vidare god fru och älskarinna på kvällarna! Först tittar vi på tv en stund. Sen stupar jag isäng om jag inte redan somnat med ena armen monotont strykandes Fs rygg. Mannen kommer först senare och i nästa sekund är det morgon igen. Så håller det på.... Det har blivit rätt lite "se varandra" senaste veckorna. Hoppas vi är förståndiga nog att åtgärda det i julhelgen!
Nä, det här är ju helt enkelt inte klokt!
Nu måste jag nog gå och lägga mig och sova på soffan.
Cinks mitt i julefriden
Med kassen i handen, där på den mörka parkeringsplatsen utanför ICA kände jag plötsligt att jag får passa mig för nu gör jag famemej flera jobb samtidigt!
Jag är hemma med sjukt barn. Sjuk och sjuk, smittsam iallfall. Och gråtig. Igår var det mycket kli av vattkoppor. Värst var nykomlingen på vristen. När sen pjamasen blev smutsig med näsblod och hon utan synligt hinder snubblade och föll in i kylskåpet så kom tårarna. Sen kom tårarna igen när betydelsen av "this and that" krånglade i engelskan.
Idag har det varit bättre. Men hon kräver sin tid. Visst, tv:n står på en hel del men däremellan ska det hjälpas med läxor, skalas mandariner (eftersom hon inte har några naglar nu igen), titta på än det här, än det där, klias, spela spel, dutta potatismjöl och tröstas.
Samtidigt jobbar jag. Inte precis hela dagar men nog sitter jag relativt intensivt mellan åtta och fem. Idag for jag dessutom in till jobbet fram och tillbaka för ett möte på en halvtimme. Ögonen är lika trötta som en dag på jobbet så nog blir det några timmar varje dag, allt.
Hemmafru agerar jag också. Planerar för och lagar både lunch och middag. Städar, tvättar och plockar undan. Däremellan försöker jag hitta små utrymmen där det inte är byggdam för att ställa små tomtepynt på. Och bakats har det gjort i dagarna två i Kidfamiljen. Ikväll blir den tredje. Egentligen känns det omöjligt att hinna med allt men på nåt konstigt sätt gör jag det.
Men - den negativa följden är att jag inte är nån vidare god fru och älskarinna på kvällarna! Först tittar vi på tv en stund. Sen stupar jag isäng om jag inte redan somnat med ena armen monotont strykandes Fs rygg. Mannen kommer först senare och i nästa sekund är det morgon igen. Så håller det på.... Det har blivit rätt lite "se varandra" senaste veckorna. Hoppas vi är förståndiga nog att åtgärda det i julhelgen!
Nä, det här är ju helt enkelt inte klokt!
Nu måste jag nog gå och lägga mig och sova på soffan.
Cinks mitt i julefriden
tisdag, december 12, 2006
Julens "jag-bara-MÅSTE-göra"
Pepparmintpastiller
Julkola
Glaserade pepparkakshus
Snölykta
Lussebullar
Pepparkakor
Mandelmassestubbar
"Kom an då, julen!" säger Cinks. "Jag börjar liksom bli redo nu."
Julkola
Glaserade pepparkakshus
Snölykta
Lussebullar
Pepparkakor
Mandelmassestubbar
"Kom an då, julen!" säger Cinks. "Jag börjar liksom bli redo nu."
Inför luciastök
Om man inte blandar ut saffranet i degspadet kan man säga att det är kört att försöka få gula lussebullar. Det hjälper inte att ösa i två påsar i efterhand. Då får man helt enkelt baka vanliga bullar med mandelmassa och pärlsocker på den degen som man glömde saffranet i. Sen får man göra en ny deg för saffransbullarna. Hela kvällen går åt. Men det är det värt. Man vill ju inte sitta på luciamorgon utan lussebullar.
Nu tändas tusen juleCinks...
Nu tändas tusen juleCinks...
måndag, december 11, 2006
Nära tomteupplevelse
Sara berättar i sin blogg om mötet med Tomten. Ämnet känns klart aktuellt, trots att det ute är varmt och grönt som i maj. Här kommer ett par av mina bästa nära tomteupplevelser:
- - -
Trädgårdstomten
Trädgårdens baksida ligger i mörker. Två snötyngda äppelträd vajjar svagt i vinden. F är tre år och jag håller upp henne för att hon ska se. Vi tror nämligen att Tomten kommer snart...
F är redo med ett godisfat i famnen. Tomten ska minsann få smaka. Och där, långt bort vid stenmuren, vajjar det inte en lykta där? Ser vi inte ett ljus närma sig, långsamt? F börjar sprattla. Hon kommer på att den här tomten som alla pratat så mycket om nog inte är nån som hon kommer att gilla.
Nu ser vi att det är tomten. Det är TOMTEN! Han ser ut som en tomte ska, lite kutryggig, långt skägg och ja, resten vet ni ju. Jag skrattar så jag håller på att falla omkull med tårar som sprutar medan F kastar godisfatet och tar fullkomligen skräckslagen skydd i pappas famn.
- - -
Finska tomten
Året därpå möter vi återigen den RIKTIGA tomten. F är fortfarande, sex år senare, säker på att OM det finns nån tomte så var det honom vi såg då. Tomten har en lång, krokig näsa, trassligt skägg, vit rock och turkos luva. Och bryter tydligt på finska. Han är inte helt rumsren, dricker glögg med sugrör, och delar ut finfina paketer till F och hennes kusiner. Jag är fashinerad. Har aldrig tänkt att tomten skulle se ut så. Turkos ska ju julens luva vara. Inte röd!
Cinks jultomtsfanclub
- - -
Trädgårdstomten
Trädgårdens baksida ligger i mörker. Två snötyngda äppelträd vajjar svagt i vinden. F är tre år och jag håller upp henne för att hon ska se. Vi tror nämligen att Tomten kommer snart...
F är redo med ett godisfat i famnen. Tomten ska minsann få smaka. Och där, långt bort vid stenmuren, vajjar det inte en lykta där? Ser vi inte ett ljus närma sig, långsamt? F börjar sprattla. Hon kommer på att den här tomten som alla pratat så mycket om nog inte är nån som hon kommer att gilla.
Nu ser vi att det är tomten. Det är TOMTEN! Han ser ut som en tomte ska, lite kutryggig, långt skägg och ja, resten vet ni ju. Jag skrattar så jag håller på att falla omkull med tårar som sprutar medan F kastar godisfatet och tar fullkomligen skräckslagen skydd i pappas famn.
- - -
Finska tomten
Året därpå möter vi återigen den RIKTIGA tomten. F är fortfarande, sex år senare, säker på att OM det finns nån tomte så var det honom vi såg då. Tomten har en lång, krokig näsa, trassligt skägg, vit rock och turkos luva. Och bryter tydligt på finska. Han är inte helt rumsren, dricker glögg med sugrör, och delar ut finfina paketer till F och hennes kusiner. Jag är fashinerad. Har aldrig tänkt att tomten skulle se ut så. Turkos ska ju julens luva vara. Inte röd!
Cinks jultomtsfanclub
Det måste börja hos var och en
Jag skulle inte på långt när vilja påstå att Mannen och jag är klanderfritt miljömedvetna. Men något som verkligen är sant är att vi blir bättre och bättre. Det måste liksom börja hos varje enskild individ. Det går inte bara att tänka att "det spelar ingen roll om bara jag..." för jo, alla individer är del av den här planeten och hur våra vatten och marker mår.Minks har spanat i sin tvättstuga och har lättat kunnat konstatera att hon tvättar miljömärkt. Medlen i vår tvättstuga är också märkta i det kriteriet. Om du är osäker på om ditt tvättmedel lever upp till det skonsamma kriteriet så kan du läsa mer här:
http://www.snf.se/bmv/bmv-register/tvattmedel.cfm
Tvättar, diskar och skurar du miljömärkt?
Läs mer på Svenska Naturskyddsföreningen, här finns supermånga bra tips och en massa bra information om hur du och jag som rymdmänniskor på den här lilla planeten ska kunna bidra till ett bättre klimat att leva i!
Små steg mot att rädda världen av Cinks
Återställarvecka
"Mamma, jag har räknat till över tvåhundrafemti vattenkoppor"
I helgen ringer F minst en gång om dan från pappa för att redogöra för prickutvecklingen. Så igår kväll får jag se henne med egna ögon. Jag kan inte hindra mitt leende. Hon är verkligen prickig. De hon kliat sönder är mörka prickar, någon är inflammerad och ilsket röd. Resten är ljusa och vattenfyllda.
Det är dags för dusch. F sätter klackarna i parketten. Hon ska INTE blöta sig för då kan det svida. "Du har tyvärr inget val" markerar jag och skjutsar in Mannen, F och ett paket potatismjöl i badrummet. Jag kämpar för att hålla mig därifrån för att de ska få sköta sig själva.
Det blir tyst. Länge. Jag måste kika in. Det är mjöl på golvet men F har både varit i och kommit ur glötet. Nu står Mannen och försöker reda ut håret med en kam UTAN att nudda den ömma vattkoppsmönstrade hårbotten. Vilket team!
Tjugoett får jag isäng henne efter en slalomtandborstning mellan alla rackare som satt sig i munnen och på läpparna. Jag läser jättelänge för att få henne att lugna ner sig. Vi håller henne kall. Hon fryser - men det kliar ändå.
Fram med potatismjöl igen. Och en påse med isbitar. Så somnar hon. Blek av mjölet och med ispåsen på låret. Världens sötaste vattkoppsnioåring.
Midnatt. Tass-tass. "Mamma, det kliiiiar"
Hon sover i det lite svalare gästrummet. Jag följer med henne tillbaka in och strör mer mjöl över kliande partier. Jag lägger mig bredvid och smeker henne där det kliar tills hon somnar om.
03.14. Tass-scratsch. "Mamma, det kliiiar"
Tillbaka till gästrummet. Mer mjöl på vristen, rumpan, ena axeln och ryggen. "Tack, mamma" mumlar F innan hon somnar ifrån allt kliii.
Nu är hon några minuter över sju. F sover fortfarande och får så göra tills hon vaknar av sig själv. "Återställarveckan" har just börjat. Veckan som ska få henne frisk, pigg och glad igen. Trolla bort mörka ringar under ögonen och trolla fram aptiten.
Syster Cinks
I helgen ringer F minst en gång om dan från pappa för att redogöra för prickutvecklingen. Så igår kväll får jag se henne med egna ögon. Jag kan inte hindra mitt leende. Hon är verkligen prickig. De hon kliat sönder är mörka prickar, någon är inflammerad och ilsket röd. Resten är ljusa och vattenfyllda.
Det är dags för dusch. F sätter klackarna i parketten. Hon ska INTE blöta sig för då kan det svida. "Du har tyvärr inget val" markerar jag och skjutsar in Mannen, F och ett paket potatismjöl i badrummet. Jag kämpar för att hålla mig därifrån för att de ska få sköta sig själva.
Det blir tyst. Länge. Jag måste kika in. Det är mjöl på golvet men F har både varit i och kommit ur glötet. Nu står Mannen och försöker reda ut håret med en kam UTAN att nudda den ömma vattkoppsmönstrade hårbotten. Vilket team!
Tjugoett får jag isäng henne efter en slalomtandborstning mellan alla rackare som satt sig i munnen och på läpparna. Jag läser jättelänge för att få henne att lugna ner sig. Vi håller henne kall. Hon fryser - men det kliar ändå.
Fram med potatismjöl igen. Och en påse med isbitar. Så somnar hon. Blek av mjölet och med ispåsen på låret. Världens sötaste vattkoppsnioåring.
Midnatt. Tass-tass. "Mamma, det kliiiiar"
Hon sover i det lite svalare gästrummet. Jag följer med henne tillbaka in och strör mer mjöl över kliande partier. Jag lägger mig bredvid och smeker henne där det kliar tills hon somnar om.
03.14. Tass-scratsch. "Mamma, det kliiiar"
Tillbaka till gästrummet. Mer mjöl på vristen, rumpan, ena axeln och ryggen. "Tack, mamma" mumlar F innan hon somnar ifrån allt kliii.
Nu är hon några minuter över sju. F sover fortfarande och får så göra tills hon vaknar av sig själv. "Återställarveckan" har just börjat. Veckan som ska få henne frisk, pigg och glad igen. Trolla bort mörka ringar under ögonen och trolla fram aptiten.
Syster Cinks
fredag, december 08, 2006
Pricken över i:t
Alla människor kan missbedöma situationer. Till och med en far kan missa att hans dotter har feber och vattkoppor. Tydligen.
Jag brukar vara väldigt ödmjuk i mitt förhållande till att skälla ut folk. Många gånger för att jag vet att jag själv kan fela. Men den här gången visste jag att jag inte för allt i världen skulle kunna göra en lika fatal miss som dotterns far. Han skulle få veta vad jag tyckte. Och det med besked!
Men jag hann inte så långt. Uppenbarligen förstod han själv att det var slarvigt och oansvarigt. Han ringde flera gånger under förmiddagen och redan klockan ett kom han och hämtade henne, han som imorse omöjligt kunde vara hemma från jobbet av olika anledningar. Erbjöd sig till och med att dela på vara-hemma-bördan på "min" vecka som är nästa - något som jag tackade för men avböjde såklart.
Så utskällningen kom av sig. Lika bra det. Ingen hade mått bra av hårda ord. På söndag är lilltjejen tillbaka igen och då får jag återigen gå på upptäcksfärd i vattkoppspricklandskapet som blommar på hennes kropp. Jippie!
Cinks upptäcksresande
Jag brukar vara väldigt ödmjuk i mitt förhållande till att skälla ut folk. Många gånger för att jag vet att jag själv kan fela. Men den här gången visste jag att jag inte för allt i världen skulle kunna göra en lika fatal miss som dotterns far. Han skulle få veta vad jag tyckte. Och det med besked!
Men jag hann inte så långt. Uppenbarligen förstod han själv att det var slarvigt och oansvarigt. Han ringde flera gånger under förmiddagen och redan klockan ett kom han och hämtade henne, han som imorse omöjligt kunde vara hemma från jobbet av olika anledningar. Erbjöd sig till och med att dela på vara-hemma-bördan på "min" vecka som är nästa - något som jag tackade för men avböjde såklart.
Så utskällningen kom av sig. Lika bra det. Ingen hade mått bra av hårda ord. På söndag är lilltjejen tillbaka igen och då får jag återigen gå på upptäcksfärd i vattkoppspricklandskapet som blommar på hennes kropp. Jippie!
Cinks upptäcksresande
En prickis i soffan
Tjugo över tio en fredag.
Inte trodde jag att jag skulle sitta hemma i vanliga köket med Mannens blåa tröja på mig och knappa dator. Så var inte planerna alls.
Anledningen ligger just nu nedbäddad i soffan på min beordran.
- - -
Tu-tulu-tu-tu-tuuuu.
Klockan är några minuter i sju en yrvaken fredagmorgon.
Det är F som ringer hemifrån sin pappa. Låter som en ynklig femåring på rösten och berättar att hon har fått vattkoppor. Prickarna har hon haft i två dagar och ändå gått i skolan.
"Är pappa hemma med dig nu då" frågar jag. Nä. F berättar att pappa har åkt till jobbet, hans fru är inte hemma. Hon ska göra sig iordning och gå till skolan.
Du kan förstå att jag - milt uttryckt - HÄPNAR av det jag får höra!
Igår när jag pratar med Xet säger han att hon bara är lite "kinkig". Själv klagar hon på huvudvärk, ont under bröstkorgen och värk i tänderna i underkäken. Inte ett knyst om några prickar.
När jag pratar med mamma senare på kvällen så berättar jag att det är något som inte stämmer. Att hon uppträder och ser ut som om nåt är på gång inom henne, att hon håller på att bli sjuk eller nåt. Så är min känsla.
Hepp!
Så jag drajvar över med bilen och hämtar hem henne. Vill se och bedöma med egna ögon. Hon är ju nämligen en prickis och har haft liknande utslag förut som inte var vattkoppor. Men nu är det ingen tvekan. Hon är PRICKIG! En sitter under tungan, en i vecket där man böjer pekfingret, en enormt stor bakom öronen och så vidare...
Så jag installerar mig vid köksbordet och gör det bekvämt för mig för här kommer jag ju att sitta även nästa vecka. Oväntat.
Nurse Cinks
Inte trodde jag att jag skulle sitta hemma i vanliga köket med Mannens blåa tröja på mig och knappa dator. Så var inte planerna alls.
Anledningen ligger just nu nedbäddad i soffan på min beordran.
- - -
Tu-tulu-tu-tu-tuuuu.
Klockan är några minuter i sju en yrvaken fredagmorgon.
Det är F som ringer hemifrån sin pappa. Låter som en ynklig femåring på rösten och berättar att hon har fått vattkoppor. Prickarna har hon haft i två dagar och ändå gått i skolan.
"Är pappa hemma med dig nu då" frågar jag. Nä. F berättar att pappa har åkt till jobbet, hans fru är inte hemma. Hon ska göra sig iordning och gå till skolan.
Du kan förstå att jag - milt uttryckt - HÄPNAR av det jag får höra!
Igår när jag pratar med Xet säger han att hon bara är lite "kinkig". Själv klagar hon på huvudvärk, ont under bröstkorgen och värk i tänderna i underkäken. Inte ett knyst om några prickar.
När jag pratar med mamma senare på kvällen så berättar jag att det är något som inte stämmer. Att hon uppträder och ser ut som om nåt är på gång inom henne, att hon håller på att bli sjuk eller nåt. Så är min känsla.
Hepp!
Så jag drajvar över med bilen och hämtar hem henne. Vill se och bedöma med egna ögon. Hon är ju nämligen en prickis och har haft liknande utslag förut som inte var vattkoppor. Men nu är det ingen tvekan. Hon är PRICKIG! En sitter under tungan, en i vecket där man böjer pekfingret, en enormt stor bakom öronen och så vidare...
Så jag installerar mig vid köksbordet och gör det bekvämt för mig för här kommer jag ju att sitta även nästa vecka. Oväntat.
Nurse Cinks
torsdag, december 07, 2006
Statistik som egentligen inte säger så mycket
...men det är klart att jag har uppmärksammat en sak:
9 kvar till tusen besök på min blogg!
onsdag, december 06, 2006
Jag läser ibland på nyblivna mammabloggar om när deras små juveler föddes. Slås ofta av att allt är så bra, att allt går så lätt och det är så roligt. Tänk så olika det kan vara...
Ibland kan jag undra varför allt var så annorlunda för mig. Jag har delvis svaren. Ett förhållande utan den äkta passionen och respekten för varandra. Höga krav på mig själv och en ohälsosam lyhördhet gemtemot omgivningen. Troligtvis även en släng av förlossningsdepression.
För exakt tio år sen idag var jag på en julfest med företaget jag jobbade på då. Graviditeten hade förlöpt utan komplikationer. Inget ont, mådde inte illa. Det enda aber jag hade var att magen var i minsta laget. Jag låg hela tiden i underkant på kurvan. Men trots det inom det normala.
Jag minns att en kollega hade hört ett par killar stå och prata om mig. "Åh, kolla vilken tjej" sade de och tillade sen besvikna när de såg magen "synd att hon är gravid". Jag sken troligtvis som solen.
Att det skulle bli en pojk var det ingen tvekan om. Hade jag hunnit utarbeta min enormt ovetenskapliga teori om magformer så skulle jag ju utan tvekan ha sagt: "tjej". Men jag gissade pojke och det skulle bli en William. Han skulle komma den 26:e december och väga 3,2. Ha en hel del hår och vara söt, snäll och glad - en ren kombination av hans far och jag.
Att det skulle bli en liten varelse förstod jag. I teorin. Men inte i praktiken visade det sig. Jag hade sett för många nyfödisar med födelsevikt på nära fem kilo och hade den bilden framför mina ögon istället. Små keruber med stadigt huvud. Så när det hör och häpna föddes en tjej på bara 2,9 kilo kunde jag liksom inte "känna igen" henne. En liten skrikande kråka, utan hår dessutom. Vems?
När hon låg i kuvösen i TV-rummet på BB bredvid några andra bäbisar så var det nästan som att jag inte visste vem som var min. Det brusade varken till i skallen eller tuttarna när jag såg på just henne fast jag trott att det av naturen skulle göra det. Utan att tveka skulle jag naturligtvis ha kunnat sätta livet till för hennes skull, men den där omedelbara kärleken fanns inte...eller kändes iallfall inte som jag trott att den skulle göra. Jag blev inte rädd eftersom jag hört att det kunde kännas så, den kommer tänkte jag, men visst var det trist...
Butter och osocial. Så såg jag henne under det första levnadsåret. Jag fick en del kommentarer från delar av familjen underförstått att hon bara var allvarlig, arg, sur och skeptisk. Kanske var det en spegel av mig själv hur jag såg ut det första året.
Det var tungt. Jag upplevde att jag var mycket ensam. Ammade-ammade-ammade. Jag tyckte att hon alltid låg i mina armar, annars skrek hon. På video har jag sett henne både le och vara tyst så det var nog återigen en återspegling av mitt inre.
Xet och jag hade pratat innan om vikten att inte förändra livet för mycket trots barn. Vi skulle fortsätta att ha våra intressen även efter. Så han fortsatte med sina och jag var hemma med flickan...
Jag hade en rar svärmor som ställde upp så mycket hon fick men det avbelastade inte tillräckligt mycket för att det skulle göra nån märkbar skillnad. Jag upplevde att Xet ställde höga krav på mig. Det var väl hans bidrag till föräldrarskapet eftersom han inte ansåg sig ha tid att vara pappaledig med henne. Eftersom jag var livrädd för att göra fel så ansträngde jag mig extra mycket. Städade, handlade, vyssjade, tvättade, vaggade, promenerade, lagade mat, matade, nattvakade... Nio gånger på raken var jag förkyld under hennes första levnadsmånader. Helt slut.
Vändningen kom nog när det var dags att börja jobba. Jag ville börja jobba! Bara en sån sak. Efter en fruktansvärd ångest över att det inte fanns en enda barnomsorgsplats där vi bodde så löste det sig plötsligt. Vi delade på hämtning och lämning. Mitt liv fick ett enormt lyft.
En dag frågade någon mig på jobbet om det inte var dags för en till snart. Jag började nästan att gråta när jag förklarade för henne att jag verkligen inte orkade det nu, att jag skulle gå under om jag skulle bli gravid snart igen (...och nu är jag liksom rädd att jag går under om jag inte blir det)
Idag är F en glad tjej som fattat poängen med att ha ett socialt anpassat beteende...oftast. Hon får lovord var hon än kommer att hon är så duktig och fin. För mig är hon också den finaste som finns och jag kan för mitt liv inte förstå hur jag kunde känna som jag gjorde där på BB för den här lilla brunögda Bart Simsonsmurfen som låg vid mitt bröst och sög sig till sömns. Hur kunde jag någonsin ledsna på att ha den lilla nära huden?
Vissa saker i det förflutna är det nog meningen att man inte ska komma ihåg. Nu vet jag iallfall att hon är så mycket för mig. Hoppas att jag en gång får revansh och får testa hur det är att få barn och samtidigt vara i himmelriket.
Cinks mama again wanna be
Ibland kan jag undra varför allt var så annorlunda för mig. Jag har delvis svaren. Ett förhållande utan den äkta passionen och respekten för varandra. Höga krav på mig själv och en ohälsosam lyhördhet gemtemot omgivningen. Troligtvis även en släng av förlossningsdepression.
För exakt tio år sen idag var jag på en julfest med företaget jag jobbade på då. Graviditeten hade förlöpt utan komplikationer. Inget ont, mådde inte illa. Det enda aber jag hade var att magen var i minsta laget. Jag låg hela tiden i underkant på kurvan. Men trots det inom det normala.
Jag minns att en kollega hade hört ett par killar stå och prata om mig. "Åh, kolla vilken tjej" sade de och tillade sen besvikna när de såg magen "synd att hon är gravid". Jag sken troligtvis som solen.
Att det skulle bli en pojk var det ingen tvekan om. Hade jag hunnit utarbeta min enormt ovetenskapliga teori om magformer så skulle jag ju utan tvekan ha sagt: "tjej". Men jag gissade pojke och det skulle bli en William. Han skulle komma den 26:e december och väga 3,2. Ha en hel del hår och vara söt, snäll och glad - en ren kombination av hans far och jag.
Att det skulle bli en liten varelse förstod jag. I teorin. Men inte i praktiken visade det sig. Jag hade sett för många nyfödisar med födelsevikt på nära fem kilo och hade den bilden framför mina ögon istället. Små keruber med stadigt huvud. Så när det hör och häpna föddes en tjej på bara 2,9 kilo kunde jag liksom inte "känna igen" henne. En liten skrikande kråka, utan hår dessutom. Vems?
När hon låg i kuvösen i TV-rummet på BB bredvid några andra bäbisar så var det nästan som att jag inte visste vem som var min. Det brusade varken till i skallen eller tuttarna när jag såg på just henne fast jag trott att det av naturen skulle göra det. Utan att tveka skulle jag naturligtvis ha kunnat sätta livet till för hennes skull, men den där omedelbara kärleken fanns inte...eller kändes iallfall inte som jag trott att den skulle göra. Jag blev inte rädd eftersom jag hört att det kunde kännas så, den kommer tänkte jag, men visst var det trist...
Butter och osocial. Så såg jag henne under det första levnadsåret. Jag fick en del kommentarer från delar av familjen underförstått att hon bara var allvarlig, arg, sur och skeptisk. Kanske var det en spegel av mig själv hur jag såg ut det första året.
Det var tungt. Jag upplevde att jag var mycket ensam. Ammade-ammade-ammade. Jag tyckte att hon alltid låg i mina armar, annars skrek hon. På video har jag sett henne både le och vara tyst så det var nog återigen en återspegling av mitt inre.
Xet och jag hade pratat innan om vikten att inte förändra livet för mycket trots barn. Vi skulle fortsätta att ha våra intressen även efter. Så han fortsatte med sina och jag var hemma med flickan...
Jag hade en rar svärmor som ställde upp så mycket hon fick men det avbelastade inte tillräckligt mycket för att det skulle göra nån märkbar skillnad. Jag upplevde att Xet ställde höga krav på mig. Det var väl hans bidrag till föräldrarskapet eftersom han inte ansåg sig ha tid att vara pappaledig med henne. Eftersom jag var livrädd för att göra fel så ansträngde jag mig extra mycket. Städade, handlade, vyssjade, tvättade, vaggade, promenerade, lagade mat, matade, nattvakade... Nio gånger på raken var jag förkyld under hennes första levnadsmånader. Helt slut.
Vändningen kom nog när det var dags att börja jobba. Jag ville börja jobba! Bara en sån sak. Efter en fruktansvärd ångest över att det inte fanns en enda barnomsorgsplats där vi bodde så löste det sig plötsligt. Vi delade på hämtning och lämning. Mitt liv fick ett enormt lyft.
En dag frågade någon mig på jobbet om det inte var dags för en till snart. Jag började nästan att gråta när jag förklarade för henne att jag verkligen inte orkade det nu, att jag skulle gå under om jag skulle bli gravid snart igen (...och nu är jag liksom rädd att jag går under om jag inte blir det)
Idag är F en glad tjej som fattat poängen med att ha ett socialt anpassat beteende...oftast. Hon får lovord var hon än kommer att hon är så duktig och fin. För mig är hon också den finaste som finns och jag kan för mitt liv inte förstå hur jag kunde känna som jag gjorde där på BB för den här lilla brunögda Bart Simsonsmurfen som låg vid mitt bröst och sög sig till sömns. Hur kunde jag någonsin ledsna på att ha den lilla nära huden?
Vissa saker i det förflutna är det nog meningen att man inte ska komma ihåg. Nu vet jag iallfall att hon är så mycket för mig. Hoppas att jag en gång får revansh och får testa hur det är att få barn och samtidigt vara i himmelriket.
Cinks mama again wanna be
Fuck'n freezing
Två av männen i mitt liv håller på och bygger vägg i vårt vardagsrum. Balkongdörren är öppen. Termometern visar 9,5 grader och ändå är det förbannat kallt. Jag måste nog ta på skinntofflorna innan fötterna blir blå.
Brrrrrinks
Brrrrrinks
Det ligger säkert i människans natur att när hon närmar sig tio så tycker hon att hon kan och vet allt. Och framförallt - att hon för allt i världen inte kan ge sig trots att hon är överbevisad.
Jag tillhör inte den människotypen som bara måste ha rätt i alla lägen, oavsett om man har rätt eller inte. Snarare fungerar jag så att jag kan lyssna till andra människors avvikande åsikter och låta dem ha sina åsikter så jag har mina.
Så gör jag även mot min tioåring. Argumenterar å det lilla men säger annars att "då får du tro si så tror jag så".
Men på sistone har jag några gånger total-lackat när hon hävdat sitt in i absurdum. Jag har höjt rösten och verkligen sagt ifrån. Jag har själv blivit förvånad över detta nya fenomen.
Det kan röra sig om ett så simpelt ämne som morgondagens datum.
Jag: När fyller Sara år?
F: Idag tror jag.
Jag: Den tjugosjätte alltså
F: Nä, hon fyller den tjugosjunde
Jag: På måndag alltså
F: Nej, idag
Jag; Men då är det inte den tjugosjunde
F: Men jag vet att det är den tjugosjunde hon fyller
Jag: Ja, men om det är den tjugosjunde så är det inte idag
F: Jo, hon fyller idag och då är det den tjugosjunde
Jag: Men snälla, igår var du på kusinens kalas och vad var det då för datum?
F: Den 25:e
Jag: Okej, då är det alltså den tjugosjätte idag och den tjugosjunde på måndag!!!
Ridå.
"The difference between perseverance and obstinacy is that one often comes from a strong will, and the other from a strong won't."
Jag tillhör inte den människotypen som bara måste ha rätt i alla lägen, oavsett om man har rätt eller inte. Snarare fungerar jag så att jag kan lyssna till andra människors avvikande åsikter och låta dem ha sina åsikter så jag har mina.
Så gör jag även mot min tioåring. Argumenterar å det lilla men säger annars att "då får du tro si så tror jag så".
Men på sistone har jag några gånger total-lackat när hon hävdat sitt in i absurdum. Jag har höjt rösten och verkligen sagt ifrån. Jag har själv blivit förvånad över detta nya fenomen.
Det kan röra sig om ett så simpelt ämne som morgondagens datum.
Jag: När fyller Sara år?
F: Idag tror jag.
Jag: Den tjugosjätte alltså
F: Nä, hon fyller den tjugosjunde
Jag: På måndag alltså
F: Nej, idag
Jag; Men då är det inte den tjugosjunde
F: Men jag vet att det är den tjugosjunde hon fyller
Jag: Ja, men om det är den tjugosjunde så är det inte idag
F: Jo, hon fyller idag och då är det den tjugosjunde
Jag: Men snälla, igår var du på kusinens kalas och vad var det då för datum?
F: Den 25:e
Jag: Okej, då är det alltså den tjugosjätte idag och den tjugosjunde på måndag!!!
Ridå.
"The difference between perseverance and obstinacy is that one often comes from a strong will, and the other from a strong won't."
Klipp, klipp...
Jag hade velat svänga in hos frisören till min bokade tid lite sådär fashonabelt, sitta ner med en latte och en skvallerblaska och bara få bli omhändertagen av lena frisörhänder...
Men nu var det ju inte så att jag hade bokat nån tid i förväg. Istället kommer jag inrusande till frisörstället som klippte mig sist. Tjugo i sex är klockan och jag flåsar fram ett "Har ni nån tid?Jag vill toppa mig". Och så var det bestämt, jag som haft sånbeslutsamhetsvånda. Tydligen inte när allt kom omkring.
Tjejen bakom disken är samma som då för ett halvår sen. Hon som då sade att jag nästan inte hade några gråa hår alls. Hon. Jag minns henne såklart eftersom hon gjorde min dag med sin tillsynes enkla och verklighetsförskönande kommentar. Hon tittar lite fundersamt på klockan och sen på mig och säger "Jo, men jag har tid, nästa kund kommer klockan sex".
Jag sätter mig i frisörstolen och tittar på mitt stripfrizziga hår. "Ja, det var ju ett tag sen" säger jag urskuldande. "Och jag har klippt luggen själv, det ääär ju så himla kul att klippa". Frisörskan svarar lättsamt och utan skuldbeläggande att bara man själv blir nöjd med när man klipper sig själv så är det väl bra så. Vicken tjej!
Sen säger det klipp-klipp-klipp och vipps är gamla toppar i soptunnan och håret fräsht och lättkammat igen. Kvart över sex knallar jag därifrån, glad att äntligen kommit till skott och nöjd med frisyrvalet. Kanske kort till nästa gång...
Sometimes curly, sometimes straight Cinks
Men nu var det ju inte så att jag hade bokat nån tid i förväg. Istället kommer jag inrusande till frisörstället som klippte mig sist. Tjugo i sex är klockan och jag flåsar fram ett "Har ni nån tid?Jag vill toppa mig". Och så var det bestämt, jag som haft sånbeslutsamhetsvånda. Tydligen inte när allt kom omkring.
Tjejen bakom disken är samma som då för ett halvår sen. Hon som då sade att jag nästan inte hade några gråa hår alls. Hon. Jag minns henne såklart eftersom hon gjorde min dag med sin tillsynes enkla och verklighetsförskönande kommentar. Hon tittar lite fundersamt på klockan och sen på mig och säger "Jo, men jag har tid, nästa kund kommer klockan sex".
Jag sätter mig i frisörstolen och tittar på mitt stripfrizziga hår. "Ja, det var ju ett tag sen" säger jag urskuldande. "Och jag har klippt luggen själv, det ääär ju så himla kul att klippa". Frisörskan svarar lättsamt och utan skuldbeläggande att bara man själv blir nöjd med när man klipper sig själv så är det väl bra så. Vicken tjej!
Sen säger det klipp-klipp-klipp och vipps är gamla toppar i soptunnan och håret fräsht och lättkammat igen. Kvart över sex knallar jag därifrån, glad att äntligen kommit till skott och nöjd med frisyrvalet. Kanske kort till nästa gång...
Sometimes curly, sometimes straight Cinks
måndag, december 04, 2006
Frisyrfundering
Precis som Saring och Anna så går jag i frisyrfunderingar. Jag bara MÅSTE skotta till taket. Pronto! Pinsamt erkännande men sist jag klippte mig var det juli! Herrejisses! Inte konstigt att topparna är kluvna i sju.
Idag har jag tänkt att göra nåt åt det. Droppa in på nåt ställe och säga: "KLIPP!" Tovorna i underhåret bara blir svårare och svårare att reda ut. Det blir nog inte tal om topping.
Men till vilken frisyr då? Och vilken färg? Slingor? Håret är idag lite längre än axellångt och tonat i en mörkbrun ton. Ungefär såhär (även om jag inte alltid ser såhär sensuell ut, höhö...).
Egentligen vill jag våga klippa av det rejält och jag vet att jag kommer att trivas i det...samtidigt som jag kommer att vrålsakna det långa.
En viktig komponent är ju att det passar med de förbaskade glasögonen som jag inte verkar bli av med. *Hmfr*
Så hur ska jag göra? Att tveka verkar ligga i tiden... Som sagt, droppar nog bara in på nåt ställe och säger: "KLIPP!".
Cinks alias "Ambivalent"
Idag har jag tänkt att göra nåt åt det. Droppa in på nåt ställe och säga: "KLIPP!" Tovorna i underhåret bara blir svårare och svårare att reda ut. Det blir nog inte tal om topping.
Men till vilken frisyr då? Och vilken färg? Slingor? Håret är idag lite längre än axellångt och tonat i en mörkbrun ton. Ungefär såhär (även om jag inte alltid ser såhär sensuell ut, höhö...).
Egentligen vill jag våga klippa av det rejält och jag vet att jag kommer att trivas i det...samtidigt som jag kommer att vrålsakna det långa.En viktig komponent är ju att det passar med de förbaskade glasögonen som jag inte verkar bli av med. *Hmfr*
Så hur ska jag göra? Att tveka verkar ligga i tiden... Som sagt, droppar nog bara in på nåt ställe och säger: "KLIPP!".
Cinks alias "Ambivalent"
lördag, december 02, 2006
Man ska lämna festen...
"Man ska lämna festen medan
det fortfarande är glas in salen"
Mamma sade ofta så till mig när jag var yngre, har jag för mig. Ibland fick jag ordspråket levererat som argument till varför JAG alltid skulle passa en tid och gå hem först av alla kompisar. JAG hade en hemgångstid, ingen annan. Så upplevde jag det även om det kanske inte var så. Vad jag tyckte om det DÅ och hur jag ser på det NU är en helt annan historia än den jag tänker skriva om här.
Igår red jag min sista lektion. Om det blir for ever har jag inte bestämt än. På förra lektionen red jag den här giggabigga hästen, säkert 1.70 i mankhöjd. Ett envist och skumpigt sto. Vacker och ung. Okej, jag var faktiskt ganska rädd och osäker för att gå in i boxen. Naturligtvis var det därför hon dansade lite extra med mig, vände rumpan till och gjorde mig svettig och gråtfärdig. Lektionen gick ändå okej och jag hade grym träningsverk efteråt.
Igår fick jag ännu en valsande donna att rida. Men oj va bra lektionen gick! Äntligen kände jag lite rytm och som jag lärde mig något. Hästen är känd som en sur pms-tant men vi liksom funkade bra ihop...kanske just därför... Det kändes liksom extrabra att den här sista lektionen gick så bra. Där uppe på hästryggen kom jag till och med på mig själv med att tänka: "Jag vill ju fortsätta rida" och det är ju bara helt suveränt att sluta så.
Så nu blir det väl till att samla lite pengar för rida är ju som känt INTE gratis...
Cinks valsar vidare...
det fortfarande är glas in salen"
Mamma sade ofta så till mig när jag var yngre, har jag för mig. Ibland fick jag ordspråket levererat som argument till varför JAG alltid skulle passa en tid och gå hem först av alla kompisar. JAG hade en hemgångstid, ingen annan. Så upplevde jag det även om det kanske inte var så. Vad jag tyckte om det DÅ och hur jag ser på det NU är en helt annan historia än den jag tänker skriva om här.
Igår red jag min sista lektion. Om det blir for ever har jag inte bestämt än. På förra lektionen red jag den här giggabigga hästen, säkert 1.70 i mankhöjd. Ett envist och skumpigt sto. Vacker och ung. Okej, jag var faktiskt ganska rädd och osäker för att gå in i boxen. Naturligtvis var det därför hon dansade lite extra med mig, vände rumpan till och gjorde mig svettig och gråtfärdig. Lektionen gick ändå okej och jag hade grym träningsverk efteråt.Igår fick jag ännu en valsande donna att rida. Men oj va bra lektionen gick! Äntligen kände jag lite rytm och som jag lärde mig något. Hästen är känd som en sur pms-tant men vi liksom funkade bra ihop...kanske just därför... Det kändes liksom extrabra att den här sista lektionen gick så bra. Där uppe på hästryggen kom jag till och med på mig själv med att tänka: "Jag vill ju fortsätta rida" och det är ju bara helt suveränt att sluta så.
Så nu blir det väl till att samla lite pengar för rida är ju som känt INTE gratis...
Cinks valsar vidare...
Trippeless!
Visst, det blev förvisso inget Copenhagen by weekend men däremot en trippelesshelg - en Super soft saturday!
Träffade Minks på STORA Åhléns. Puss-puss. Det var så roligt att ses igen. Vi konstaterade snabbt att byxorna istoppade i stövlarna var rätt. Kappa rätt och jacka inköpt för tre år sen också rätt.
Sen drog vi mot shopsarna lite här och var och kom ut med kassar. Mest jag och lite Minks. Vi blev ganska snart sugna på mat. Strunt i regn och ruskigt andradecemberväder. Vi knallade upp till ett lugnt och avstessande yogayama. Rätt val! Soppa, sallad och hembakt bröd räckte i flera timmars snack om jätteviktiga världsliga ting.
Ner till trängseln in bland julshoppande människor igen. Och sen blev vi sugna igen. På latte med smarr till. Och snack i samma tema och olika ämnen. Tiden försvann. Minutrar och sekunder går alltid lite extra snabbt när vi ses. Plötsligt blev det dags att fara var och en till sitt. Puss-puss-puuuuuuss.
Dagen kan lätt beskrivas i ett enda ord:
LOVELYLOVELYLOVELYASUSUAL!
Träffade Minks på STORA Åhléns. Puss-puss. Det var så roligt att ses igen. Vi konstaterade snabbt att byxorna istoppade i stövlarna var rätt. Kappa rätt och jacka inköpt för tre år sen också rätt.
Sen drog vi mot shopsarna lite här och var och kom ut med kassar. Mest jag och lite Minks. Vi blev ganska snart sugna på mat. Strunt i regn och ruskigt andradecemberväder. Vi knallade upp till ett lugnt och avstessande yogayama. Rätt val! Soppa, sallad och hembakt bröd räckte i flera timmars snack om jätteviktiga världsliga ting.
Ner till trängseln in bland julshoppande människor igen. Och sen blev vi sugna igen. På latte med smarr till. Och snack i samma tema och olika ämnen. Tiden försvann. Minutrar och sekunder går alltid lite extra snabbt när vi ses. Plötsligt blev det dags att fara var och en till sitt. Puss-puss-puuuuuuss.
Dagen kan lätt beskrivas i ett enda ord:
LOVELYLOVELYLOVELYASUSUAL!
fredag, december 01, 2006
Första december
1:a adventsfika på vid skrivbordet på jobbet!
Önskar alla ett gott inträde på december månad. Hoppas ni får en underbar stearinljusupplyst-, glöggdoftande- och prassel&smusseltid fram till jul.
Cinks med röda mulen
söndag, november 26, 2006
En upplysning
Här kommer mitt svar på Minkselinkens utmaning om att fota lite softa lights i hemmet.
1. Kitshig ljuslykta
Vi är hos Mannens farmor. Det är strax efter hans födelsedag. Lilla farmor har plockat ihop lite saker som hon undrar om vi vill ha. Vi tackar vänligt nej till allt. Till slut tycker mannen nästan lite synd om farmor för att hon bara får nej-nej-nej.
"Jag säger ja till nästa grej". Ungefär så tänker nog Mannen. Så det är bara att ta emot när denna oljelampa lyfts fram till nästa "den här då?". Vi tar emot den och nu står den lite här och där hemma och lyser upp och får oss att tänka på hans söta farmor. Favorit på sitt sätt med andra ord.
2. Klotljus efter intryck från Norge
Att jag inte tänkt på det förut. Att klotljus är mycket vackrare och brinner längre än andra ljus. När vi var i norge nu nyligen så hade de ljus Ö-V_E_R_A_L_L_T_! och jag blev klart inspirerad. Så nu lyser det här klotet upp vår kväll på vardagsrumsbordet - helt klart etta på topplistan och fler klotljus lär det bli inom kort.
3. Ljus i nattmörkret
Egentligen skulle jag fota ljuset under våra sängar. Det är visserligen inget levande (!) men jag kan verkligen rekommendera att lägga en ljusslinga UNDER sängen som går på timer.
Vår slår på när det börjar skymma och släcks vid halv elva (= dags att sova). Sen går den på kring sex och vi får en skön start på dagen med lite soft ljus. Hur som helst så blev det inget undersängenljus. Jag totalsmälte istället av värmen från ljuset i mitt liv. Hon som lyser även när det är släkt för natten...
1. Kitshig ljuslykta
Vi är hos Mannens farmor. Det är strax efter hans födelsedag. Lilla farmor har plockat ihop lite saker som hon undrar om vi vill ha. Vi tackar vänligt nej till allt. Till slut tycker mannen nästan lite synd om farmor för att hon bara får nej-nej-nej.
"Jag säger ja till nästa grej". Ungefär så tänker nog Mannen. Så det är bara att ta emot när denna oljelampa lyfts fram till nästa "den här då?". Vi tar emot den och nu står den lite här och där hemma och lyser upp och får oss att tänka på hans söta farmor. Favorit på sitt sätt med andra ord.
2. Klotljus efter intryck från Norge
Att jag inte tänkt på det förut. Att klotljus är mycket vackrare och brinner längre än andra ljus. När vi var i norge nu nyligen så hade de ljus Ö-V_E_R_A_L_L_T_! och jag blev klart inspirerad. Så nu lyser det här klotet upp vår kväll på vardagsrumsbordet - helt klart etta på topplistan och fler klotljus lär det bli inom kort.
3. Ljus i nattmörkret
Egentligen skulle jag fota ljuset under våra sängar. Det är visserligen inget levande (!) men jag kan verkligen rekommendera att lägga en ljusslinga UNDER sängen som går på timer.
Vår slår på när det börjar skymma och släcks vid halv elva (= dags att sova). Sen går den på kring sex och vi får en skön start på dagen med lite soft ljus. Hur som helst så blev det inget undersängenljus. Jag totalsmälte istället av värmen från ljuset i mitt liv. Hon som lyser även när det är släkt för natten...
Bloggfikadröm
Det var naturligtvis inget svårt val att skippa bloggfikat igår morse och istället kolla in läget på Mannen som var kvar på sjukhuset. Tycker ändå det var trist att missa, men som sagt, det kommer nya chanser! Det får väl jag se till om inte annat!
Inatt drömde jag om hur de som träffade hade haft det.
I drömmen skulle jag ta mig in till stan med bil. Det var mörkt ute, Minks satt i baksätet och jag snurrade runt, runt, runt. Halkigt och mörkt. Jag som har svårt att hitta i stan i vanliga fall. Avfarter, parkeringsgarage och cirkulationsplatser. Jag kände mig vilsen.
När vi kom hem till Christinas jättehus (!) där träffen skulle vara gick vi rundvandring. I ett badrum satt hennes två söner (!!) i badkaret. Badrummet hade för övrigt tre badkar i samma rum (!!!): ett jääättelångt som man kunde bada hela familjen i, typ tre meter långt, ett bubbelbadkar och ett vanligt. Jag tyckte det var annorlunda men praktiskt.
Gissar att vi hade kommit till maten för när F väckte mig minns jag att jag sömndrucket sade: "jag drömde precis att jag höll på att baka pizza".
Kul att hjärnan kan fiffla ihop sånna historier.
Inatt drömde jag om hur de som träffade hade haft det.
I drömmen skulle jag ta mig in till stan med bil. Det var mörkt ute, Minks satt i baksätet och jag snurrade runt, runt, runt. Halkigt och mörkt. Jag som har svårt att hitta i stan i vanliga fall. Avfarter, parkeringsgarage och cirkulationsplatser. Jag kände mig vilsen.
När vi kom hem till Christinas jättehus (!) där träffen skulle vara gick vi rundvandring. I ett badrum satt hennes två söner (!!) i badkaret. Badrummet hade för övrigt tre badkar i samma rum (!!!): ett jääättelångt som man kunde bada hela familjen i, typ tre meter långt, ett bubbelbadkar och ett vanligt. Jag tyckte det var annorlunda men praktiskt.
Gissar att vi hade kommit till maten för när F väckte mig minns jag att jag sömndrucket sade: "jag drömde precis att jag höll på att baka pizza".
Kul att hjärnan kan fiffla ihop sånna historier.
Cinks back from dreamland, nu med Mannen åter vid min sida!
fredag, november 24, 2006
En mormorsdröm
Av nån anledning som jag inte är säker på har jag drömt om mina gamlisar nyligen. Sist var det en fin dröm om farfar som gjorde mig så ledsen.
Härom natten drömde jag om mormor. Också en fin dröm. Hon gick bort för drygt fyra år sen. I drömmen låg hon på rygg på en stor gräsäng. Hon såg pigg, vacker och glad ut. Hon skrattade.
Jag gick fram och pratade med henne, såg henne liksom upp och ner där hon tittade upp mot en molnfri himmel.
Min goa fina mormor. Jag tror hon har det rätt bra där uppe. Så var känslan. Positiv.
Undrar bara vad drömmen betyder? tänker Cinks....
Härom natten drömde jag om mormor. Också en fin dröm. Hon gick bort för drygt fyra år sen. I drömmen låg hon på rygg på en stor gräsäng. Hon såg pigg, vacker och glad ut. Hon skrattade.
Jag gick fram och pratade med henne, såg henne liksom upp och ner där hon tittade upp mot en molnfri himmel.
Min goa fina mormor. Jag tror hon har det rätt bra där uppe. Så var känslan. Positiv.
Undrar bara vad drömmen betyder? tänker Cinks....
Å ena sidan, å andra sidan...
Imorgon ska jag börja spruta inför frysåterföringen. 50 milligram av det däringa som ska få ägget att växa till sig och bli rejält och fint. För att sen inte alls användas. Så synd.
Jag känner mig så...tudelad. Att gå igenom den här behandlingen (även om återfrysförsök inte är på långt när så jobbigt som en regelrätt ivf såklart) tär rysligt mycket på lust, ork, mod, humör, energi och glädje.
IVF-en gick ju åt fanders så hur mycket positiv vilja jag än uppbådar så känns ett lyckat resultat enormt ouppnåeligt. Samtidigt känner jag mig hoppfull och positiv. Liksom varför inte?
Ibland blir jag inte riktigt klok på mig själv.
Suck... sa Cinks
Jag känner mig så...tudelad. Att gå igenom den här behandlingen (även om återfrysförsök inte är på långt när så jobbigt som en regelrätt ivf såklart) tär rysligt mycket på lust, ork, mod, humör, energi och glädje.
IVF-en gick ju åt fanders så hur mycket positiv vilja jag än uppbådar så känns ett lyckat resultat enormt ouppnåeligt. Samtidigt känner jag mig hoppfull och positiv. Liksom varför inte?
Ibland blir jag inte riktigt klok på mig själv.
Suck... sa Cinks
Ny, het rapport...
Ring.
*spring spring uppför trappan till telefonen i bara trosorna*
Hallå?
Mannen.
Han meddelar att han står ombytt i läcker särk på sjukhuset och har just tagit prover. Om två timmar får han svar. Stanna eller åka hem.
Ner igen under varma täcket. F har krupit nära mig och andas sovande på min arm. Jag kommer inte att kunna hålla mig vaken i två timmar till. "Men ring mig oavsett vad det blir" sade jag till mannen genom telefonen.
Hur go och skön sängen än är så önskar jag ändå att jag var där hos honom nu. Tillsammans.
*spring spring uppför trappan till telefonen i bara trosorna*
Hallå?
Mannen.
Han meddelar att han står ombytt i läcker särk på sjukhuset och har just tagit prover. Om två timmar får han svar. Stanna eller åka hem.
Ner igen under varma täcket. F har krupit nära mig och andas sovande på min arm. Jag kommer inte att kunna hålla mig vaken i två timmar till. "Men ring mig oavsett vad det blir" sade jag till mannen genom telefonen.
Hur go och skön sängen än är så önskar jag ändå att jag var där hos honom nu. Tillsammans.
Biggainne och fetute
Utelista eller no more...
Vinterregn
Cancer
Barnlöshet
Slitna toppar
Stressmage
Dammtussar
Ljug
Innelista eller more of...
Önskelistor
Adoption
Katie Melua
Stort fat med frukt
Akupunktur
Kramar
Tända ljus
Bild från morguefile.com
Nu min vän, nu har papprena från familjerättsgruppen kommit. Jag ska sätta mig på momangen och börja skriva.
De efterfrågar MIN berättelse om ER. Och det ska sannerligen bli en ära att få tala berätta vilka bra föräldrar jag är övertygad om att ni kommer att bli. Om några kan ge ett litet barn en trygg och kärleksfull uppväxt så är det hos er.
Tangenterna ska glöda, här finns ingen tid att förlora.
Du vet att jag önskar er all lycka på vägen.
"Det var en gång..." skriver Cinks
Nu är vi hemma i trygga svedala igen efter besöket hos våra härliga grannar i väst. En helg med goa skratt, god mat och mycket soffslapp. Och så oräknerliga nysningar och snytningar.
Det var bildligt talat lite stormigt på resan dit. Planet överbokat och mannen nervös för att vi inte skulle komma med. Jag levererade måttot "Tänk positivt så kommer vi med", något som F oväntat seriöst tog fasta på.
Inga problem mellan Arlanda - Oslo men däremot med vidare anslutningsflyg inrikes. Dessutom hade jag missat att ta med Fs pass...det var på håret att de släppte ombord oss.
På Gardemoen fick vi lov att hämta ut bagaget och sen lämna in det igen för tullens skull. Tyvärr lyckades vi inte med att lämna in väskan i incheckningen i tid och fick därmed ta den med oss genom säkerhetskontrollen.
Tio minuter till flyget skulle gå. Femtio meter kö genom säkerhetskontrollen. Och med de nya bestämmelserna om att flyga med vätskor i handbagaget fick vi en hel del huvudbry eftersom ALLA större mängder vätska lagts i checka-in-väskan.
Packa-om-packa-ur-packa-i och svettas, packa-om-packa-ur-packa-i och svettas... Skulle allt få komma med eller skulle jag bli tvungen att slänga en nästan ny parfym, schampoflaskor, hudkräm..?
F var på oss som en obstinat reseledare i sann laganda och påminde om att vi skulle tänka positivt. Och så blev det. Allt gick igenom, planet blev försenat och vi kunde andas ut en halvtimme senare i våra flygstolar. Äntligen på väg, på allvar!
Det var härligt att komma fram och få höra glada tillrop på norska. Deras nioåring och vår hittade varandra direkt. Det blev MYCKET sena kvällar och orkesteruppträdande med keyboard och klarinett. Impregnerande! På kvällen öppnade tjejerna "affär"(och vi konstaterade att F nog hellre ska ägna sig åt reselederi hellre än att bli affärsbiträde när hon blir stor med den attityden som hon lade sig an med).
Det var en mycket lugn, inspirerande och vänlig känsla i luften. Vi har lovat varandra att ses snart igen. De vill till Stockholm och är välkomna att stanna när och hur länge som helst.
Till min äkte man, älskare, allra bäste vän och supporter på ett år och fyra månaders bröllopsdagen *en dag i efterskott*:
"Jag älskar dig obefintligt!"
...and only you know what that means.
Vinterregn
Cancer
Barnlöshet
Slitna toppar
Stressmage
Dammtussar
Ljug
Önskelistor
Adoption
Katie Melua
Stort fat med frukt
Akupunktur
Kramar
Tända ljus
Trolla frisk
Fredag kväll och här sitter F och jag i soffan och försöker mysa på så bra det går med Idol och Hey Babberiba. Men usch och blä, kvällen kan liknas vid en tvåbent mjölkpall - ett ben fattas!
Det tredje benet är såklart Mannen. Han åkte till vårdcentralen vid åtta efter råd från både sjukvårdsupplysning och vc per telefon. På vc rekommenderades - hör och häpna - INTE klassikern voltaren & vila utan akuten!
Reflekterade idag över att mamman i mig propsade på att han skulle ringa vc redan i tisdags (vilket han också gjorde men de sade att han skulle vänta en vecka till skillnad från det här andra vc som han pratade med idag som verkligen tyckte att han skulle ha åkt redan då).
Så nu har vi förflyttat oss till sängen, F och jag, och myser så gott vi bara kan och tycker naturligtvis rysligandes synd om vårt BästisM. Han ska höra av sig minst en gång i timmen har han lovat. Hoppas det inte blir så många gånger. Kvällen är ju ändå hyfsat ung så värsta kön har kanske inte tornat upp sig än.
Ja, så här ligger man nu ovisst och väntar...
"Hokus pokus, trolla som du vill
Hokus pokus, sim och sala bim
Hokus pokus, säg bara till
Hokus pokus, sim och sala bim
Ja, tänk om jag kunde trolla,
jag skulle bolla
med allt som var bestämt,
ja tänk om jag kunde trixa
jag skulle fixa så han blev frisk igen"
Liten omskrivning av Lasse Berghagens
"Hokus Pokus" dedikerad Mannen
Det tredje benet är såklart Mannen. Han åkte till vårdcentralen vid åtta efter råd från både sjukvårdsupplysning och vc per telefon. På vc rekommenderades - hör och häpna - INTE klassikern voltaren & vila utan akuten!
Reflekterade idag över att mamman i mig propsade på att han skulle ringa vc redan i tisdags (vilket han också gjorde men de sade att han skulle vänta en vecka till skillnad från det här andra vc som han pratade med idag som verkligen tyckte att han skulle ha åkt redan då).
Så nu har vi förflyttat oss till sängen, F och jag, och myser så gott vi bara kan och tycker naturligtvis rysligandes synd om vårt BästisM. Han ska höra av sig minst en gång i timmen har han lovat. Hoppas det inte blir så många gånger. Kvällen är ju ändå hyfsat ung så värsta kön har kanske inte tornat upp sig än.
Ja, så här ligger man nu ovisst och väntar...
"Hokus pokus, trolla som du vill
Hokus pokus, sim och sala bim
Hokus pokus, säg bara till
Hokus pokus, sim och sala bim
Ja, tänk om jag kunde trolla,
jag skulle bolla
med allt som var bestämt,
ja tänk om jag kunde trixa
jag skulle fixa så han blev frisk igen"
Liten omskrivning av Lasse Berghagens
"Hokus Pokus" dedikerad Mannen
torsdag, november 23, 2006
Raka "kanske"-besked om bloggfika
1. Om mannen är frisk åker vi på två kombinerade treårs- och gudsonskalas på lördag *pjuh*. Då hinner jag med en fika inne i stan vid tio-halv elva på lördag.
2. Om mannen känner sig krasslig åker jag och F med mina rara päron. Då går bilen redan vid elva och fika är uteslutet.
Jag vet nog först imorrn hur det blir. Håll ut =D
2. Om mannen känner sig krasslig åker jag och F med mina rara päron. Då går bilen redan vid elva och fika är uteslutet.
Jag vet nog först imorrn hur det blir. Håll ut =D
Lycka är en hästsko
I samma ögonblick som jag lade mig ner i sängen igår kväll kände jag mig så sorgsen, ledsen och trött. Lite förvånad och häpen blev jag för det var inget jag känt under dagen. Men alla tankar kring att ha F i fjortondagarsperioder istället för varannan vecka kändes nu oöverstigligt. Trots det har jag gått med på att försöka under en period fram till jul. För hennes skull. Hon har uttalat att hon tror det blir mindre packa-upp-å-packa-i på det sättet.
Tårarna bara kom. Rann längs kinden, nästlade sig in i näsan och dränkte örat i salt vatten.
För egen del vet jag inte hur jag ska klara mig. Jag berättade precis hur jag kände för sjukismannen som tittade uppmärksamt på mig. Han smekte mig tröstande över håret och kinden. Jag vet att han förstår och känner med mig. Det är skönt.
Så knakade loftsängen i Fs rum till. Det knarrades och bökades där uppe. Sen hörde jag små tassande fötter. Eftersom jag inte hunnit somna reste jag mig till hälften i sängen, öppnade täcket för hennes sömndruckna blick och hon kröp ner mellan oss i sängen. Där låg jag och snusade på henne. Smekte hennes nu ganska långa armar, pussade på hennes rygg som låg mot mig och kände hennes värme. Denna fantastiska varelse som jag inte äger men vill göra allt gott för.
Hon är plåstret på mina sår, servetten som torkar tårarna när jag är ledsen, hon är leendet på mina läppar. Hon är min hästsko och jag hennes, som hon kärleksfyllt uttryckte det idag. All ledsamhet försvann och byttes ut mot enormt stark kärlek.
Jag somnade snart och sov inte alls bra nån del av natten. Men det gjorde absolut ingenting för jag var nära de båda personer som jag älskar mest i livet. Ett fullkomligt ögonblick i livet!
Tårarna bara kom. Rann längs kinden, nästlade sig in i näsan och dränkte örat i salt vatten.
För egen del vet jag inte hur jag ska klara mig. Jag berättade precis hur jag kände för sjukismannen som tittade uppmärksamt på mig. Han smekte mig tröstande över håret och kinden. Jag vet att han förstår och känner med mig. Det är skönt.
Så knakade loftsängen i Fs rum till. Det knarrades och bökades där uppe. Sen hörde jag små tassande fötter. Eftersom jag inte hunnit somna reste jag mig till hälften i sängen, öppnade täcket för hennes sömndruckna blick och hon kröp ner mellan oss i sängen. Där låg jag och snusade på henne. Smekte hennes nu ganska långa armar, pussade på hennes rygg som låg mot mig och kände hennes värme. Denna fantastiska varelse som jag inte äger men vill göra allt gott för.
Hon är plåstret på mina sår, servetten som torkar tårarna när jag är ledsen, hon är leendet på mina läppar. Hon är min hästsko och jag hennes, som hon kärleksfyllt uttryckte det idag. All ledsamhet försvann och byttes ut mot enormt stark kärlek.
Jag somnade snart och sov inte alls bra nån del av natten. Men det gjorde absolut ingenting för jag var nära de båda personer som jag älskar mest i livet. Ett fullkomligt ögonblick i livet!
onsdag, november 22, 2006
Jungfru Cinks vill fira...
På lördag är det exakt en månad kvar till Fs tioårsdag. Som vanligt blir det klurigt att fira henne tillsammans med hennes vänner just den dagen. Hennes fest står ju i hårt konkurrens med den något äldre Herr Jesus som också fyller just den dagen.
När F var mindre försökte jag förklara för henne varför just hon i hela orättvisa världen inte kunde ha barnkalas på födelsedagen eftesom Jesus fyller samma dag. Hon såg surmulet på mig och svarade med eftertryck: "Jag skulle allt vilja träffa den där Jesus, ja...".
I år är det ju ändå lite speciellt eftersom hon fyller just 10. Det är stort. Jag VILL hjälpa henne att fira. Problemet är att hon är hos sin far den dagen och det blir nog svårt att få med henne hem till oss bara för att fira en eftermiddag. Men jag ska inte säga nej åt någon annan, fråga går ju...
Cinks i planeringsstadiet
När F var mindre försökte jag förklara för henne varför just hon i hela orättvisa världen inte kunde ha barnkalas på födelsedagen eftesom Jesus fyller samma dag. Hon såg surmulet på mig och svarade med eftertryck: "Jag skulle allt vilja träffa den där Jesus, ja...".
I år är det ju ändå lite speciellt eftersom hon fyller just 10. Det är stort. Jag VILL hjälpa henne att fira. Problemet är att hon är hos sin far den dagen och det blir nog svårt att få med henne hem till oss bara för att fira en eftermiddag. Men jag ska inte säga nej åt någon annan, fråga går ju...
Cinks i planeringsstadiet
Möda för lönen
Onsdag.
De två första dagarna i den här veckan har passerat. Det har verkligen känts som jag J-O-B-B-A-R-! Å det känns som första gången på mycket länge kan jag säga. Jag har att göra hela tiden. Nya saker trillar konstant in. Idag blir den tredje, riktiga arbetsdagen. Jag gör möda för min lön helt enkelt. Det känns rätt & riktigt helt enkelt. Som det ska kännas. Helt enkelt!
Working Class Cinks
De två första dagarna i den här veckan har passerat. Det har verkligen känts som jag J-O-B-B-A-R-! Å det känns som första gången på mycket länge kan jag säga. Jag har att göra hela tiden. Nya saker trillar konstant in. Idag blir den tredje, riktiga arbetsdagen. Jag gör möda för min lön helt enkelt. Det känns rätt & riktigt helt enkelt. Som det ska kännas. Helt enkelt!
Working Class Cinks
Två sjuksyrror som vill måna om
Jag har gjort en önskelista inför jul och födelsedagar. Den sitter upptejpad på kylskåpsdörren och är uppdelad i tre spalter, en åt oss var. Mannens är tom. Min har två önskerader hittills. Fs är redan full!
Ändå har hon lyckats knöka in ytterligare en liten rad längst ner på listan. Den fanns inte där igår morse. Men igår kväll när jag kom hem från träningen (pilates, ahhh) kunde jag läsa: "Att M ska bli frisk".
Mannen ligger nämligen hemma i feber och magplågor. Riktigt illa. Han var dålig i förra veckan också. Men så gick det över. Snabbt. För att komma tillbaka i förrgår med förtripplad styrka. Han får inte i sig något utan att få svåra magplågor. Febern kommer och går men är mest hög. Igår hade han inte ens orkat titta på tv, ja, då förstår ni hur illa det är ställt...
I morse innan jag gick gjorde jag honungste åt honom. Bråkade på honom för att han inte druckigt tillräckligt. Tog fram alvedon. Ringde hundraartonhundraarton för att få fatt på nummret till vårdcentralen. Tyckte han kunde ringa och höra sig för iallafall.
Han berättade då att F varit så ompysslig när jag var och tränade. Hämtat joghurt, smekt och pussat på honom, matat honom med sked medan han svalkade ögonen med en handduk. Ja, hon hade varit så himla kärvänlig, omtänksam och rar mot honom. "M, jag älskar dig" hade hon sagt inlevelsefullt.
"Ja, så värre kan man ju ha det när man har två sjuksyrror hemma" flinade mannen matt innan han vände sig om för att fortsätta sova med en vetevärmare på magen.
Krya på dig snabbt nu, min älsklo! lägger även Syster Cinks till på önskelistan...
Ändå har hon lyckats knöka in ytterligare en liten rad längst ner på listan. Den fanns inte där igår morse. Men igår kväll när jag kom hem från träningen (pilates, ahhh) kunde jag läsa: "Att M ska bli frisk".
Mannen ligger nämligen hemma i feber och magplågor. Riktigt illa. Han var dålig i förra veckan också. Men så gick det över. Snabbt. För att komma tillbaka i förrgår med förtripplad styrka. Han får inte i sig något utan att få svåra magplågor. Febern kommer och går men är mest hög. Igår hade han inte ens orkat titta på tv, ja, då förstår ni hur illa det är ställt...
I morse innan jag gick gjorde jag honungste åt honom. Bråkade på honom för att han inte druckigt tillräckligt. Tog fram alvedon. Ringde hundraartonhundraarton för att få fatt på nummret till vårdcentralen. Tyckte han kunde ringa och höra sig för iallafall.
Han berättade då att F varit så ompysslig när jag var och tränade. Hämtat joghurt, smekt och pussat på honom, matat honom med sked medan han svalkade ögonen med en handduk. Ja, hon hade varit så himla kärvänlig, omtänksam och rar mot honom. "M, jag älskar dig" hade hon sagt inlevelsefullt.
"Ja, så värre kan man ju ha det när man har två sjuksyrror hemma" flinade mannen matt innan han vände sig om för att fortsätta sova med en vetevärmare på magen.
Krya på dig snabbt nu, min älsklo! lägger även Syster Cinks till på önskelistan...
söndag, november 19, 2006
Min berättelse om...
Bild från morguefile.com
Nu min vän, nu har papprena från familjerättsgruppen kommit. Jag ska sätta mig på momangen och börja skriva.
De efterfrågar MIN berättelse om ER. Och det ska sannerligen bli en ära att få tala berätta vilka bra föräldrar jag är övertygad om att ni kommer att bli. Om några kan ge ett litet barn en trygg och kärleksfull uppväxt så är det hos er.
Tangenterna ska glöda, här finns ingen tid att förlora.
Du vet att jag önskar er all lycka på vägen.
"Det var en gång..." skriver Cinks
fredag, november 17, 2006
Protest mot P3
Skickade ett uppretat mail till P3 idag. Som daglig lyssnare totalflippar jag över allt flams och trams som sänds vissa eftermiddagar. Här är mitt jag har fått nog upprop:
"Jag gissar att en liten röst i etern varken gör till eller från men nu känner jag att jag bara MÅSTE få leverera min åsikt!
P3 verkar ha blivit en himal lekstuga för inbördes beundran. Jag gissar att de som gör programmen har väldigt kul. Precis som i "roliga timmen" i skolan där de som uppträdde var de som skrattade högst.
Jag är en vanlig slölyssnare som har P3 på dagarna i ända. Många program är väldigt bra tycker jag, som "Christer" och "Fredagsflirten". Men bajs- och blahahumorn som bland annat "DeLux" och "Hej Domstol" mfl bidrar med är olagligt usel och tillför absolut INGET om jag får tala för egen del! Jag har också hört många som tycker detsamma, att P3 verkligen har schangserat i misslyckade försök att göra programmen 'poppigare' och 'yngre'.
Just nu spelas hemmasnickrad falskreggae med en osunt löjlig text. Tillför absolut -i-n-g-e-n-t-i-n-g-!-
Inte kan programmen roa någon 'vuxen' (och då menar jag inte nån på 85 år utan nån som jag, på 35)? Och de lämpar sig absout inte för yngre öron heller. Jag undrar isåfall: vem är då målgruppen? Och framför allt - vad vill ni uppnå med en sådan programtablå?
Jag fattar faktiskt inte hur ni seriöst kan tillåta att sända skitsnack om eftermiddagarna? Sänd program med intressanta personer istället, lite "sommarpratar"-stuket till exempel. Mer "kafferepet" som ändå är lite samhällsrelaterat och längre tid för önskelåtar. Varför inte en variant av "Värsta språket" eller kanske "Hej Domstol" utan så mycket skitsnack mellan raderna. Ibland har de faktist intressanta saker att levera men jag orkar oftast inte lyssna ett helt program igenom. Lättsammare samhällsrelaterade program med aktuella ämnen önskas!
Varför måste ALLT skämtas bort? Är det DET språket och den attityden vi vill förmedla till våra unga? Knappast va... Det MÅSTE finnas bättre sätt att fylla P3:s repertoar än med kiss- och stjärthumor - som inte ens är kul utan av ett mer intelligensbefriande slag =(
Jag har bestämt mig och kommer att byta kanal på eftermiddagarna tills det blir nån ändring.
Hälsar en örontrött
Cinks"
"Jag gissar att en liten röst i etern varken gör till eller från men nu känner jag att jag bara MÅSTE få leverera min åsikt!
P3 verkar ha blivit en himal lekstuga för inbördes beundran. Jag gissar att de som gör programmen har väldigt kul. Precis som i "roliga timmen" i skolan där de som uppträdde var de som skrattade högst.
Jag är en vanlig slölyssnare som har P3 på dagarna i ända. Många program är väldigt bra tycker jag, som "Christer" och "Fredagsflirten". Men bajs- och blahahumorn som bland annat "DeLux" och "Hej Domstol" mfl bidrar med är olagligt usel och tillför absolut INGET om jag får tala för egen del! Jag har också hört många som tycker detsamma, att P3 verkligen har schangserat i misslyckade försök att göra programmen 'poppigare' och 'yngre'.
Just nu spelas hemmasnickrad falskreggae med en osunt löjlig text. Tillför absolut -i-n-g-e-n-t-i-n-g-!-
Inte kan programmen roa någon 'vuxen' (och då menar jag inte nån på 85 år utan nån som jag, på 35)? Och de lämpar sig absout inte för yngre öron heller. Jag undrar isåfall: vem är då målgruppen? Och framför allt - vad vill ni uppnå med en sådan programtablå?
Jag fattar faktiskt inte hur ni seriöst kan tillåta att sända skitsnack om eftermiddagarna? Sänd program med intressanta personer istället, lite "sommarpratar"-stuket till exempel. Mer "kafferepet" som ändå är lite samhällsrelaterat och längre tid för önskelåtar. Varför inte en variant av "Värsta språket" eller kanske "Hej Domstol" utan så mycket skitsnack mellan raderna. Ibland har de faktist intressanta saker att levera men jag orkar oftast inte lyssna ett helt program igenom. Lättsammare samhällsrelaterade program med aktuella ämnen önskas!
Varför måste ALLT skämtas bort? Är det DET språket och den attityden vi vill förmedla till våra unga? Knappast va... Det MÅSTE finnas bättre sätt att fylla P3:s repertoar än med kiss- och stjärthumor - som inte ens är kul utan av ett mer intelligensbefriande slag =(
Jag har bestämt mig och kommer att byta kanal på eftermiddagarna tills det blir nån ändring.
Hälsar en örontrött
Cinks"
Minispaning: Om äldsta barnet är...
Här om dagen fick jag nytt, färskt vatten på min spaningskvarn. Jag fullkomligen älskar spaningar! Den här gången gäller det påståendet:
"Om det äldsta barnet är en flicka så blir hon lik pappa, om det är en pojke så blir han lik mamma".
Jag träffade min kära väninna E och hennes två tonårsdöttrar härom kvällen. De var barnvakt till döttrarnas halvsyster. Alla tre barnen har alltså samma pappa. Likheten mellan äldsta dottern i respektive förhållande var slående. Båda liknar pappan! Yngre systern liknar däremot mamma.
Sen tror jag förstås att ju äldre en flicka blir desto mer liknar hon mamman och detsamma en kille.
Men jag vill själv påstå att min spaning gäller till viss del även för min familj;
1. F liknar mest sin pappa
2. Hennes pappa är äldst av sina syskon och liknar sin mamma
3. Mannens äldre syster liknar sin far
4. och Mannen själv liknar sin mor
5. Min mamma är äldst av två systrar och liknar mest sin far
6. Pappa är också äldst och är mest lik sin mor
7. Jag är lillasyster och visst har jag drag av pappa men har alltid varit mer lik min mamma så jag själv är väl undantaget som bekräftar regeln =D
Kanske inte så värst elementärt min kära Cinks, men ändå...
"Om det äldsta barnet är en flicka så blir hon lik pappa, om det är en pojke så blir han lik mamma".
Jag träffade min kära väninna E och hennes två tonårsdöttrar härom kvällen. De var barnvakt till döttrarnas halvsyster. Alla tre barnen har alltså samma pappa. Likheten mellan äldsta dottern i respektive förhållande var slående. Båda liknar pappan! Yngre systern liknar däremot mamma.
Sen tror jag förstås att ju äldre en flicka blir desto mer liknar hon mamman och detsamma en kille.
Men jag vill själv påstå att min spaning gäller till viss del även för min familj;
1. F liknar mest sin pappa
2. Hennes pappa är äldst av sina syskon och liknar sin mamma
3. Mannens äldre syster liknar sin far
4. och Mannen själv liknar sin mor
5. Min mamma är äldst av två systrar och liknar mest sin far
6. Pappa är också äldst och är mest lik sin mor
7. Jag är lillasyster och visst har jag drag av pappa men har alltid varit mer lik min mamma så jag själv är väl undantaget som bekräftar regeln =D
Kanske inte så värst elementärt min kära Cinks, men ändå...
tisdag, november 14, 2006
Kempekoselig helga
Nu är vi hemma i trygga svedala igen efter besöket hos våra härliga grannar i väst. En helg med goa skratt, god mat och mycket soffslapp. Och så oräknerliga nysningar och snytningar.
Det var bildligt talat lite stormigt på resan dit. Planet överbokat och mannen nervös för att vi inte skulle komma med. Jag levererade måttot "Tänk positivt så kommer vi med", något som F oväntat seriöst tog fasta på.
Inga problem mellan Arlanda - Oslo men däremot med vidare anslutningsflyg inrikes. Dessutom hade jag missat att ta med Fs pass...det var på håret att de släppte ombord oss.
På Gardemoen fick vi lov att hämta ut bagaget och sen lämna in det igen för tullens skull. Tyvärr lyckades vi inte med att lämna in väskan i incheckningen i tid och fick därmed ta den med oss genom säkerhetskontrollen.
Tio minuter till flyget skulle gå. Femtio meter kö genom säkerhetskontrollen. Och med de nya bestämmelserna om att flyga med vätskor i handbagaget fick vi en hel del huvudbry eftersom ALLA större mängder vätska lagts i checka-in-väskan.
Packa-om-packa-ur-packa-i och svettas, packa-om-packa-ur-packa-i och svettas... Skulle allt få komma med eller skulle jag bli tvungen att slänga en nästan ny parfym, schampoflaskor, hudkräm..?
F var på oss som en obstinat reseledare i sann laganda och påminde om att vi skulle tänka positivt. Och så blev det. Allt gick igenom, planet blev försenat och vi kunde andas ut en halvtimme senare i våra flygstolar. Äntligen på väg, på allvar!
Det var härligt att komma fram och få höra glada tillrop på norska. Deras nioåring och vår hittade varandra direkt. Det blev MYCKET sena kvällar och orkesteruppträdande med keyboard och klarinett. Impregnerande! På kvällen öppnade tjejerna "affär"(och vi konstaterade att F nog hellre ska ägna sig åt reselederi hellre än att bli affärsbiträde när hon blir stor med den attityden som hon lade sig an med).
Det var en mycket lugn, inspirerande och vänlig känsla i luften. Vi har lovat varandra att ses snart igen. De vill till Stockholm och är välkomna att stanna när och hur länge som helst.
Bloggdejt till frukost
Jag läser mycket på Christinas blogg. Hon har erfarenhet av tonårsdöttrar och det är enormt spännande och skönt att få ta del av hennes liv i soliga stunder & mörka molntunga dagar.
Påhittiga Christina har bjudit in till blogg-frukost-dejt på lördag. Det är en himla kul idé och fantastiskt initiativ. Jag lovar att jag ska röja runt i kalendern och se om jag hittar några lediga timmar där på morgonen. Det som konkurrerar är min gudsons treårsdag - så vi snackar inte lite konkurrens här inte!!!
Jag lovar att jag ska se vad jag kan åstadkomma...kanske till och med Minksen vill komma med?
Påhittiga Christina har bjudit in till blogg-frukost-dejt på lördag. Det är en himla kul idé och fantastiskt initiativ. Jag lovar att jag ska röja runt i kalendern och se om jag hittar några lediga timmar där på morgonen. Det som konkurrerar är min gudsons treårsdag - så vi snackar inte lite konkurrens här inte!!!
Jag lovar att jag ska se vad jag kan åstadkomma...kanske till och med Minksen vill komma med?
torsdag, november 09, 2006
Semester i nostalgilandet
För några år sen hade jag lugnt kunna påstå att jag blev kär i alla som pratade norska. Och visst låg det nån sanning i det med åratal av kärlek över gränserna till buskeharald bakom mig. Språket har en melodin som fullkomligen förför. Men efter att ha jobbat ganska tätt i några år med grannarna i väst och specifikt med Kai-Boris så är jag inte lika lättpåverkad längre.
Imorgon ska Söte bror fara flaxehytt og besöke vännerna som var här i somras. Dejligt! Hoppas inte att mitt snörr blir värre bara. Det har faktiskt tilltagit under dagen och gjort mig seg men säkert piggnar jag till imorgon när jag är ledig.
Lite förtjust kommer jag nog ändå att bli i personerna i detta dubbelnamnens rike. Kanske är det av påverkan av den norska namnstandarden som dottern har dubbelnamn, inte omöjligt. Behöver jag nämna att Han - ungdomskärleken med stort H - också bär ett dubbelnamn som jag förvisso vred mig av skratt till när jag hörde det första gången. De vi ska träffa är nämligen så himla trevliga och mysiga! Och byn vi ska till ser så nedrans vackert ut (än så länge bara på bild).
Kämpekoselig og god helga til er alle!
På skojnorska förstås:
Buskeharald - Tarzan
Flaxehytt - Flygplan
På rikt:
Söte bror - Smeknamn för Sverige
Snörr - Snor
Imorgon ska Söte bror fara flaxehytt og besöke vännerna som var här i somras. Dejligt! Hoppas inte att mitt snörr blir värre bara. Det har faktiskt tilltagit under dagen och gjort mig seg men säkert piggnar jag till imorgon när jag är ledig.
Lite förtjust kommer jag nog ändå att bli i personerna i detta dubbelnamnens rike. Kanske är det av påverkan av den norska namnstandarden som dottern har dubbelnamn, inte omöjligt. Behöver jag nämna att Han - ungdomskärleken med stort H - också bär ett dubbelnamn som jag förvisso vred mig av skratt till när jag hörde det första gången. De vi ska träffa är nämligen så himla trevliga och mysiga! Och byn vi ska till ser så nedrans vackert ut (än så länge bara på bild).
Kämpekoselig og god helga til er alle!
På skojnorska förstås:
Buskeharald - Tarzan
Flaxehytt - Flygplan
På rikt:
Söte bror - Smeknamn för Sverige
Snörr - Snor
Nätdejting
Som den aktiva P3-lyssnare jag är har jag idag lyssnat till diskussioner om nätdejting. Här är några reflektioner kring mina egna upplevelser i den kategorin...*brr-rr*
Under en period i början av milleniet var jag en rätt aktiv och halvseriös nätdejtare. Precis som bloggandet blev det en ofrånkomlig dragningskraft till den egna profilen för att se om nån lämnat kommentarer. Tror till och med att jag hade två profiler; en där jag var "jag" och en där jag "bredde på" lite. Ytterligare en ovetenskaplig spaning för se om jag fick napp av olika profiler. Vet inte om jag fick något relevant utfall på den spaningen. Fallet preskriberat och nedlagt.
Strategin var inte särkilt utarbetad. Sökte på hombres mellan 25-45. Egentligen utan nån direkt avsikt att träffa nån. Bara kul att synas och chattas. Minns att jag en gång pratade med "Björn" i flera timmar. Det var kul och vi hade roligt på distans. Punkt.
Punkten för nätdejtingen satte jag efter den mest misslyckade dejten som jag någonsin varit med om och kommer att vara med om. Herrejösses! Jag skäms så här i efterhand över mitt minst sagt omogna beteende.
Jag minns inte vad han hette men vi hade en fabulös kontakt på nätet. Hans humor tilltalade mig. Jag kände efter ett tag att jag ville ta steget och träffas. Hans ord om att "jag tror inte att du kommer att bli besviken" bådade gott.
Merde! Att jag inte drog öronen åt mig. En man som vägrar skicka bild trots att han fått min. Ibland är jag bara så banalt dövörad som inte hör varningssirenerna. Så urbota dumt. Det är därför sånt här händer.
Vi bestämmer träff på ett ställe i stan. Jag ska ändå ut med några tjejkompisar och då kan vi ju liksom passa på att inleda lite soft. Ses liksom.
Jag känner i nackhåren när han kommer in på. Vänder mig om - och inser genast mitt misstag. P A N I K ! ! Förlåt mig att jag dömmer honom efter utseendet, det är jag verkligen inte stolt över, men han ser ut som en risbuskigt ovårdad långhårig à la fjälltrollet Plupp svartrockerskille i 40-årsåldern. De som känner mig förstår varför och att det blev T V Ä R N I T ! ! !
Risbusken går fram till baren och sneglar åt mitt håll. Jag håller på att dö. Jag vill försvinna eller dö. Jag tror faktiskt att jag dör en smula inombords. För jag vet att jag måste göra en oförlåtlig pryl mot den här risbusken.
Så jag reser mig, går bort till honom och beställer något i baren *gu vet vad* samtidigt som jag utan att vända mig för mycket mot honom och hans feta leende säger: "Okej, asså du får förlåta mig och det här är det vidrigaste jag någonsin gjort men du måste gå igen. Du måste gå härifrån. Nu."
Jag känner hur risbuskens leende stelnar och hur mina ord förvandlas till Magnumskott när de träffar honom. "Va? Varför då? Var det så illa det du såg?" frågar han. Jag minns inte om jag vågade spä på eländet med att svara "ja" på det men återupprepade iallafall panikartat orden "Du måste gå igen, jag vill att du går NU. NUUU!"
Han säger att det här var det värsta han någonsin råkat ut för *no kidding*. Jag klandrar honom inte. Han gör som jag säger. Han går utan att ställa till nån scen. Jag skäms ännu mer och andas ut.
Vi hörs av på sms en gång till. Han håller med mig om att det jag gjort var oförlåtligt. Och därmed sätter vi punkt på den oinledda relationen. Och jag på nätdejtingen.
Under en period i början av milleniet var jag en rätt aktiv och halvseriös nätdejtare. Precis som bloggandet blev det en ofrånkomlig dragningskraft till den egna profilen för att se om nån lämnat kommentarer. Tror till och med att jag hade två profiler; en där jag var "jag" och en där jag "bredde på" lite. Ytterligare en ovetenskaplig spaning för se om jag fick napp av olika profiler. Vet inte om jag fick något relevant utfall på den spaningen. Fallet preskriberat och nedlagt.
Strategin var inte särkilt utarbetad. Sökte på hombres mellan 25-45. Egentligen utan nån direkt avsikt att träffa nån. Bara kul att synas och chattas. Minns att jag en gång pratade med "Björn" i flera timmar. Det var kul och vi hade roligt på distans. Punkt.
Punkten för nätdejtingen satte jag efter den mest misslyckade dejten som jag någonsin varit med om och kommer att vara med om. Herrejösses! Jag skäms så här i efterhand över mitt minst sagt omogna beteende.
Jag minns inte vad han hette men vi hade en fabulös kontakt på nätet. Hans humor tilltalade mig. Jag kände efter ett tag att jag ville ta steget och träffas. Hans ord om att "jag tror inte att du kommer att bli besviken" bådade gott.
Merde! Att jag inte drog öronen åt mig. En man som vägrar skicka bild trots att han fått min. Ibland är jag bara så banalt dövörad som inte hör varningssirenerna. Så urbota dumt. Det är därför sånt här händer.
Vi bestämmer träff på ett ställe i stan. Jag ska ändå ut med några tjejkompisar och då kan vi ju liksom passa på att inleda lite soft. Ses liksom.
Jag känner i nackhåren när han kommer in på. Vänder mig om - och inser genast mitt misstag. P A N I K ! ! Förlåt mig att jag dömmer honom efter utseendet, det är jag verkligen inte stolt över, men han ser ut som en risbuskigt ovårdad långhårig à la fjälltrollet Plupp svartrockerskille i 40-årsåldern. De som känner mig förstår varför och att det blev T V Ä R N I T ! ! !
Risbusken går fram till baren och sneglar åt mitt håll. Jag håller på att dö. Jag vill försvinna eller dö. Jag tror faktiskt att jag dör en smula inombords. För jag vet att jag måste göra en oförlåtlig pryl mot den här risbusken.
Så jag reser mig, går bort till honom och beställer något i baren *gu vet vad* samtidigt som jag utan att vända mig för mycket mot honom och hans feta leende säger: "Okej, asså du får förlåta mig och det här är det vidrigaste jag någonsin gjort men du måste gå igen. Du måste gå härifrån. Nu."
Jag känner hur risbuskens leende stelnar och hur mina ord förvandlas till Magnumskott när de träffar honom. "Va? Varför då? Var det så illa det du såg?" frågar han. Jag minns inte om jag vågade spä på eländet med att svara "ja" på det men återupprepade iallafall panikartat orden "Du måste gå igen, jag vill att du går NU. NUUU!"
Han säger att det här var det värsta han någonsin råkat ut för *no kidding*. Jag klandrar honom inte. Han gör som jag säger. Han går utan att ställa till nån scen. Jag skäms ännu mer och andas ut.
Vi hörs av på sms en gång till. Han håller med mig om att det jag gjort var oförlåtligt. Och därmed sätter vi punkt på den oinledda relationen. Och jag på nätdejtingen.
"På-gränsen"-lista från nånstans som jag glömt..
Snattat/ stulit i en butik som liten?
Har för mig att jag och en kompis tog en gummiboll på Åhléns (eller Tempo som det hette då) när vi var små. Eller om vi TÄNKTE ta den och sen lade den tillbaka, minns inte exakt…
Snattat/ stulit i en butik som tonåring?
Nop.
Ljugit för dina föräldrar?
Vem har inte det? Inga grova saker dock. Mamma har för det mesta fått sanningen levererad förr eller senare...
Ljugit för en partner?
I tidigare förhållanden, usch ja.
Ljugit för en kompis?
Kan inte minnas att jag gjort det. Men säkert har det förekommit nån vit lögn…?
Tagit en oskuld?
Nä, inte vad jag vet…rätt säker…
Ljugit för en partner om antal sexpartners? Kanske reducerat antalet vid något tillfälle
Fejkat en orgasm?
Nop.
Låtsats sova för att slippa ha sex?
Kan nog ha hänt. Men då har jag nog faktiskt varit väldigt trött.
Haft sex med nån du inte visste namnet på?
Näe! Men jag kan ha glömt det strax efter ;-)
Haft sex med någon som hade tjej?
Usch ja…verkar inte alls vara nåt hinder för killar.
Slagit någon (inte när du var barn)?
Och en gång på högstadiet när en kille var dum mot min bästis. Lappade till mitt ex en gång när han med en vodkaflaska bakom ryggen ljög om sitt spritintag.
Spottat någon i ansiktet?
Nej.
Hällt en drink över någon?
Ja, spritkrig har jag haft några gånger. Kladdigt och kul.
Skrikit hora till någon?
Aldrig och kommer aldrig att göra det.
Tagit någon drog?
Sprit och cigg på sin höjd.
Gått mot röd gubbe?
Haha, ha, men då får jag bastning av F
Kört bil berusad?
TROR att jag kan ha kört bil det en gång då jag druckit en starköl. Jag hade gått ut gymnasiet och hade glömt att jag tagit bilen på ett jobb så jag körde jätte-jätteförsiktigt hem och var livrädd hela vägen. Eller om jag lämnade kvar bilen..*hoppas!*
Kört bil alldeles för fort?
Nån gång har det nog gått lite fort… Jag är annars mer känd för det omvända ;-)
Hur fort?
140-150 kanske…inte mer
Jobbat svart?
Jo, städjobb har hänt att jag tagit svart.
Gjort en polisanmälan?
Flera gånger för bilinbrott bland annat.
Blivit polisanmäld?
Har aldrig hänt, nej.
Ringt 112?
Oja, särskilt när jag bodde centralt granne med en fotbollsstadium. Då kunde det gå hett till nere på gatan om nätterna.
Skadat dig när du varit berusad?
Hamnade av misstag mitt i ett slagsmål på Gotland, fick en dominoknuff och föll mot ett glas och skar upp handen lite men det blödde rejält. Felet var dock inte alls mitt men jag hade kanske haft bättre balans om jag varit spiknykter.
Skadat någon annan när du varit berusad?
Njäe, det kan jag inte påminna mig om.
Dödat ett djur?
Tyvärr har jag kört på både en räv och fått upp en kanin i hjulhuset *brr*
Varit full på jobbet?
Jamen det har jag. Fast inte på arbetstid utan efter jobbet men på jobbet. Minns särskilt en kräftskiva…jahujedamej va kul vi hade.
Sjukanmält dig från jobbet för att du har varit bakis?
Nä, det är råfusk! Har aldrig hänt! Jag har släpat mig till jobbet no mater what.
Ljugit när du besvarat dom här frågorna?
Nix…
Har för mig att jag och en kompis tog en gummiboll på Åhléns (eller Tempo som det hette då) när vi var små. Eller om vi TÄNKTE ta den och sen lade den tillbaka, minns inte exakt…
Snattat/ stulit i en butik som tonåring?
Nop.
Ljugit för dina föräldrar?
Vem har inte det? Inga grova saker dock. Mamma har för det mesta fått sanningen levererad förr eller senare...
Ljugit för en partner?
I tidigare förhållanden, usch ja.
Ljugit för en kompis?
Kan inte minnas att jag gjort det. Men säkert har det förekommit nån vit lögn…?
Tagit en oskuld?
Nä, inte vad jag vet…rätt säker…
Ljugit för en partner om antal sexpartners? Kanske reducerat antalet vid något tillfälle
Fejkat en orgasm?
Nop.
Låtsats sova för att slippa ha sex?
Kan nog ha hänt. Men då har jag nog faktiskt varit väldigt trött.
Haft sex med nån du inte visste namnet på?
Näe! Men jag kan ha glömt det strax efter ;-)
Haft sex med någon som hade tjej?
Usch ja…verkar inte alls vara nåt hinder för killar.
Slagit någon (inte när du var barn)?
Och en gång på högstadiet när en kille var dum mot min bästis. Lappade till mitt ex en gång när han med en vodkaflaska bakom ryggen ljög om sitt spritintag.
Spottat någon i ansiktet?
Nej.
Hällt en drink över någon?
Ja, spritkrig har jag haft några gånger. Kladdigt och kul.
Skrikit hora till någon?
Aldrig och kommer aldrig att göra det.
Tagit någon drog?
Sprit och cigg på sin höjd.
Gått mot röd gubbe?
Haha, ha, men då får jag bastning av F
Kört bil berusad?
TROR att jag kan ha kört bil det en gång då jag druckit en starköl. Jag hade gått ut gymnasiet och hade glömt att jag tagit bilen på ett jobb så jag körde jätte-jätteförsiktigt hem och var livrädd hela vägen. Eller om jag lämnade kvar bilen..*hoppas!*
Kört bil alldeles för fort?
Nån gång har det nog gått lite fort… Jag är annars mer känd för det omvända ;-)
Hur fort?
140-150 kanske…inte mer
Jobbat svart?
Jo, städjobb har hänt att jag tagit svart.
Gjort en polisanmälan?
Flera gånger för bilinbrott bland annat.
Blivit polisanmäld?
Har aldrig hänt, nej.
Ringt 112?
Oja, särskilt när jag bodde centralt granne med en fotbollsstadium. Då kunde det gå hett till nere på gatan om nätterna.
Skadat dig när du varit berusad?
Hamnade av misstag mitt i ett slagsmål på Gotland, fick en dominoknuff och föll mot ett glas och skar upp handen lite men det blödde rejält. Felet var dock inte alls mitt men jag hade kanske haft bättre balans om jag varit spiknykter.
Skadat någon annan när du varit berusad?
Njäe, det kan jag inte påminna mig om.
Dödat ett djur?
Tyvärr har jag kört på både en räv och fått upp en kanin i hjulhuset *brr*
Varit full på jobbet?
Jamen det har jag. Fast inte på arbetstid utan efter jobbet men på jobbet. Minns särskilt en kräftskiva…jahujedamej va kul vi hade.
Sjukanmält dig från jobbet för att du har varit bakis?
Nä, det är råfusk! Har aldrig hänt! Jag har släpat mig till jobbet no mater what.
Ljugit när du besvarat dom här frågorna?
Nix…
onsdag, november 08, 2006
Trötthetsspaning
Spaning.
Jag älskar spaningar.
Att lägga ihop ett plus ett.
Ibland blir det två. Ibland pannkaka.
Jag börjar fundera på om min måndagströtthet berodde på denna analkande (?) förkylning. Jag dunade nämligen ovanligt enkelt och mycket i måndags. Nästan överallt.
Först på bussen till jobbet. Sov djupt och såååå skönt. Var på vippen att åka till ändhållplatsen och vända men släpade mig av i sista sekund. På dagen höll jag mig med nöd och näppe vaken. Fick avbryta ett möte för att hämta vatten när ögonen fladdrade för mycket. På hemväg somnade jag återigen på både buss och tåg. Zzznarck. Halv tio gick jag och lade mig och sov som en stock i nio timmar.
Trötthet = förkylning på G = sant?
Jag älskar spaningar.
Att lägga ihop ett plus ett.
Ibland blir det två. Ibland pannkaka.
Jag börjar fundera på om min måndagströtthet berodde på denna analkande (?) förkylning. Jag dunade nämligen ovanligt enkelt och mycket i måndags. Nästan överallt.
Först på bussen till jobbet. Sov djupt och såååå skönt. Var på vippen att åka till ändhållplatsen och vända men släpade mig av i sista sekund. På dagen höll jag mig med nöd och näppe vaken. Fick avbryta ett möte för att hämta vatten när ögonen fladdrade för mycket. På hemväg somnade jag återigen på både buss och tåg. Zzznarck. Halv tio gick jag och lade mig och sov som en stock i nio timmar.
Trötthet = förkylning på G = sant?
Regression eller explosion
Jag befinner mig i ett pre-förkylningsstadium. Det började igårkväll och har stegrats något under nattens timmar. Vaknade med halsont. Fick näsblod just som jag skulle ge mig iväg mot morgonens frukostseminarium i Gamla stan. Ställde en fråga under seminariet och upptäckte på så vis även viss heshet.
Nu känns det mest segt, som om jag har en klump en bit ner i strupen som vägrar sväljas ner. Lite darrig på handen och konstig känsla i magen. Halsont men inte mycket mer än så.
Det var evigheter sen jag var förkyld. Jag har varit milt uttryckt förskonad de senaste året (och det innan också!). Tycker nästan att det är lite spännande...med betoning på 'nästan'... Gissar att det inte blir mer än såhär utan att det går tillbaka igen inom ett par dagar.
Aaaatscho & prosit sa Cinks
Nu känns det mest segt, som om jag har en klump en bit ner i strupen som vägrar sväljas ner. Lite darrig på handen och konstig känsla i magen. Halsont men inte mycket mer än så.
Det var evigheter sen jag var förkyld. Jag har varit milt uttryckt förskonad de senaste året (och det innan också!). Tycker nästan att det är lite spännande...med betoning på 'nästan'... Gissar att det inte blir mer än såhär utan att det går tillbaka igen inom ett par dagar.
Aaaatscho & prosit sa Cinks
tisdag, november 07, 2006
Revansch i bibblan
Ända sen lågstadiet har jag haft så svårt att låna böcker på biblioteket. Jag vet inte om jag har nån typ av dysleksi light men jag kan bara inte uppbåda intresse för bokbaksidor. Tar bara inte in sammandraget som står där. Och tänk i lillettan. Alla hyllmeter med röda, gröna och oranga bokryggar. De var liksom ännu längre än de är idag. Inte konstigt att jag fick flippen och inte kunde välja...
Jag är likadan idag. Har svårt att bedöma av baksidan av en bok om den är läsvärd eller inte. Men jag har kommit på några sätt för att komma runt detta.
1. Jag ber om tips från kompisar eller andra bokintresserade
2. Väljer bok efter författare som jag läst tidigare alster av
3. Väljer bok efter omslaget
4. Kör ole-dole-doff...
Två böcker ligger på köksbordet idag. Ta-daaa! Jag har lånat! F älskar nämligen att låna så vi var på bibblan idag. Lånintresset väcktes nog när vi bodde själva hon och jag. Vi lånade mycket böcker på bibblan som jag läste högt ur. Och vi lånade videofilmer på den kvällsöppna affären näst intill. Köpte sällan eller aldrig nån bok eller film. Gratis är gott! Nu tar hon lätt fyra i en hand och läser nästan ut alla på en månad.
Men åter till mina böcker. Jag är fortfarande inte helt övertygad där de ligger på köksbordet.
"Min älskares älskarinna" av Maggie O'Farrell och "Svårtfångat byte" av Janet Evanovich. Har ingen aning om vad de handlar om men jag ville så gärna låna idag. Ville! Ville komma över drunknakänsla jag alltid får i bibblans bokhav.
Och där på stället stod de. Båda böckerna. Uppställda så jag kunde se. Rekommenderade sig själva liksom. Jag lånade dem. Den ena för omslaget. Den andra för titeln. Imorrn ska jag läsa på bussen/tåget. Sen kanske jag recenserar. Om nån är intresserad av utfallet av mina blindskott förstås.
Read louse Cinks wanna be...
Jag är likadan idag. Har svårt att bedöma av baksidan av en bok om den är läsvärd eller inte. Men jag har kommit på några sätt för att komma runt detta.
1. Jag ber om tips från kompisar eller andra bokintresserade
2. Väljer bok efter författare som jag läst tidigare alster av
3. Väljer bok efter omslaget
4. Kör ole-dole-doff...
Två böcker ligger på köksbordet idag. Ta-daaa! Jag har lånat! F älskar nämligen att låna så vi var på bibblan idag. Lånintresset väcktes nog när vi bodde själva hon och jag. Vi lånade mycket böcker på bibblan som jag läste högt ur. Och vi lånade videofilmer på den kvällsöppna affären näst intill. Köpte sällan eller aldrig nån bok eller film. Gratis är gott! Nu tar hon lätt fyra i en hand och läser nästan ut alla på en månad.
Men åter till mina böcker. Jag är fortfarande inte helt övertygad där de ligger på köksbordet.
"Min älskares älskarinna" av Maggie O'Farrell och "Svårtfångat byte" av Janet Evanovich. Har ingen aning om vad de handlar om men jag ville så gärna låna idag. Ville! Ville komma över drunknakänsla jag alltid får i bibblans bokhav.
Och där på stället stod de. Båda böckerna. Uppställda så jag kunde se. Rekommenderade sig själva liksom. Jag lånade dem. Den ena för omslaget. Den andra för titeln. Imorrn ska jag läsa på bussen/tåget. Sen kanske jag recenserar. Om nån är intresserad av utfallet av mina blindskott förstås.
Read louse Cinks wanna be...
söndag, november 05, 2006
Min älskling du är som en...
Till min äkte man, älskare, allra bäste vän och supporter på ett år och fyra månaders bröllopsdagen *en dag i efterskott*:
"Jag älskar dig obefintligt!"
...and only you know what that means.
Blandad lista
Länge sen jag gjorde en lista så här kommer en direkt hämtad från Minks
Sparar till
Långresa till Aussi eller Nya Zeeland med familjen 2009. På sparkonto hoppar redan fem loppor...
Väntar på
Adventhelgerna! Absolut mysigaste på hela vinterhalvåret. Att pynta, dricka glögg, tända ljus... Så fort julafton varit ska allt pyssel & pynt bort om jag får råda.
Pålägg som gäller
När det ska vara lyxigt: ingefärsmarmelad, ost och gurka på hembakt bröd! Jammie
Dagens dryck
Vill gärna svara latte men latte är inge bra för mig så jag säger jordgubbssmoothie istället.
Senaste boken du läste
Hm…det var nog ”Rismodern”.
Senaste maträtten du åt
Pyttipanna med rödbetor och stekt ägg för några timmar sen.
Senaste klädesplagget du bar
De sitter fortfarande på; röda mjukisbrallor och röd Esprit-tröja. Och fårskinnstofflor.
Senaste repliken du yttrade
”Mannen är ju så perfekt så…” *lösryckt ur sitt sammanhang men det blir mer suspekt så*
Senaste personen du träffade
Mannen och D uppe i köket som dragit skruvar och elkablar i över fyra timmar... *eloge för den enorma uthålligheten*
Senaste personen du pratade i telefon med
Pappa! Han ringde. Igen. Va glad jag blev!
Senaste personen du fick brev av
Terapeuten som skickade tillbaka mina papper.
Senaste gången du sov
Jag sov innan telefonalarmet ringde klockan åtta imorse.
Senaste saken du köpte
En dammsugare och festis till mig och tre godisbitar och festis till F på stallet.
Vad har du gjort idag?
Varit i stallet med F, strulat på ikea barkarby idag igen och sen varit hemma resten av dagen.
Gillar du svarta kläder
Jättemycket!
Hur tidigt stiger du upp
06.01 står larmet på och sen snozzar jag i genomsnitt två gånger.
Vilken färg har du på håret
Naturellt chokladbrunt, tonat något mörkare för tillfället.
Vad har du för färg på ögonen
Bruna som går lite åt det gröna hållet i vissa ljus.
Är du uppväxt i stan eller på landet?
I ett litet samhälle på landet.
Var har du ont?
Ingenstans för tillfället.
Vad lyssnar du på för musik nu?
105,5 på radion som spelar Ami Diamond för tillfället.
Vad tycker du om idrott?
Gillar att sporta.
Vad har du för klocka?
En rallyklocka, minns inte märke...
Favoritgodis?
Choklad.
Dyraste plagg du köpt?
Det är nog ett Tenson skidställ för typ tretton år sen. Hua va dyrt det var!
Har du jobb?
Jajamän!
Vad fick du på ditt senaste prov
"ÄL"
Favoritämne i skolan
Tveklöst gympa och bild
Sparar till
Långresa till Aussi eller Nya Zeeland med familjen 2009. På sparkonto hoppar redan fem loppor...
Väntar på
Adventhelgerna! Absolut mysigaste på hela vinterhalvåret. Att pynta, dricka glögg, tända ljus... Så fort julafton varit ska allt pyssel & pynt bort om jag får råda.
Pålägg som gäller
När det ska vara lyxigt: ingefärsmarmelad, ost och gurka på hembakt bröd! Jammie
Dagens dryck
Vill gärna svara latte men latte är inge bra för mig så jag säger jordgubbssmoothie istället.
Senaste boken du läste
Hm…det var nog ”Rismodern”.
Senaste maträtten du åt
Pyttipanna med rödbetor och stekt ägg för några timmar sen.
Senaste klädesplagget du bar
De sitter fortfarande på; röda mjukisbrallor och röd Esprit-tröja. Och fårskinnstofflor.
Senaste repliken du yttrade
”Mannen är ju så perfekt så…” *lösryckt ur sitt sammanhang men det blir mer suspekt så*
Senaste personen du träffade
Mannen och D uppe i köket som dragit skruvar och elkablar i över fyra timmar... *eloge för den enorma uthålligheten*
Senaste personen du pratade i telefon med
Pappa! Han ringde. Igen. Va glad jag blev!
Senaste personen du fick brev av
Terapeuten som skickade tillbaka mina papper.
Senaste gången du sov
Jag sov innan telefonalarmet ringde klockan åtta imorse.
Senaste saken du köpte
En dammsugare och festis till mig och tre godisbitar och festis till F på stallet.
Vad har du gjort idag?
Varit i stallet med F, strulat på ikea barkarby idag igen och sen varit hemma resten av dagen.
Gillar du svarta kläder
Jättemycket!
Hur tidigt stiger du upp
06.01 står larmet på och sen snozzar jag i genomsnitt två gånger.
Vilken färg har du på håret
Naturellt chokladbrunt, tonat något mörkare för tillfället.
Vad har du för färg på ögonen
Bruna som går lite åt det gröna hållet i vissa ljus.
Är du uppväxt i stan eller på landet?
I ett litet samhälle på landet.
Var har du ont?
Ingenstans för tillfället.
Vad lyssnar du på för musik nu?
105,5 på radion som spelar Ami Diamond för tillfället.
Vad tycker du om idrott?
Gillar att sporta.
Vad har du för klocka?
En rallyklocka, minns inte märke...
Favoritgodis?
Choklad.
Dyraste plagg du köpt?
Det är nog ett Tenson skidställ för typ tretton år sen. Hua va dyrt det var!
Har du jobb?
Jajamän!
Vad fick du på ditt senaste prov
"ÄL"
Favoritämne i skolan
Tveklöst gympa och bild
lördag, november 04, 2006
Inget mot gråa hår och rynkor!
Ouwäää! Jag är på väg att bli gammal! Nu är det fastställt och ett ofrånkomligt faktum. Det var länge sen smårynkor började fåra in sig i ansiktet och håret anta en lite silverfärgad ton här och där. Det är väl inget.
Men köer.
KÖER!
Jag får panik av köer.
Hjärtklappning och jag-måste-vända-tillbaka-ångest
Jag kände det redan idag när vi närmade oss ikeaparkeringen. En timme efter öppning och det var FULLT med bilar. Redan där började det. Känslan av inklämdhet tröck mig tillbaka i bilstolen. Merde! Je n'veux pas!
Själva handlingen gick bra. Det vändes och vred på idéer och prylar. Förutom att Mannens energinivå sjönk mot slutet och till och med valet av en blomma till kliniken blev övermäktig så var vi tillslut klara. Många saker som vi entusiastiskt pratat om att köpa fick bli kvar. Så blir det jämt och det är kanske inget att misströsta över. Att vi inte köper för köpandets skull, alltså.
"Jädra konsumtionsbilar" muttrade vi på väg hem som en av miljarders-miljarders konsumtionsbilar på vägen. Som ännu ett bevis på åldrandet.
Men köer.
KÖER!
Jag får panik av köer.
Hjärtklappning och jag-måste-vända-tillbaka-ångest
Jag kände det redan idag när vi närmade oss ikeaparkeringen. En timme efter öppning och det var FULLT med bilar. Redan där började det. Känslan av inklämdhet tröck mig tillbaka i bilstolen. Merde! Je n'veux pas!
Själva handlingen gick bra. Det vändes och vred på idéer och prylar. Förutom att Mannens energinivå sjönk mot slutet och till och med valet av en blomma till kliniken blev övermäktig så var vi tillslut klara. Många saker som vi entusiastiskt pratat om att köpa fick bli kvar. Så blir det jämt och det är kanske inget att misströsta över. Att vi inte köper för köpandets skull, alltså.
"Jädra konsumtionsbilar" muttrade vi på väg hem som en av miljarders-miljarders konsumtionsbilar på vägen. Som ännu ett bevis på åldrandet.
Mer 1985...
Before the internet, Before cell phones, Before roller-blades, There was a time... 1985. Don't pretend you don't remember...
Retrocollage à la Cinks
30 i topp
1. Jag hade en skär mohairkofta
2. Som mamma hade stickat såklart
3. Hon sydde mig en turkos kavaj också
4. Jag var bortskämd med hemmasydda kläder
5. Mamma sydde jättemycket
6. Hon var noggrann, hade smak och var duktig
7. Så fick jag ofta kläderna precis som jag ville ha det
8. Det var väldigt lyxigt
9. Det fick gärna vara axelvaddar
10. Stora axelvaddar!
11. Naturligtvis rosa pärlemoläppstift
12. Både före och efter frukost
13. Med matchande ögonskugga till
14. Vita hängselbyxor av märket "Tomato"
15. Som jag hade jämt, jämt, jämt...
16. De var sååå snygga och satt så skönt
17. Tunn schal knuten till en stor rosett i håret
18. Minns inte färg men troligtivs skär
19. Minksen hade en vit tror jag
20. Och kanske rosa också?
21. Min brorsa förbjöd mig att ha pjamasbyxor
22. Sånna där tunna, skära med knut nederst
23. Så jag tog bara på dem när jag var hemma
24. Tubsockor med flera ränder hade jag
25. Det var coolt och jättesnyggt
26. Kläder med märket "Takano"
27. Fick jag aldrig
28. Permanentat och uppklippt hår hade jag såklart
29. Med mycket spray i
30. Så det tillslut gick av och sönder
Cinks gonna party like it's 1985
Retrocollage à la Cinks
30 i topp
1. Jag hade en skär mohairkofta
2. Som mamma hade stickat såklart
3. Hon sydde mig en turkos kavaj också
4. Jag var bortskämd med hemmasydda kläder
5. Mamma sydde jättemycket
6. Hon var noggrann, hade smak och var duktig
7. Så fick jag ofta kläderna precis som jag ville ha det
8. Det var väldigt lyxigt
9. Det fick gärna vara axelvaddar
10. Stora axelvaddar!
11. Naturligtvis rosa pärlemoläppstift
12. Både före och efter frukost
13. Med matchande ögonskugga till
14. Vita hängselbyxor av märket "Tomato"
15. Som jag hade jämt, jämt, jämt...
16. De var sååå snygga och satt så skönt
17. Tunn schal knuten till en stor rosett i håret
18. Minns inte färg men troligtivs skär
19. Minksen hade en vit tror jag
20. Och kanske rosa också?
21. Min brorsa förbjöd mig att ha pjamasbyxor
22. Sånna där tunna, skära med knut nederst
23. Så jag tog bara på dem när jag var hemma
24. Tubsockor med flera ränder hade jag
25. Det var coolt och jättesnyggt
26. Kläder med märket "Takano"
27. Fick jag aldrig
28. Permanentat och uppklippt hår hade jag såklart
29. Med mycket spray i
30. Så det tillslut gick av och sönder
Cinks gonna party like it's 1985
Skyldigt kort
En artig kinesisk yngling kommer fram till mig inne på seveneleven idag och frågar:
- Excuse me, do you speek swedish?
- Yes, svarar jag.
- Do you know what this means? säger han och räcker fram ett bankomatkvitto.
Där står det "Ditt kort är inte giltigt. Du måste kontakta din bank"
-Yes, svarar jag med lite lätt nonchalant ton för jag tänker att min engelska inte är så dum ändå och det där är ju en lätt plätt att översätta. Så jag fortsätter:
- Yes, it says: "your card is not guilty and you must contact your bank".
- What? Not guilty? svarar han och jag förstår att jag måste förklara närmare för han är visst inte så duktig på engelska...
- Yes, your card is not valid, säger jag med eftertryck.
- Oh, I see... *men äntliiiigen!! tänker jag* säger han, ler, bugar lätt och går därifrån.
Det ta ett par sekunder innan jag förstår vad jag har sagt och på stående fot börjar jag asgarva och måste ringa mannen och berätta vad som hänt.
Apparently, I talk SwingCinklish...
- Excuse me, do you speek swedish?
- Yes, svarar jag.
- Do you know what this means? säger han och räcker fram ett bankomatkvitto.
Där står det "Ditt kort är inte giltigt. Du måste kontakta din bank"
-Yes, svarar jag med lite lätt nonchalant ton för jag tänker att min engelska inte är så dum ändå och det där är ju en lätt plätt att översätta. Så jag fortsätter:
- Yes, it says: "your card is not guilty and you must contact your bank".
- What? Not guilty? svarar han och jag förstår att jag måste förklara närmare för han är visst inte så duktig på engelska...
- Yes, your card is not valid, säger jag med eftertryck.
- Oh, I see... *men äntliiiigen!! tänker jag* säger han, ler, bugar lätt och går därifrån.
Det ta ett par sekunder innan jag förstår vad jag har sagt och på stående fot börjar jag asgarva och måste ringa mannen och berätta vad som hänt.
Apparently, I talk SwingCinklish...
fredag, november 03, 2006
Året är 1985...
Femöringarna slutar gälla. Etna får ännu ett utbrott. Björn Borg blir turistambassadör och "Calle & Hobbe" föds. Jag har permanentat hår och går i åttan. Dansar gärna och snyggt på discon till:
Michael Crety - Samurai
Modern Talking - You're my heart, you're my soul
Narada Michael Walden - Gimmie, gimmie, gimmie
Åker till Norge på sommaren och blir blixtförälskad. Kärleken besvaras. Gråter floder över en omöjlig men glödande kärlek på distans och lyssnar med omättlig aptit på:
Kool & The Gang - Cherish
Gary Moore - Empty rooms
David Cassidy - The last kiss
Mest av allt tyckte jag om "The last kiss". Tyvärr hittar jag inte låten men här är delar av texten. Grinade varje gång jag hörde den och det blev ju en hel del tårar efter som jag säker lyssnade på den sju tusen gånger...:
The last kiss
(David Cassidy / A. Tarney)
David Cassidy (backing vocal : George Michael)
There were times all along
That I thought I was catching on
Now I see it was only
Time catching up with me
As you stand at the door
I know I've never wanted you more
Ther's just one thing before you turn
And you walk out on me
Chorus:
If this is the last kiss
If this is the last touch
If this is the last time
I can ever be holding you
If this is the last embrace
I can never forget your face
If this is the last kiss
I'll get used to it
I'll get through this somehow, someway...
I won't stand in your way
I won't even begin to say
That you never looked better
Never looked so good to me
Though I've asked this before
I won't ever ask anything more
Just close your eyes and
Please do this for me
If you ever meet another
And he's not what you're looking for
Then don't surrender 'cause you might discover
There's somebody somewhere who's waiting for you
Remember the last kiss
Just remember the last touch
Remember the last time
I will ever be holding you
Just remember the last embrace
I can never forget your face
If this is the last kiss
Can't get used to it, won't get used to it,
no how no, no way
Never get used to it
no way...
Michael Crety - Samurai
Modern Talking - You're my heart, you're my soul
Narada Michael Walden - Gimmie, gimmie, gimmie
Åker till Norge på sommaren och blir blixtförälskad. Kärleken besvaras. Gråter floder över en omöjlig men glödande kärlek på distans och lyssnar med omättlig aptit på:
Kool & The Gang - Cherish
Gary Moore - Empty rooms
David Cassidy - The last kiss
Mest av allt tyckte jag om "The last kiss". Tyvärr hittar jag inte låten men här är delar av texten. Grinade varje gång jag hörde den och det blev ju en hel del tårar efter som jag säker lyssnade på den sju tusen gånger...:
The last kiss
(David Cassidy / A. Tarney)
David Cassidy (backing vocal : George Michael)
There were times all along
That I thought I was catching on
Now I see it was only
Time catching up with me
As you stand at the door
I know I've never wanted you more
Ther's just one thing before you turn
And you walk out on me
Chorus:
If this is the last kiss
If this is the last touch
If this is the last time
I can ever be holding you
If this is the last embrace
I can never forget your face
If this is the last kiss
I'll get used to it
I'll get through this somehow, someway...
I won't stand in your way
I won't even begin to say
That you never looked better
Never looked so good to me
Though I've asked this before
I won't ever ask anything more
Just close your eyes and
Please do this for me
If you ever meet another
And he's not what you're looking for
Then don't surrender 'cause you might discover
There's somebody somewhere who's waiting for you
Remember the last kiss
Just remember the last touch
Remember the last time
I will ever be holding you
Just remember the last embrace
I can never forget your face
If this is the last kiss
Can't get used to it, won't get used to it,
no how no, no way
Never get used to it
no way...
Those were the days, my Cinks...
Dolda kablar en dödsfara
På tal om scarrya saker nu i Halloweentider...
Mannen hittade det här i väggen när vi rev. 220-volts elkablar som låg i en liten ränna i gipsväggen. Just snyggt! Tur för mig att jag inte satte en tavelspik just där... Dzzzz-dzzzz-dzzz...
Mannen hittade det här i väggen när vi rev. 220-volts elkablar som låg i en liten ränna i gipsväggen. Just snyggt! Tur för mig att jag inte satte en tavelspik just där... Dzzzz-dzzzz-dzzz...
Min första novemberdag
Det har varit några minst sagt turbulenta dagar på jobbet nu i veckan. Därför har jag inte haft varken tid eller ork att skriva av mig. Idag blir det dock ett litet inlägg kring snöstormen i onsdags.
SMHI hade faktiskt förvarnat om snökaos. 1:a novemberkaoset. Med tanke på hur det såg ut i Stockholm med omnejd den här dagen så var det troligtivs ingen som hade trott på SMHI. Som vanlig. Men för omväxlings skull hade SMHI helt rätt. Bäd, bäd tajming!
Jag åkte in till gamla stan på ett möte efter jobbet tillsammans med mannen. Jag vet faktiskt ingen plats i stan som är vackare att vara på när det snöar!
Vi njöt av små, vita flingor som lade sig som minidrivor ovanpå våra vinterkläder och hjälpte varandra att hålla oss på benen i halkan. Jag såg många som vurpade, bilar som sladdade och slirade i enprocentiga motlut och köer, köer, köer.....
Efter mötet fortsatte vi till kliniken och jag fick en välbehövlig behandling. Som tack bjöd jag mannen på thailändsk restaurang*. Det var först när vi satt där strax före nio och mumsade grillat ankbröst i ingefärs- och honungssås och bälgade Singha som vi förstod vidden av väderkaoset. Kompisen från samma by messade och berättade att han snart spenderat tre timmar i bilen för att ta sig den dryga milen från jobbet och hem. "Ta bussen nästa gång" fnissade vi och fick till svar: "Alla bussar är inställda!" Ups...
Vi åt i godan ro och promenerade sedan till tåget som tuffade enligt tidtabell. Kalla men välbehållna och mätta kom vi hem utan några som helst trubbel.
Idag har vi 6 minusgrader ett snötäcke på några centimeter - en rejäl försmak på vintern!
*Lemongrass i Vasastan - rekommenderas å det varmaste!!!
SMHI hade faktiskt förvarnat om snökaos. 1:a novemberkaoset. Med tanke på hur det såg ut i Stockholm med omnejd den här dagen så var det troligtivs ingen som hade trott på SMHI. Som vanlig. Men för omväxlings skull hade SMHI helt rätt. Bäd, bäd tajming!
Jag åkte in till gamla stan på ett möte efter jobbet tillsammans med mannen. Jag vet faktiskt ingen plats i stan som är vackare att vara på när det snöar!
Vi njöt av små, vita flingor som lade sig som minidrivor ovanpå våra vinterkläder och hjälpte varandra att hålla oss på benen i halkan. Jag såg många som vurpade, bilar som sladdade och slirade i enprocentiga motlut och köer, köer, köer.....
Efter mötet fortsatte vi till kliniken och jag fick en välbehövlig behandling. Som tack bjöd jag mannen på thailändsk restaurang*. Det var först när vi satt där strax före nio och mumsade grillat ankbröst i ingefärs- och honungssås och bälgade Singha som vi förstod vidden av väderkaoset. Kompisen från samma by messade och berättade att han snart spenderat tre timmar i bilen för att ta sig den dryga milen från jobbet och hem. "Ta bussen nästa gång" fnissade vi och fick till svar: "Alla bussar är inställda!" Ups...
Vi åt i godan ro och promenerade sedan till tåget som tuffade enligt tidtabell. Kalla men välbehållna och mätta kom vi hem utan några som helst trubbel.
Idag har vi 6 minusgrader ett snötäcke på några centimeter - en rejäl försmak på vintern!
*Lemongrass i Vasastan - rekommenderas å det varmaste!!!
onsdag, november 01, 2006
En bön om försoning
Jag vaknade imorse och kände mig så ledsen i hela kroppen.
Drömde om farfar i natt. Det känns inte som han har ro där uppe i himlen, trots att han har farmor vid sin sida. Tror han längtar efter den frid och försoning med pappa som han aldrig fick medan han fortfarande fanns bland oss.
Men hur psyko låter det inte att ringa och säga det till pappa...?
Drömde om farfar i natt. Det känns inte som han har ro där uppe i himlen, trots att han har farmor vid sin sida. Tror han längtar efter den frid och försoning med pappa som han aldrig fick medan han fortfarande fanns bland oss.
Men hur psyko låter det inte att ringa och säga det till pappa...?
Snöspaning innanför tidsramarna?
"Första snön brukar falla i oktober" brukar jag med bestämdhet hävda. Det är en ovetenskaplig teori som jag samlat under årens lopp och jag vidhåller att den stämmer.
I år är jag dock lite osäker. När jag tittade ut imorse var det vitt på marken. Snö hade fallit under natten. Samtidigt vände vi kalenderblad vid midnatt och månaden slog om till november. Så nu är frågan; kom snön före eller efter tolvslaget...?
En eller annan snöflinga måste ha fallit under de sena kvällstimmarna och därmed givit mig belägg för min första-snöfallet-för-året-spaning. Visst?
Välkomna förresten, alla små vitgnistrande flingor!
I år är jag dock lite osäker. När jag tittade ut imorse var det vitt på marken. Snö hade fallit under natten. Samtidigt vände vi kalenderblad vid midnatt och månaden slog om till november. Så nu är frågan; kom snön före eller efter tolvslaget...?
En eller annan snöflinga måste ha fallit under de sena kvällstimmarna och därmed givit mig belägg för min första-snöfallet-för-året-spaning. Visst?
Välkomna förresten, alla små vitgnistrande flingor!
söndag, oktober 29, 2006
Eftersläntrarsovmorgon
Imorrn är det typ sovmorgon för alla som missade att det byttes till vintertid idag och åkte till dansen en timme för tidigt. Tuppenja!
Fru Sjusovare
Fru Sjusovare
Hög- och lågsöndag
Yrtäppa kallar jag F idag. Hon blir alltid så knasig på söndagarna när det är dags att åka hem till pappa. Och idag är det lite speciellt för hon ska vidare hem till farmor för en halv veckas välbehövligt och bortskämt höstlov.
"Vad är en yrtäppa?" frågar F. "Ett yrväder som far omkring överallt och ingenstans. Nån som är här, där, här, där och sen här igen. Ett yrväder." svarar jag. "Men det är ju PRECIS vad jag är, mamma!" svarar F glatt och fortsätter sitt utspejsade högt- och lågtmönster.
Glittrande ögon och ett stort leende. Spelar piano istället för att packa saker. Dansar istället för att packa saker. Vill bli kittlad istället för att packa saker. Leker häst istället för att packa saker.
Hon är så jädra härlig, skrattretande och tålamodskrävande när hon är på det humöret. Gu' vad jag älskar min jäntunge!
/Stolt Fru Mamma Yrtäppa
"Vad är en yrtäppa?" frågar F. "Ett yrväder som far omkring överallt och ingenstans. Nån som är här, där, här, där och sen här igen. Ett yrväder." svarar jag. "Men det är ju PRECIS vad jag är, mamma!" svarar F glatt och fortsätter sitt utspejsade högt- och lågtmönster.
Glittrande ögon och ett stort leende. Spelar piano istället för att packa saker. Dansar istället för att packa saker. Vill bli kittlad istället för att packa saker. Leker häst istället för att packa saker.
Hon är så jädra härlig, skrattretande och tålamodskrävande när hon är på det humöret. Gu' vad jag älskar min jäntunge!
/Stolt Fru Mamma Yrtäppa
lördag, oktober 28, 2006
En halv hit och en halv dit
Mannen bonkar i väggen på våningen ovanför. Eftersom vi har pappväggar hör jag vartenda ord trots att jag sitter under trappen nedanför. "Du tar ju sönder hela väggen" upplyser F. "Jag håller ju på och river" svarar Mannen. Snart har vi en vägg mindre i huset. Typ nu!
Igår ringde marknadschefen och vill ha mig på halvtid. Jag kommer att få göra det jag helst vill på halvtid. Mitt jobb kommer alltså att bli betydligt mer än halvkul framöver. Däremot kommer det nog att bli halvdant med bloggandet, läsandet och kommenterandet på alla andras braiga bloggar. Men det är för en god sak och är det mesta enkelt!
Tar några kompletterande prover innan det blir dags för frysförsök. Missar därmed månadens stora händelse och satsar på en eskil eskimå i december istället. Har börjat en behandling hos akupunktör parallellt med behandlingen. Visst säger man att akupunktur kan förbättra chanserna vid en ivf men mesta är det för att hjälpa kroppen i balans; minska hjärtklappning, frusenhet och orolig nattsömn. Må bättre helt enkelt. Rätt!
Hälsar en halv Cinks på väg att bli hel
Igår ringde marknadschefen och vill ha mig på halvtid. Jag kommer att få göra det jag helst vill på halvtid. Mitt jobb kommer alltså att bli betydligt mer än halvkul framöver. Däremot kommer det nog att bli halvdant med bloggandet, läsandet och kommenterandet på alla andras braiga bloggar. Men det är för en god sak och är det mesta enkelt!
Tar några kompletterande prover innan det blir dags för frysförsök. Missar därmed månadens stora händelse och satsar på en eskil eskimå i december istället. Har börjat en behandling hos akupunktör parallellt med behandlingen. Visst säger man att akupunktur kan förbättra chanserna vid en ivf men mesta är det för att hjälpa kroppen i balans; minska hjärtklappning, frusenhet och orolig nattsömn. Må bättre helt enkelt. Rätt!
Hälsar en halv Cinks på väg att bli hel
torsdag, oktober 26, 2006
tisdag, oktober 24, 2006
Tankvärd och sevärd värld
Idag levde vi efter parollen "arbeta för att leva" genom att gå på bio. På en tisdag. Och varsin godispåse bjöd jag oss på fastän det inte är lördag. Vi hade det verkligen toppen!
"På andra sidan häcken" såg vi. En söt barnfilm med andemeningen att vi ska reflektera över våra vanor. Ska vårt liv verkligen gå ut på MAT: att åka till affärer för att handla mat, äta, att leverera mat, äta, att förvara mat, äta, att förvara matrester och så vidare... Och när vi äter så vill vi gärna ha skrääääpmat som gör oss hispiga, feta, lata och uschliga. Usch, känns som det ligger rätt nära sanningen. Brr-rr...
Filmen var iallfall bra och vi skrattade gott åt den lilla förvirrade ekorren. Fram för mer sånt som piggar upp vardagen!
"På andra sidan häcken" såg vi. En söt barnfilm med andemeningen att vi ska reflektera över våra vanor. Ska vårt liv verkligen gå ut på MAT: att åka till affärer för att handla mat, äta, att leverera mat, äta, att förvara mat, äta, att förvara matrester och så vidare... Och när vi äter så vill vi gärna ha skrääääpmat som gör oss hispiga, feta, lata och uschliga. Usch, känns som det ligger rätt nära sanningen. Brr-rr...
Filmen var iallfall bra och vi skrattade gott åt den lilla förvirrade ekorren. Fram för mer sånt som piggar upp vardagen!
Undrar om jag ska haka på collagetrenden...?
Okej, jag fattar. Det är helt klart INNE med collage av bilder. Jag är mé, jag är mé...inte! Kommer nog aldrig att göra några själv. För ska det göras så ska det naturligtvis göras helt själv med egna bilder och allt vad det innebär med friläggningar och hela midivippen. Såklart! Och det kommer jag aldrig i hela livet att ha tid att göra. Känner mig redan som ett enda stort ihopplock själv!
Så jag gissar att jag får stå över den här collagesnurren om inte extra tid råkar falla ner framför mig. Fortsätter istället titta på andra blogginnor som kämpar på och gör det så bra istället:
En mammas dag
Minks
Kerstin
Amandas shopping
Så jag gissar att jag får stå över den här collagesnurren om inte extra tid råkar falla ner framför mig. Fortsätter istället titta på andra blogginnor som kämpar på och gör det så bra istället:
En mammas dag
Minks
Kerstin
Amandas shopping
måndag, oktober 23, 2006
Fröken Ingrid-Marie eller Herr Gravensteiner
Ett äppelträd ska planeras på tomten i vår. Jag trodde jag hade bestämt sort. Aroma. Aroma skulle det bli.
Igår köpte jag en påse Gravensteiner. Mmm, mums de var så goda. Tog mig tillbaka till barndomsdagarna i Linköping. Om hösten hjälpte vi gammelmormor med äppelskörden. Och fick äta så mycket vi ville - bara vi åt upp! Igår bestämde jag mig för att ett stolt Gravensteinerträd skulle det bli.
Idag hade chiefen med sig en korg äpplen. Direktskörd från hennes trädgård. Jag tog ett, åt och njöt. Röda, mogna och härligt syrligsaftiga Ingrid-Marie. Övertygad. Jag ändrar mig igen. Tur att man får det. Det blir Ingrid-Marie, jag är helt säker nu!
Hobbypomologen Cinks
Igår köpte jag en påse Gravensteiner. Mmm, mums de var så goda. Tog mig tillbaka till barndomsdagarna i Linköping. Om hösten hjälpte vi gammelmormor med äppelskörden. Och fick äta så mycket vi ville - bara vi åt upp! Igår bestämde jag mig för att ett stolt Gravensteinerträd skulle det bli.
Idag hade chiefen med sig en korg äpplen. Direktskörd från hennes trädgård. Jag tog ett, åt och njöt. Röda, mogna och härligt syrligsaftiga Ingrid-Marie. Övertygad. Jag ändrar mig igen. Tur att man får det. Det blir Ingrid-Marie, jag är helt säker nu!
Hobbypomologen Cinks
Två alldeles för långt
"Hejja mamma, du hinner". Vi är sena iväg imorse igen. F cyklar och kommer med glada tillrop. Jag springer bredvid med tunga datorväskan på ryggen och svär. Tåget väntar på mig vid stationen. Jag hinner upp och in. F står på cykelvägen och vinkar. Jag vinkar tillbaka och ler i hela kroppen. Min söta lilla stora tjej!
I takt med att F blir självständig blir jag mer och mer beroende av henne. I början av separationen kändes veckan med henne så lååååång. Veckan hos pappa gick däremot på ett kick. Nu är det helt omvänt. Hela mitt inre skriker efter henne de veckor hon är där. Därför kändes förslaget som Xet kom med igår extra tungt...
Att ha F i tvåveckorsintervaller. Himmel de veckor hon är hos oss, givetvis. Helvete när hon är borta. Att inte se henne på två veckor. Rummet tomt. Inga hästar i vardagsrummet, inget tjaft som datorn, inga rop i natten och inga värmda mackor i mikron om mornarna. Inga mjuka kinder att pussa på, inga tårar att torka, inga läxor att läsa.
Nej! Nej! Neeeeeej!
Jag kunde inte sova inatt. Gick istället runt och vankade. Jag kommer att säga det. Jag är inte redo. Än. Kanske när hon är tjugo. Eller aldrig.
Om jag fick bestämma skulle hon alltid bo hos oss. Jag tog ändå det ofrånkomliga beslutet att lämna hennes pappa och lämnade därmed också möjligheten att få leva med henne på heltid. Hoppas han inte sätter käppar i hjulet bara. Jag fixar helt enkelt inte tvåveckorsperioder!
Att leva halvtid med sitt barn suger elefantb...e!
I takt med att F blir självständig blir jag mer och mer beroende av henne. I början av separationen kändes veckan med henne så lååååång. Veckan hos pappa gick däremot på ett kick. Nu är det helt omvänt. Hela mitt inre skriker efter henne de veckor hon är där. Därför kändes förslaget som Xet kom med igår extra tungt...
Att ha F i tvåveckorsintervaller. Himmel de veckor hon är hos oss, givetvis. Helvete när hon är borta. Att inte se henne på två veckor. Rummet tomt. Inga hästar i vardagsrummet, inget tjaft som datorn, inga rop i natten och inga värmda mackor i mikron om mornarna. Inga mjuka kinder att pussa på, inga tårar att torka, inga läxor att läsa.
Nej! Nej! Neeeeeej!
Jag kunde inte sova inatt. Gick istället runt och vankade. Jag kommer att säga det. Jag är inte redo. Än. Kanske när hon är tjugo. Eller aldrig.
Om jag fick bestämma skulle hon alltid bo hos oss. Jag tog ändå det ofrånkomliga beslutet att lämna hennes pappa och lämnade därmed också möjligheten att få leva med henne på heltid. Hoppas han inte sätter käppar i hjulet bara. Jag fixar helt enkelt inte tvåveckorsperioder!
Att leva halvtid med sitt barn suger elefantb...e!
söndag, oktober 22, 2006
Det är Merkligt!
Dryga 35 år skulle det ta innan jag fick uppleva varje småkilles dröm - att få bygga och köra ett Merklintåg.
Jag märker att jag inte fick med några tågintresserade gener vid födseln. Tyckte mest att det var som att bygga ihop vilken bana som helst. Men visst var det allt lite tjustigt att se på när det susade förbi på sin bana.
Mest intressant att se var nog ändå fascinationen från de tre småpojkar mellan tre och sextiofem som var totalupptagna med tåget. Jag drog mig undan och fotograferade istället.
Tuff-tuff-tuff-tut! Tuuuuuuut!
Jag märker att jag inte fick med några tågintresserade gener vid födseln. Tyckte mest att det var som att bygga ihop vilken bana som helst. Men visst var det allt lite tjustigt att se på när det susade förbi på sin bana.
Mest intressant att se var nog ändå fascinationen från de tre småpojkar mellan tre och sextiofem som var totalupptagna med tåget. Jag drog mig undan och fotograferade istället.
Tuff-tuff-tuff-tut! Tuuuuuuut!
lördag, oktober 21, 2006
Tankeställare
Fredagskväll och man tar vad tv:n erbjuder. Fastnade för en film som heter"Unfaithful".
I filmen träffar ett till synes lyckligt gift kvinna av en ren slump den läckre fransmannen. Behöver jag tillägga att han bryter på franska, är muskulös och har en sexig, mörk frisyr? Hon inleder en över gränserna blixt&dundrande kärleksaffär med honom.
Både M och jag rycks liksom med i första halvan av filmen. Diskuterar samtidigt med ett öga på filmen och ett på varandra både otrohet och hur vi bäst ska göra för att försöka behålla passionen och förälskelsen.
I början av ett förhållande är man noga med att vara fin för den andre. Vi tar fram våra bästa sidor (men är för den delen förhoppningsvis inte för långt från vårt egna "jag") och är respektfulla mot varandra.
Nu menar jag inte att det behöver betyder orespekt att kissa samtidigt som den andre borstar tänderna men någonstans med tiden tappar man gränserna och allt privat blir helt plötsligt öppet. Vi är från uppväxten är vana vid det. Skuttar gärna omkring nakna hemma. Gör både ett och två med öppen badrumsdörr om så är. Så var det INTE när vi träffades. Förstås.
Det är dags att veva tillbaka bandet. Jag tror det blev kontentan av vårt resonemang. Bli lite mer intima. Respektera. Hinna göra oss beredda och fina för varandra. Få lite egentid. Behålla passionen och förälskelsen.
Jag knyter an till Minks inlägg om Ronnys uppfattning om att kvinnor vill ha en garderob och män sex.
Jag tror att kvinnor som _ger_får_tar_ sig mer egentid kan få åtrån att komma tillbaka. Egentid kan vara en så liten sak som att få vara själv på toaletten utan att ha någon som ropar utanför och bankar på dörren. Eller en dag på stan utan klocka (och gärna med full plånbok). När vi känner oss fina så mår vi bra, då kan vi älska. När vi är utkörda och totalt slut av vardagsstress vill vi hellre sitta i en garderob och drömma om en kravlös kärleksaffär med en muskulös fransman. Ronny vet alltså egentligen inte hur rätt han har där...och tänker inte på varför det är så.
Det ligger naturligtvis lika mycket på både M och mig att inte tappa lusten för varandra. Jag ska ge tid till mig själv för att må bra. När jag mår bra kan jag även uppvakta honom. Och vice versa.
DÄR tror jag vi har receptet, gott folk. Tiden får utvisa om jag har rätt eller fel...
I filmen träffar ett till synes lyckligt gift kvinna av en ren slump den läckre fransmannen. Behöver jag tillägga att han bryter på franska, är muskulös och har en sexig, mörk frisyr? Hon inleder en över gränserna blixt&dundrande kärleksaffär med honom.
Både M och jag rycks liksom med i första halvan av filmen. Diskuterar samtidigt med ett öga på filmen och ett på varandra både otrohet och hur vi bäst ska göra för att försöka behålla passionen och förälskelsen.
I början av ett förhållande är man noga med att vara fin för den andre. Vi tar fram våra bästa sidor (men är för den delen förhoppningsvis inte för långt från vårt egna "jag") och är respektfulla mot varandra.
Nu menar jag inte att det behöver betyder orespekt att kissa samtidigt som den andre borstar tänderna men någonstans med tiden tappar man gränserna och allt privat blir helt plötsligt öppet. Vi är från uppväxten är vana vid det. Skuttar gärna omkring nakna hemma. Gör både ett och två med öppen badrumsdörr om så är. Så var det INTE när vi träffades. Förstås.
Det är dags att veva tillbaka bandet. Jag tror det blev kontentan av vårt resonemang. Bli lite mer intima. Respektera. Hinna göra oss beredda och fina för varandra. Få lite egentid. Behålla passionen och förälskelsen.
Jag knyter an till Minks inlägg om Ronnys uppfattning om att kvinnor vill ha en garderob och män sex.
Jag tror att kvinnor som _ger_får_tar_ sig mer egentid kan få åtrån att komma tillbaka. Egentid kan vara en så liten sak som att få vara själv på toaletten utan att ha någon som ropar utanför och bankar på dörren. Eller en dag på stan utan klocka (och gärna med full plånbok). När vi känner oss fina så mår vi bra, då kan vi älska. När vi är utkörda och totalt slut av vardagsstress vill vi hellre sitta i en garderob och drömma om en kravlös kärleksaffär med en muskulös fransman. Ronny vet alltså egentligen inte hur rätt han har där...och tänker inte på varför det är så.
Det ligger naturligtvis lika mycket på både M och mig att inte tappa lusten för varandra. Jag ska ge tid till mig själv för att må bra. När jag mår bra kan jag även uppvakta honom. Och vice versa.
DÄR tror jag vi har receptet, gott folk. Tiden får utvisa om jag har rätt eller fel...
Kokboksutmaning
Här kommer mitt svar på Minksys trickiga kokboksutmaning.
Lagar aldrig särskilt mycket mat från kokbok - har nog tyvärr stannat kvar i det där med att recept är krångligt - men när jag ska baka något riktig mustigt och smarrigt så blir det gärna ur "Rosendahls trädgårdscafé" som jag fick i 30-årspresent.
Annars förlitar jag mig gärna på den gamla hederliga "Vår kokbok" hur fantasilöst och gammaldags det än låter.
Jag är ju mycket för att göra egna kokböcker och illustrera *förstås*. Mannen har en osinande fantasi i köket och ett sinne för komposition. Jag brukar försöka fånga in hans idékreationer i den här boken.
Det här är för övrigt Fs första egna recept på muffins inklistrat.
Lagar aldrig särskilt mycket mat från kokbok - har nog tyvärr stannat kvar i det där med att recept är krångligt - men när jag ska baka något riktig mustigt och smarrigt så blir det gärna ur "Rosendahls trädgårdscafé" som jag fick i 30-årspresent.
Annars förlitar jag mig gärna på den gamla hederliga "Vår kokbok" hur fantasilöst och gammaldags det än låter.
Jag är ju mycket för att göra egna kokböcker och illustrera *förstås*. Mannen har en osinande fantasi i köket och ett sinne för komposition. Jag brukar försöka fånga in hans idékreationer i den här boken.
Det här är för övrigt Fs första egna recept på muffins inklistrat.
fredag, oktober 20, 2006
Tanter av det västa slaget
Jag undrade just när PMS-häxan skulle virvla in och förstöra allt det braiga. Hittills har jag kännt mig så uppåt att jag nästan trodde att hon skulle gå huset förbi den här gången. Men igår dundrade hon in som den objudna gäst hon är. Moa-ha-ha-ha.... Kanske inte med så mycket buller och bång som vanligt men fördjävlig är hon likväl. Puttar liksom ut mig ur min egen kropp, tar över spakarna i hjärnkontrollrummet och stökar till det. Fy va hon är elak! Stannar väl till i övermorgon gissar jag. Då kommer Tant Röd och tar över. Så gigantiskt objuden även hon. Känns ändå som om hon och jag närmar oss en förlikning för varje gång hon kommer. Påtvingad förlikning.
Saker och ting blir inte alltid som man har tänkt sig...
Saker och ting blir inte alltid som man har tänkt sig...
Stryktåliga tankar
Ibland stryker jag. Det händer tyvärr allt för sällan. Men plötsligt får jag ett ryck. Drar fram strykbräda och gnider ut ett par shirts. Sist jag strök i gästrummet slarvade jag och ställde inte tillbaka brädan i tvättstugan. Tur att man har gästrum! Imorse var det bara att ta fram en skjorta och plugga i strykjärnet. Det gick rysligt smidigt. På fem minuter hade jag en varm&skön att ta på. Och här sitter jag nu, vit, nystruken och känner mig fin. Slarv verkar vara ett lyckat konceptet för att få strykningen gjord.
Tankarna flög iväg när jag stod där i strumplästen med järnet i hand. Till mannen som stryker ännu mer sällan. När han väl stryker så frågar han ibland om jag vill ha något struket. Så sällan är det! Jag frågar aldrig honom. Det finns två saker jag inte gör när det kommer till tvätten: jag stryker inte hans skjortor och plockar inte in hans kläder i garderoben. Jag vet bättre.
I mitt förra jättelånga förhållande var det däremot jag som strök och plockade och plockade och plockade…. Xet strök också. Jag har antecknat varje gång mina skjortor inkluderades…inte en anteckning! Jag plockade dessutom in bådas kläder i garderoben. Vojne...
Jag skulle fylla 21 när jag och Xet flyttade ihop. Jag var ung och duktig. Söt och duktig. Konflikträdd och duktig. Ville bli omtyckt och vara duktig. Innan ihopflyttet hjärntvättades jag i jämlikhetslära av vuxna i min närhet. Tyvärr hade jag väl inte nå direkt pejl på vad jämlikhet innebar i praktiken…
Översatt i min värld betydde jämlikhet man gjorde samma saker. Eller rättare sagt att jag gjorde som han. Varken mer eller mindre. Det betydde att jag måste titta på TV när han gjorde det även om jag inte är nån tv-oman. Det betydde att jag missunnade blommorna med vatten och näring bara för att han gjorde det. Med de vuxnas ord i bakhuvudet om att man skulle dela på sysslorna skrev jag lista på lista med sysslofördeling för att vi skulle få det jämlikt. Gehörbrist är en underdrift.
Det höll inte i längden. Jag var ledsen och kände mig ojagig. Då gav jag upp. Började vattna. Slutade att titta på Tv. Struntade i jämlikhet för vad jag trodde skulle få min vardag att funka. Tog allt i knät; tvätt, städ, vattning…. Det var tungt. Men gjorde mig gnuttan gladare. Allt är relativt men jag var åtminstone så glad jag kunde bli i det förhållandet.
Idag har vi jämlikhet, M och jag. Vi har skapat gemensamma överenskommelser. Även om jag är hemma mer än vad han är så upplever jag det jämlikt för det mesta. Han vet vilken färg det är på båda våra dammsugare eftersom han använder dem lika mycket som jag. Vi lagar i princip lika mycket mat och den som inte lagar diskar. Blommorna vissnar inte när jag glömt bort dem. Han stryker sina skjortor och jag mina.
Jag har nog allt blivit lite visare av erfarenheten. Tur för mig!
Tankarna flög iväg när jag stod där i strumplästen med järnet i hand. Till mannen som stryker ännu mer sällan. När han väl stryker så frågar han ibland om jag vill ha något struket. Så sällan är det! Jag frågar aldrig honom. Det finns två saker jag inte gör när det kommer till tvätten: jag stryker inte hans skjortor och plockar inte in hans kläder i garderoben. Jag vet bättre.
I mitt förra jättelånga förhållande var det däremot jag som strök och plockade och plockade och plockade…. Xet strök också. Jag har antecknat varje gång mina skjortor inkluderades…inte en anteckning! Jag plockade dessutom in bådas kläder i garderoben. Vojne...
Jag skulle fylla 21 när jag och Xet flyttade ihop. Jag var ung och duktig. Söt och duktig. Konflikträdd och duktig. Ville bli omtyckt och vara duktig. Innan ihopflyttet hjärntvättades jag i jämlikhetslära av vuxna i min närhet. Tyvärr hade jag väl inte nå direkt pejl på vad jämlikhet innebar i praktiken…
Översatt i min värld betydde jämlikhet man gjorde samma saker. Eller rättare sagt att jag gjorde som han. Varken mer eller mindre. Det betydde att jag måste titta på TV när han gjorde det även om jag inte är nån tv-oman. Det betydde att jag missunnade blommorna med vatten och näring bara för att han gjorde det. Med de vuxnas ord i bakhuvudet om att man skulle dela på sysslorna skrev jag lista på lista med sysslofördeling för att vi skulle få det jämlikt. Gehörbrist är en underdrift.
Det höll inte i längden. Jag var ledsen och kände mig ojagig. Då gav jag upp. Började vattna. Slutade att titta på Tv. Struntade i jämlikhet för vad jag trodde skulle få min vardag att funka. Tog allt i knät; tvätt, städ, vattning…. Det var tungt. Men gjorde mig gnuttan gladare. Allt är relativt men jag var åtminstone så glad jag kunde bli i det förhållandet.
Idag har vi jämlikhet, M och jag. Vi har skapat gemensamma överenskommelser. Även om jag är hemma mer än vad han är så upplever jag det jämlikt för det mesta. Han vet vilken färg det är på båda våra dammsugare eftersom han använder dem lika mycket som jag. Vi lagar i princip lika mycket mat och den som inte lagar diskar. Blommorna vissnar inte när jag glömt bort dem. Han stryker sina skjortor och jag mina.
Jag har nog allt blivit lite visare av erfarenheten. Tur för mig!
onsdag, oktober 18, 2006
Mäh!
Mäh! Jobbarkompisarna glömmer mig inte ens till lunchen. De frågar till och med om jag ska med. De. Inte jag som vanligt. Jag flyter med. Ovanligt trevlig lunch dessutom. Maten smakar lite bättre än vanligt. Yaki-niki som är rätt ok. Bra betyg för att vara vår matsal.
Testar till och med kaffe men då hamnar jag under ytan igen. Flytet verkar inte gälla när det kommer till kaffe. Det gör fortfarande ruskigt ont i lilla maggen av efter-maten-kaffet.
So what!
"När flytet är i luften
då är lyckan varje dag
Om man är positiv som fan
då går allting bra"
Magnus Uggla
"Vittring"
Testar till och med kaffe men då hamnar jag under ytan igen. Flytet verkar inte gälla när det kommer till kaffe. Det gör fortfarande ruskigt ont i lilla maggen av efter-maten-kaffet.
So what!
"När flytet är i luften
då är lyckan varje dag
Om man är positiv som fan
då går allting bra"
Magnus Uggla
"Vittring"
Kors i jösse*namen!
Flyt är trenden. Verkliglish. För vad sägs om att exet självmant kom och hämtade Fs vitaminer som vi glömde i söndags när hon åkte? Ömäjsing.
De där praktikanterna hos gud som Christina skrev så bra om har verkligen jobbat upp viss erfarenhet och strular inte bara till livet för mig längre. Vi hoppas de fortsätter jobba på den vägen!
*Jösse är en hare, fick jag förklarat för mig av mormor och moster när jag var liten. Minns du, moster? Jag glömmer inte. I morfars vita SAAB fick jag det levererat. Kors i jössenamen handlar alltså om en hare. Jösse hare. Det skulle man inte kunnat tro.
De där praktikanterna hos gud som Christina skrev så bra om har verkligen jobbat upp viss erfarenhet och strular inte bara till livet för mig längre. Vi hoppas de fortsätter jobba på den vägen!
*Jösse är en hare, fick jag förklarat för mig av mormor och moster när jag var liten. Minns du, moster? Jag glömmer inte. I morfars vita SAAB fick jag det levererat. Kors i jössenamen handlar alltså om en hare. Jösse hare. Det skulle man inte kunnat tro.
Det är de små, små sakerna som gör'et
Dag 27. Nu börjar väntan. Jag gör mig redo för besök av Tant Röd. Räknar med att hon dyker upp framåt helgen. Då ringer jag ivf-kliniken. Fjorton dagar senare är det dags för att se om den lilla eskimån i frysen håller för upptining. 80% chans att det lyckas. Att tina ägget alltså. Det är lite spännande och jag är lagom hoppfull. Kommer vi så långt som till insättning är det 20% chans att det fäster. Som sagt, lagom hoppfull.
Halva tiden i landstingskön för ivf har gått. Halva tiden kvar med andra ord. Det är inte illa det heller.
Jag har faktiskt lite flyt just nu. Oväxling förnöjer. Man får vara glad åt det lilla. Det smyckar faktiskt vardagen en smula.
Jag hittar nya ridskor på Granngården. Precis sånna jag vill ha, i rätt storlek och till överkomligt pris.
Det känns nästan lite overkligt när det finns EN plats kvar på parkeringen utan för träningslokalen precis när JAG kommer.
Och samma sak när jag kommer till ICA. Precis framför mig backar en bil ut. EN plats ledig och den tar jag.
Dessutom regnar det nu på morgonen när jag går till jobbet så jag får användning av min nya regnjacka. Sicken tur va!
Jag blir inte förvånad om ägget tinar som det ska.
"Thought that I would self destruct
But I'm still here
Even in my years to come
I'm still gon be here"
Survivor med Destiny's Child
-The best song of this century-
Halva tiden i landstingskön för ivf har gått. Halva tiden kvar med andra ord. Det är inte illa det heller.
Jag har faktiskt lite flyt just nu. Oväxling förnöjer. Man får vara glad åt det lilla. Det smyckar faktiskt vardagen en smula.
Jag hittar nya ridskor på Granngården. Precis sånna jag vill ha, i rätt storlek och till överkomligt pris.
Det känns nästan lite overkligt när det finns EN plats kvar på parkeringen utan för träningslokalen precis när JAG kommer.
Och samma sak när jag kommer till ICA. Precis framför mig backar en bil ut. EN plats ledig och den tar jag.
Dessutom regnar det nu på morgonen när jag går till jobbet så jag får användning av min nya regnjacka. Sicken tur va!
Jag blir inte förvånad om ägget tinar som det ska.
"Thought that I would self destruct
But I'm still here
Even in my years to come
I'm still gon be here"
Survivor med Destiny's Child
-The best song of this century-
tisdag, oktober 17, 2006
"Bloggar jag läser"-länkar
I förra veckan raserade jag de egna små inställningarna jag gjort i bloggen. Mycket försvann. Som statistik och länkar. Nu har jag börjat bygga upp dem igen. Igår kväll skrev dit några extra blogglänkar som jag brukar läsa. There's more to come.
Om din länk står med och du inte vill det, låt mig bara veta så tar jag bort den...
Om din länk står med och du inte vill det, låt mig bara veta så tar jag bort den...
Lagom vs Måste
Nystruken skjorta, kavaj och jeans. Jag är tillbaka från jobbintervjun. Hjärtklappningen har lagt sig. Det gick himla bra. Jag bad om en indikation innan jag gick. "Vi tycker du är väldigt intressant". Precis så sade de.
Har aldrig varit med om en så sjuhimlarns rörig intervju. En ettårig krävde nämligen sin uppmärksamhet hela tiden. Intervjuarens dotter. Hon gick med andra ord inte att schasa bort. Och alla vet hur fokuserad en mamma med sin dotter är. Noll fokus. Däremellan försökte jag göra gott intryck. Hey, här är jag! ville jag skrika men det gjorde jag givetvis inte. Istället försökte jag prata över en dottern som for omkring och lät, tittade skeptiskt på mig och rynkade ögonbrynen. Precis som barn gör. Och det är därför de INTE ska vara med på arbetsintervjuer.
Jobbet. Redaktionsansvarig för en tidning. Helt rätt uppgifter för mig. Äntligen. Känns som ett jobb jag skulle trivas med. Jag är på!
Vi går igenom anställningsvillkor. Det är tillsvidare och inte vikariat, bra. Slutligen läggs lönen fram. Jag får ett uselt löneförslag. Under uselt till och med. Jag tvekar och nekar. Säger att jag ska räkna på det men i samma sekund försvinner deras chans att ha mig på redaktionen. Jag kan ju inte gå ner till lägre lön än jag hade på 90-talet. Så känns det. Tyvärr...
Eller kan jag? Är det moraliskt försvarbart att vara kvar på ett jobb som är sådär bara för att jag har sju tusen högre lön? Det jobb jag har idag är lagom kul, ger lagom lön och ligger lagom långt hemifrån. Jag har flexibla arbetstider och möjlighet att jobba hemma. Det nya jobbet skulle nog vara roligare, jag skulle ha mer att göra. Mer kundkontakt och inflytande. Hela jag skulle kanske bli gladare, vem vet? Men det skulle också innebära att jag måste ha bil, måste gå ner i lön, troligtvis också jobba mer. Som utomstående skulle jag nog tycka att det låter som ett nerköp.
På det hela är jag ändå nöjd. Egot har fått sin kick. Det är alltid skönt att höra att man är eftertraktad. Tihi.
Jag fortsätter alltså att skriva historia på samma blad som tidigare...
Har aldrig varit med om en så sjuhimlarns rörig intervju. En ettårig krävde nämligen sin uppmärksamhet hela tiden. Intervjuarens dotter. Hon gick med andra ord inte att schasa bort. Och alla vet hur fokuserad en mamma med sin dotter är. Noll fokus. Däremellan försökte jag göra gott intryck. Hey, här är jag! ville jag skrika men det gjorde jag givetvis inte. Istället försökte jag prata över en dottern som for omkring och lät, tittade skeptiskt på mig och rynkade ögonbrynen. Precis som barn gör. Och det är därför de INTE ska vara med på arbetsintervjuer.
Jobbet. Redaktionsansvarig för en tidning. Helt rätt uppgifter för mig. Äntligen. Känns som ett jobb jag skulle trivas med. Jag är på!
Vi går igenom anställningsvillkor. Det är tillsvidare och inte vikariat, bra. Slutligen läggs lönen fram. Jag får ett uselt löneförslag. Under uselt till och med. Jag tvekar och nekar. Säger att jag ska räkna på det men i samma sekund försvinner deras chans att ha mig på redaktionen. Jag kan ju inte gå ner till lägre lön än jag hade på 90-talet. Så känns det. Tyvärr...
Eller kan jag? Är det moraliskt försvarbart att vara kvar på ett jobb som är sådär bara för att jag har sju tusen högre lön? Det jobb jag har idag är lagom kul, ger lagom lön och ligger lagom långt hemifrån. Jag har flexibla arbetstider och möjlighet att jobba hemma. Det nya jobbet skulle nog vara roligare, jag skulle ha mer att göra. Mer kundkontakt och inflytande. Hela jag skulle kanske bli gladare, vem vet? Men det skulle också innebära att jag måste ha bil, måste gå ner i lön, troligtvis också jobba mer. Som utomstående skulle jag nog tycka att det låter som ett nerköp.
På det hela är jag ändå nöjd. Egot har fått sin kick. Det är alltid skönt att höra att man är eftertraktad. Tihi.
Jag fortsätter alltså att skriva historia på samma blad som tidigare...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)